av Alexandra Anstrell (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
I Jämtland har det genomförts en inventering av så kallade kalkbarrskogar, och man har funnit att i dessa kalkrika skogar finns en rik och intressant flora med många skyddsvärda marksvampar och kärlväxter. Ett stort antal potentiellt intressanta områden identifierades utifrån geologiskt kartmaterial och tolkning av flygfoton (IR-färg) samt en del fältbesök sommar och höst under åren 2018 och 2019.
Totalt besöktes cirka 10 761 hektar fördelat på 1 750 inventeringsområden. Det som nu händer med denna inventering är att länsstyrelsen och Skogsstyrelsen väljer ut något tiotal toppobjekt och inleder dialog med berörda markägare om formellt skydd. Det kan ske genom exempelvis naturreservat eller naturvårdsavtal. Ett första möte har skett med skogsägare i Jämtland, och frågorna är många.
Inventeringen har skett utan kontakter med berörda markägare. Med tanke på de miljonbelopp som lagts på inventering hade ett visst belopp kunnat läggas till att skicka ut information till berörda markägare innan fältinventeringar genomfördes. Kanske hade det med bättre information under hela genomförandefasen av detta projekt väckt mindre arga röster. Det finns frågor om vad som egentligen gäller; är det bara information om vad som sker, eller är faktiskt dessa inventerande områden snart, eller redan nu, belagda med avverkningsrestriktioner? Det borde bli tydligt hur stor andel av de objekt som är identifierade som bedöms komma att påverkas av avverkningsrestriktioner. Avslutningsvis finns det frågor kring ersättning. Äganderätten är befäst i jordabalken. Skogsägare vill veta hur möjligheterna till ersättning ser ut och när man som skogsägare kan förvänta sig att se en eventuell ersättning.
Vi kan se att olika länder redovisar skydd av natur på helt olika sätt, där Sverige utmärker sig med en väldigt sträng syn på vad som anses skyddat. Det borde vara en större samsyn och en mer generell mätning. Huvuddelen av den natur som i EU redovisas som skyddad är under landskapsskydd som tillåter jord- och skogsbruk, medan Sverige främst redovisar skyddsformer där jord- och skogsbruk är förbjudet. Beslutet om Aichi-mål 11 från CBD-mötet i Nagoya innebär att världens länder ska bevara 17 procent av land- och sötvattensarealen. Målet lämnar stor flexibilitet i fråga om vad som kan inkluderas i den bevarade naturen. För rapportering av Sveriges åtagande uppfyller Sverige målen i dag i enlighet med det regeringsbeslut som definierar vad Sverige ska inräkna. I denna rapport bedöms att Sverige skyddar 22,2 procent enligt regeringens definitioner exklusive strandskydd, vilket överstiger Nagoyamålet på 17 procent och det nationella målet på 20 prpcent.
I rapport 2019/18 (dnr 2018/4167), Statistik om formellt skyddad skogsmark, frivilliga avsättningar, hänsynsytor samt improduktiv skogsmark, efterfrågas bättre statistik. Författarna skriver att statistiken i dag inte ger något fullständigt svar på hur vi ligger till i förhållande till nationella eller internationella miljömål. De menar att det krävs politiska beslut om ett nytt uppdrag att analysera hur statistiken ska värderas.
Med anledning av detta önskar jag ställa följande frågor till statsrådet Jennie Nilsson: