av Sara Gille (SD)
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Olika typer av rapportering pekar på att antalet barn som är könsstympade och antalet barnäktenskap samt inofficiella barnäktenskap under de senare åren har ökat i Sverige. Det innebär att jämställdheten och den typ av barnrätt vi vill ha i Sverige har minskat. Att barnens rätt har minskat innebär ett stort misslyckande och ett svek mot barnen i Sverige samt även för kvinnor. Det är i störst utsträckning flickor och unga kvinnor som utsätts för hedersproblematik och hedersrelaterade brott.
Nyligen larmade hjälporganisationer om att könsstympning och barnäktenskap ökar i Afrika, Latinamerika och Mellanöstern till följd av coronapandemin, där isolering sker och skolor stängs. Skolan fungerar där till stor del som skydd för flickor.
Vanor i länder där flickor råkar ut för könsstympning, övergrepp och att de i tidig ålder blir bortgifta, förs i stor utsträckning vidare till Sverige. Detta har ökat jämfört med tidigare i och med den omfattande migrationen till Sverige. Även om skolstängningar i Sverige inte varit lika omfattande som i en del andra länder har isoleringen i hemmen ökat även i Sverige. Flickor i familjer där sedvänjor förekommer vilka avviker från svenska normer riskerar alltså att befinna sig i utsatthet.
Hur ska dessa typer av problem i Sverige kunna avhjälpas och stöd ges om kunskap inte finns om storleken och typen av problem, eftersom ingen kartläggning? Frågan uppstår också hur regeringen ser på flickors utsatthet i Sverige, inom familjer där avvikande vanor råder kring flickors rätt.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen: