av Angelika Bengtsson (SD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Barn- och ungdomsidrotten rapporterar om en oro som växer sig allt starkare för dess överlevnad. Barn och ungdomar slutar idrotta till följd av coronapandemins effekter. Föreningslivet står starkt i Sverige och är unikt i världen. De restriktioner som nu förekommer tillfälligt till följd av coronapandemin påverkar barn- och ungdomsidrotten. Idrotter med fysisk kontakt som en stor del av sporten – det gäller exempelvis brottning – kan inte, och har inte kunnat, utövas som vanligt. Lokaler och antal deltagande har anpassats till restriktionernas lydelse. Elitklubbarnas oklara och svåra ekonomiska situation har påverkat deras satsning på ungdomslagen.
De stödpaket som idrotten fått har förvisso hjälpt många, men nästa problem måste lösas är nu: Hur säkerställer vi att de barn och ungdomar som slutat idrotta under pandemin återgår till idrotten och föreningslivet? Men framför allt måste problematiken med bortfallet av deltagare åtgärdas. Det tål att tänka på redan nu och bygga upp en plan/strategi kring.
Riksidrottsförbundets ordförande kommenterade i ett pressmeddelande den 20 november följande: ”Jag är djupt oroad över de äldre tonåringar som i och med skärpta lokala allmänna råd nu inte ska träna. Här behöver vi och Folkhälsomyndigheten hitta en lösning så vi inte tappar dessa killar och tjejer när de kanske behöver idrotten och tillhörigheten i föreningen som mest.”
Det är oroväckande att ordförande för vår största folkrörelse också är orolig för idrottens framtid. Eftersom föreningslivet är så pass unikt kommer det att vara omöjligt att ta del av lärdomar från andra länder. Därför behöver vi hitta en egen plan och strategi för att bygga upp intresset för en aktiv fritid för barn och ungdomar redan nu.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind: