av Lars Beckman (M)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Extratjänster är till hundra procent subventionerade anställningar, primärt riktade mot offentlig sektor. Den ursprungliga tanken var att långtidsarbetslösa och personer med särskilt behov av stöd skulle få en väg in i arbetslivet genom meningsfulla aktiviteter.
I augusti återfanns cirka 8 300 personer i åtgärden i riket. Av dessa var 90 procent födda utanför Europa, enligt Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik. 6 procent får ett osubventionerat arbete 90 dagar efter avslutad insats. Deltagarna får en ersättning i nivå med avtalsenlig lön: i till exempel Sandviken en ersättning om cirka 20 000 kronor per månad. Extratjänster kostar 10 miljarder kronor fram till 2023. Inför nästa år satsar regeringen ytterligare en halv miljard kronor för att bygga ut åtgärden ytterligare.
Kritiken växer nu mot åtgärden. I Malmö kommun ersätts upphandlade företag inom parkförvaltning av extratjänster. I Sandvikens kommun används åtgärden uttalat för att vältra över kostnader för kommunalt försörjningsstöd på staten. I en debatt i Gävle kommunfullmäktige menar ansvarigt kommunalråd (S) att extratjänster används för att skicka över notan för kommunalt försörjningsstöd till skattebetalarna.
I debatten sa ansvarigt kommunalråd att Gävle ”sparar” cirka 30 miljoner kronor i minskade utbetalningar av försörjningsstöd ur den kommunala budgeten. Mediegranskningar gör gällande att deltagare i såväl Malmö stad som Gävle kommun utför ”pysselsättning” . Rapporten från riksdagens utredningstjänst visar att endast 6 procent av alla extratjänster under perioden 2016–2019 övergick i en osubventionerad anställning efter 90 dagar. Den statsfinansiella kostnaden för extratjänster (obeaktat eventuella undanträngningseffekter) uppgår därmed till mer än 7 miljoner kronor per jobb, har en professor vid HUI räknat ut och redovisat på SvD:s debattsida.
Mina frågor till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark är: