av Daniel Riazat (V)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Aldrig har det varit så tydligt som 2020 hur beroende vi är av de samhällsbärande yrkesgrupperna. Av dem som vårdar sjuka i vården, ger omsorg till de äldre, undervisar barn, kör bussarna eller som jobbar inom livsmedelsindustrin och handeln för att vi ska kunna handla den mat vi behöver. Gemensamt för nästan alla dessa grupper utöver att de inte kunnat jobba hemifrån 2020 är att de också ofta arbetar på obekväm arbetstid.
Kommunerna ska enligt skollagen sträva efter att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Men vad det innebär tolkar kommunerna väldigt olika, enligt Skolinspektionens tidigare granskning av verksamheten.
Vänsterpartiet har länge drivit att barnomsorg på obekväm arbetstid ska vara en rättighet. Det ska inte spela någon roll vilken kommun man bor i. Alla föräldrar ska kunna ta ett jobb och veta att om det behövs så finns det någon som tar hand om deras barn. Så här i pandemitider blir tillgången till barnomsorg ännu viktigare för att vårt samhälle ska fungera.
Det är viktigt att barnomsorgen – oavsett när på dygnet den sker – är just omsorg och inte barnpassning. Verksamheten måste bedrivas på pedagogisk grund. Därför är det avgörande att den personal som arbetar i barnomsorgen har rätt utbildning och att även de som arbetar utanför normal arbetstid får möjlighet till fortbildning. Kommunerna måste också bli bättre på att granska kvaliteten på verksamheten.
När kommunerna erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid är det oftast på deras egna villkor utan hänsyn till föräldrarna. I många av de kommuner som faktiskt erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid förväntas föräldrarna själva aktivt höra av sig och efterfråga den, ofta utan att ha informerats om att den finns. Om information finns att läsa på kommunens hemsida så är den ytterst sällan på andra språk än svenska. För att få rätt till omsorgen förväntas föräldrarna veta sina scheman lång tid framöver, något som inte alltid är möjligt när de jobbar i verksamheter som ska förhålla sig till en pandemi.
Med nuvarande otydliga lagstiftning är det svårt att från nationellt håll ställa krav på en fungerande förskoleverksamhet på andra tider än kontorstid. Så länge barnomsorg på obekväm arbetstid inte är en generell rättighet kommer det fortsätta att vara så här. Därför är det hög tid att ändra lagen och lagstifta om rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:
Är ministern, med erfarenhet från det år som gått, beredd att överväga lagstiftning om rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid?