Interpellation 2020/21:132 Regeringens agerande kring skatteflykt

av Tony Haddou (V)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Coronakrisen har tydligt visat att när vi gör saker tillsammans är vi starkare än om var och en agerar för sig själv. Behovet av en väl fungerande välfärd har aldrig varit större. Då är det inte rimligt att en ekonomisk elit drar ifrån och lämnar samhället efter.

Varje år undandrar den ekonomiska eliten oss vanliga skattebetalare hundratals miljarder dollar genom avancerade skatteupplägg. Vi har genom åren bevittnat hur nya skatteflyktsskandaler avlöser varandra. Det är pengar som hade kunnat användas för att rusta upp sjukvården och vår gemensamma välfärd. Det undergräver både vår välfärd och vår demokrati, samtidigt som det ökar ojämlikheten när skatteuttaget övervältras på andra grupper med lägre inkomster.

Den 9 november presenterade hjälporganisationen Oxfam en rapport som visar hur den svenska regeringen har agerat i internationella skatteflykts- och skattefrågor. Granskningen visar att skillnaden är stor mellan ord och handling när det kommer till skatteflyktsfrågor. Socialdemokraterna, som har ett högt tonläge i skatteflyktsfrågan, har röstat emot förslag som skulle försvåra skatteflykt och undvikit att trycka på för starkare regler. Faktum är att den socialdemokratiskt ledda regeringen blockerar viktiga åtgärder för att stoppa skatteflykten.

I bland annat frågan om offentlig land-för-land-rapportering spelade den svenska regeringen en avgörande roll för att stoppa EU-förslaget som skulle tvinga storföretag att offentligt redogöra för hur mycket skatt man betalar i olika länder. I stället har Sverige gått ihop med länder som kan betraktas som skatteparadis och blockerat förslaget i EU. Mot den bakgrunden tog Vänsterpartiet ett utskottsinitiativ i riksdagens skatteutskott om offentlig land-för-land-rapportering. Även detta röstades ned av Socialdemokraterna. I stället för öppenhet och transparens får vi förlita oss på enskilda visselblåsare för att få information om internationella skatteupplägg.

Vidare väcker regeringens agerande kring EU:s svarta lista över skatteparadis besvärande frågor. Den svarta listan har betydande brister och friar en del av världens värsta skatteparadis. Om EU applicerade sina kriterier på sina egna medlemsländer skulle troligtvis Cypern, Irland, Luxemburg, Malta och Nederländerna klassificeras som skatteparadis. Regeringen måste agera för att skärpa kriterierna för listan om den ska kunna bli ett effektivt verktyg i kampen mot skatteflykt. Regeringen har varit med och tagit bort skatteparadisen Schweiz och Mauritius från EU:s lista över skatteparadis. Senast i oktober 2020 avlistades Caymanöarna, som är det tredje mest skadliga skatteparadiset avseende företags skatteflykt, enligt Tax Justice Network, och har en bolagsskatt på noll procent.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

 

  1. Varför blockerar och motarbetar ministern viktiga åtgärder för att stoppa skatteflykten?
  2. Varför verkar inte ministern för att skärpa kriterierna för EU:s lista över skatteparadis och därmed verka för att unionen applicerar sina kriterier på sina egna medlemsländer?
  3. Avser ministern att på något sätt agera för offentlig öppenhet och transparens i skattefrågorna?
  4. Tycker ministern att Sverige bör införa en skatteparadisutredning i syfte att ta fram förslag för att stoppa utförseln av pengar till skatteparadisen?