av Markus Wiechel (SD)
till Statsminister Stefan Löfven (S)
Coronapandemin har fått de allra flesta att helt lägga om sina liv, vilket är fullt naturligt. Allt fler arbetar hemifrån och undviker sociala kontakter. Många handlar och reser mindre, och de allra flesta har blivit betydligt noggrannare med hygienen. Det är inte särskilt konstigt utan snarare en självklarhet.
Sveriges väg under pandemin ar samtidigt varit ordentligt omdiskuterad såväl i Sverige som i övriga världen. Den svenska handlingsförlamningen, som senare kommit att kallas för strategi, har i stor utsträckning gått ut på frivillighet, och man har hävdat att man genom att undvika hårda restriktioner och tvång skulle kunna möjliggöra en ”långsiktigt hållbar” hantering av pandemin. Grunden för att detta över huvud taget skulle fungera är således ett högt förtroende för vad vår regering med tillhörande myndigheter säger. Folket måste med andra ord förstå allvaret, och de främsta företrädarna måste visa att de menar allvar. Statsministern har själv, vid ett flertal tillfällen, sagt att den påstådda strategin varit rätt. Han har dessutom återkommande hävdat att folket lyckades i kampen mot viruset under våren 2020, en bild som inte delas av bland annat undertecknad.
Så har vi facit. Inte ens statsministern har följt sina egna uppmaningar. Detsamma gäller hans justitie- och migrationsminister, socialminister och finansminister. Ej heller gäller det generaldirektören för MSB eller landets statsepidemiolog.
När inte ens de främsta förespråkarna för den svenska icke-strategin agerar som om de trodde på strategin kan man fundera över varför den över huvud taget finns till.
Detta ger även skäl till andra frågor, som statsminister Stefan Löfven önskas svara på:
Har statsministern fortsatt förtroende för de ministrar som inte har följt regeringens skarpa uppmaningar och om så inte är fallet, kommer statsministern att vidta några åtgärder?