Interpellation 2020/21:333 Säkerheten vid Sis ungdomshem

av Johan Hultberg (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Säkerheten vid många av de institutioner som drivs av Statens institutionsstyrelse, Sis, är oacceptabelt dålig. Personer avviker, och narkotika och vapen förekommer inne på institutionerna i stor utsträckning. Detta är ett problem som har lyfts och debatterats under många år, nu senast i samband med uppmärksammade frigivningar av personer som dömts till sluten ungdomsvård.

I höstas gav regeringen Sis i uppdrag att planera för inrättandet av olika säkerhetsklasser inom de särskilda ungdomshem som Sis driver och där de personer som döms till sluten ungdomsvård placeras. Den 18 januari meddelade Sis generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark och socialminister Lena Hallengren att två av de sex särskilda ungdomshem som har platser för ungdomar som avtjänar sluten ungdomsvård ska få en högre säkerhetsnivå än vad som hittills funnits i myndigheten. De två aktuella institutionerna, ungdomshemmen Tysslinge och Johannisberg, ska vara anpassade så att det ska vara särskilt svårt att exempelvis frita en person eller att smuggla in narkotika och vapen.

Det är välkommet att regeringen till slut har insett att säkerheten inom Sis är otillräcklig och att myndigheten i dag är illa rustad att hantera ungdomar som är mycket grovt kriminella och som riskerar att avvika eller rent av fritas. Vi moderater anser dock att de vidtagna åtgärderna inte räcker. Vi föreslår att en ny enhet inrättas hos Kriminalvården som övertar ansvaret för unga som begått våldsbrott och andra grova brott. Vi anser att Sis som myndighet inte är lämpad att ansvara för sådana personer. Tvärtom är vi bekymrade över att de mest kriminellt belastade ungdomar som Sis i dag ansvarar för försvårar vården av den stora majoritet av ungdomar på Sis ungdomshem som inte avtjänar sluten ungdomsvård, LSU, utan som får vård enligt lagen om vård av unga, LVU.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

 

  1. Är ministern beredd att frånta Sis ansvaret för unga som begått våldsbrott och andra grova brott?
  2. Anser ministern att de åtgärder som Sis har vidtagit och de anslag som regeringen har tillfört för att höja säkerheten inom Sis är tillräckliga, eller avser ministern att ta initiativ till ytterligare åtgärder?
  3. Ser ministern en risk att den vård och behandling som Sis ska ge till ungdomar enligt lagen om vård av unga försämras eller försvåras av att myndigheten samtidigt ska ansvara för grovt kriminella ungdomar som är dömda till sluten ungdomsvård?