av Eric Palmqvist (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
I juni 2019 presenterade regeringens utredare sitt förslag till utformning av ett nytt färdmedelsneutralt reseavdrag. Då beloppsnivåerna i det nuvarande systemet länge har varit oförändrade fanns en stark förhoppning om en kompensation för de ökade omkostnader som regeringens politik orsakat de som saknar alternativ till personbilen.
Utredarnas förslag visade dessvärre tydligt att utgångspunkten inte har varit att mildra bördan av regeringens skatte- och avgiftshöjningar som riktats mot landets bilister.
Förslaget hade, om det realiserats, omvandlat hundratusentals svenska arbetstagare till än större förlorare trots de mycket knappa inkomstnivåer som råder. Förslaget möttes, inte helt oväntat, av omfattande kritik. Regeringen meddelade i november 2019 att ”denna fråga kommer att noga analyseras i den kommande beredningen. Regeringen kommer göra en fördjupad analys av konsekvenserna av kommitténs förslag för personer som bor och arbetar i glesbygd. Detta kan till exempel ske genom ett uppdrag till Trafikanalys”.
Det har nu gått ett år sedan dess, och oron bland de som behöver bilen för att få sitt vardagspussel att gå ihop har inte minskat. Orosmolnen finns kvar då den ursprungliga utredningens förslag innebar en tung börda för i synnerhet landsbygdsbor. Det är därför av synnerlig vikt att den fördjupade analysen som behöver omfattas av hänsyn till den del av befolkningen som saknar alternativ till egen bil inte drar ut på tiden längre än möjligt.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson: