av Sofia Westergren (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Betänkandet SOU 2020:51 bereds nu i Regeringskansliet. Beslutet och möjligheten att exkludera djur i konsumentköplagen ligger hos regeringen. Det är väl känt att konsumentköplagen värnar konsumenten och att djuren far illa i en processdrivande lag som konsumentköplagen.
EU har också sett problemet och gjort det möjligt för varje medlemsnation att exkludera djur från konsumentköplagen. Regeringen har låtit göra en utredning där utredaren inte har förordat att djur tas bort från konsumentköplagen trots att flera remissinstanser varit tydliga med att det behövs om man värnar djuren. I remissvaret från Veterinärförbundet står det följande: ”Vi tycker att försäljning av levande djur helt ska lyftas ur Konsumentköplagen. Den är orimlig att applicera på handel med djur då levande varelser av naturliga skäl inte kan 'varudeklareras' att gälla över tid som det går att göra med en sak.”
Vid handel med djur är det inte givet att säljaren har mer kunskap än köparen. Kunskapsförhållandet kan lika gärna vara omvänt. Konsumentköplagen lämpar sig bra för företag som säljer vitvaror och serietillverkar kylskåp. Här är konsumentköplagen perfekt. Men för en hästuppfödare som kanske har mellan ett och tre ston som bär fram föl som säljs till privatpersoner när de är tre eller fyra år så fungerar lagen dåligt.
När det gäller handeln med djur, och framför allt med hästar, så blir det absurt att de ingår i konsumentköplagen likt en vara med innehållsdeklaration. Ett djur förändras, och att då ha möjlighet att häva ett köp i upp till tre år är orimligt. Det finns ingen säljare som kan garantera en hästs sundhet och prestation i tre år. Ett djur kräver att det ställs krav på köparen. Historierna är många om köpare som inte har tagit väl hand om djur som de sedan häver köpet för. Ansvaret för rehabilitering hamnar ofta hos säljaren, eller så får djuret plikta med sitt liv och avlivas.
Jag har lyft denna fråga till statsrådets kollega Morgan Johansson där justitieministern menar att djuret värnas i djurskyddslagstiftningen och inte konsumentköplagen. Rent praktiskt så fungerar det inte så i dessa fall. Under en rättsprocess får djuren betala det högsta priset eftersom köparen är missnöjd med köpet. Kanske är köparen rädd för hästen eller tycker att det var mer jobb med den än vad han eller hon förväntat sig? Djuret, exempelvis hästen, får inte den träning, utevistelse och omvårdnad som behövs för sin utveckling och sitt välmående.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson: