av Patrik Jönsson (SD)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
I Trafikverkets inriktningsunderlag till den kommande nationella planen varnar verket för att tidsplanen för Norrbotniabanan skjuts upp och att tågen kan börja rulla först efter 2033, och då endast mellan Umeå och Skellefteå. Den andra delen av sträckningen, mellan Skellefteå och Luleå finns inte med alls. Att pausa banan halvvägs gör att banans nytta minskar drastiskt, och detta skulle vara till men för näringslivet i övre Norrland.
Handelskamrarna i norra Sverige beräknar att industrin de närmaste åren kommer att investera mer än 1 000 miljarder kronor i norra Sverige, vilket i sin tur kommer att generera tusentals nya arbetstillfällen.
Enligt Trafikverkets prognoser kommer såväl person- som godstransporter att öka kraftigt. Samtidigt flaggar Trafikverket för att de pengar som anslås bara kommer att räcka till att underhålla befintlig infrastruktur och knappt ens det. Samtidigt har vi en organisation som nu bygger första etappen av Norrbotniabanan och som står beredd för att fortsätta bygga på kommande etapper. Att avbryta utbyggnaden för att i ett långt senare skede återuppta denna skulle medföra höga omstartskostnader.
Värt att nämna i sammanhanget är även den undermåliga Ostkustbanan. Denna skulle behöva en upprustning i hela sin sträckning, till dubbelspår för 250 kilometer i timmen, dels för gods- och persontransporter i södra Norrland, men även för att Norrbotniabanan ska nå sin fulla potential.
Industrin och myndigheterna i Norrland behöver ett snabbt agerande så att arbetet med att färdigställa Norrbotniabanan fortsätter i snabb takt.
Min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth lyder därför:
Vad avser ministern att göra för att undvika negativa konsekvenser för näringslivet i Norrbotten, som ett eventuellt senareläggande av utbyggnaden av Norrbotniabanan kan innebära?