av Pia Steensland (KD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Regeringen lovade i våras att assistansanordnare skulle omfattas av den statliga merkostnadsersättningen för coronarelaterade kostnader. Detta dels på en direkt fråga från undertecknad i socialutskottet, dels i en intervju i Assistanskoll den 15 maj. Ansökning skulle ske via kommunerna. Under sommaren framkom det dessvärre att kommun efter kommun tolkade riktlinjerna kring ersättningsstödet på så sätt att privata assistansanordnare inte kunde omfattas. Detta främst för att assistansen är kopplas till person och inte kommunal verksamhet.
På en skriftlig fråga från undertecknad (2019/20:1948) om hur ministern skulle säkerställa att assistansanordnarna skulle få del av merkostnadsersättningen svarade socialministern dessvärre att det är kommunerna som utifrån Socialstyrelsens anvisningar avgör vilka verksamheter inom kommunen som får ersättning. Då ministern även svarade att regeringen utifrån behov kommer att ta initiativ för att minska smittspridning och skydda riskgrupper ställde undertecknad en följdfråga (2019/20:2071) om huruvida socialministern var villig att införa en speciallösning för att assistansanordnare ska få del av merkostnadsersättningen för covid-19-relaterade kostnader, exempelvis genom ett uppdrag till Försäkringskassan. Svaret på den frågan var beklagansvärt då det bara innehöll en hänvisning till svaret på tidigare nämnd fråga.
Den 23 oktober 2020 presenterade regeringen promemorian Personlig skyddsutrustning för personliga assistenter med förslag till en ny förordning om statsbidrag för merkostnadsersättning till assistansanordnare för covidrelaterade kostnader. Ett statsanslag som föreslås administreras av Försäkringskassan.
Det är glädjande att regeringen genom promemorian tagit fasta på Kristdemokraternas förslag om att dels tillse att även privata assistansanordnare ska få ta del av merkostnadsersättning för coronarelaterade kostnader, dels att ersättningen ska administreras av Försäkringskassan. Men dessvärre finns det flera brister i förslaget, som bygger på en överenskommelse mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna. Det handlar om begränsningar som inte finns för den merkostnadsersättning som är avsedd för annan vård- och omsorgsverksamhet.
Regeringen och samarbetspartierna C och L föreslår i den aktuella promemorian att merkostnadsersättningen för personlig assistans får lämnas med högst 5 000 kronor per person som beviljats assistansersättning och då endast för personlig skyddsutrustning för den enskildes personliga assistenter som använts vid misstänkt eller konstaterad covid-19.
Denna typ av begränsningar finns som nämnts ovan inte för merkostnadsersättningen för övrig vård- och omsorgsverksamhet. Dessa verksamheter har inget maxtak på ersättningsnivån och får därtill ersättning för merkostnader utöver den för skyddsutrustning. Det handlar exempelvis om merkostnader kopplade till vikariekostnader för personal eller anpassningar i verksamhet för att minska smittspridningen.
Kristdemokraterna är övertygade om att assistansanordnare, precis som andra aktörer inom vård och omsorg, har gjort sitt yttersta och lagt stora summor på skyddsutrustning men också på andra insatser för att säkerställa att smitta inte sprids mellan personal och assistanstagare. De begränsningar som regeringen nu förslår i merkostnadsersättningen rimmar därför illa med regeringens uttalanden om att brist på pengar inte ska vara avgörande i arbetet med att minska smittspridningen av det nya coronaviruset.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Varför förslår regeringen och samarbetspartierna C och L begränsningar i merkostnadsersättningen för covidrelaterade kostnader för assistansanordnare (avseende exempelvis maxtak för kostnaderna och inkludering av endast kostnader för skyddsutrustning) när liknande begränsningar inte finns för regeringens merkostnadsersättning till övrig vård- och omsorgsverksamhet?