Interpellation 2020/21:315 Förklaringar till Sveriges arbetslöshet i hög- och lågkonjunktur

av Jan Ericson (M)

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

 

I en interpellationsdebatt den 18 december påminde jag arbetsmarknadsministern om nuvarande statsminister Stefan Löfvens löfte före valet 2014 om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

År 2014 låg Sverige på en 12:e plats bland EU:s länder när det gällde låg arbetslöshet. I dag ligger vi på 22:a plats av 28 länder. Detta trots att åren 2014–2019 kännetecknats av en mycket stark högkonjunktur.

I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast tre länder ökade den. Och Sverige är det land i hela EU där arbetslösheten ökat allra mest mellan 2014 och 2019, enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat. 

I sitt svar skyllde ministern på pandemin, vilket jag ifrågasatte – de siffror jag redovisade gällde läget före pandemin.

Att pandemin därefter generellt påverkat arbetsmarknaden negativt, trots alla krisstöd, är inget jag tänker lasta regeringen för. Det gäller i de flesta länder. 

Däremot kom dramatiska uppgifter i januari från EU:s statistikmyndighet Eurostat. Det visar sig nu att under år 2020 var det bara fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige.

Redan hösten 2019 varnade jag för att en regering som misslyckats med jobbpolitiken under en stark högkonjunktur skulle ha små chanser att uträtta något positivt när tiderna blir sämre. Nu vet vi att det blev just så.

Sammantaget kan man alltså konstatera att Sverige ett av de EU-länder som lyckats sämst med arbetslösheten både under högkonjunktur och under pandemin. 

Min fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark är:

 

Vad ser ministern för förklaringar till att Sverige är ett av de länder i EU som lyckats sämst med arbetslösheten under både högkonjunktur och lågkonjunktur, och vad drar ministern för slutsatser av detta?