av Alexandra Anstrell (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
För snart två år sedan beslutade riksdagen om en ny kustbevakningslag som trädde i kraft den 1 april 2019. Enligt 1 kap. 4 § kustbevakningslagen (2019:32) gäller lagen inom Sveriges sjöterritorium. Däremot är inte en hamn ett direkt verksamhetsområde.
Kustbevakningens syfte är att skydda liv och miljö till sjöss, både nu och i framtiden. För att minimera riskerna vid transport av farligt gods och annat gods kontrolleras lastsäkring i lastbärare i hamnarna. På svenskt sjöterritorium kan Kustbevakningen och en tjänsteman vid Kustbevakningen självständigt ansvara för eller biträda en annan myndighet i verksamhet som avser brottsbekämpning och ordningshållning. Detta gäller däremot inte i hamnar, utan då måste en annan myndighet tillkallas, exempelvis polisen. Kustbevakningens arbete är ytterligare begränsat eftersom den vid en eventuell last som inte är tillräckligt säkert lastad inte kan bötfälla på plats.
Under 2020 har polisen, Tullverket och Kustbevakningen samarbetat vid ett antal tillfällen i hamnar och förhindrat att stöldgods lämnar landet. Det är positivt, men samtidigt har man påvisat att den sekretess som råder mellan myndigheter har försvårat det brottsbekämpande arbetet. Det finns bland annat verktyg som den ena myndigheten använder sig av men som den andra inte får ta del av, till exempel polisens applikation för registerslagningar.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg: