Interpellation 2020/21:427 Det nordiska skatteavtalet och sjömännens beskattning

av Boriana Åberg (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Enligt huvudregeln i det nordiska skatteavtalet betalas inkomstskatt i det land där man arbetar, även om det finns en del särskilda regler för sjömän, bland annat i artikel 15, och i fråga om offshoreverksamhet kopplad till fossil utvinning särskilda regler i artikel 21. Därutöver finns ett tillägg till det nordiska skatteavtalet, genom det så kallade färjeavtalet. I fråga om beskattning för sjömän har både tillämpningen och principen för beskattning varit densamma som enligt huvudregeln, förutsatt att fartygen bedriver internationell trafik. I och med att fartyg vid olika tillfällen kan befinna sig i olika länder under olika tidsperioder, allt beroende på vilken typ av verksamhet fartyget bedriver, skapar en sådan tillämpning tydlighet för såväl de enskilda sjömännen som arbetsgivarna och underlättar dessutom för kontrollerande myndigheter.

Efter en dom i Högsta förvaltningsdomstolen tillämpar Skatteverket en ny tolkning i de fall ett fartyg registrerat i ett annat nordiskt land än Sverige (och som har svensk besättning ombord) bedriver inrikes trafik i Sverige eller ett annat nordiskt land. Detta innebär att en i Sverige bosatt sjöman som är anställd på ett fartyg flaggat i ett annat nordiskt land kan komma att beskattas olika beroende på hur fartyget går. Beskattningen blir oförutsägbar eftersom rederierna inte själva styr hur deras fartyg går, utan transportsträckorna beror på lastägarnas önskemål. Ännu mindre kan en enskild sjöman påverka hur dennes arbetsplats flyttar på sig.

Skatteverkets nya regeltolkning innebär att sjömännen måste redovisa varje resa för sig och beskattas i båda länderna. Särskilt problematiskt är det när fartyget är flaggat i Danmark, eftersom det danska systemet med ”nettolöner” skiljer sig från de svenska, och i praktiken är det omöjligt att dra av inbetald skatt i Danmark. Förutsägbarheten om vilken inkomst den enskilde sjömannen kommer att få av utfört arbete och vilken skatt som ska betalas blir i det närmaste obefintlig. Även för arbetsgivaren skapar detta en ohållbar situation.

Ovanpå detta skapar den nya ordningen en betydande administrativ börda för den enskilde, men framför allt för rederierna, som behöver lägga betydande tid på att inför beskattning ta fram underlag för varje enskild anställd.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

 

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att skapa rimliga och förutsägbara skatteregler för svenska sjömän anställda på nordiskt flaggade fartyg?