av Mikael Eskilandersson (SD)
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Behoven av inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt relaterat till föräldrabalken, FB, kan ifrågasättas genom den nyligen presenterades utredningen Barnkonventionen och svensk rätt (SOU 2020:6)3 som överlämnades till Åsa Lindhagen. Utredningsuppdraget har varit att kartlägga hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med rättigheterna i FN:s konvention om barnets rättigheter. Vidare att redovisa hur bestämmelser om barnets bästa och barnets rätt att få uttrycka sina åsikter och få dessa beaktade tolkas i den praktiska tillämpningen samt vilken innebörd de ges inom olika rättsområden. Syftet har varit att ge ett stöd i det fortsatta arbetet med transformering av barnkonventionens bestämmelser.
I utredningen har aspekter kring adoption, vårdnad, boende och umgänge behandlats. Utredningen konstaterar att konventionen i stort sett redan stämmer överens med svensk lag, och samtidigt att bedömningar av vad som är barns bästa är komplicerat och ska avgöras från fall till fall. Liksom tidigare. Samtidigt noteras det som extra viktigt att barnet hörs och att barnets vilja lyssnas in. När det gäller verkställighet av beslut noteras exempelvis att om barnet motsätter sig verkställigheten kan detta vara avgörande för om den alls ska ske. Det noteras också att rätten ska vägra verkställighet om det är uppenbart att den är oförenlig med barnets bästa. Det skulle kunna uppstå risk med övertolkningar av barnets rätt att komma till tals och till dess vilja.
Barn uttrycker inte alltid en fast vilja, utan den kan ändras. Barn kan vara traumatiserade, vilket kan förhindra att viljan eller rätt omständigheter kan komma fram från barnet. Det förekommer även föräldraalienation där barn påverkas av den ena av föräldrarna till att ha en uppfattning som egentligen inte är barnets egen. Det finns ibland skäl att lyssna in andra än föräldrarna. Men i regel har föräldrar stor vetskap om och månar om sina barns bästa. Föräldrarollen är av avgörande betydelse för familjen och för barns bästa.
Sverigedemokraterna reserverade sig i betänkande SoU25 2017/18 mot förslaget att införa lagen om barnkonventionen och ansåg inte att det fanns skäl samt föreslog exempelvis i stället att konventionstexten skulle anta formen av målsättningsbestämmelse. Remissinstanser påtalade osäkerhet med inkorporering, vilket denna utredning också visar på – en större osäkerhet tycks i många fall kunna uppstå, samt det kan i stället för att värna barns intressen riskera dessa.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen: