av Lorena Delgado Varas (V)
till Statsrådet Anna Hallberg (S)
Klimatfrågan är, som vi alla vet, inte enbart en nationell fråga utan en internationell fråga. Vi måste ha en miljö- och klimatpolitik som tydligt pekar på att det vi gör utanför Sveriges gränser också påverkar klimatet positivt eller negativt. Enligt Sveriges miljömål och övergripande generationsmål ska Sverige inte orsaka miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.
Därför blir man ställd när man läser om investeringar som går helt emot det arbete som ska främja t.ex. Parisavtalets mål och klimatmålen. Senast är nyheten om att 2 miljarder kronor ska investeras i utbyggnaden av en flygplats i Vietnam – investeringar som görs av och genom Exportkreditnämnden och AB Svensk exportkredit.
Villkoret är att en tredjedel av de investerade pengarna går till uppdrag åt svenska företag. När flygplatsen är utbyggd förväntas den ta emot 25 miljoner resenärer och 1,2 miljoner ton last per år. Självklart är det här en verksamhet som kommer att ha enorma konsekvenser för klimatet. I det här fallet avser man att säkra svenska företags vinster framför klimatets.
När vi tidigare ställt frågor kring de problematiska garantier och lån som ges till verksamheter som bidrar till att accelerera klimatkrisen så har man pekat på att regelverket som styr EKN och övriga exportkreditinstitut inom OECD ännu inte är fullt ut anpassat till den internationella klimatöverenskommelsen inom Parisavtalet.
Samtidigt är det meningen att investeringarnas klimatpåverkan numera ska ingå i EKN:s riskbedömningar, och i det här fallet kan man undra hur analysen för klimatpåverkan har gått till.
Vänsterpartiet anser att hanteringen av detta ärende rimmar mycket illa med de intentioner som staten säger sig ha angående klimatet. Sverige har ett nettonollmål som också borde ta hänsyn till investeringar utomlands. Svenska företag behöver göra en klimatomställning och hitta andra typer av projekt. Att fortsätta göra det enklare att gå in i klimatpåverkande projekt hjälper inte i längden. Dessutom behöver de klimatomställande projekten alla investeringar som går att tillgå.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Anna Hallberg:
1. När kommer Sverige att sluta bidra till klimatkatastrofala investeringar?
2. Hur lång tid menar statsrådet att det kommer att ta innan regelverken för investeringar anpassas till Parisavtalet från 2015?
3. Vad avser statsrådet att göra för att Sverige ska vara en förebild och gå före i frågan, t.ex. genom att ändra regelverken redan nu?
4. Kommer statsrådet att verka för en utredning av ärendet för att stoppa denna investering?