av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Presskonferenser och intervjuer med Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har duggat tätt under coronapandemin. Den absolut mest omtalade personen har samtidigt varit statsepidemiologen, som förvånande nog kanske kommit att bli mer känd av svenska folket än socialministern själv.
Det råder inget tvivel om att expertmyndigheterna har spelat en oerhört viktig roll under pandemin, och att regeringen nära på helt lyssnat på myndigheterna inför olika beslut. Bland allmänheten har det till och med talats om att det i själva verket är Folkhälsomyndigheten som fattar besluten, snarare än regeringen. Det ligger något i det. Vi har hela tiden sett hur regeringen i allmänhet och socialministern i synnerhet hänvisar till myndigheterna när frågor ställs om varför regeringen valt att agera på ett visst sätt.
Under pandemin har vi samtidigt sett hur Folkhälsomyndigheten har visat sig ha fel på punkt efter punkt, och myndighetens företrädare har dessutom återkommande kommit att ertappas med påståenden som helt saknar grund. I stället för att med vetenskapligt stöd fatta beslut tycks de vara baserade på individuella antaganden och gissningar. Vidare har vi sett hur riktlinjer utfärdade av såväl Folkhälsomyndigheten som Socialstyrelsen har visat sig ha förödande effekter, och som med all sannolikhet också har inneburit ett stort antal onödiga dödsfall. Trots detta har regeringen gett dem fortsatt förtroende som om allt vore frid och fröjd.
Mot bakgrund av detta är det därför intressant förstå vilka förväntningar regeringen har på sina myndigheter och hur långt dessa myndigheter kan gå innan regeringen väljer att ta ytterligare steg.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren: