av Mikael Eskilandersson (SD)
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Flera behov och problem förekommer där barns bästa inte beaktas. Inte minst visade det sig i Barnkonventionsutredningens betänkande SOU 2020:63 Barnkonventionen och svensk rätt, av vilket flera brister i föräldrabalken framgår.
Samtidigt har regeringen nu gett direktiv om en utredning av föräldrabalken med tydligt vuxenperspektiv men där utgångspunkten anges vara barnets bästa. Den ska bli färdig relativt snart, jämfört med många andra utredningsuppdrag.
Regeringen har tidigare inkorporerat barnkonventionen i svensk lag, och utredningen kring överensstämmelsen, SOU 2020:63, visar också att det finns stora brister i praktiken för barn, vilket innebär att barns bästa inte uppnås. Detta tycks inte tas upp eller kommenteras av regeringen vare sig i debatten eller i direktiven till utredningen av föräldrabalken.
Vid sidan av detta har det för många år sedan gjorts en utredning som rubricerades Se barnet! Denna utredning kom med flera goda förslag som ännu inte använts.
Tyvärr framstår det som om regeringen enbart är intresserad av plakatpolitik, då konkreta åtgärder uteblir eller skjuts på framtiden. Hur den nu aktuella utredningen av förändringar av föräldrabalken ska förbättra för barn i praktiken kan också ifrågasättas om den inte ska se till de problem som identifierats i utredningsbetänkandet SOU 2020:63. Hur kommer det sig att tidigare utredda förslag inte används och kopplas till nya utredningar och/eller förslag? Det går också att ställa sig frågan hur prioriteringarna görs i fråga om både syfte, inriktning och det tidsmässiga perspektivet.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:
Kommer statsrådet att agera för att öka prioriteringen av de lagförslag som redan finns och de problem med föräldrabalken som kan utläsas i SOU 2020:63 så att dessa förslags genomförande får en lika hög prioritet av regeringen?