av Eric Palmqvist (SD)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Svensk gruv- och mineralnäring utgör en viktig del av vårt lands basindustri. Stora värden skapas inom denna industri. Betydande värdekedjor för Sveriges samlade export har sin grund i att vi har en inhemsk gruv- och mineralindustri som kan förse övrig industri med förädlad råvara.
Ytterst handlar svenska gruvetableringars vara eller icke-vara om huruvida svensk tillverkningsindustri ska tvingas göra sig beroende av råvara från länder där barnarbete är förekommande, fackföreningsrättigheter saknas och den negativa miljöpåverkan är betydligt mer omfattande. Det handlar även om vi genom att göra kloka avvägningar ska sträva efter en högre grad av självförsörjning gällande metaller och mineral. De ekonomiska värden som står på spel för vår nation får inte förbises. Att vi bryter vår egen råvara och det på ett ansvarsfullt sätt utgör också en trovärdighetsfråga för Sverige som en modern industrination. Frågan har även en säkerhetspolitisk dimension.
Det har under en längre tid framförts oro från gruv- och mineralindustrin om att de tillståndsprocesser som reglerar såväl prospektering som brytning är oförutsägbara, långdragna och brister i transparens. Denna problematik har tidigare adresserats i Sveriges riksdag.
Riksdagen riktade den 9 maj 2019 ett tillkännagivande (bet. 2018/19:NU11) till regeringen om att nödvändiga åtgärder snarast behöver vidtas för att förenkla och förkorta tillståndsprocesserna för gruv- och mineralnäringen. Det har nu gått cirka ett och ett halvt år sedan detta tillkännagivande. Fortfarande finns inga konkreta förslag till regelförändringar i sikte. Flera andra näringar gör snarlika problembeskrivningar och upplever likartade hinder för expansion. Det indikerar att tillståndsprocesserna är kostsamma och verkar hämmande för landets utveckling.
Detta missförhållande riskerar skada Sveriges rykte som industrination, erodera viljan för företag att göra stora och långsiktiga satsningar här och därmed ha en påtagligt negativ inverkan på sysselsättningen i Sverige.
Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan: