Interpellation 2020/21:329 Nordiskt samarbete med anledning av coronapandemin

av Hans Wallmark (M)

till Statsrådet Anna Hallberg (S)

 

Under det år som nu gått med pandemin rasande över världen har även villkoren kommit att påverkas och förändras i Norden. Valet av strategier och förhållningssätt till hur covid-19 ska bekämpas har resulterat i olika lösningar som också fått konsekvenser för utbyte och möjligheter att ta sig mellan länderna. Samarbetet mellan de nordiska staterna kan väl sägas ha fungerat på en övergripande nivå med exempelvis samordning mellan EU-länderna, Norge och Island om vaccin eller hjälp med gemensamma flyg under vårvintern och våren 2020 för att bistå strandsatta nordbor utomlands.

Dödstalen är helt olika i de nordiska länderna. I gränsbygderna märks påfrestningarna på ett helt annat sätt. Öppna och stängda gränser om vartannat, bitvis svårigheter för arbetspendling och olika regelverk som gör sig påminda bland annat på skattesidan har medverkat till att medborgare känt sig utlämnade brottandes med stora vardagssvårigheter. Särskilt besvärligt har det varit för butiker och näringsidkare i gränsområden som tidigare levt på en relativt fri och obehindrad rörlighet mellan länderna som gynnat handel och service. Med mer eller mindre stängda gränser, i vart fall kraftigt reglerad trafik, har åtskilliga problem i vardagen uppstått. I spåren av detta har det också kommit rapporter om fientlighet eller hur man upplever sig vilja ge igen för vad som ses som en orimligt eller orättfärdigt stängd gräns. Svenskar som arbetar i Finland, Norge och Danmark berättar också om hur de kan utsättas för glåpord endast genom att komma från vårt av pandemi och höga dödstal drabbade land. Det har gått så långt att statsminister Erna Solberg har markerat i den norska debatten. Olika opinionsmätningar ger också vid handen att känslan för det nordiska och vår samhörighet fått sig en törn.

Med vaccineringen ökar förhoppningarna om att tillståndet ska bli normalare och att de rörelsebegränsningar som nu dominerat Norden under det gångna året kan ersättas av den fria rörlighet och passfrihet som präglat vår del av världen i decennier. Men det finns dessvärre anledning att tro att allt ändå inte återgår till hur det varit förr. De sår som rivits upp kommer att ta tid och kräva åtgärder att läka. Det behövs ett särskilt fokus på gränsbygderna.

Med anledning av detta önskar jag fråga statsrådet Anna Hallberg:

 

  1. Hur lyder statsrådets analys av hur det nordiska samarbetet påverkats under det år som präglats av pandemihanteringen givet olika dödstal, olika strategier och olika restriktioner i länderna? Hur påverkar det samarbetet ur ett övergripande perspektiv men också ur ett medborgarperspektiv och rent mellanfolkligt, enligt statsrådets analyser och erfarenheter från året som varit?
  2. Hur blickar statsrådet framåt, och vilka åtgärder kan sättas in för att inte nordiskt samarbete, särskilt i gränsbygder, ska tillfogas långsiktiga skador?