av Tobias Andersson (SD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Den 1 februari släppte Ungdomsbarometern rapporten Generation Z 2021. Rapporten bygger på enkätsvar från cirka 18 000 ungdomar i åldersspannet 15–24 år och mäter attityder, framtidshopp med mera. Enkäterna besvarades förra hösten. Åldersspannet utgörs med andra ord uteslutande av den så kallade generation Z.
Det är naturligtvis ytterst vanskligt att dra stora växlar av resultatet av en enskild studie, men då Ungdomsbarometern genomför en motsvarande studie varje år kan vissa trender urskiljas. Delar av resultatet är därutöver svåra att tyda och analysera vad de faktiskt säger om en ungdom. En av de största identiteterna bland unga är exempelvis att vara en ”hundmänniska”. Exakt vilka slutsatser som kan dras av det – utöver att det återfanns fler hundmänniskor än kattmänniskor bland respondenterna – är svårt att säga.
Likaså kan såväl intresset för enskilda sakfrågor som ungas självvalda begrepp för att beskriva den egna identiteten sannolikt knytas till rådande trender och samhällsfrågor. Vidare kan antas att det, som så ofta, föreligger en underliggande tendens att beskriva sig själv (i detta fall sin identitet) med begrepp som man tror uppskattas av andra.
Trots problematiseringen ovan pekar rapporten tydligt ut ett stort problem, nämligen ett stort tapp gällande ungas framtidshopp. Unga är enligt rapporten mer oroliga för framtiden i dag än för ett år sedan, och för första gången är det mindre än hälften som känner sig hoppfulla om framtiden. Samtidigt har andelen som instämmer helt med påståendet ”Jag har stora möjligheter att påverka min egen framtid” sjunkit, och endast 39 procent instämmer helt i att de har stora möjligheter att påverka sina liv här och nu.
Som en av två riksdagsledamöter som faktiskt ryms inom åldersspannet för studien berörs jag naturligtvis av dessa dystra siffror. Därför hoppas jag att partipolitiska åsiktsskiljaktigheter kan åsidosättas till förmån för att gemensamt försöka bidra till att ungas framtidshopp, och uppfattning av att själva kunna påverka sina liv, stärks.
Mot bakgrund av det ovanstående önskar jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind följande:
Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att stärka ungas framtidshopp och deras uppfattning av att kunna påverka sina egna liv?