av Lotta Johnsson Fornarve (V)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Sverige har en lång tradition av att stå upp för de mänskliga rättigheterna i världen, asylrätten inkluderad. Det är därför med bestörtning och förvåning som jag konstaterar att Sverige nu hotar att utvisa personer till Kina, trots att de riskerar att sättas i fängelse och förföljas.
Vi vet vad som kan hända den som kritiserar den kinesiska regimen öppet. Den i Kina fängslade svensk-kinesiske bokhandlaren Gui Minhai är ett tydligt exempel på det.
Kina är en stenhård diktatur som systematiskt kränker en lång rad fundamentala mänskliga rättigheter, såsom yttrandefriheten, föreningsfriheten och religions- och övertygelsefriheten. Situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i Kina har under president Xi Jinping förvärrats ytterligare. Den kinesiska regimens övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna drabbar alla delar av det kinesiska samhället. De etniska och religiösa minoriteterna i Kina tillhör emellertid dem som drabbas allra hårdast av förtrycket från den kinesiska statsapparaten. Uigurer och tibetaner har drabbats hårt av förtryck och förföljelse, vilket har fått stor uppmärksamhet i Sverige och internationellt. Tusentals uigurer har tvångsförflyttats till omskolningsläger. Tortyr används systematiskt mot den tibetanska och den uiguriska befolkningen.
Mindre känt är det växande förtrycket i Inre Mongoliet. Den kinesiska regimen har inlett en ny politik, med syfte att utrota det mongoliska språket och de mongoliska traditionerna. Inre Mongoliet är nu på väg att bli ett nytt Tibet, ett nytt Xinjiang. Enligt Southern Mongolia Human Rights Information Center (SMHRIC) har mellan 8 000 och 10 000 mongolkineser gripits av polis bara under augusti och september 2020. Väldigt få av dem har blivit offentligt arresterade.
En person flydde från Inre Mongoliet för tio år sedan eftersom han riskerade fängelse på grund av sin aktiva kritik mot regimen. I Sverige har han fortsatt att vara aktiv och kritiserat regimen öppet. Han och hans familj, inklusive två barn, hotas nu av utvisning.
Detta fall utgör ett konkret exempel, bland flera, på hur systemet brister. Det kan därför fungera som utgångspunkt för en mer övergripande diskussion.
Att utvisa någon som hotas att sättas i fängelse och förföljas för sitt politiska engagemang strider mot den i asylrätten grundläggande principen om non-refoulement. Därmed ska en sådan utvisning inte vara möjlig i Sverige. Den enda rimliga förklaring bakom Migrationsverkets beslut är brist på tillräckligt fyllig landinformation om situationen i Kina och Inre Mongoliet. Om så är fallet är detta en brist som snarast måste åtgärdas.
Jag vill mot den bakgrunden fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Avser ministern att ta några initiativ för att säkerställa att landinformation och beslut hos Migrationsverket tar de återkommande kränkningarna av grundläggande mänskliga rättigheter i Kina i beaktande?