av Cecilie Tenfjord Toftby (M)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Pandemin har slagit hårt mot Sverige och världen. I Sverige har över 11 000 människor avlidit till följd av pandemin. Sverige har inte klarat av att skydda sina svagaste. Människors hälsa och skyddet av våra invånare måste alltid komma i första hand; det finns ingen politisk oenighet om detta.
Fram till den 10 januari i år har regeringen försökt stoppa spridningen av viruset med hjälp av befintlig lagstiftning, något som visat sig vara otillräckligt. Från och med den 10 januari fanns äntligen en pandemilagstiftning på plats, vilket tillsammans med en påbörjad vaccinering väckte hoppet om att vi nu går mot ljusare tider.
Inte bara människors hälsa utan även Sveriges ekonomi lider. Företag kämpar, arbetstillfällen försvinner, människor förlorar sina jobb, unga kommer inte in på arbetsmarknaden och arbetslösheten ökar dramatiskt.
En bransch som är extra hårt drabbad är restaurangbranschen. För att minska antalet besökare har regeringen bland annat använt sig av alkohollagstiftningen. Man har sagt till människor att inte gå på restaurang, och det har faktiskt gett resultat. I min egen hemstad Borås har besöken minskat med över 70 procent, så också intäkterna. Företagen går på knäna. De har pressat ned sina utgifter, det vill säga sagt upp sina anställda. Nu återstår enbart hyran, och den måste in varje månad oavsett antalet gäster.
Regeringens stödpaket, som den gärna pratar om, har inte nått ut. Nu är desperationen stor, och många ser bara en konkurs framför sig.
Hoppet stod till att regeringen skulle använda sig av pandemilagstiftningen för att stänga krogarna under en period. En nedstängning enligt pandemilagen skulle ge företagen rätt till ersättning från staten och med det rädda företag och jobb.
Men nu verkar det som om att detta inte är aktuellt från regeringens sida:
”Bland alla smittskyddsåtgärder som kan bli aktuella enligt gällande lagar är tillfällig nedstängning mycket ingripande och bör endast omfatta miljöer och tillfällen som utgör hög risk för smittspridning och om inga andra åtgärder bedöms tillräckliga. Om en sådan åtgärd övervägs ska den ställas i relation till de negativa konsekvenser det kan innebära för verksamheter som berörs av en sådan stängning”, skriver socialminister Lena Hallengren som svar på en skriftlig fråga.
De negativa konsekvenserna som statsrådet Hallengren vill undvika har regeringen redan uppnått genom att, med rekommendationer och användandet av alkohollagstiftningen, i princip införa ett näringsförbud för en hel bransch.
Min fråga till näringsminister Ibrahim Baylan är:
Om regeringen inte avser att använda pandemilagstiftningen för att exempelvis stänga ned vissa restauranger och betala ut ersättning, vad avser ministern att göra för att kompensera branschen för de negativa konsekvenser som användandet av annan lagstiftning samt rekommendationer medför?