av Mikael Eskilandersson (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Regeringen aviserade nyligen att lagstiftningen om föräldraskap inte är anpassad till verkligheten och att en utredning därför sätts igång som ska könsneutralisera föräldrabalken. Frågan är hur barnens bästa konkret möts genom det syfte regeringen lägger fram i direktivet.
Syftet anges vara att förändringar av familjerättsliga regler ska utredas och förslag ges för en mer sammanhållen, könsneutral och jämlik reglering av föräldraskap samt regler om föräldraansvar anpassade till olika familjekonstellationer. I direktivet anges att den befintliga föräldrabalken är föråldrad med kärnfamiljen som utgångspunkt. Det hänvisas även till flera utredningar och lagjusteringar som tidigare gjorts, vilka ska bana väg även för förändringar av föräldrabalken från kärnfamiljsutgångspunkten mot den differentierade familjekonstellationen som norm.
Faderskapet ställs alltmer i skymundan, då det fortfarande i regel inte fastställs vid födseln och regeringen inte vill verka för detta. Många barn uttrycker att faderskapet är viktigt.
Det förekommer problem med att barn slits mellan vuxnas viljor i vårdnadstvister. Rapportering visar att barn far illa av detta. I direktivet berörs ett problem med det egna utredningsförslaget – att flera vuxna ska ges juridiskt ansvar för ett barn. Det anges att det i regel krävs enighet i alla beslut, att barn vid meningsskiljaktigheter kan hamna mellan vuxna samt att umgänges- och boendesituationen kan bli komplicerad för barnet. Ett troligt scenario, med tanke på den statistiskt baserade risken med flera inblandade, är att problemen kommer att öka.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S):
Hur ska ministern konkret uppnå barnens bästa genom den könsneutralisering av föräldrabalken och det faktum att flera vuxna ska ges juridiskt ansvar för barnet som regeringen gett direktiv om ska utredas?