av Tobias Andersson (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Den 17 november väcktes åtal mot de två ungdomarna med invandrarbakgrund som torterade, förnedrade och våldtog två unga svenska pojkar på Solna kyrkogård natten mellan den 22 och 23 augusti i år.
Offren hade ingen tidigare relation till de bestialiska gärningsmännen utan blev slumpmässigt utvalda, det hade kunnat varit vem som helst som drabbats. Gärningsmännen nöjde sig dock inte med de värdesaker pojkarna hade på sig utan krävde även kontouppgifter för att kunna få ut mer av rånet. Om det stannat där hade rånet varit att likna med de flesta andra rån som unga svenskar utsätts för dagligen, men så blev det inte.
I stället pågick övergreppen i flera timmar. Pojkarna blev sparkade, slagna, tvingade att klä av sig nakna, slagna med spade, knivhuggna och analt våldtagna med diverse föremål som förövarna hittade. Under delar av övergreppen hade de fått ögonen täckta med en ögonbindel, fått tygstycken nedkörda i munnen och både händer och ben var fastbundna. Under händelseförloppet hotades pojkarna återkommande; de skulle få penisarna och öronen avskurna, deras näsor skulle krossas, en pistol skulle hämtas och så vidare. Ett av offren beskrev hur det under skräcknatten kändes som att han ”duschade i blod” när han låg där avklädd och torterad.
Dådet sticker ut på grund av dess grymhet, men rån med våld och förnedringsinslag har näst intill blivit vardag på vissa platser i landet, vilket sätter kontexten för interpellationen. I många fall är förövarna personer som aldrig skulle ha välkomnats till Sverige från första början, som verkligen inte skulle fått erhålla medborgarskap och som definitivt inte skulle gått fria att kunna begå nya brott efter att redan ha dömts – inte sällan upprepade gånger.
I det ovan nämnda fallet framgår det i åtalet att båda förövarna har rånat i Solna tidigare och att en av dem skulle vid tidpunkten för våldtäktsrånet ha avtjänat straff för mordbrand – något han onekligen inte gjorde. Med andra ord var regeringens bristande politik på området direkt avgörande för möjligheten att genomföra brotten.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson: