av Pål Jonson (M)
till Statsminister Stefan Löfven (S)
Den 8 januari 2017 presenterade regeringen sin nationella säkerhetsstrategi. En nationell säkerhetsstrategi kan vara ett värdefullt dokument för att tydliggöra och prioritera de största hoten mot Sveriges säkerhet, peka på viktiga åtgärder och verktyg för att möta hoten samt anvisa resurser för att finansiera dessa.
Tyvärr uppfyller regeringens nationella säkerhetsstrategi inte dessa kriterier utan är mest en omfattande uppräkning av diverse hot och risker som inte följer någon tydlig prioriteringsordning. De åtgärder som föreslås är vaga, och resursdimensionen är frånvarande.
Säkerhetsstrategin verkar sedan den infördes inte heller ha använts som ett vägledande dokument för departement och myndigheter för ett strukturerat arbete med hot och risker. Det säkerhetspolitiska råd på Regeringskansliet som leds av statsminister Stefan Löfven har inget uppföljande ansvar för strategin. Rådet i sig är dessutom mer ett forum för diskussion än för ledning och styrning.
Enligt uppgift kommer regeringen under nästa år att göra ett omtag kring den nationella säkerhetsstrategin. Moderaterna välkomnar detta. Vi skulle dock helst se att det inrättades ett nationellt säkerhetsråd som utgör den centrala krisledningen och arbetar brett med säkerhetsfrågorna och som har ansvar för den nationella säkerhetsstrategin. På så sätt skulle det finnas en central aktör med ett tydligt ansvar för implementering, utveckling och uppföljning av strategin.
Ett annat problem med den nuvarande strategin är att den inte var tillräckligt brett politiskt förankrad. Det är en betydande svaghet för ett viktigt dokument som rör nationell säkerhet. Det är ett område som av hävd är föremål för breda politiska samtal och lösningar. Strategins status visavi Försvarsberedningens rapporter är ytterligare en fråga som varit otydlig.
Med anledning av detta vill jag fråga statsminister Stefan Löfven: