av Jan Ericson (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
I april tog riksdagen beslut om en tillfällig lag som under tre månader gav regeringen ett kraftfullt utökat mandat att vidta åtgärder för att minska smittspridningen under pandemin. Lagen började gälla den 18 april. Beslut som normalt skulle kräva lagändring via riksdagsbeslut kunde nu genomföras direkt av regeringen men på villkor att besluten i efterhand skulle godkännas av riksdagen.
Den nya tillfälliga lagen antogs av en enig riksdag och regeringen uttalade efter beslutet att man var nöjd med den nya lagen.
I en intervju med TT framför nu socialminister Lena Hallengren att villkoren i den nya lagen medförde "ett stort problem" och gjorde att "lagen inte blev så användbar".
Uttalandet förvånar. Hur ett krav på att i efterhand underställa riksdagen de beslut som tagits kunde göra att lagen inte blev användbar är svårt att förstå. Regeringen använde för övrigt inte denna undantagslag en enda gång under de nära tre månader lagen gällde. Hur kan man då veta att det inte skulle fungera? Man har inte heller återkommit med krav på förlängning och kom inte heller med några krav på förändringar av lagen under den tid den gällde.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren: