Interpellation 2020/21:105 Regeringens arbete med resolution 1325

av Alexandra Anstrell (M)

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Förenta Nationernas säkerhetsråds agenda för kvinnor, fred och säkerhet (Women, Peace and Security agenda) handlar om att förebygga och stoppa krig samt bygga fred.

Den 31 oktober år 2000 antogs resolution 1325 av FN:s säkerhetsråd. Denna resolution är ett juridiskt bindande dokument som behandlar frågan om hur krig påverkar kvinnor samt kvinnors deltagande i konfliktlösning och i arbetet med att uppnå långsiktigt hållbar fred. Representationen av kvinnor i fredsprocesser ska öka, fredsfrämjande insatser ska präglas av ett genusperspektiv, specifika behov för kvinnor i flyktingläger ska tillgodoses, och åtgärder som stöttar kvinnors lokala fredsinitiativ ska främjas. Genom antagandet av resolutionen blev kopplingen mellan jämställdhet, internationell fred och säkerhet och hållbar utveckling officiellt erkänd.

Det centrala är att FN och medlemsstaterna är skyldiga att arbeta för att öka kvinnors deltagande i konfliktförebyggande och fredsbyggande arbete samt återuppbyggnadsarbete och att stärka arbetet för kvinnors säkerhet i väpnade konflikter.

Kvinnor utsätts för oproportionerligt mycket våld under krig, både vad gäller i civila dödstal räknat och i våld som används som en krigsstrategi för att uppnå olika mål. Exempelvis används våldtäkter av militärer och väpnade grupper för att splittra samhällen, fördriva människor och visa makt.

En viktig del är att öka kvinnors makt och politiska deltagande. I Sveriges nationella handlingsplan för genomförande av FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet 2016–2020 skriver regeringen att Sverige ska ha ett tydligt politiskt ledarskap i att driva på agendan för kvinnor, fred och säkerhet.

Resolution 1325 tillkom för att öka kvinnors inflytande i fredsprocesser och stärka kvinnors säkerhet, och nu har det gått 20 år.

Med anledning av detta vill jag fråga försvarsminister Peter Hultqvist:

1. Har ministern initierat några förslag eller varit drivande i att implementera agendan för kvinnor, fred och säkerhet inom Försvarsmakten?
2. Har ministern agerat för att Försvarsmaktens övningar ska inkludera moment som rör resolution 1325?
3. Anser ministern att den utbildning som Sveriges värnpliktiga får om resolution 1325 i dag är tillräcklig, eller avser ministern att verka för någon förändring i detta avseende?
4. Nu när Sveriges handlingsplan 2016–2020 löper ut, vilket arbete med handlingsplanen kan ministern redogöra för som har lett till bäst resultat, och hur har ministern i så fall mätt och utvärderat det resultatet?