av Magnus Jacobsson (KD)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Den 26 januari publicerade Transportföretagen rapporten Långsiktiga effekter av ett underfinansierat vägunderhåll. I rapporten beskriver rapportförfattaren Kristin Eklöf de mycket allvarliga konsekvenserna av att vi låter landets vägar förfalla.
På grund av de otillräckliga medel som anslagits tvingas Trafikverket göra snäva prioriteringar i sitt underhåll av vägarna. Konsekvensen blir att storstadsvägar med hög trafik, vägar som bildar sammanhängande stråk genom Sverige och vägar för arbetspendling och dagliga resor prioriteras. Samtidigt försämras tillståndet på lågtrafikerade vägar.
Eklöf konstaterar att under nuvarande prioritering förväntas underhållsskulden öka från 19,7 miljarder kronor 2020 till 41,8 miljarder kronor 2030. Misskötseln av vårt vägnät har, enligt Eklöf, gjort att en återställandepolitik som vänder utvecklingen skulle kräva att underhållsbudgeten ökade med 2 miljarder per år, från 3,4 till 5,4 miljarder.
Om inte underhållsnivån förbättras kommer enligt rapporten andelen mycket dåliga vägar att öka från 13 procent år 2020 till 32 procent år 2030. Det är lågtrafikerade vägar på landsbygden som främst drabbas av den låga underhållsnivån och därmed blir alltmer eftersatta. Samtidigt gör prioriteringen av högtrafikerade vägar i storstäder att dessa kan hålla en relativt god standard. I rapporten anges att ”mätt i trafikarbete ökar andelen trafik som går på mycket dåliga vägar från 9 till 16 procent mellan 2020 och 2030, samtidigt som andelen trafik som går på bra eller mycket bra vägar ökar från 34 till 68 procent”. Vi står då med ett tudelat vägnät med en polarisering mellan stad och landsbygd.
Dåliga vägar försämrar mobiliteten på landsbygden med konsekvenser på arbetsmarknaden i form av uteblivna företagsetableringar. En mycket allvarlig aspekt är också den trafiksäkerhetsmässiga, där ett försämrat väglag ökar risken för trafikolyckor.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth: