av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
I mitten av februari försäkrade socialminister Lena Hallengren svenska folket att den nationella beredskapen för att hantera ett utbrott av coronaviruset i Sverige var väldigt bra. En månad senare, i mitten av mars, kunde vi se statsminister Stefan Löfven säga något liknande: Regeringen var redo för att möta pandemin och vi skulle känna oss lugna. Redan under denna tid var vi några som ifrågasatte detta, och i dag vet vi svart på vitt att det inte fanns någon sanning bakom orden – Sveriges beredskap var allt annat än god, och regeringen var allt annat än redo för pandemin.
Undertecknad har sedan pandemins början ifrågasatt den svenska regeringens handlingsförlamning, som i vardagligt språk kommit att kallas för den svenska strategin. När socialministern tidigare har fått frågan om vad det är som är så bra med den svenska strategin har svaret uteblivit. Hon har återkommande menat att det har varit för tidigt att utvärdera, trots att Sverige snabbt stack ut som ett av de länder i världen med högst andel döda.
Trots att vi kritiker, som i stället förespråkade en försiktighetsprincip, hade såväl vetenskapen som större delen av västvärldens ledande politiker på vår sida, ställde inte regeringen om. Ej heller har vi kunnat se något tecken på ansvarstagande, utan man skyller ständigt ifrån sig. Det håller inte, särskilt inte när statistiken över antalet dödsoffer talar sitt tydliga språk.
Det yttersta ansvaret för hur Sverige har tacklat coronapandemin ligger hos regeringen. Regeringen ansvarar med andra ord för att tusentals och åter tusentals människor i Sverige har mist livet.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren: