av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Vid en försäljning av en häst har säljaren ett extra ansvar att under de första sex månaderna bevisa att hästen inte har några fel vid köpets övergång. Frågan är hur många hästar som är helt perfekta om man tittar på alla röntgenplåtar och vilken relevans eventuella röntgenfynd har på användandet av djuret.
I dag vittnar säljare om att köpare går fria från ansvar att ge hästen den omvårdnad som hästen behöver. Köparen missköter helt enkelt hästen, ofta på grund av okunskap och bristande erfarenhet.
När man kommer till en hästköpare som inte har tagit hand om hästen på ett korrekt sätt och det har uppkommit skador som man skyller på säljaren och vill ”reklamera” hästen har säljaren i princip inte något att säga till om. Ord står då mot ord. Under tiden betalar hästen en hårt pris med sitt välbefinnande och i många fall sitt liv då luckor i konsumentlagen leder till utdragna rättsprocesser och inte heller djurskyddslagen täcker upp ordentligt för att skydda. Vid en tvist har nämligen köparen hästen kvar i sin ägo och har inte förmågan eller viljan att ta om hand om den på rätt sätt. I stället väljer man då att avliva hästen, och det kan utgå försäkringspengar om det finns en fullförsäkring. Veterinärer vittnar också om att dessa fullförsäkringar skapar ett incitament för hästägare att utnyttja dem och få hästen avlivad.
En annan orimlighet är att säljaren inte har någon möjlighet att få träffa djuret eller att kontrollera djuret via ombud så länge djuret finns hos köparen. Rimligt vore att säljaren hade rätt att personligen få träffa djuret eller att via ombud, till exempel en veterinär, besikta vilket skick djuret är i när det är hos köparen. Köparen kan med nuvarande lag gravt missköta ett djur men ändå gå skadefri på djurets bekostnad.
Med hänvisning till detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson: