av Sara Gille (SD)
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
I utredningen Barnkonventionen och svensk rätt (SOU 2020:63), som nyligen överlämnades till Åsa Lindhagen, går det att läsa om barnets rätt till tanke-, samvets- och religionsfrihet. Det står i barnkonventionens artikel 14 att barn har rätt att utöva vilken religion de vill eller ingen alls. Bland annat har utredaren tolkat barnkonventionen som att den stöder barns rätt att anta och utöva sina föräldrars religion. I Skolverkets juridiska vägledning framgår att klädsel är något som normalt bestäms av individen själv. Även Diskrimineringsombudsmannen, DO, har uttalat sig om diskriminering på grund av religion när det gäller rätten att bära slöja i skolan. DO har i ett beslut från år 2010 uttalat sig om att generella förbud mot heltäckande slöja utan att ta hänsyn till de specifika förutsättningarna för deltagandet inte är tillåtna.
Samtidigt ses brott i den så kallade hederns namn som skadliga sedvänjor och grundar sig i att diskriminera och styra en annan individ. Barn som utsätts för hedersförtryck och våld försvarar ofta sina föräldrar, vilket står i strid med hur utredaren har tolkat barnkonventionen. Andra delar av barnkonventionen kan tolkas som att religiös indoktrinering borde totalförbjudas, men utredaren väljer att bortse helt från detta. Barnets bästa ska komma i första rummet, men samtidigt ser vi hur föräldrar förutsätter att ett barn har samma religion som föräldrarna själva och att de i många fall kräver att barnet har slöja. Det förekommer redan på förskolenivå. Kommittén nämner vikten av tanke-, samvets- och religionsfrihet, men hur rimligt är det att slöja, niqab, tillåts för barn i låg ålder?
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen: