av Ann-Sofie Lifvenhage (M)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Coronakrisens effekter på arbetsmarknaden har slagit särskilt hårt mot storstadsregionerna, mot unga och där framför allt mot unga män 18–24 år. Vanligtvis uppvisar ungdomsarbetslösheten en stor säsongsvariation. Som högst i juni när många heltidsstuderande börjar söka arbete inför sommaren. Även de som då väntar på att börja ett sommarjobb står som arbetslösa i juni månad. Men ser vi på ungdomsarbetslösheten på några års sikt ser vi att den tyvärr hållit sig på relativt höga nivåer – med eller utan pandemi som orsak. Detta talar för att vi inte enbart har ett konjunkturproblem utan snarare att strukturella orsaker ligger bakom de höga nivåerna.
I slutet av 2020 var drygt 100 000 ungdomar arbetslösa, vilket motsvarar ungefär var femte ung vuxen upp till 24 år. Av dessa är en högre andel unga män än unga kvinnor. En katastrofal start in i vuxenlivet.
För att få bukt med ovanstående krävs såväl kortsiktiga intensiva åtgärder med anledning av pandemin som en långsiktig plan för att komma åt de strukturella orsakerna.
Med anledning av ovanstående frågar jag arbetsmarknadsminister Eva Nordmark: