Interpellation 2020/21:429 Josep Borrells resa till Moskva

av Hans Wallmark (M)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

EU är en central utrikes- och säkerhetspolitisk plattform för Sverige. Men det bygger för att vara framgångsrikt dels på att vi går i rätt riktning och dels på att det finns fungerande processer.

Strax efter utrikesminister Ann Lindes besök i Moskva den 2–3 februari 2021 anlände EU:s höge representant, den tidigare socialdemokratiske utrikespolitikern i Spanien Josep Borrell, till Ryssland för överläggningar med Sergej Lavrov. Och det kom att ske samtidigt som skenrättegångarna mot oppositionens verklige ledare Aleksej Navalnyj intensifierades och tre EU-länder fick se diplomater förklarade icke önskvärda. På plats samtidigt i den ryska huvudstaden som Borrell hade sina möten bestämde sig nämligen maktens män i Kreml att markera mot Sverige, Tyskland och Polen genom att kasta ut utländsk beskickningspersonal.

Som internationella medier sedan kommit att rapportera generades Borrell under en efterföljande presskonferens av Lavrov på ett för alla Europavänner plågsamt sätt.

Borrell uppges vid pressmötet i Moskva ha försäkrat att EU inte alls planerar nya sanktioner mot Ryssland. Oklart vem som gett det mandatet eller sanktionerat den hållningen i och med att detta är en fortlöpande fråga för alla medlemsstater att diskutera. Och det strider mot vad Sverige anfört.

I samband med Josep Borrells föga framgångsrika resa till Moskva har det också från olika medlemsländer framkommit kritik mot att denna inte sanktionerats eller förankrats utan skett på eget initiativ.

Till det kommer att Josep Borrell i sin roll som EU:s höge representant tar upp allt färre av de allt fler viktiga frågorna som formella punkter när EU:s utrikesministrar möts. Därmed försvåras kraftfullt möjligheten till uppföljning, granskning och förankring i de nationella parlamenten och då särskilt Sveriges riksdag.

Inför utrikesministrarnas möte den 25 januari fanns exempelvis endast en angiven diskussionspunkt – klimat- och energidiplomati – som därmed krävde förankring hos riksdagen i form av utrikesutskottet och EU-nämnden. Allt av annat intresse, som förgiftningen av Aleksej Navlanyj, den övriga negativa utvecklingen i Ryssland, övergreppen i Venezuela och  Folkrepubliken Kinas åtgärder riktade mot Hongkong och Taiwan, gömdes under punkten aktuella frågor och information: ”EU:s höga representant Josep Borrell väntas ta upp information om aktuella frågor på utrikesområdet.”

Sättet som Borrell valt att arbeta på förhindrar granskning och uppföljning på ett adekvat sätt. Och när han särskilt kapitalt misslyckas, som nu senast i Moskva, blir det extra allvarligt för alla som tror på vikten av samordning och koordinering inom EU, där en likartad hållning är kontinentens styrka. 

Med anledning av detta önskar jag fråga utrikesminister Ann Linde:

 

  1. Hade Sverige på förhand sanktionerat Josep Borrells resa till Moskva?
  2. Har Sverige ställt sig bakom Josep Borrells uttalande om att inga fler sanktioner mot Ryssland är aktuella från EU:s sida?
  3. Vad avser ministern att göra åt det faktum att alltför många punkter inför utrikesministrarnas möten inte förs upp som formella diskussionspunkter som kräver förankring utan i stället göms undan som informella diskussionspunkter?
  4. Vilken analys gör ministern av vad Borrells besök i Moskva medför för konsekvenser för EU?