av Tobias Andersson (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Pandemin har slagit hårt mot delar av näringslivet, och för många företag har effekterna inneburit slutet på en annars livsduglig verksamhet. Regeringen har efter mycket om och men presenterat flera åtgärdspaket som för vissa näringsidkare lindrat de värsta konsekvenserna. Dessa stödåtgärder har inte sällan varit en direkt konsekvens av en aktiv opposition som återkommande tryckt regeringen framför sig i desperata försök att möjliggöra stöd till krisdrabbade företag.
Trots att vissa av stödpaketen initialt fyllde sitt syfte kan samtidigt konstateras att motsvarande krispaket i jämförbara stater kom på plats snabbare och dessutom var avsevärt större än de svenska. Nu befinner vi oss dessutom i en situation där redan beslutade stöd inte når de företag som har rätt till dem, alternativt inte ens går att söka än.
Exempelvis har stödpengar för tidigare permitteringar fastnat hos Tillväxtverket samtidigt som den förnyade möjligheten att få anstånd med skatteinbetalningar dröjer. I praktiken resulterar det i att näringsidkarna själva nödgas ligga ute med hela lönekostnaden, vilket kraftigt försämrar likviditeten och riskerar att tvinga många näringsidkare att plocka ned skylten.
Denna problematik har sannolikt drabbat besöksnäringen allra värst, och regeringens plötsliga förlängning av alkoholförbudet efter klockan 20.00 underlättar knappast för restaurang- och krogägarna inom branschen. Regeringen har begränsat deras näringsfrihet utan att i gengäld erbjuda dem någon ekonomisk kompensation för detsamma. I stället har regeringen återkommande hänvisat till de redan existerande stöden vilka, som har redogjorts för ovan, inte kommer de berörda företagarna till gagn.
Med anledning av det ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson följande: