av Jimmy Ståhl (SD)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Närmare 90 procent av alla varor färdas sjövägen till och från Sverige. Historiskt sett har sjöfarten varit viktig för att flytta gods inom landet och var under stora delar av 1900-talet det dominerande trafikslaget. I takt med att järnvägs- och lastbilstrafiken utvecklats har sjöfarten dock fått det allt svårare att konkurrera om det gods som ska transporteras i Sverige.
Sverige har i dag goda möjligheter att nyttja sjöfartens fördelar, då vi har över 50 hamnar som har kapacitet att ta emot gods. Därmed borde vi ha stora möjligheter att öka kustsjöfarten, men även att öka trafiken på våra inre vattenvägar. Detta torde vara en underutnyttjad möjlighet och ett bra sätt att minska trycket på landinfrastrukturen på.
Sedan den 16 december 2014 är det möjligt att bygga och utrusta fartyg för så kallad inlandssjöfart. Våra inre vattenvägar omfattas primärt av Göta älv, Vänern och Mälaren, men kan också komma att omfatta skyddade vatten där man kan trafikera med pråmar. Tyvärr har trafiken ännu inte kommit igång i någon större omfattning, men intresse finns för att bedriva sådan trafik.
EU har sedan ett antal år gemensamma regler för inlandssjöfart, det vill säga trafik på kanaler, floder och insjöar. Cesni är EU:s gemensamma organ med uppdrag att bland annat harmonisera regler för inlandssjöfarten inom unionen.
Flera EU-länder har redan framgångsrikt ökat trafiken på de inre vattenvägarna, och det finns länder som har en uttalad målsättning om att 50 procent av alla godstransporter ska ske på vatten. Även om Sverige inte har förutsättningarna att uppnå liknande mål torde möjligheterna att kraftigt öka transporterna på våra inre vattenvägar och i kustsjöfarten vara stora.
Med anledning av ovanstående önskar jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth: