Forskning, frihet, framtid - kunskap och innovation för Sverige

Regeringens proposition 2020/21:60

Forskning, frihet, framtid	Prop.
– kunskap och innovation för Sverige	2020/21:60

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 december 2020

Stefan Löfven

Matilda Ernkrans

(Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen presenterar regeringen forskningspolitiken för åren 2021– 2024. Den omfattar frågor om såväl forskning och innovation som högre utbildning. Politiken utgår från målet att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en framstående kunskaps- nation. Regeringen har i budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1) lämnat förslag och redovisat bedömningar om ökade medel till forskning och innovation. I budgetpropositionen föreslås och beräknas betydande höjningar av anslagen för forskning och utveckling med totalt 3,75 miljarder kronor 2024. I denna proposition beskrivs satsningarna närmare. Utgångspunkten för satsningarna är att forskningen ska vara av hög kva- litet och att satsningarna ska ge förutsättningar för fler forskningsmiljöer av högsta kvalitet.

Samhällets utmaningar behöver mötas med satsningar på strategisk forskning av hög kvalitet och innovationssatsningar. De övergripande samhällsutmaningar som denna proposition fokuserar på är klimat och miljö, hälsa och välfärd, digitalisering, kompetensförsörjning och arbetsliv samt ett demokratiskt och starkt samhälle. Forskningssatsningarna som presenteras för att möta utmaningarna är såväl långsiktiga nationella forsk- ningsprogram, där nya föreslås inrättas och befintliga förstärkas, som vissa särskilda forskningssatsningar. Det är angeläget att hitta synergier med EU:s forskningsprogram. En nationell strategi för EU-samarbetet bör därför tas fram. Även andra pågående och planerade åtgärder som bidrar till att möta utmaningarna redovisas, t.ex. insatser i fråga om öppen veten- skap, immateriella tillgångar, jämställdhet och villkoren för en forskar- karriär i högskolan.

Prop. 2020/21:60 Regeringen föreslår satsningar som värnar den fria forskningen. I det ingår ökade medel till universitet och högskolor för forskning och utbild- ning på forskarnivå i syfte att ge förutsättningar för lärosätena att göra strategiska prioriteringar och ta ansvar för hög kvalitet i verksamheten. Regeringen redovisar avsikten att besluta att Mälardalens högskola ska bli universitet från den 1 januari 2022. En utvecklad myndighetsstyrning och uppföljning och utvärdering som bidrar till ökad kvalitet redovisas.

För att internationellt konkurrenskraftig forskning ska kunna bedrivas behöver svensk forskningsinfrastruktur förstärkas. Det kräver både mer medel och en ändamålsenlig organisation och styrning.

Innovationssystemet ska stärkas med satsningar som avser bl.a. strate- giska innovationsprogram, forskningsinstitut, test- och demonstrations- miljöer samt sänkta trösklar för nyttiggörande och kommersialisering. Dessa satsningar bidrar till att möta samhällsutmaningarna, nyttiggöra forskningsresultat och stärka Sverige som kunskapsnation.

Regeringen föreslår ändringar i högskolelagen (1992:1434) för att dels förstärka och tydliggöra högskolans ansvar för samverkan, internationali- sering och livslångt lärande, dels främja och värna akademisk frihet i hög- skolans verksamhet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2021.

Innehållsförteckning

4.4Satsningar på kunskap som möter samhällets

utmaningar.......................................................................

4.5Satsningar på forskningsinfrastruktur för utveckling

och tillväxt.......................................................................

4.6Universitet och högskolor ska ha en central roll i

	samhällsbygget ................................................................	24
4.7	Stärkt innovationskraft ....................................................	25
4.8	En nationell strategi för EU-samarbetet ..........................	26
4.9	Internationalisering och hållbar utveckling .....................	27
4.10	Fördelning av forskningsmedel .......................................	27
5 Analys av trender inom forskning och innovation .........................		29

5.1Svensk forskning och innovation – överblick och

	internationella jämförelser...............................................		30
	5.1.1	Det svenska forskningssystemet i
		internationell jämförelse .................................	31
	5.1.2	Finansieringen av forskning och
		utveckling i olika länder .................................	33
5.2	Uppföljning av det forskningspolitiska målet..................		35
	5.2.1	Uppdrag om att ta fram indikatorer för
		uppföljning .....................................................	36
	5.2.2	Investeringar i forskning och utveckling ........	36
	5.2.3	Kvalitetsförstärkning och jämställdhet ...........	38
	5.2.4	Samverkan och samhällspåverkan..................	40
	5.2.5	Övergripande bedömning av delmålen...........	44
	5.2.6	Insatser för att uppnå de
		forskningspolitiska delmålen..........................	45
6 Satsningar för att värna den fria forskningen .................................			46
6.1	Ökade anslag till universitet och högskolor för
	forskning och utbildning på forskarnivå..........................		47
	6.1.1	Kvalitetsbaserad fördelning av
		forskningsanslag .............................................	49
	6.1.2	Behov av den kvalitetsbaserade
		fördelningen....................................................	52
	6.1.3	Ökade forskningsanslag för hög kvalitet	53
		och profilering ................................................	53
	6.1.4	Fördelning av forskningsanslag 2021–
		2022................................................................	54
	6.1.5	Ett nytt universitet i Mälardalen .....................	56
6.2	Ökade medel till Vetenskapsrådet ...................................		57

Prop. 2020/21:60

Prop. 2020/21:60		6.2.1	Medel för fri forskning ....................................	57
		6.2.2	Excellenscentrum inrättas................................	57
		6.2.3	Bildningslyft – en förstärkning av
			humaniora........................................................	58
		6.2.4	Forskarskolor inom humaniora och
			samhällsvetenskap ...........................................	58
	6.3	Översyn av den statliga forskningsfinansieringen............		59
		6.3.1	Nuvarande organisation för statlig
			forskningsfinansiering .....................................	59
		6.3.2	Forskningsfinansiering från myndigheter
			med andra huvuduppdrag ................................	60
		6.3.3	Behovet av en översyn.....................................	61
	6.4	Forskningen är fri – med vissa begränsningar..................		61
7	Samhällsutmaningar som propositionen möter...............................			64
8	Samhällsutmaningen klimat och miljö............................................			66
	8.1	Satsningar på forskning och innovation ...........................		68
		8.1.1	Det nationella forskningsprogrammet om
			klimat förstärks................................................	68
		8.1.2	Ett nationellt forskningsprogram om hav
			och vatten inrättas............................................	69
		8.1.3	Det nationella forskningsprogrammet om
			hållbart samhällsbyggande förstärks ...............	70
		8.1.4	Rymddata för miljö- och klimatforskning .......	72
		8.1.5	Forskningssatsning om hållbar utveckling
			av den gröna och blå biobaserade
			ekonomin.........................................................	73
		8.1.6	Det nationella forskningsprogrammet för
			livsmedel förstärks ..........................................	74
		8.1.7	Samverkansprogrammet Näringslivets
			klimatomställning............................................	75
		8.1.8	Utveckling av hållbara innovationer som
			genom samverkan bidrar till Sveriges
			klimatmål.........................................................	76
9	Samhällsutmaningen hälsa och välfärd...........................................			76
	9.1	Satsningar på forskning och innovation ...........................		78
		9.1.1	Ett nationellt forskningsprogram om virus
			och pandemier inrättas.....................................	78
		9.1.2	Medel för ökad kapacitet för laborativt
			stöd vid framtida pandemier............................	79
		9.1.3	Det nationella forskningsprogrammet om
			antibiotikaresistens förstärks ...........................	80
		9.1.4	Medel till forskningsinfrastrukturen
			SciLifeLab.......................................................	80
		9.1.5	Bättre nyttjande av hälsodata...........................	81
		9.1.6	Forskning för att främja utvecklingen av
			precisionsmedicin............................................	82
		9.1.7	Ökad forskningskompetens inom
			primärvården ...................................................	83
4

	9.1.8	Satsning på forskning om prevention och
		folkhälsa .........................................................	84
	9.1.9	Äldreforskning................................................	85
	9.1.10	Ett nationellt forskningsprogram om
		psykisk hälsa inrättas......................................	86
	9.1.11	Satsning på psykiatriforskning .......................	87
	9.1.12	Ökade fria forskningsmedel till
		Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och
		välfärd.............................................................	89
	9.1.13	Samverkansprogrammet Hälsa och life
		science ............................................................	89
	9.1.14	Stöd till explorativ tvärsektoriell
		medicinsk forskning och innovation i
		samverkan.......................................................	90
	9.1.15	Stöd till nationellt program för
		proteinforskning och
		läkemedelsproduktion.....................................	91
	9.1.16	Stöd till utveckling av ny molekylär
		diagnostik och behandling..............................	91
	9.1.17	Djurskydd och alternativa metoder till
		djurförsök .......................................................	92
10 Samhällsutmaningen digitalisering ................................................			93
10.1	Satsningar på forskning och innovation ..........................		94
	10.1.1	Ett nationellt forskningsprogram om
		digitaliseringens samhälleliga
		konsekvenser inrättas......................................	94
	10.1.2	Forskning om informations- och
		cybersäkerhet..................................................	95
	10.1.3	Samverkansprogrammet Näringslivets
		digitala strukturomvandling............................	96
	10.1.4	Utveckling och tillämpning av digital
		teknik..............................................................	97
	10.1.5	Nästa generations forsknings- och
		innovationsmiljöer inriktade mot den
		datadrivna ekonomin och AI ..........................	98
10.2	Ytterligare åtgärder i fråga om digitalisering ..................		99
	10.2.1	Digitalisering av högre utbildning och
		forskning.........................................................	99
	10.2.2	Ett öppet vetenskapssystem ..........................	100
11 Samhällsutmaningen kompetensförsörjning och arbetsliv...........			103

11.1Högskolelagen behöver förtydligas i fråga om

	högskolans ansvar för livslångt lärande.........................		105
	11.1.1	Förslag till en ny bestämmelse om
		livslångt lärande............................................	107
11.2	Satsningar på forskning och innovation ........................		110
	11.2.1	Forskarskolor för ökad kvalitet i lärar-
		respektive hälso- och
		sjukvårdsutbildningar ...................................	110
	11.2.2	Forskarskola för yrkesverksamma
		folkhögskollärare..........................................	111

Prop. 2020/21:60

Prop. 2020/21:60		11.2.3	Stärkt vetenskaplig grund i skolan.................	111
		11.2.4	Nationella forskningsprogrammet om
			arbetslivsforskning förstärks .........................	113
		11.2.5	Samverkansprogrammet
			Kompetensförsörjning och livslångt
			lärande ...........................................................	114
		11.2.6	Utvecklad samverkan för
			kompetensförsörjning och livslångt
			lärande ...........................................................	115
	11.3	Åtgärder som stärker högskolans
		kompetensförsörjning.....................................................		116
		11.3.1	Villkoren för en forskarkarriär i
			högskolan ska vara goda................................	116
		11.3.2	Dimensionering av utbildning på
			forskarnivå.....................................................	122
	12 Samhällsutmaningen demokratiskt och starkt samhälle................			123
	12.1	Högskolelagen bör ändras så att akademisk frihet
		främjas och värnas i högskolans verksamhet .................		124
		12.1.1	Förslag till en ny bestämmelse i
			högskolelagen om akademisk frihet ..............	127
	12.2	Satsningar på forskning..................................................		132
		12.2.1	Ett nationellt forskningsprogram om
			brottslighet inrättas ........................................	132
		12.2.2	Ett nationellt forskningsprogram om
			segregation inrättas........................................	132
		12.2.3	Satsning på forskning om säkra samhällen....	133
		12.2.4	Konstnärlig forskning förstärks.....................	134
		12.2.5	Finansmarknadsforskningen förstärks...........	136
	12.3	Ytterligare åtgärder för ett demokratiskt och starkt
		samhälle	..........................................................................	136
		12.3.1	Åtgärder mot hat och hot mot forskare
			och andra anställda inom universitet och
			högskolor.......................................................	136
		12.3.2	Allmänhetens delaktighet i
			forskningsprocessen ......................................	137
		12.3.3	Spridning av forskningsbaserad kunskap ......	138
	13 Förstärkning av forskningsinfrastruktur........................................			139
	13.1	Forskningsinfrastrukturer skapar nya möjligheter..........		140
	13.2	Finansiering av forskningsinfrastruktur..........................		141
		13.2.1	Ökade anslag till Vetenskapsrådets
			finansiering av forskningsinfrastruktur .........	141
		13.2.2	Den europeiska neutronkällan .......................	141
		13.2.3	Röntgenljusanläggningen MAX IV...............	142
		13.2.4	Forskningsfartyget Oden ...............................	143
		13.2.5	Forskningsinfrastruktur av särskilt värde
			för svenskt näringsliv ....................................	144
	13.3	Utredning om organisation, styrning och		144
		finansiering av forskningsinfrastruktur ..........................		144
6	14 Högskolors och universitets centrala roll i samhällsbygget ..........			145
6

14.1	Ökad kvalitet genom uppföljning, utvärdering och		Prop. 2020/21:60
	styrning av universitet och högskolor............................		146
	14.1.1	Många aktörer följer upp och analyserar
		forskningskvalitet .........................................	146

14.1.2Kvalitetssäkringssystem för både kvalitetsutveckling och kontroll av

resultat ..........................................................

150

14.1.3Utvärdering av forskning för en nationell

bild av forskningens kvalitet.........................

151

14.1.4Styrning och resurstilldelning som främjar

ökad kvalitet .................................................

152

14.1.5En utvecklad myndighetsstyrning av

		universitet och högskolor..............................	153
14.2	Stärkt samverkan med det omgivande samhället...........		156
	14.2.1	Högskolans ansvar för samverkan med
		det omgivande samhället behöver
		förtydligas.....................................................	157

14.2.2Förslag till förtydligande i högskolelagen

	om högskolans ansvar för samverkan...........	157
14.2.3	Ekonomisk premiering av samverkan ..........	160

14.2.4Uppföljning och utvärdering av

samverkan.....................................................

161

14.3Lärosätenas andrahandsuthyrning av bostäder till

	studenter bör ses över ....................................................		161
15 Ett utvecklat innovationssystem...................................................			162
15.1	Satsningar på innovation ...............................................		163
	15.1.1	Samverkansprogrammen ..............................	163
	15.1.2	Strategiska innovationsprogram 2.0 .............	164
	15.1.3	Medel till RISE för samhällets
		omställning ...................................................	165
	15.1.4	Test- och demonstrationsmiljöer ..................	167
	15.1.5	Sänkta trösklar för nyttiggörande och
		kommersialisering ........................................	167
	15.1.6	Fordonsstrategisk forskning och
		innovation.....................................................	169

15.2Universitet och högskolor utgör en viktig del av

17.1Högskolelagen behöver moderniseras i fråga om

internationalisering........................................................	179
	7

Prop. 2020/21:60	17.1.1	Förslag till modernisering av
		högskolelagens bestämmelse om
		internationalisering........................................	179

	17.2	Bättre samordning för att effektivisera, stärka och
		samla insatser för internationalisering............................	183
	17.3	Säker hantering av skyddsvärd
		forskningsverksamhet.....................................................	184
18	Ikraftträdande................................................................................		185
19	Konsekvenser................................................................................		186
20	Författningskommentar.................................................................		190
Bilaga 1		Sammanfattning av betänkandet En långsiktig,
		samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan
		(SOU 2019:6) .................................................................	193
Bilaga 2		Betänkandets lagförslag .................................................	195
Bilaga 3		Förteckning över remissinstanserna ...............................	196
Bilaga 4		Sammanfattning av promemorian Ändringar i
		högskolelagen för att främja den akademiska
		friheten och tydliggöra lärosätenas roll för det
		livslånga lärandet (U2020/03053) ..................................	198
Bilaga 5		Promemorians lagförslag................................................	200
Bilaga 6		Förteckning över remissinstanserna ...............................	202
Bilaga 7		Sammanfattning av betänkandet En strategisk
		agenda för internationalisering (SOU 2018:3) ...............	204
Bilaga 8		Betänkandets lagförslag .................................................	206
Bilaga 9		Förteckning över remissinstanserna ...............................	208
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december
		2020 .....................................................................................	210

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2020/21:60

Regeringens förslag:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434).

Prop. 2020/21:60 2	Förslag till lag om ändring i
	högskolelagen (1992:1434)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2, 5 och 6 §§ högskolelagen (1992:1434) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §1

Staten ska som huvudman anordna högskolor för

1.utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och

2.forskning och konstnärlig forskning samt utvecklingsarbete.

I högskolornas uppgift ska det	I högskolornas uppgift ska det
ingå att samverka med det om-	ingå att samverka med det om-
givande samhället och informera	givande samhället för ömsesidigt
om sin verksamhet samt verka för	utbyte och verka för att den kunskap
att forskningsresultat tillkomna vid	och kompetens som finns vid hög-
högskolan kommer till nytta.	skolan kommer samhället till nytta.

Vad som i fortsättningen sägs om forskning avser även konstnärlig forskning, om inte något annat anges särskilt.

Högskolorna skall i sin verk- samhet främja en hållbar utveck- ling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäk- ras en hälsosam och god miljö, eko- nomisk och social välfärd och rättvisa.

I högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas.

Högskolorna bör vidare i sin verksamhet främja förståelsen för andra länder och för internation- ella förhållanden.

Högskolorna skall också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.

5 §2

Högskolorna ska i sin verksam- het främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäk- ras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa.

I högskolornas verksamhet ska jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas.

Den samlade internationella verksamheten vid varje högskola ska dels stärka kvaliteten i hög- skolans utbildning och forskning, dels bidra nationellt och globalt till sådan hållbar utveckling som avses i första stycket.

Högskolorna ska också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.

10	1	Senaste lydelse 2013:119.
10	2	Senaste lydelse 2005:1208.

		Högskolorna ska		i	sin	verk- Prop. 2020/21:60
		samhet främja ett livslångt lärande.
	6	§
		I	högskolornas		verksamhet
		ska som allmän princip gälla att
		den	akademiska	friheten		ska
		främjas och värnas.
För forskningen skall som all-		För forskningen ska som all-
männa principer gälla att		männa principer gälla att
1.	forskningsproblem får fritt väljas,
2.	forskningsmetoder får fritt ut-	2. forskningsmetoder får fritt ut-
vecklas och		vecklas, och

3.forskningsresultat får fritt publiceras. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

Prop. 2020/21:60

3 Ärendet och dess beredning

Sedan början av 1980-talet lämnar regeringen under varje mandatperiod en forskningspolitisk proposition som anger regeringens politik inom om- rådet för den kommande perioden (prop. 1981/82:106). Syftet är att skapa en viss långsiktighet och ge berörda myndigheter stabila förutsättningar för planering och måluppfyllelse (prop. 1998/99:94).

Regeringen beslutade den 27 april 2017 att ge en särskild utredare i upp- drag att göra en samlad översyn av universitetens och högskolornas styr- ning, inklusive resurstilldelning (dir. 2017:46). Utredningen, som tog sig namnet Styr- och resursutredningen (Strut), redovisade sina förslag den 1 februari 2019 i betänkandet En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6). Utredningen lämnade förslag om ändring i högskolelagen (1992:1434) angående samverkan och föreslog bl.a. att regeringen ska ta initiativ till att högskolelagen ändras även i fråga om fortbildning och vidareutbildning respektive akademisk frihet. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2019/00304). I denna proposition behandlas följande avsnitt i betänkandet: 4.6.1, 4.6.2, 5.2.3, 5.4, 6.2.2, 6.2.3, 6.3.1, 6.4.2, 6.6.4, 6.6.5, 7.2, 7.4, 7.6, 8.3, 9.4.1 och 9.4.3.

De förslag som Styr- och resursutredningen lämnat om reglering av akademisk frihet respektive fortbildning och vidareutbildning i högskole- lagen har legat till grund för departementspromemorian Ändringar i hög- skolelagen för att främja den akademiska friheten och tydliggöra läro- sätenas roll för det livslånga lärandet (U2020/03053), som tagits fram inom Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2020/03053).

Regeringen beslutade den 16 februari 2017 att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. föreslå nya mål och en ny strategi för internationalisering av universitet och högskolor. Utredaren fick också i uppgift att föreslå hur fler studenter kan få ett internationellt perspektiv i sin utbildning (dir. 2017:19). Utredningen, som tog sig namnet Internationaliserings- utredningen, redovisade sina förslag den 31 januari 2018 i delbetänkandet En strategisk agenda för internationalisering (SOU 2018:3) och i slutbe- tänkandet Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige (SOU 2018:78). Utredningen lämnade i delbetänkandet bl.a. förslag om att ändra målet för högskolornas internationalisering i 1 kap. 5 § tredje stycket högskolelagen. Detta förslag behandlas i denna proposition. En sammanfattning av betänkandet i den del som rör målet för högskolornas internationalisering finns i bilaga 7. Betänkandets lagförslag i den delen finns i bilaga 8. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2018/00382).

I propositionen behandlas också två tillkännagivanden från riksdagen. Riksdagen har tillkännagett för regeringen att den bör ge Forskningsrådet

för hälsa,	arbetsliv och välfärd i uppdrag att se över forskningen om Prop. 2020/21:60
behandlings- och rehabiliteringsmetoder för posttraumatiskt stressyndrom
(bet. 2015/16:SoU7 punkt 22,		rskr. 2015/16:220). Riksdagen	har även
tillkännagett för regeringen att den bör tillsätta en utredning med uppdrag
att lämna förslag om ett system för utvärdering av statliga investeringar i
forskning,	utveckling och	innovation (bet. 2017/18:UbU17	punkt 2,

rskr. 2017/18:273). Tillkännagivandena behandlas i avsnitt 9.1.11 respek- tive 14.1.3.

I enlighet med ett regeringsuppdrag har ett antal myndigheter redovisat dels en gemensam analys som underlag för regeringens forskningspolitik, dels särskilda analyser inom sina respektive ansvarsområden (U2019/01906). Dessa myndigheter är Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Forsk- ningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte), Verket för innovations- system (Vinnova), Rymdstyrelsen och Statens energimyndighet.

Regeringen har vidare bjudit in universitet och högskolor, berörda myn- digheter samt ett urval av företag och andra organisationer att inkomma med underlag till regeringens forskningspolitik (U2019/02263). Rege- ringen har från dessa tagit emot sammanlagt 211 underlag. Därutöver har 113 spontana underlag inkommit.

Den av regeringen inrättade Forskningsberedningen har diskuterat forskningspolitikens inriktning och bidragit med synpunkter. Forsknings- beredningen har främst bestått av ledamöter från forsknings- och hög- skolesektorn och letts av ministern för högre utbildning och forskning.

Även det av regeringen inrättade Nationella innovationsrådet har disku- terat forsknings- och innovationspolitiken och bidragit med synpunkter

4 Politikens inriktning

4.1Investeringar i kunskap bygger ett starkt samhälle

Regeringens mål för forskningspolitiken är att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation, där högkvalitativ forskning, högre utbildning och inno- vation leder till samhällets utveckling och välfärd, näringslivets konkur- renskraft och svarar mot de samhällsutmaningar vi står inför, både i Sve- rige och globalt. Utgångspunkten för satsningarna som presenteras i pro- positionen är därför att forskningen ska vara av hög kvalitet och att sats- ningarna ska ge förutsättningar för fler forskningsmiljöer av högsta kva- litet.

Att investera i forskning och innovation skapar jobb och hållbar tillväxt

ihela landet. Det krävs för att återstarta ekonomin efter covid-19-pande- min och bygga kompetens, välfärd och konkurrenskraft med en utgångs- punkt i klimatomställningen. Cirka två tredjedelar av Europas tillväxt har kunnat härledas till forskning och innovation. Det fria kunskapssökandet är också av grundläggande betydelse för att skydda och stärka demokratin.

Prop. 2020/21:60	Sveriges universitet och högskolor är ett värn för den fria åsiktsbildningen
	och den akademiska friheten ska därför främjas.
	Covid-19-pandemin visar med all tydlighet vikten av forskning och
	kunskap. Trots att viruset som orsakar sjukdomen är nytt kan forskare göra
	snabba framsteg i utvecklingen av både vacciner och behandlingar mot
	viruset. Detta möjliggörs av redan befintliga och långsiktiga satsningar på
	grundforskning och högkvalitativ forskningsinfrastruktur såsom labora-
	torier och annan nödvändig utrustning samt långsiktiga internationella
	forskningsrelationer. Genom dessa satsningar har en hög grundkapacitet
	byggts upp inom flera forskningsområden, något som bidragit till att
	forskarna på kort tid kunnat ställa om och initiera nya forskningsprojekt.
	På samma sätt har vår kunskapsbas inom epidemiologi möjliggjort att
	spridningen av viruset kan följas och att effekterna av vidtagna åtgärder
	kan bedömas.
	Världen kommer att möta nya kriser. Forskning och innovation krävs i
	dag för att klara att möta framtidens utmaningar. Regeringen föreslår där-
	för i budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1) förstärkningar av den
	fria forskningen som en del i att försvara den svenska positionen som en
	ledande forskningsnation. Samtidigt föreslås strategiska satsningar på
	högkvalitativ forskning och innovation och ökad samverkan för att
	generera ny kunskap och möta dagens och morgondagens stora samhälls-
	utmaningar. Detta gör att Sverige kan möta kommande kriser, genomföra
	en klimatomställning där ingen lämnas efter, skapa nya jobb och bidra till
	global hållbar utveckling.
	Den internationella konkurrensen inom forskning och innovation ökar.
	Samtidigt har covid-19-pandemin medfört att det är ekonomiskt svårare
	för stiftelser och företag att investera i forskning. Staten har ett särskilt
	ansvar för att garantera forskningens frihet samt för finansiering av grund-
	forskning och utbildning på forskarnivå. Staten ska främja forskning och
	utvecklingsarbete till stöd för offentliga verksamheter, men även andra
	samhällssektorer när detta är befogat (prop. 1998/99:94).
	I spåren av det nya coronavirusets samhällspåverkan sker en minskning
	av privat finansiering av forskning och företag som satsar mycket på
	forskning och utveckling (FoU) kan tvingas friställa personal, omlokali-
	sera till andra länder, avveckla verksamhet eller t.o.m. riskera att gå i kon-
	kurs. Minskad finansiering till universitet och högskolor från näringsliv
	och privata stiftelser drabbar särskilt unga forskare och forskningsprojekt
	som är beroende av denna finansiering. När de privata satsningarna till-
	fälligt minskar ska staten öka sin finansiering så att forskning fortsätter att
	bedrivas och kompetensförsörjningen säkerställs. Dessa satsningar på
	forskning och innovation är dessutom viktiga för en grön återstart av eko-
	nomin. Givet den betydelse som forskning och innovation har för Sverige
	som ett relativt litet och exportberoende land behöver ställningen som en
	ledande forskningsnation försvaras genom ökade offentliga och privata
	satsningar som tillsammans bidrar till samhällelig och ekonomisk utveck-
	ling.
	Regeringen anser därför att investeringarna i forskning och innovation
	ska öka markant. I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar
	regeringen en kraftig nivåhöjning av de statliga satsningarna på forskning
	och innovation med 3,4 miljarder 2021. Åren 2022, 2023 och 2024 beräk-
14	nas satsningarna till knappt 3,2 miljarder kronor, 3,3 miljarder kronor res-

pektive 3,75 miljarder kronor. En del av satsningen innebär att det görs en Prop. 2020/21:60 särskild förstärkning av forskningsanslagen till universitet och högskolor

på 500 miljoner kronor 2021. Inriktningen innebär en kraftfull forsknings- politik, med väl riktade insatser för att fortsätta stärka Sverige som forsk- ningsnation där ny kunskap och innovation skapar konkurrenskraft, väl- färd och möter våra nationella och globala samhällsutmaningar.

Till skillnad från många tidigare forskningspolitiska propositioner görs nästan hela nivåhöjningen redan det första året i fyraårsperioden. Detta motiveras av pandemin och behovet av en återstart av samhället och eko- nomin, samt av att finansiering från stiftelser och näringsliv förväntas minska till följd av uteblivna utdelningar och försämrade resultaträk- ningar. Staten tar därmed ansvar för att upprätthålla satsningarna på svensk forskning och innovation vid en tidpunkt när såväl samhället och ekono- min som forsknings- och innovationssystemet utsätts för särskilda påfrest- ningar. Forskningsfinansiärer och lärosäten kommer att behöva hantera de betydande tillskotten på ett effektivt och strategiskt sätt.

4.2Sverige ska vara en ledande forskningsnation

Sveriges FoU-investeringar uppgår till 3,4 procent av BNP och Sverige är därmed det land inom EU som satsar mest på forskning och utveckling i relation till ekonomins storlek. Vidare har Sverige i flera år legat på första plats på EU-kommissionens rankinglista European Innovation Score- board, vilken mäter medlemsländernas innovationsförmåga.

Grunden för vårt kunskapssamhälle är inte given, utan är något som byggts upp under lång tid utifrån politiska beslut och reformer. Universitet och högskolor har stärkts i hela landet. Nya universitet har inrättats och lärosätena har lyft hela regioner och samverkat framgångsrikt med näringsliv, civilt samhälle och offentlig sektor.

Sveriges universitet och högskolor är den största statliga sektorn räknat till antalet anställda och har ca 400 000 studenter på hel- eller deltid. En avgiftsfri högskoleutbildning ger fler tillgång till högre utbildning och ska- par jobb från norr till söder. Det svenska studiestödet är ett av världens mest omfattande studiestödssystem. Genom jämlika och jämställda möj- ligheter till utbildning bidrar studiestödssystemet till mer kunskap, kom- petens och bildning i samhället. Högre utbildning och forskning i hela landet har varit, och kommer fortsätta att vara, avgörande för Sveriges kompetensförsörjning av bl.a. lärare, sjuksköterskor och ingenjörer. Sam- tidigt bidrar framgångsrik samverkan mellan stora och små företag, aka- demi och offentlig sektor till ökad konkurrenskraft och innovationer.

Sverige rankas i dag som ett av världens mest innovativa länder och har många forskningsmiljöer av högsta kvalitet samt universitet och högskolor som rankas bland världens främsta. Det har resulterat i att det finns ett aktivt näringsliv som investerar i Sverige. Stora satsningar görs även på världsledande avancerade forskningsanläggningar som Europeiska spalla- tionskällan (ESS), MAX IV och SciLifeLab. En internationell expertpanel har nyligen utvärderat SciLifeLab och jämför laboratoriet med de allra främsta laboratorierna i världen.

Prop. 2020/21:60	Vidare görs betydande satsningar på den svenska rymdbasen Esrange,
	som ligger utanför Kiruna. Inom området rymdforskning och rymdverk-
	samhet har det dessutom gjorts en nivåhöjning på 150 miljoner kronor från
	och med budgetåret 2020. De ökade anslagen kommer att kunna finansiera
	nya nationella projekt med utvecklingsmöjligheter för svenska rymd-
	aktörer och regioner. Sverige kommer också kunna fortsätta att utveckla
	sitt deltagande i de europeiska rymdprogrammen, vilket ger ökade möjlig-
	heter för svensk rymdindustri att leverera teknik och kunnande.
	Svensk forskning av hög kvalitet bidrar till vetenskapliga genombrott,
	hantering av samhällsutmaningar, utbildning av hög kvalitet, kompetens-
	försörjning och näringslivets och samhällets utveckling. En stark kuns-
	kapsbas kan även bidra till en vetenskapligt grundad policy och praktik
	samt bygger motståndskraft mot desinformation. I sammanhanget är det
	även viktigt att staten styr mot öppen tillgång (eng. Open Access) till de
	forskningsresultat som finansieras av offentliga medel. För att öka värdet
	av ny kunskap behöver den spridas inom såväl vetenskapssamhället som
	till samhället i övrigt. Regeringen anser därför att vetenskapliga publika-
	tioner, som är ett resultat av forskning som finansierats med offentliga
	medel, ska vara omedelbart öppet tillgängliga med verkan från 2021.
	Vetenskapsrådet (U2019/04423) och Kungl. biblioteket (U2019/03436)
	har befintliga samordningsuppdrag om öppen tillgång, vilka kommer att
	vidareutvecklas, för att påskynda omställningen till ett öppet vetenskaps-
	system.
	Svenska forskare deltar för närvarande i stora gränsöverskridande EU-
	projekt, exempelvis gällande ledande batteriforskning vid Uppsala univer-
	sitet. Forskare vid Umeå universitet har haft en avgörande roll i utveck-
	lingen av den s.k. gensaxen, vilket belönats med Nobelpriset i kemi 2020.
	Arbete sker vid Chalmers tekniska högskola med att utveckla en kvant-
	dator med långt större beräkningskraft för vissa typer av beräknings-
	problem än dagens bästa superdatorer och förväntas kunna bidra till än
	mer avancerad forskning, utveckling och innovation.
	Ett land som slår sig till ro hamnar dock snabbt efter. Det finns tecken
	på att kvaliteten i svensk forskning inte utvecklats lika positivt som forsk-
	ningen i länder såsom Danmark och Nederländerna. Sverige behöver där-
	för fortsatta satsningar på utbildning, forskning och innovation för att ut-
	veckla vårt samhälle och näringsliv och skapa fler jobb i hela landet. Det
	kräver även ökad samverkan mellan offentlig och privat sektor samt
	mellan stora och små företag för att Sverige ska kunna konkurrera med
	kunskap och kompetens.
	För att Sverige ska vara en framgångsrik forskningsnation behövs både
	resurser och kvalitetsstärkande åtgärder. Den statliga finansieringen utgör
	grunden i det svenska forskningssystemet och skapar förutsättningar för
	privata investeringar samt för europeiskt och internationellt forsknings-
	samarbete. Den privata FoU-finansieringen i Sverige är dock starkt be-
	roende av investeringar från ett fåtal stora internationella företag, samtidigt
	som det finns en global konkurrens om lokaliseringen av FoI-satsningar.
	För att förbättra villkoren för forskning och utveckling i Sverige föreslår
	regeringen utvidgad tidsgräns för skattelättnader för experter, forskare och
	andra nyckelpersoner samt förstärkning av det s.k. FoU-avdraget, en ned-
	sättning av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift för personer som
16	arbetar med forskning och utveckling i ett företag för att ytterligare stärka

Sveriges konkurrenskraft. Det är betydelsefullt med goda förutsättningar Prop. 2020/21:60 för företag att förlägga sin forskning och innovation till Sverige och att

attrahera internationell kompetens.

Det är viktigt att säkerställa att den statliga organisationen för forsk- nings- och innovationsfinansiering är väl anpassad till samhällsutveck- lingen och fungerar på ett ändamålsenligt, kvalitativt, samordnat och kostnadseffektivt sätt. Det handlar dels om de statliga forskningsfinansiä- rerna, dels om övriga myndigheters forsknings- och innovationsfinansie- ring, exklusive universitet och högskolor. Regeringen ser skäl att göra en översyn av den statliga forskningsfinansieringen.

Sveriges position ska också stärkas av europeiskt och internationellt samarbete och regeringen avser att i början av 2021 ta fram en nationell strategi för att stärka det svenska deltagandet i EU:s ramprogram för forskning och innovation.

4.3Den fria forskningen ska värnas och stärkas

Resultat från fri forskning av hög kvalitet, där forskare själva formulerat sina forskningsområden och frågeställningar, lägger grunden för den kun- skap som samhällsutvecklingen vilar på. Det hjälper oss att förstå och på- verka världen och tar samhället framåt. Det fria kunskapssökandet är en hörnsten i ett demokratiskt samhälle, i synnerhet i en tid då falska eller förvrängda påståenden riskerar att få stor spridning.

Det är lätt att identifiera vår tids samhällsutmaningar, men det är svårare att förutspå vad som kommer att vara morgondagens utmaningar och vilka vetenskapliga discipliner som kan bidra med lösningar och kunskap om dessa. Därför är det viktigt att ha en bred palett av forskning och kom- petens. Ett framtida hot eller problem kan uppkomma där det inte kunnat förutspås. Regeringen anser därför att det är angeläget att stärka den fria forskningen.

Fri forskning står inte i motsatsförhållande till tillämpad forskning och innovation. Resultat från den fria forskningen kan leda till tillämpningar och innovation. Starka fria forsknings- och utbildningsmiljöer attraherar även samarbeten och samverkan med näringslivet, det offentliga och andra aktörer.

Universitets och högskolors anslag för forskning och utbildning på forskarnivå utgör grunden för all forskning som bedrivs vid svenska läro- säten. En höjning av forskningsanslagen syftar till att lärosätena ska få långsiktiga förutsättningar, ha möjligheter att välja forskningsområden och göra egna strategiska prioriteringar samt ta ansvar för hög kvalitet genom bl.a. profilering mot lärosätenas styrkeområden, liksom för sam- verkan, jämställdhet, trygga villkor och tydliga karriärvägar för forskare. Alla lärosäten bör ha en viss nivå av resurser för forskning och utbildning på forskarnivå. Genom dessa resurser kan forskarkompetens i hela landet tillvaratas och en god forskningsanknytning i den högre utbildningen vid alla lärosäten kan säkerställas. Därför föreslår regeringen i budgetpro- positionen för 2021 en tydlig förstärkning av anslagen för forskning och utbildning på forskarnivå. I den här forskningspolitiska propositionen

Prop. 2020/21:60 redovisar regeringen de principer som bör användas vid fördelningen av de ökade forskningsanslagen.

I syfte att stärka forskningens kvalitet och möjliggöra forskning inom en bredd av discipliner och områden samt ge förutsättningar för att möta framtida samhällsutmaningar, föreslås i budgetpropositionen för 2021 att Vetenskapsrådet får ökade resurser för fri forskning. Regeringen avser även att inrätta excellenscentrum för att skapa ledande forsknings- och utbildningsmiljöer och främja forskning av högsta vetenskapliga kvalitet. Särskilda satsningar behövs även på humanistisk och samhällsvetens- kaplig forskning, bl.a. görs en satsning på humaniora via ett s.k. Bildnings- lyft. Humaniora och samhällsvetenskap bidrar till kunskap om människan, kulturer och samhällen och har en central roll i förståelsen av frågor som berörs i de fem samhällsutmaningar som beskrivs nedan. Ämnena utgör vidare viktig kunskapsbas för att nå FN:s globala mål för hållbar utveck- ling (Agenda 2030). Förutom den inomdisciplinära forskningen är huma- niora och samhällsvetenskap viktiga för tvärvetenskapliga forsknings- projekt.

Samtidigt som det är viktigt med fri forskning är det viktigt med tydliga regelverk för forskningsverksamhet. Lärosätena har ansvar för att upprätt- hålla etiska principer och regler i forskningsprocessen. Regeringen har genomfört flera förändringar i det forskningsetiska regelverket. En ny ord- ning för att hantera oredlighet i forskning gäller fr.o.m. den 1 januari 2020 där en särskild nämnd, Nämnden för prövning av oredlighet i forskning, ska utreda misstänkt oredlighet i forskning. I lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning regleras både forskarens och huvudmannens ansvar för att upprätthålla god forsknings- sed samt prövningen hos nämnden. Samtidigt gjordes även ändringar i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor, som innebär tydliggörande av ansvar och skärpta straff. Bestämmelserna inne- bär bl.a. att en forskningshuvudman ska vidta åtgärder för att förebygga att forskning utförs utan ett etikgodkännande.

4.4 Satsningar på kunskap som möter samhällets utmaningar

Sverige och världen står inför stora utmaningar som kräver ny kunskap. Pandemin har mer än någonsin visat vikten av forskning för att möta sådana samhällsutmaningar. Regeringen anser därför att det är mycket angeläget att fortsätta med strategiska forsknings- och innovationssats- ningar som kopplar till nationella och globala samhällsutmaningar. Agenda 2030 och Parisavtalet utgör viktiga referenspunkter för rege- ringens prioriteringar. Ny kunskap ger beslutsunderlag för att balansera och integrera de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av hållbarhet. De fem samhällsutmaningar som denna proposition fokuserar på är följande:

– Klimat och miljö

– Hälsa och välfärd

– Digitalisering

– Kompetensförsörjning och arbetsliv

– Demokratiskt och starkt samhälle	Prop. 2020/21:60
Regeringens utmaningar ligger i linje med de globala och starka föränd-
ringskrafter som OECD identifierat (2016, 2018) samt med de samhälls-
utmaningar som kommer att adresseras i EU:s nästa ramprogram Horisont
Europa. De valda utmaningarna överensstämmer även till stor del med de
teman som har valts ut för regeringens samverkansprogram och som
beskrivs i denna proposition.
Klimat och miljö
Klimatförändringarna är vår tids ödesfråga. Sverige ska gå före i klimat-
omställningen och bli ett fossilfritt föregångsland. Världens landisar och
polernas havsisar smälter, havsnivån höjs, temperaturen i haven stiger och
extremväder blir allt vanligare. Vid två graders uppvärmning riskerar mil-
jarder människor att drabbas av vattenbrist och översvämningar. Detta
kommer att medföra hot mot världens matförsörjning och spridning av
sjukdomar och ett stort antal människor som behöver flytta inom eller
mellan länder. Enligt Norska flyktinghjälpen uppskattas över 17 miljoner
människor ha försatts på flykt inom sina hemländer som följd av
katastrofer och klimatpåverkan under 2018. Begränsad klimatpåverkan
och stärkt motståndskraft mot klimatförändringarna är i praktiken
nödvändigt för att säkra människors liv och hälsa. Samtidigt ökar pressen
från mänskliga aktiviteter på miljön och de förnybara naturresurserna,
vilket riskerar att ge återverkningar på ekonomi och hälsa och även
förvärra klimatförändringarna och deras effekter. De mål som Agenda
2030 pekar ut på miljö- och klimatområdet kräver genomgripande föränd-
ringar.
Forskning och innovation är nödvändigt för att skaffa den kunskap och
de lösningar som behövs för att skapa ett hållbart samhälle som minskar
klyftorna och skapar jobb samt genomföra klimatomställningen och
omställning till en cirkulär ekonomi. En klimatomställning kan dessutom
öka Sveriges konkurrenskraft, skapa nya lösningar, jobb och framtidstro.
Regeringen bedömer att det behövs kraftigt ökade medel till forskning
inom klimat- och miljöområdet. Därför tillförs nya medel till forsknings-
satsningar inom områden som klimat, hav och vatten, bioekonomi, hållbart
samhällsbyggande och livsmedel, samt till innovationssatsningar och test-
och demonstrationsanläggningar.
Hälsa och välfärd
Sverige och världen erfar en enorm hälsoutmaning i form av covid-19-
pandemin. Regeringen har tillskjutit historiskt stora resurser till välfärden
och till regioner och kommuners kostnader relaterade till pandemin. Forsk-
ningsinsatser är en avgörande förutsättning för att Sverige och övriga
världen ska kunna hantera den pågående krisen, men de förbereder oss
också för kommande pandemier. Den forskningssatsning för att möta
covid-19-pandemin och kommande pandemier som regeringen inrättade
våren 2020 kommer att byggas vidare på. Det behövs även en satsning på
ökad laborativ kapacitet vid den nationella forskningsinfrastrukturen
SciLifeLab, som snabbt ska kunna ställas om och användas vid framtida
pandemier. Resultat från den forskning som bedrivs i dag kommer att bli	19
	19

Prop. 2020/21:60 standardbehandlingar i framtiden, t.ex. genom precisionsmedicin, och kan bidra till en mer jämlik vård och bättre folkhälsa.

Sverige ska vara en ledande life science-nation och regeringen presen- terade i slutet av 2019 en nationell strategi för att säkra den positionen (N2019:06). För att leverera mot målsättningarna i strategin gör regeringen därför ytterligare satsningar inom detta område. Satsningar på jämlik hälsa och sjukvård, forskning och innovation gynnar vårt ekonomiska välstånd, utvecklar sjukvården och förbättrar hälsan i befolkningen.

Det är i primärvården som stora folksjukdomar såsom diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, astma och KOL diagnostiseras och behandlas. Det är därför av stor vikt att primärvården kan delta i utvecklingen av nya läke- medel, medicintekniska produkter eller behandlingar. Den organisatoriska strukturen i primärvården är dock annorlunda än de mer traditionella forsk- ningsmiljöerna, ofta med små och geografiskt spridda enheter, vilket kan vara försvårande. Det finns därför skäl att förbättra förutsättningarna för primärvårdens medarbetare att driva och delta i forskningsprojekt.

En åldrande befolkning med fler som lever allt längre är en framgång för folkhälsan. Samtidigt finns det stora kunskapsbehov om äldres livs- situation och livsvillkor. Det behövs även kunskap om hur både vården och omsorgen av äldre är organiserad och om dess kvalitet. Andra viktiga frågor rör t.ex. äldres ensamhet, trygghet och våldsutsatthet.

Alla har inte jämlika möjligheter att leva ett hälsosamt liv. Hälso- klyftorna mellan socioekonomiska grupper växer, förekomsten av över- vikt och fetma ökar och psykisk ohälsa blir allt vanligare. Liknande utma- ningar ses globalt. Dagens hälso- och sjukvård har ett stort fokus på vård och behandling av redan sjuka patienter. Satsningar som riktas mot pre- vention och folkhälsa är därför angelägna.

Digitalisering

Dagens samhällsutveckling drivs och formas till stor del av digitalise- ringen. Användningen av digitala verktyg och processer ger möjligheter att aktivt påskynda omställningen mot hållbar utveckling, bl.a. inom ramen för Agenda 2030. Digital teknik och kompetens är av mycket stor betydelse för svensk innovationsförmåga och näringslivets förmåga att konkurrera globalt. Satsningar på forskning och innovation om digital teknik och artificiell intelligens (AI) samt dess användning bör därför genomföras. Sverige och Europa ligger efter t.ex. USA och Kina vad gäller utvecklingen inom AI.

Digitaliseringen medför utmaningar som behöver hanteras på ett ansvarsfullt, etiskt, säkert, jämställt och demokratiskt sätt. Exempelvis kommer utvecklingen av AI att skapa stora möjligheter, men samtidigt kan det uppstå risker beroende på hur tekniken utvecklas och utnyttjas. Rege- ringen avser därför att göra särskilda satsningar på bl.a. informations- och cybersäkerhet samt forskning om digitaliseringens samhälleliga konsek- venser.

Under covid-19-pandemin har digitala verktyg och processer använts i en långt större utsträckning än tidigare inom såväl utbildning som forskning. Kurser och examinationer har genomförts digitalt och forsk- ningsresultat har spridits och tillgängliggjorts öppet. De erfarenheter som

detta lett till är viktiga att bygga vidare på i den fortsatta digitaliseringen inom utbildning och forskning.

Kompetensförsörjning och arbetsliv

Svensk välfärd av hög kvalitet som är tillgänglig för alla är beroende av välutbildad personal och ett hållbart arbetsliv. I dag råder stor brist på utbildad personal på alla utbildningsnivåer inom många områden. Att folk lever längre och fler föds gör att utmaningarna ökar då färre ska försörja fler samtidigt som behoven fortsatt kommer vara stora. För att alla ska rustas för framtidens arbetsmarknad behöver kompetensutveckling och omställning möjliggöras genom hela arbetslivet. Utbildningssystemet som helhet har en viktig roll för att möta utmaningarna med kompetensför- sörjningen. I denna proposition står dock högskolans roll i fokus.

I dag råder det stor brist på bl.a. lärare och sjuksköterskor i hela landet. Omfattande medel har därför tillförts för utbyggnad av högskoleutbild- ningarna inom hälso- och sjukvård samt skola. Det finns också ett behov av att utveckla styrningen av dessa utbildningar, varför mål kommer att sättas för hur många som ska examineras. Fortsatta satsningar behövs för att förbättra kompetensförsörjningen i olika samhällssektorer, såväl inom offentlig sektor som inom det privata näringslivet. Ny kunskap behövs om modeller för kompetensutveckling och omställning i arbetslivet, som kan bidra till att kompetensbehoven kan mötas på ett mer effektivt sätt.

För att det ska vara möjligt att genomföra utbildning med hög kvalitet krävs fler disputerade lärare på högskoleutbildningarna inom berörda om- råden. Regeringen avser därför att utöka den nuvarande satsningen på forskarskolor för lärare och att inrätta nya forskarskolor kopplade även till sjuksköterskeutbildningarna samt inom humaniora och samhällsveten- skap. Regeringen avser även att inrätta en ny forskarskola för yrkesverk- samma folkhögskollärare i syfte att stärka folkhögskolans vetenskapliga grund.

Tillgången till utbildning för livslångt lärande, kompetensutveckling och omställning i hela landet blir allt viktigare för både välfärden och näringslivet och behoven accelereras av digitaliseringen. När behoven av vidareutbildning och livslångt lärande ökar så är det viktigt att dessa möjligheter finns i hela landet och att lärosätena får tydligt ansvar för livs- långt lärande. Regeringen föreslår därför i denna proposition en lagändring som förtydligar lärosätenas ansvar för livslångt lärande.

Goda studie- och arbetsvillkor är viktiga förutsättningar för högskolans kompetensförsörjning. En utbildning på forskarnivå av hög kvalitet och goda förutsättningar för en karriär som forskare är nödvändigt för att uni- versitet och högskolor ska vara attraktiva arbetsgivare. Uppföljningar visar att det är stor variation bland lärosätena när det gäller anställningsvillkor och system för meritering. På vissa håll finns en stor andel tidsbegränsade anställningar som inte tillhör högskolans karriärstruktur och som kan bli en återvändsgränd för individen. Det riskerar att skapa otrygghet och otyd- lighet varför regeringen anser att denna typ av anställningar ska minska. För att stärka karriärvägarna för unga forskare ska fler anställas som biträ- dande lektorer.

Högskolan ska ta tillvara på allas kompetens och vara välkomnande för studenter, forskare, lärare och annan personal oavsett bakgrund, kön eller

Prop. 2020/21:60

Prop. 2020/21:60 funktionsnedsättning. De som har förkunskaperna och viljan att studera inom högskolan ska kunna göra det oavsett bakgrund. I dag är studenter från studieovana hem underrepresenterade i högskolan. Arbetet med att bredda rekryteringen till högskoleutbildning måste därför fortsätta och förbättras. Kvinnor och män har i dag inte samma möjligheter att göra karriär inom universitet och högskolor, meritera sig till de högsta anställ- ningarna eller tilldelas forskningsmedel. Även om könsfördelningen inom flera anställningskategorier är relativt jämn för högskolan som helhet är det stora skillnader mellan olika ämnesområden. Detta utgör hinder för att Sverige även i framtiden ska vara en framstående kunskaps- och forsk- ningsnation. Det är därför av yttersta vikt att universitet och högskolor samt andra aktörer, bl.a. forskningsfinansiärer, arbetar för att skapa lika möjligheter för kvinnor och män att göra karriär och meritera sig, både inom utbildningen på forskarnivå och senare i forskarkarriären. Förutom att se till könsfördelningen på olika utbildningar och anställningar är det även viktigt att se till kvalitativa förutsättningar för att göra karriär inom högskolan, t.ex. möjligheter att förena forskning med föräldraskap. För att nå lika möjligheter krävs att lärosätena agerar utifrån kvinnors och mäns olika förutsättningar. Regeringen avser att utveckla myndighetsstyrningen av universitet och högskolor när det gäller bl.a. jämställdhet, i syfte att skapa en mer ändamålsenlig styrning.

Arbetslivets utformning är central för samhällets utveckling. Det behövs därför mer kunskap för att klara av att möta globalisering, digitalisering, automatisering och andra omstruktureringar. Ett hållbart arbetsliv främjar hälsa, förebygger ohälsa och medverkar till att äldre kan och vill arbeta högre upp i åldrarna. Möjligheterna till kontinuerlig kompetensutveckling och lärande, där validering utgör en viktig beståndsdel, genom hela arbets- livet behöver stärkas för att få en ökad rörlighet på arbetsmarknaden och därmed bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetslivsforskningen kan bidra med viktig kunskap inom dessa områden och därför är en ökad forskningssatsning motiverad.

Demokratiskt och starkt samhälle

I många länder är demokratin och det öppna samhället på reträtt och uni- versitets och högskolors roll som en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhället är hotad, liksom möjligheten att fritt utforma forskning och utbildning. Även om sådana hot kan tyckas avlägsna i Sverige, finns det anledning att uppmärksamma frågorna även här. Personer som deltar i det offentliga samtalet och som engagerar sig i samhällsfrågor är särskilt utsatta och svenska universitet och högskolor rapporterar att hot och hat mot forskare och lärare ökar.

Forskningens frihet är reglerad i såväl grundlagen (2 kap. 18 § regerings- formen) som i högskolelagen (1992:1434), men det finns ingen princip- bestämmelse om akademisk frihet som gäller generellt för universitets och högskolors akademiska verksamhet. För att stärka den akademiska frihe- ten föreslår regeringen i denna proposition att det ska tas in en ny be- stämmelse i högskolelagen som slår fast att den akademiska friheten ska främjas och värnas. Bestämmelsen markerar att det fria kunskapssökandet och den fria kunskapsspridningen är en förutsättning för högkvalitativ forskning och utbildning. Den markerar också att universitet och hög-

skolor ska präglas av ett öppet samtalsklimat där olika idéer kan brytas Prop. 2020/21:60 mot varandra och oväntade resultat ska kunna lyftas fram. En fri akademi

bidrar till ett demokratiskt och motståndskraftigt kunskapssamhälle.

Det finns också anledning att stärka den forskningsbaserade kunskapen om den samhällsutveckling som försvagar demokratin och minskar människors säkerhet, lokalt som globalt. De senaste årens utveckling i Sverige och omvärlden visar på betydande problem och förändrade möns- ter när det gäller brottslighet och otrygghet. Det har skett en kraftig ökning av skjutningar och sprängningar där allt yngre personer, framför allt pojkar och män, utgör både förövare och offer. Ytterligare hot är terrorism och våldsbejakande extremism, hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Även mäns våld mot kvinnor fortsätter att utgöra ett allvarligt samhälls- problem. Dödligt våld i familjen har minskat men utgör dock en betydande del av det dödliga våldet.

Samtidigt finns det betydande ojämlikheter mellan olika geografiska områden när det gäller skolresultat, utbildningsnivå, sysselsättning, in- komst, hälsa, trygghet samt deltagande i demokrati och kulturliv. Den socioekonomiska segregationen riskerar att påverka sammanhållningen i samhället och skapa motsättningar mellan människor och grupper. Därför måste segregationen minska och dess orsaker identifieras och motverkas. Regeringen anser att det bör göras riktade forskningsinsatser mot detta område.

Konstnärlig forskning spelar en viktig roll för samhällsutvecklingen. Liksom konsten är den konstnärliga forskningen en väsentlig del i det demokratiska samtalet genom att debattera, ifrågasätta och gestalta komp- lexa frågor. Denna demokratiska uppgift är också viktig i relation till genomförandet av Agenda 2030. Regeringen anser därför att det behövs en förstärkning av medlen för konstnärlig forskning.

4.5Satsningar på forskningsinfrastruktur för utveckling och tillväxt

God tillgång till forskningsinfrastruktur är nödvändig för de flesta forsk- ningsområden för att kunna bedriva framgångsrik forskning och för att öka forskningens kvalitet. Det handlar bl.a. om stora forskningsanläggningar, databaser, avancerade mätverktyg, forskningsbibliotek, biobanker och storskaliga beräkningsresurser. Regeringen bedömer att det behövs en betydande ökning av medlen för forskningsinfrastruktur för att öka kvali- teten på svensk forskning, främja innovationer och bidra till ökad inter- nationalisering och genombrott som behövs för att möjliggöra klimat- omställningen samt stärka välfärden och samtidigt skapa nya jobb.

Sverige står värd för två världsunika forskningsinfrastrukturer som kan användas för att studera de allra minsta strukturerna i olika typer av material med hjälp av neutroner (European Spallation Source, ESS) och röntgenljus (MAX IV). Anläggningarna ger förutsättningar för svenska forskare att aktivt medverka till vetenskapliga genombrott inom områden såsom läkemedel, kemi, livsmedel, förpackning, energi, elektronik, kultur- arv och fordon. SciLifeLab är en nationell forskningsinfrastruktur inom de molekylära livsvetenskaperna som initierades för drygt tio år sedan och

Prop. 2020/21:60 som har etablerat sig internationellt som ett center av högsta kvalitet. Dessa infrastrukturer kommer att bidra till hög kvalitet inom svensk forsk- ning och innovation samt öka det internationella samarbetet genom ökade kontakter med forskare från andra länder. De bedöms därför som strate- giskt viktiga för svensk forskning och innovation.

4.6Universitet och högskolor ska ha en central roll i samhällsbygget

Ett av regeringens övergripande mål är att det ska ske en kvalitetsförstärk- ning av forskningen. Lärosätena har ett tydligt ansvar för att verksamheten bedrivs så att hög kvalitet uppnås, och forskningskvaliteten ska granskas fortlöpande i interna och externa processer, nationellt och internationellt. Det är flera myndigheter och andra aktörer som på olika sätt följer upp och analyserar forskningskvalitet och en ständig utveckling av uppföljningen sker. Inom ramen för det nationella kvalitetssäkringssystemet som Univer- sitetskanslersämbetet ansvarar för inkluderas, efter regeringens beslut, även forskningsverksamheten. Det kommer bidra till att ytterligare stärka och utveckla forskningens kvalitet.

Därutöver behövs det en mer ändamålsenlig styrning som tydligare främjar kvalitet och bättre möter samhällets behov. En utvecklad styrning behöver ta sin utgångspunkt i lärosätenas särskilda uppdrag och verksam- het, som motiverar en hög grad av självbestämmande. Styrningen behöver bli mer fokuserad, långsiktig och lärosätesspecifik. Därför avser rege- ringen utveckla myndighetsstyrningen med en tydligare inriktning på vissa prioriterade områden där lärosätesspecifika mål sätts och följs upp för varje område. Under kommande period avser regeringen att lägga fokus på vissa områden, såsom kompetensförsörjning, jämställdhet, trygga anställningar och samverkan mellan lärosäten och omgivande samhälle.

Som ett led i en fortsatt utveckling av den strategiska forskningspoli- tiken inrättas ett nytt universitet i Sverige. Regeringen anser att Mälar- dalens högskola bör bli ett nytt universitet den 1 januari 2022. Högskolan, med säte i Västerås och Eskilstuna, har en lång och stark samverkans- tradition med industri och offentlig sektor i regionen. Mälardalens hög- skola har varit framgångsrik i att attrahera externa forskningsmedel och det finns stor utvecklingspotential för att ytterligare förstärka forskning och utbildning i en för Sverige strategiskt viktig tillväxtregion om hög- skolan får växa och bli ett universitet. Lärosätet har en forskningsprofil som omfattar framför allt tekniska områden, men också områden inom t.ex. välfärd och hälsa. Mälardalens högskola har redan i dag goda förut- sättningar att bidra till att möta flera av samhällsutmaningarna, men en ännu större potential som ett blivande universitet. Ökad forskningskapa- citet vid lärosätet kan främja nya jobb, hållbar tillväxt och stärka regio- nernas och Sveriges utveckling. Regeringen avser därför att besluta att Mälardalens högskola ska bli universitet och avser också att avsätta forskningsresurser för att ge lärosätet förutsättningar att utvecklas som universitet (se avsnitt 6.1.5). Innan regeringen beslutar om att Mälardalens högskola ska få benämnas universitet avser regeringen att inhämta underlag om verksamhetens kvalitet. Regeringen bedömer dock att det

finns starka skäl att framöver införa kriterier som grund för beslut om att i Prop. 2020/21:60 Sverige få benämnas universitet och avser att besluta om det under mandatperioden.

Sverige har en lång tradition av samverkan mellan stora och små företag, organisationer, akademi, forskningsinstitut, civilsamhälle och det offent- liga för att hitta gemensamma lösningar på framtidens problem. Rege- ringen anser att samverkan ska främjas och vara en naturlig och integrerad del av lärosätenas uppgift att anordna utbildning och bedriva forskning. Samverkan bidrar till att stärka kvaliteten och relevansen i utbildning och forskning. Universitet och högskolor behöver samverkan för att verksam- heten ska kunna bidra till att möta samhällsutmaningarna, till samhällets utveckling och välfärd liksom hållbar tillväxt, konkurrenskraft och fler jobb. Regeringen föreslår i denna proposition att högskolelagen ska ändras för att tydligare framhålla vikten av samverkan. Vidare bedömer rege- ringen att det behövs både ekonomisk premiering samt utökad uppföljning och utvärdering av den samverkan som sker.

4.7Stärkt innovationskraft

Sverige är ett av världens mest innovativa länder, men det behövs fortsatta investeringar för att bibehålla och utveckla konkurrenskraften. Innovation effektiviserar och transformerar ekonomiska, miljömässiga och sociala system och driver på samhällsutveckling. Regeringen anser att det natio- nella innovationssystemet behöver stärkas såväl i glesa som i täta miljöer. Kopplingen till det regionala utvecklingsarbetet, innefattande bl.a. regio- nala innovationsstrategier, strategier för smart specialisering eller motsva- rande, samt att utveckla samordningen mellan den nationella och den regionala nivån är viktigt i detta sammanhang. Innovationssystemet be- höver utvecklas för att förbättra samhällets omställningsförmåga, möta samhällsutmaningar och bidra till att stärka det globalt konkurrensutsatta näringslivet.

I regeringens export- och investeringsstrategi, som antogs i december 2019, lyfts vikten av att använda Sveriges innovationsledarskap för att stärka näringslivets exportförmåga och internationella konkurrenskraft fram som en strategisk målsättning. Hälften av den svenska exporten kom- mer från utlandsägda företag som investerat i Sverige och nästan hälften av de privata investeringarna inom forskning och utveckling görs av utlandsägda företag. En annan av de strategiska målsättningarna är att Sveriges attraktionskraft för utländska investeringar, kompetens, talanger och besökare ska öka. I export- och investeringsstrategin presenteras olika forsknings- och innovationsinsatser som ska bidra till dessa målsättningar.

För att ta tillvara de möjligheter som ges med ny teknik och innovation har regeringen tillsatt Kommittén för teknologisk innovation och etik (Komet) som har i uppdrag att sprida kunskap och lämna förslag till regeringen om ansvarsfull teknikutveckling, regelverk och innovation, samverkande förvaltning och möjliggöra försöksverksamhet.

De innovationssatsningar som redovisas i denna proposition ökar förut- sättningarna för att nyttiggöra ny kunskap och nya lösningar. Satsningarna riktas till förbättrad samverkan mellan näringslivet, lärosäten, forsknings-

Prop. 2020/21:60 institut, offentlig sektor och andra aktörer i hela landet. Parallellt skapas förutsättningar som bidrar till en hållbar utveckling i linje med Agenda 2030.

Modellen med samverkansprogram inrättades av regeringen 2016 och regeringen lanserade 2019 fyra nya samverkansprogram för att stärka sam- verkan mellan näringsliv, akademi och det offentliga. I arbetet med de nya samverkansprogrammen och styrningen av myndigheternas arbete med innovationsstödjande verksamhet beaktar regeringen de synpunkter som Riksrevisionen förde fram i sin granskning av statens satsningar på strate- giska samverkans- och innovationsprogram (skr. 2019/20:185). Program- men baseras på svenska styrkeområden och områden av stor betydelse för framtida tillväxt: näringslivets klimatomställning, näringslivets digitala strukturomvandling, hälsa och life science samt kompetensförsörjning och livslångt lärande. Samverkansprogrammen återspeglas även i priorite- ringarna i denna proposition, i form av valet av samhällsutmaningar och innovationssatsningar.

För att Sverige även fortsättningsvis ska vara en framstående forsknings- och innovationsnation krävs att kunskapen om immateriella tillgångars betydelse för ett ökat värdeskapande och nyttiggörande av forsknings- baserad kunskap fortsätter att öka. Genom förslagen i propositionen ökas tillgängligheten till expertkunskap på området för hela innovationskedjans aktörer och bättre förutsättningar för att genomföra fler innovations- upphandlingar skapas. Parallellt med detta fortsätter Sverige att arbeta för att det enhetliga patentsystemet i EU ska träda i kraft. Även den pågående nationella patentreformen fortgår.

4.8En nationell strategi för EU-samarbetet

Det europeiska forskningssamarbetet är av stor betydelse för svenska uni- versitet och högskolor, näringsliv, institut och andra aktörer. Samarbetet har tjänat Sverige väl och ökar möjligheten till att ny kunskap ska lösa gemensamma samhällsutmaningar. EU:s nästa ramprogram Horisont Europa startar 2021 och kommer liksom de tidigare vara strategiskt viktigt för svensk forskning och innovation. I förhandlingarna har regeringen till- sammans med likasinnade medlemsstater starkt framhållit vikten av att forskning och innovation som finansieras via ramprogrammet måste hålla högsta kvalitet.

EU:s ramprogram för forskning och innovation är en del av EU-bud- geten där Sverige får tillbaka betydande resurser. Ett högt deltagande ger också svenska aktörer tillgång till nätverk, bidrar till högre kvalitet och innebär en möjlighet att ta del av andras kunskap och forskningsresultat. Det är angeläget att hitta synergier med insatser på nationell och regional nivå. När nationella och regionala prioriteringar sammanfaller med euro- peiska prioriteringar, t.ex. via de nationella forskningsprogrammen, kan positiva synergier uppstå. Svenska finansiella bidrag till EU:s partner- skapsprogram ska därför integreras i de nationella satsningarna.

Det har hittills inte funnits en nationell strategi för att uppnå ett visst deltagande eller en viss finansiering från EU:s forskningsbudget. Rege- ringen har därför gett i uppdrag till de forskningsfinansierande myndig-

heterna att föreslå en strategi för det svenska deltagandet i Horisont Europa Prop. 2020/21:60 (U2020/3335). Uppdraget redovisades den 29 oktober 2020. Regeringen

avser att presentera en strategi för svenskt deltagande i Horisont Europa i början av 2021.

4.9Internationalisering och hållbar utveckling

För att Sverige ska vara en ledande forsknings- och kunskapsnation med forskning och utbildning av internationellt sett hög kvalitet krävs både internationell samverkan och en hög grad av internationalisering. Univer- sitet och högskolor är en del av en global utbildnings- och forskningsarena och därför behövs interaktion med aktörer i såväl höginkomstländer som i låg- och medelinkomstländer. Förstärkt klimathänsyn måste tas i inter- nationaliseringsarbetet.

Regeringen anser att den nuvarande lydelsen om internationalisering i högskolelagen inte svarar upp mot det behov av internationaliserings- arbete som i dag finns inom högre utbildning och forskning. Därför före- slår regeringen i denna proposition att högskolelagen ska ändras så att det tydligt framgår att den internationella verksamheten ska stärka kvaliteten i högre utbildning och forskning samt bidra till en hållbar utveckling.

Internationella forskningssamarbeten kan dock innebära vissa risker. Det är angeläget att säkerställa skydd av forskningsresultat eftersom det utgör en strategisk resurs när det gäller Sveriges ekonomiska välstånd och tillväxt. Viss forskningsverksamhet vid universitet och högskolor utgör därför skyddsvärd verksamhet som lyder under säkerhetsskyddslagen (2018:585).

4.10Fördelning av forskningsmedel

I budgetpropositionen för 2021 föreslår regeringen att de statliga anslagen för forskning och innovation ökas med 3,4 miljarder kronor 2021. För 2022, 2023 och 2024 beräknas satsningarna till knappt 3,2 miljarder kronor, 3,3 miljarder kronor respektive drygt 3,7 miljarder kronor i ökade anslag.

Anslagsökningarna avser universitet och högskolor, forskningsfinan- siärerna Vetenskapsrådet, Verket för innovationssystem (Vinnova), Forsk- ningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) och Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) samt industri- forskningsinstitutet RISE AB (som är ett statligt ägt bolag), Rymdstyrel- sen och Anslag 1:6 Finansmarknadsforskning. Förutom satsningar på nationella forskningsprogram (NFP) och andra forskningssatsningar ingår även satsningar som kopplar till innovation. Nivåökningen till och med 2024 presenteras i de följande avsnitten och fördelas enligt tabell 4.1 nedan.

Prop. 2020/21:60	Tabell 4.1	Fördelning av ökade forskningsmedel
		Miljoner kronor

	Område		2021	2022	2023	2024

	Universitet och högskolor		1 270	913	943	953
	Varav
	Forskningsanslag		720	870	890	900
	Tillfälliga Forskningsanslag		500
	Laborativt stöd vid framtida pandemier		40	30	30	30
	Praktiknära forskning		10	10	20	20
	Samordning av internationalisering		0	3	3	3

	Vetenskapsrådet		1 110	1 174	1 270	1 505
	Varav
	Forskningskompetens inom primärvården		35	35	60	60
	Precisionsmedicin		30	30	45	45
	Hälsodata		10	10	10	10
	NFP Virus och pandemier		100	100	100	100
	NFP Digitaliseringens konsekvenser		0	10	40	40
	Cyber- och informationssäkerhet		5	15	35	35
	Forskarskolor lärarutbildning		35	40	50	50
	Forskarskolor vårdutbildning		0	55	65	65
	Forskarskolor hum/sam		0	30	30	30
	Bildningslyft – Humaniora		20	20	20	20
	NFP Brottslighet		10	24	45	45
	NFP Segregation		10	10	10	10
	Säkra samhällen		25	30	55	55
	Forskningsinfrastruktur		400	450	450	450
	ESS		340	225	120	120
	Fri forskning		40	40	80	215
	Konstnärlig forskning		10	10	15	15
	Excellenscentrum		40	40	40	140
	Vinnova		545	492	409	614
	Varav
	Samverkansprogram – alla		37	29	18	18
	Digitalisering		76	70	65	65
	Life Science		170	136	90	90
	Kompetensförsörjning		19	18	14	14
	Strategiska innovationsprogram 2.0		40	38	37	37
	Test- och demonstrationsmiljöer		113	112	111	111
	Sänkta trösklar för nyttiggörande och		38	38	23	23
	kommersialisering
	Europeiska partnerskapsprogram		24	23	23	23
	Forskningsinfrastruktur för industrin		28	28	28	28
	Datadriven ekonomi och AI		0	0	0	205

28	Formas		257	325	360	360
28

Område	2021	2022	2023	2024	Prop. 2020/21:60
Varav
NFP Klimat	100	100	100	100
NFP Hav och vatten	10	60	70	70
Hållbar utveckling av den gröna och blå	30	40	40	40
biobaserade ekonomin
NFP Hållbart samhällsbyggande, klimat	30	30	30	30
och socialt bostadsbyggande.
NFP Hållbart samhällsbyggande,	12	10	10	10
landsbygd och regional utveckling
NFP Livsmedel	75	85	110	110

Forte	105	130	180	180
Varav
NFP Psykisk hälsa	0	35	60	60
Prevention och folkhälsa	15	15	30	30
Fri forskning	40	30	20	20
NFP Arbetslivsforskning	20	20	40	40
Äldreforskning	30	30	30	30

RISE AB	95	88	75	75
Varav
Digitalisering	20	19	15	15
Klimat	7	6	5	5
Samhällets omställning	68	63	55	55

Rymdstyrelsen	10	20	30	30

Finansmarknadsforskning, anslag 1:16	10	20	30	30

Totalt	3 402	3 162	3 297	3 747

5Analys av trender inom forskning och innovation

Forsknings- och innovationssystem både påverkar och påverkas av det omgivande samhället. Nya forskningsresultat och innovationer leder till nya kunskaper, verksamheter, varor och tjänster som på olika sätt får effekter på vårt sätt att leva och arbeta. Samtidigt påverkas forsknings- och innovationssystemet av den sociala, ekonomiska och teknologiska utveck- lingen. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) pekar på ett antal globala och starka förändringskrafter inom områden såsom demografi, naturresurser och energi, klimatförändringar och miljö- frågor, globalisering, politisk och ekonomisk utveckling, samt hälsa, ojämlikhet och välfärd (OECD Science, Technology and Innovation Out- look 2016, 2018). Dessa trender påverkar våra samhällen i dag, men också framtidens forskning, teknologiska utveckling och innovation. OECD framhåller att teknologisk utveckling kommer att interagera med föränd-

Prop. 2020/21:60 ringskrafterna. Nya innovationer och forskningsgenombrott kan erbjuda lösningar på de samhällsutmaningar som finns, men kan även innebära risker och osäkerheter vad gäller exempelvis personlig integritet, immate- riella rättigheter och arbetsmarknadens utveckling.

OECD analyserar förändringar av världens forsknings- och innovations- system och försöker förutsäga den framtida utvecklingen. Dessa analyser visar exempelvis på att den offentliga finansieringen av forskning och utveckling (FoU) bland medlemsländerna har minskat sedan 2010, vilket i vissa länder har kompenserats genom generösare FoU-avdrag. Den offentliga sektorns finansiering av forskning styrs i högre grad än tidigare mot olika samhällsutmaningar inom bl.a. miljö och hälsa, samtidigt som FN:s hållbarhetsmål används allt mer som ett ramverk för prioritering. OECD konstaterar att den utmaningsdrivna forskningen innebär mer tvär- vetenskap, men också fler inslag av att allmänheten involveras i forsk- ningsprocessen. Vetenskapens utveckling bedöms vara starkt beroende av den tekniska utvecklingen och av kostsamma forskningsinfrastrukturer, vilket inkluderar utvecklingen inom samhällsvetenskap och humaniora. Stora forskningsinfrastrukturer spelar även en viktig roll för att kunna lösa stora samhällsutmaningar inom till exempel miljöområdet. Internationa- liseringen innebär att fler länder, företag, lärosäten och enskilda forskare organiseras allt mer i öppna nätverk. Öppen vetenskap ökar tillgänglig- heten till både publikationer och data och blir ett sätt att höja effektiviteten och underlätta för kunskapsöverföring, vilket påskyndar framstegen inom forskning och innovation. OECD lägger också särskild vikt vid den ökade tillgången och användningen av forskningsdata, samt vetenskapens användning av artificiell intelligens och maskininlärning. En gemensam nämnare är behovet av en anpassningsbar politik med kapacitet att snabbt agera och reagera på den snabba utvecklingen i samhället både vetenskap- ligt och tekniskt. Framför allt medför den snabba teknologiska utveck- lingen osäkerheter och risker som den privata sektorn inte ensamt kan möta. Staten kan då behöva involveras i dessa förändringsprocesser. OECD konstaterar vidare att jämställdhet inom forskning- och innova- tionssystem är en strategisk fråga som de flesta länder arbetar med.

Regeringen fokuserar i denna proposition på fem övergripande sam- hällsutmaningar som är angelägna att hantera för forsknings- och inno- vationspolitiken. Dessa är utmaningar kopplade till klimat och miljö, digi- talisering, hälsa och välfärd, kompetensförsörjning och ett demokratiskt och starkt samhälle. Regeringens utmaningar ligger därmed i linje med de globala och starka förändringskrafter som OECD har identifierat.

5.1Svensk forskning och innovation – överblick och internationella jämförelser

Det svenska systemet för forskning, utveckling och innovation känne- tecknas bl.a. av att den statliga finansieringen är koncentrerad till univer- sitet och högskolor och att den svenska institutssektorn är mindre än i många jämförbara länder. De totala avsättningarna för forskning och utveckling (FoU) uppgick till 3,4 procent av BNP år 2019 och har sedan 2010 varierat mellan ungefär 3,1 och 3,4 procent av BNP (OECD MSTI

2020). Det svenska näringslivet tillhör de mest FoU-intensiva i världen. Prop. 2020/21:60 SCB:s statistik (2020) visar att företagens investeringar i FoU uppgick till

122,7 miljarder kronor 2019, motsvarande en andel på 2,44 procent av BNP. De statliga FoU-anslagen uppgick år 2020 till 38,5 miljarder kronor (SCB), vilket fördelas till universitet och högskolor, forskningsfinansiärer och andra statliga myndigheter. Om annan offentlig FoU-finansiering läggs till, dvs. medlen från de forskningsstiftelser som bildades med lön- tagarfondsmedel, kommuners och regioners finansiering, övriga offentliga investeringar samt EU-medel så uppskattas de offentliga investeringarna i FoU till cirka 0,9 procent av BNP.

5.1.1Det svenska forskningssystemet i internationell jämförelse

Sverige har länge varit ett internationellt framgångsrikt forsknings- och innovationsland med hög FoU-intensitet i form av en stor andel forskare i befolkningen, hög produktion av vetenskapliga artiklar och ett bra cite- ringsgenomslag.

Sedan ett par decennier har den globala styrkebalansen förändrats och nya länder placerar sig i den absoluta toppen när man studerar indikatorer för forskning och innovation. Exempelvis är Singapore det land som pro- ducerar forskning av högst kvalitet om man mäter andelen högciterade publikationer, följt av Schweiz, Storbritannien, Nederländerna och USA. Kina och USA producerar överlägset flest artiklar per år, medan Israel och Sydkorea är de länder som investerar mest FoU-medel i relation till BNP.

I figur 5.1 ges en översiktlig bild av det svenska forskningssystemet jämfört med ett antal framstående länder. Jämförelsen visar att Sverige har fortsatt höga FoU-investeringar i relation till BNP såväl totalt som inom företags- och högskolesektorerna. Vidare utmärker sig Sverige genom att det finns en stor andel forskare vilka producerar många artiklar i relation till befolkningens storlek. När det gäller citeringsgenomslag är resultatet sämre och Sverige ligger ungefär på genomsnittet i OECD.

Prop. 2020/21:60	Figur 5.1	Det svenska forskningssystemet i internationell jämförelse
		2018

			Totala utgifter för FoU som
			andel av BNP
		Citeringsgenomslag	Företagens utgifter för FoU
		Citeringsgenomslag	som andel av BNP
			som andel av BNP

Antal publikationer per	Högskolesektorns utgifter
tusen invånare	för FoU som andel av BNP
Antal forskare per tusen		Sverige
Antal forskare per tusen		Sverige
invånare
		Median för de fem
		toppländerna i OECD
		Median för OECD-
		Median för OECD-
		länderna

Källa: OECD MSTI och Clarivate Analytics. Uppdaterad figur från Forskningsbarometern 2019, Vetenskapsrådet.

Den europeiska rankningslistan European Innovation Scoreboard mäter årligen EU-ländernas och vissa andra länders innovationsförmåga. Sverige har varit EU:s innovationsledare under många år och följs av Finland, Danmark och Nederländerna (2020). Schweiz är dock det land i Europa som får allra bäst resultat. EU som helhet ligger, enligt nämnda ranknings- lista, före länder som USA, Kina, Brasilien och Indien, men efter Syd- korea, Kanada, Australien och Japan. Den långsiktiga trenden är att länder som ligger före EU utökar försprånget, medan länder som ligger bakom är på väg ikapp. Man kan notera att även om Sverige ligger i toppen av Euro- pean Innovation Scoreboard så visar resultat från Regional Innovation Scoreboard att det finns tydliga regionala skillnader inom Sverige.

Forskare och övrig FoU-personal är centrala i ett väl fungerande inno- vationssystem. Även om många innovationer kommer till stånd utan FoU är högutbildad FoU-personal mycket viktig för många olika typer av innovationsverksamheter, både direkt och indirekt. FoU-personal per 1 000 sysselsatta i olika länder visas i figur 5.2. I denna jämförelse finns den högsta andelen FoU-personal bland de sysselsatta i Danmark, Finland och Sverige. I Sverige ökade andelen med 0,5 procentenheter mellan 2013 och 2017.

Figur 5.2			FoU-personal per 1 000 sysselsatta					Prop. 2020/21:60
25,0
20,0				2013		2017





15,0




10,0




5,0
0,0
0,0	DEN	FIN SWE KOR AUT BEL NOR CHE			FRA GER NDL GBR JPN ITA ESP		EU
	DEN	FIN SWE KOR AUT BEL NOR CHE			FRA GER NDL GBR JPN ITA ESP		EU

Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators (database).

5.1.2Finansieringen av forskning och utveckling i olika länder

Sverige har en hög FoU-finansiering relativt ekonomins storlek, fram- förallt till följd av näringslivets satsningar. Figur 5.3 visar att år 2018 uppgick FoU-investeringarna i Sverige till totalt 3,31 procent av BNP. Israel (4,94 procent) och Sydkorea (4,53 procent) är de länder som satsar överlägset mest, men de är inte lika dominerande om man använder det alternativa måttet FoU-utgifter per capita. Andra länder som ligger över 3 procent är Taiwan, Japan, Österrike, Tyskland och Danmark. EU:s med- lemsländer har ett genomsnittligt värde på 2,03 procent, vilket är långtifrån EU:s gemensamma målsättning på 3 procent. USA:s FoU-satsningar uppgår till 2,83 procent av BNP och Kina når upp till 2,19 procent.

Prop. 2020/21:60	Figur 5.3		FoU-utgifter som andel av BNP och FoU-utgifter per capita
		2018
	FoU-utgifter som andel av BNP				FoU-utgifter per capita
	6					2500
	6		FoU-utgifter som andel av BNP	FoU-utgifter per capita		2500
	5					2000



	4
						1500



	3

						1000
	2

						500

	1
	1
	0					0
	0					0

Källa: OECD MSTI (Uppdaterad figur från Forskningsbarometern 2019, Vetenskapsrådet).

Företagen står för den största delen av de totala FoU-utgifterna. Både i Sverige och i OECD som helhet står företagen för nära 70 procent av FoU- utgifterna. Företagens FoU-utgifter som andel av näringslivets totala förädlingsvärde visas i figur 5.4. Förädlingsvärde kan definieras som det mervärde som företag adderar till de produkter de säljer, dvs. företags intäkter minus kostnader. Israel och Sydkorea har de högsta utgifterna i relation till förädlingsvärde. I Sverige ligger utgifterna på 3,9 procent. För de flesta av OECD-länderna i jämförelsen har det inte skett några större förändringar mellan 2013–2017. Några undantag är Israel, Island och Syd- korea där utgifternas andel av förädlingsvärdet ökade med mellan 0,6 och 0,9 procentenheter, samt Finland där den minskade med 0,9 procent- enheter. I Sverige ökade utgifternas andel av förädlingsvärdet med 0,2 procentenheter mellan 2013–2017.

Figur 5.4	Näringslivets FoU-utgifter som andel av förädlingsvärdet			Prop. 2020/21:60
8,0
8,0		2013	2017
7,0



6,0
5,0
5,0
4,0
4,0
3,0
3,0
2,0
2,0
1,0
1,0

0,0

ISR KOR SWE JPN AUT DEN CHE GER USA FIN BEL FRA ISL GBR NOR NDL ITA IRL NZL ESP

OECD

Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators (database).

Anm: 2013 avser 2012 för Schweiz.

5.2Uppföljning av det forskningspolitiska målet

I den forskningspolitiska propositionen 2016 (Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50) redovisade regeringen ett nytt långsiktigt forskningspolitiskt mål. Målet är att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovations- länder och en ledande kunskapsnation, där högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till samhällets utveckling och välfärd, näringslivets konkurrenskraft och svarar mot de samhällsutmaningar vi står inför, både i Sverige och globalt. Det nya målet var en skärpning jäm- fört med det tidigare genom betoningen att Sverige ska vara en av de allra främsta kunskapsnationerna.

Regeringen pekade ut följande uppföljningsbara delmål för tioårsperio- den 2017–2026:

1.Sverige ska vara ett internationellt attraktivt land för investeringar i forskning och utveckling. De offentliga och privata investeringarna i forskning och utveckling bör även fortsatt överskrida EU:s mål.

2.En övergripande kvalitetsförstärkning av forskningen ska ske och jämställdheten ska öka.

3.Samverkan och samhällspåverkan ska öka.

Eftersom mätperioden nyligen har startat blir tidsserien för uppföljning mycket kort. Dessutom har reformer och förändrad styrning som gjorts sedan 2017 inte fått fullt genomslag och kunnat påverka utfallet inom mål- områdena. För att ge en bättre beskrivning av hur Sverige lever upp till de olika delmålen redovisas i det följande även data före mätperiodens början, vilket kan ge en indikation om i vilken riktning som värdet på en viss indikator rör sig. Dessa utökade data kan dock förstås inte användas för att

Prop. 2020/21:60 mäta måluppfyllelsen av de delmål som regeringen har satt upp för 10- årsperioden.

5.2.1Uppdrag om att ta fram indikatorer för uppföljning

För att kunna följa upp delmålen gavs Vetenskapsrådet tillsammans med Universitetskanslersämbetet i uppdrag att utveckla indikatorer för uppfölj- ning, vilket redovisades 2018 (U2018/01700). Ett kompletterande uppdrag om samverkan och samhällspåverkan gavs 2019 och avrapporterades samma år (U2019/03620). Vetenskapsrådet fick även ett uppdrag att iden- tifiera andra metoder än indikatorer för uppföljning av samverkan och samhällspåverkan som redovisades 2020 (U2020/02077).

5.2.2Investeringar i forskning och utveckling

Det första delmålet anger att Sverige ska vara ett internationellt attraktivt land för investeringar i forskning och utveckling (FoU) samt att de offent- liga och privata investeringarna i forskning och utveckling bör överskrida EU:s mål.

Internationellt attraktivt land för FoU-investeringar

Den internationella attraktiviteten kan mätas genom nivån av FoU som finansieras av utlandet satt i relation till BNP. Den senast tillgängliga statistiken gäller år 2017, men för Sverige saknas data för 2015. Av figur

5.5framgår att Sverige ligger högst bland jämförbara länder för år 2017, följt av Finland. Man ser även att utlandets FoU-investeringar i Sverige, med något undantag, legat stabilt på 0,30–0,35 procent under perioden 2007–2017. Generellt kan man se att Finland, Nederländerna, Norge och Sydkorea har en uppåtgående trend under mätperioden, vilken inte verkar finnas i Sverige och Danmark.

Figur 5.5	FoU-utgifter som andel av BNP finansierat av utlandet	Prop. 2020/21:60
	2007–2017
0,45%
0,45%	Finansierat av utlandet
0,40%

0,35%
0,30%
0,25%
0,20%
0,15%
0,10%
0,05%
0,00%
2007 2009 2011 2013 2015 2017 2007 2009 2011 2013 2015 2017 2007 2009 2011 2013 2015 2017 2007 2009 2011 2013 2015 2017 2007 2009 2011 2013 2015 2017 2007 2009 2011 2013 2015 2017
Sverige	Sydkorea	Danmark	Finland	Nederländerna	Norge

Källa: OECD, MSTI.

Investeringarna i FoU bör överskrida EU:s mål

År 2000 uppställdes målet inom EU att de samlade privata och offentliga investeringarna av FoU skulle uppgå till tre procent av BNP år 2010. Målet förlängdes inom ramen för Europa 2020-strategin och det svenska natio- nella målet, som presenterades i 2011 års ekonomiska vårproposition (prop. 2010/11:100), sattes på ungefär fyra procent av BNP. I den forsk- ningspolitiska propositionen 2016 angavs att de offentliga och privata investeringarna bör fortsatt överskrida EU:s mål.

Utvecklingen under perioden 2009–2018 för Sverige och några jämför- bara länder redovisas i figur 5.6. Sedan 2010 har de svenska FoU-investe- ringarna varierat mellan 3,1 procent och 3,4 procent av BNP. År 2019 upp- gick FoU-investeringarna till 3,4 procent. Sverige ligger högst inom EU och det är få länder i världen som ligger högre.

Prop. 2020/21:60	Figur 5.6	FoU-utgifter som andel av BNP 2009–2018
	4,0%
	3,5%
	3,0%									Sverige
										Sverige
	2,5%									Danmark
	2,0%									Finland
	2,0%									Norge
										Norge
	1,5%									Nederländerna
	1,0%									EU-28
	1,0%
										EU-2020-målet
	0,5%
	0,0%
	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018

Källa: OECD MSTI. Uppdaterad figur från Forskningsbarometern 2019, Vetenskapsrådet.

5.2.3Kvalitetsförstärkning och jämställdhet

Det andra delmålet anger att forskningens kvalitet ska förstärkas på en övergripande nivå och att jämställdheten ska öka.

Kvalitetsförstärkning

Genom att studera hur stor andel av ett lands vetenskapliga publikationer som är bland de tio procent mest citerade får man ett övergripande mått på forskningens kvalitet. Av figur 5.7 framgår att Sverige ligger på 12:e plats i en internationell jämförelse och andelen högpublicerade artiklar har legat på 11,1–11,2 procent under 2010-talet. Singapore har under perioden 2016–2018 en andel på 16,9 procent och följs av Schweiz, Storbritannien, Nederländerna, USA och Danmark. Kina har tydligt lyckats öka andelen högciterade artiklar under det senaste decenniet, vilket har skett samtidigt som landets totala antal publikationer har ökat kraftigt.

Figur 5.7

Andel högciterade publikationer

Prop. 2020/21:60

Singapore (1)

Schweiz (2) Storbritannien (3) Nederländerna (4)

USA (5) Danmark (7) Belgien (11) Sverige (12)

Kina (13) Österrike (15) Tyskland (16)

Norge (18)

OECD

EU28

2010-2012

2013-2015

2016-2018

0,0%	2,0%	4,0%	6,0%	8,0%	10,0%	12,0%	14,0%	16,0%	18,0%
Källa: Clarivate Analytics- Uppdaterad figur från Forskningsbarometern						2019, Vetenskapsrådet.

Jämställdhet

En grundläggande indikator för att följa utvecklingen av jämställdhet vid universitet och högskolor är könsfördelningen bland den forskande och undervisande personalen. Sett till hela den svenska högskolesektorn är detta en personalgrupp som har ökat mycket under den senaste tioårs- perioden. År 2009 bestod gruppen av 25 060 personer och 2019 av 31 660 personer. Under perioden har andelen kvinnor ökat från 42 procent till 46 procent och andelen män minskat från 58 procent till 54 procent. I gruppen lektorer har andelen kvinnor ökat från 42 procent år 2009 till 47 procent år 2019. Bland meriteringsanställda har andelen kvinnor mins- kat från 46 procent 2009 till 44 procent 2019.

År 2019 fanns det 5 160 professorer i Sverige. Trots att andelen kvinnor har ökat är professorer fortsatt den anställningskategorin med mest ojämn könsfördelning. År 2009 var den totala andelen kvinnor bland professorer 19 procent och 2019 var den 30 procent. Sett över en tioårsperiod är pro- fessorer den anställningskategori där könsfördelningen ändrats mest.

Regeringen har satt upp målet att hälften av de nyrekryterade profes- sorerna 2030 ska vara kvinnor. Utvecklingen framgår av figur 5.8 nedan och visar att andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer ökat succes- sivt de senaste åren, men föll tillbaka till 39 procent år 2019 från den hittills högsta nivån på 44 procent året innan. Regeringen satte även upp lärosätes- specifika rekryteringsmål för perioden 2017–2019. Universitetskanslers- ämbetets uppföljning visar att överlag har lärosätena inte lyckats med att uppnå sina respektive mål, varför myndigheten bedömer att rekryterings- mål behöver kvarstå.

Prop. 2020/21:60	Figur 5.8	Andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer och lektorer
	80%
	70%
	60%
	50%
	40%
	30%
								Professorer, män
	20%							Lektorer, män
								Lektorer, kvinnor
	10%							Professorer, kvinnor
	0%
	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019

Källa: Statistik från Universitetskanslersämbetet.

5.2.4Samverkan och samhällspåverkan

Det tredje delmålet anger att samverkan och samhällspåverkan ska öka. Samverkan och samhällspåverkan är komplexa fenomen och kan yttra sig på många olika sätt, exempelvis finansiering, kommersialisering, industri- kontakter, projektarbeten, studiebesök, delade anställningar, forsknings- kommunikation, samhällsdebatt och kontakter med myndigheter. Att välja ut några få aspekter och indikatorer för att beskriva den fulla komplexi- teten och omfattningen av samverkan och samhällspåverkan är inte möj- ligt. Samtidigt ser regeringen värdet av att åtminstone följa upp vissa aspekter av delmålet.

Samverkan kopplat till finansiering

Intäkter till forskning och utbildning på forskarnivå från aktörer utanför högskolesektorn visar på en relation som kan ses som ett uttryck för samverkan. De totala intäkterna till forskning och utbildning på forskar- nivå var knappt 45 miljarder kronor år 2019, varav intäkterna från det om- givande samhället uppgick till tre miljarder kronor. Av figur 5.9 framgår att intäkterna från omgivande samhälle stod för omkring sju procent, vilket är en minskning från 11 procent år 2009.

Figur 5.9	Andel intäkter till forskning och utbildning på forskarnivå				Prop. 2020/21:60
	vid universitet och högskolor från det omgivande samhället
Totala intäkter i miljoner kronor			Andel av intäkter (procent)
10				12%
		Totala intäkter från omgivande samhälle
		Totala intäkter från omgivande samhälle
		Totala andel av intäkter
		Andel från myndigheter		10%
		Andel från myndigheter
8		Andel från företag
8		Andel från företag
		Andel från kommuner och landsting		8%
		Andel från kommuner och landsting

6
				6%
4				4%
2				4%
				2%


0				0%
0				0%

9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

Anm: 2019 års priser beräknas med SCB:s implicitprisindex för statlig konsumtion.

Källa: Universitetskanslersämbetet.

Samverkan kopplat till delade anställningar

Den adjungerade personalen vid universitet och högskolor utgörs av an- ställda som arbetar deltid vid ett lärosäte, men som har sin huvudsakliga anställning någon annanstans, exempelvis vid ett företag. Andelen adjun- gerad personal är därmed ett mått på en ömsesidig relation mellan lärosä- ten och det omgivande samhället. Att individer som är bärare av kunskap, kompetens och erfarenhet flyttar sig mellan samhällssektorer utgör också en grund för att forskningen kan leda till samhällspåverkan.

Prop. 2020/21:60	Figur 5.10			Adjungerad forskande och undervisande personal vid
				universitet och högskolor
	Andel adjungerad personal (procent)											Antal adjungerad personal
	16
			Antal							Professorer				1 600
			Antal							Professorer
	14		Lektorer								Adjunkter
														1 400

			Annan forskande
	12		Annan forskande
	12		och undervisande		personal *									1 200
														1 200
	10													1 000
	8													1 000
	8													800
														800
	6													600
														600
	4													400
														400
	2													200
	0													0
	0													0
	12	13				14	15	16	17			18	19

Anm: * Med eller utan doktorsexamen. I gruppen ingår bl.a. annan forskande och undervisande personal för vilka uppgift om examen saknas.

Källa: SCB.

I figur 5.10 framgår att det totala antalet individer med adjungerade anställningar under perioden 2012–2016 har ökat från 1 020 till 1 620, dvs en ökning med 59 procent. Flest adjungerade finns bland professorer och adjunkter. Sedan 2012 har de adjungerade professorerna utgjort mellan åtta och tio procent av alla professorer. Under motsvarande period har de adjungerade lektorerna ökat från två till fyra procent av alla lektorer, medan de adjungerade adjunkterna ökat från drygt två till nio procent av alla adjunkter. Av den totala personalen uppgick andelen adjungerade anställningar därmed till 4,2 procent år 2019, vilket är högre än 3,1 procent som var nivån 2012.

Ett annat mått för att mäta samverkan är andelen doktorander med anställning utanför högskolan, vilket visas i figur 5.11. Dessa doktorander kan delas in i kategorierna företagsdoktorander, doktorander anställda som läkare, samt doktorander med annan anställning utanför högskolan. Gemensamt för dessa är att utbildning på forskarnivå bedrivs inom anställ- ningen, vilket skapar förutsättningar för samverkan med det omgivande samhället.

Figur 5.11	Doktorander med anställning utanför högskolan											Prop. 2020/21:60
Andel anställda utanför högskolan								Antal anställda utanför högskolan
45%											6 000
		Totalt antal anställda utanför universitet och högskolor
40%		Andel med annan anställning utanför högskolan
40%		Andel totalt utanför högskolan									5 000
		Andel totalt utanför högskolan
		Andel företagsdoktorander
35%		Andel företagsdoktorander
35%		Andel med läkaranställning
30%											4 000


25%
											3 000
20%
15%											2 000
10%
											1 000
5%
0%												0
9	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19

Källa: Universitetskanslersämbetet.

Andelen doktorander med anställning utanför högskolan har över perioden 2009–2019 ökat från 19 till 24 procent. Denna ökning förklaras främst av en ökning av andelen företagsdoktorander och doktorander med läkar- anställning.

Samverkan kopplat till sampublicering

Forskning i samverkan mellan högskolesektorn och det omgivande sam- hället resulterar bl.a. i gemensamma vetenskapliga publikationer. En indi- kator baserad på det totala antalet sampublikationer kan därmed ses som ett mått på samverkan. Indikatorn kan delas upp på sampublicering med universitetssjukhus respektive det övriga omgivande samhället.

Figur 5.12	Sampublicering
Andel i samarbete
50%			Totalt antal publikationer UoH					AXELTITEL
50%
40%


45%
			Samarbete ej univ sjukhus
35%			Samarbete
			Samarbete
			universitetssjukhus
30%			Samarbete totalt


25%


20%
20%
15%
10%
5%
0%
0%
9	10	11		12	13	14	15	16

Källa: Vetenskapsrådets publikationsdatabas (Web of Science från Clarivate Analytics).

Totalt antal publikationer

35000

30000

25000

20000

15000

10000

5000

17 18

Prop. 2020/21:60 I figur 5.12 framgår att en femtedel (20 procent) av publikationerna från svenska universitet och högskolor från 2018 var sampublicerade med minst en organisation från det omgivande svenska samhället. Det är en något lägre andel än 2009 då de utgjorde 23 procent. Under perioden ökade antalet sampublicerade publikationer med 53 procent, men det totala antalet publikationer från universitet och högskolor ökade ännu mer, vilket minskade den andel som sampublicerats.

Samhällspåverkan

En förutsättning för att forskning ska leda till samhällspåverkan är att resultaten görs tillgängliga för andra aktörer inom samhälle och näringsliv. En indikator som mäter andelen publikationer som publiceras öppet till- gängliga kan ses som en indirekt indikator på samhällspåverkan. Den mäter inte den faktiska påverkan, men den visar på en förutsättning som påverkar möjligheterna till samhällspåverkan. Figur 5.13 visar hur stor andel av publikationerna som publiceras öppet i Sverige och globalt. Både för Sverige och globalt visar figuren en tydlig uppåtgående trend, men utvecklingen i Sverige går snabbare.

Figur 5.13 Andel publikationer som publiceras öppet tillgängliga

60%
50%
40%
30%									Sverige
									Globalt
20%
10%
0%
2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017

Källa: Vetenskapsrådets publikationsdatabas (Web of Science från Clarivate Analytics) och uppgifter från unpaywall.org.

5.2.5Övergripande bedömning av delmålen

Möjligheten till uppföljning av de delmål som sattes i den forsknings- politiska propositionen 2016 begränsas av att det fortfarande är tidigt i mätperioden (2017–2026). Som anförts ovan tar det tid innan förändringar i styrning visar sig i förändrade utfall och statistik publiceras oftast ett eller två år i efterhand. Det kommer alltså att dröja innan det går att säga något definitivt om måluppfyllelsen under mätperioden, men om man även studerar äldre data går det att göra vissa övergripande bedömningar.

När det gäller det första delmålets ambition om att Sverige ska vara ett Prop. 2020/21:60 attraktivt land för utländska FoU-investeringar ligger Sverige på en hög

men ganska oförändrad nivå perioden 2007–2017. De offentliga och privata investeringarna i forskning och utveckling i Sverige på 3,4 procent av BNP är högst inom EU och i en global jämförelse är det bara ett fåtal länder som ligger högre än Sverige.

Det andra delmålet handlar om en övergripande kvalitetsförstärkning av svensk forskning och att jämställdheten ska öka. Under senaste decenniet har Sverige legat stabilt när det gäller andelen högciterade publikationer, men inte utvecklats lika bra som exempelvis Danmark och Nederländerna. Samtidigt verkar det som att en del av de länder som ligger före har en minskad andel högpublicerade artiklar och att avståndet till Sverige mins- kar. Jämställdheten inom svensk forskning ökar i form av att andelen kvin- nor på olika positioner blir högre, men utvecklingen har inte gått så snabbt som önskat och för gruppen professorer har andelen nyanställda kvinnor minskat år 2019.

Enligt det tredje delmålet ska samverkan och samhällspåverkan öka. De indikatorer som redovisats ger en varierad bild och medger ingen tydlig slutsats. Andelen intäkter till forskning och utbildning på forskarnivå vid universitet och högskolor från det omgivande samhället har minskat något de senaste tio åren. Andelen adjungerade professor ligger relativt stabilt, medan andelen adjungerade adjunkter har ökat. Även andelen doktorander med anställning utanför högskolan ökar. Totalt sett ser man därför en ök- ning av de adjungerade anställningarna. Antalet sampublikationer med det omgivande samhället har ökat kraftigt, men andelen sampublikationer av det totala antalet publikationer har minskat. Övergången till öppen tillgång vad gäller publikationer sker successivt och Sverige ligger över globala genomsnittet. Andelen öppet publicerade artiklar behöver dock öka snabbare.

5.2.6 Insatser för att uppnå de forskningspolitiska delmålen

Regeringen har sedan 2017 vidtagit ett stort antal åtgärder för att uppnå de
delmål som satts upp för 10-årsperioden och ytterligare åtgärder presen-
teras i denna proposition. Nedan beskrivs ett urval av dessa åtgärder, vilka
ofta påverkar mer än ett delmål. Mer utvecklade beskrivningar av åtgärder-
na återfinns i olika avsnitt i propositionen.
För att nå delmålet att Sverige ska vara ett internationellt attraktivt land
för investeringar i FoU och för att de totala offentliga och privata inves-
teringarna ska överskrida EU:s mål görs stora statliga investeringar.
Genom satsningarna i denna proposition uppnås en nivåhöjning med 3,75
miljarder kronor år 2024. Vidare förstärks FoU-avdraget för företag och
ytterligare skattelättnader införs för utländska experter, forskare och
nyckelpersoner.
Sveriges förmåga att öka investeringar från utlandet stärks genom att
regeringen har etablerat innovations- och forskningsråd i utlandet som ska
bidra till utveckling och förbättring av konkreta forsknings- och inno-
vationssamarbeten. Därutöver har regeringen ingått särskilda innovations-
partnerskap med Tyskland, Frankrike och Indien. Även de satsningar som	45
	45

Prop. 2020/21:60 görs på t.ex. test- och demonstrationsanläggningar respektive forsknings- infrastrukturerna ESS, MAX IV och SciLifeLab förväntas att bidra till ett ökat internationellt intresse att bedriva FoU-verksamhet i Sverige.

Ökade anslag till universitet och högskolor ger förutsättningar för att ta ansvar för hög kvalitet i forskning genom bl.a. tydligare profilering, ökad samverkan, utbildning på forskarnivå, forskares karriärvägar och jäm- ställdhet.

För att öka kvaliteten i svensk forskning vidtas även åtgärder i fråga om uppföljning, utvärdering och styrning av universitet och högskolor. Såväl samarbetet mellan myndigheter som följer upp och utvärderar som statis- tiken bör utvecklas. Universitetskanslersämbetet kommer från och med 2021 att inkludera forskningsverksamhet i det nationella kvalitetssäkrings- systemet vilket kommer att bidra till att stärka och utveckla forskningens kvalitet. Regeringen avser även att utveckla styrningen av universitet och högskolor i syfte att främja kvalitet genom att göra styrningen mer foku- serad, långsiktig och lärosätesspecifik.

När det gäller ökad jämställdhet har både lärosätena och forsknings- finansiärerna uppdrag om jämställdhetsintegrering. Regeringen avser att utveckla myndighetsstyrningen så att den tydligare främjar en jämställd högskola med goda arbetsvillkor. Vidare kommer regeringen att fortsätta med lärosätesspecifika mål för andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer.

För att uppnå målet om ökad samverkan föreslår regeringen i denna proposition att högskolans ansvar för samverkan med det omgivande samhället förtydligas i högskolelagen. Vidare avser regeringen att använda ekonomiska styrmedel samt uppföljning och utvärdering för att uppnå ökad samverkan.

Öppen tillgång till vetenskapliga publikationer bidrar till ökad samhälls- påverkan och regeringen avser att vida ytterligare åtgärder på området. Regeringen bedömer också att de nationella forskningsprogram som redan startat samt de nya program som presenteras i denna proposition kommer att bidra till såväl ökad samverkan som ökad samhällspåverkan.

	6	Satsningar för att värna den fria
		forskningen
	Regeringen ser det som angeläget att stärka den fria forskningen. Resultat
	från forskning där forskare själva formulerat sina ämnen och frågeställ-
	ningar lägger grunden för den kunskap som samhällsutvecklingen vilar på
	och hjälper oss att förstå och påverka världen. Forskningsbaserad kunskap
	är också en hörnsten i ett demokratiskt samhälle. Detta är viktigt i en tid
	när desinformation, uppgifter med osäkra källor, propaganda och näthat
	sprids snabbare och lättare än någonsin.
		Det är förhållandevis lätt att identifiera vår tids samhällsutmaningar,
	men det är svårare att förutspå vad som kommer att vara morgondagens
	utmaningar och vilka olika vetenskapliga discipliner som kan bidra med
46	lösningar och kunskap om dessa. Därför är det viktigt att forskning bedrivs

inom en variation av områden och inriktningar som tillsammans och via Prop. 2020/21:60 tvärvetenskapliga ansatser skapar en bred kunskapsbas som stödjer

samhällets utveckling.

6.1Ökade anslag till universitet och högskolor för forskning och utbildning på forskarnivå

Statens fördelning av forskningsmedel till universitet och högskolor ska vara långsiktig och skapa drivkrafter för hög kvalitet i all forskning. Den ska också bidra till att uppnå det övergripande forskningspolitiska målet att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovations- länder och en ledande kunskapsnation. De direkta anslagen till universitet och högskolor för forskning och utbildning på forskarnivå, s.k. forsknings- anslag (i bland kallade basanslag) ger förutsättningar för lärosätena att göra strategiska forskningsprioriteringar och ta ansvar för hög kvalitet i forskningen. Detta bl.a. genom tydligare profilering, ökad samverkan, utbildning på forskarnivå, trygga villkor, forskares karriärvägar, forsk- ningsanknytning i utbildningen, jämställdhet och forskningsinfrastruktur samt för att framgångsrikt kunna delta i och medfinansiera EU-projekt. Forskning av hög kvalitet som finansieras via forskningsanslagen är också viktig för att forskarna vid lärosätena ska kunna konkurrera om externa medel och bedriva forskning som på sikt möter samhällets behov.

Forskningsanslagen är också nödvändiga för utbildning med hög kvali- tet i hela landet, då möjligheterna att bedriva forskning vid alla lärosäten ökar och därmed även förutsättningarna för forskningsanknytning i utbild- ningarna. Forskningsanknytning krävs för att utbildningarna ska uppfylla högskolelagens krav på att utbildningen ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och att verksamheten ska bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning (1 kap. 2 och 3 §§ hög- skolelagen). Hög kvalitet i utbildning är också centralt för att nå de forsk- ningspolitiska målen och för att stärka rekryteringen av framtida forskare.

Svensk forskning och förutsättningarna för universitets och högskolors strategiska ansvar behöver stärkas genom höjda direkta forskningsanslag. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1) föreslagit förstärkningar av anslagen till forskning och utbildning på forskarnivå vid universitet och högskolor för att främja forskning av hög kvalitet och skapa möjlighet för strategiska prioriteringar, som rör t.ex. profilering eller forskares villkor. I budgetpropositionen har regeringen föreslagit och beräknat en permanent ökning av universitets och hög- skolors anslag till forskning och utbildning på forskarnivå med 720 miljo- ner kronor 2021, 870 miljoner kronor 2022, 890 miljoner kronor 2023 och 900 miljoner kronor fr.o.m. 2024.

Som ett led i en fortsatt utveckling av den strategiska forskningspoliti- ken avses ett nytt universitet inrättas i Sverige. Mälardalens högskola har redan i dag goda förutsättningar att bidra till att möta flera av samhälls- utmaningarna, men en ännu större potential som ett blivande universitet. Nedan redovisas därför regeringens avsikt att besluta att Mälardalens högskola ska bli universitet från den 1 januari 2022 och att föreslå att

Prop. 2020/21:60 forskningsresurser tillförs för att ge lärosätet förutsättningar att utvecklas som universitet (se avsnitt 6.1.5.).

Därtill har regeringen föreslagit en tillfällig ökning av forsknings- anslagen under 2021 om 500 miljoner kronor. Regeringen avser även att ge Vetenskapsrådet i uppdrag att ansvara för en satsning på excellens- centrum. Syftet är att skapa långsiktigt stöd till forsknings- och utbild- ningsmiljöer som kan bygga upp forskningscentrum av högsta kvalitet som bidrar till att svensk forskning fortsätter att vara internationellt ledande, se vidare avsnitt 6.2.2

Benämningen universitet

De förutsättningar som gällde 1997–2008 för att i Sveriges få benämnas universitet tillkom efter regeringens förslag i Budgetpropositionen för 1997 (prop. 1996/97:1) och i den forskningspolitiska propositionen 1996 (Forskning och samhälle, prop. 1996/97:5). I enlighet med förslag i Budgetpropositionen för 1997 beslutade riksdagen att de lärosäten som ska kunna benämnas universitet ska uppfylla ett antal kriterier vilka beskrevs i propositionen samt att det ankommer på regeringen att besluta om användningen av benämningen universitet. Regeringen anförde i proposi- tionen att lärosäten som uppnår angivna kriterier bör kunna ansöka hos regeringen om och efter prövning av Högskoleverket kunna tilldelas rätten att få benämnas universitet. När det gällde lärosäten som redan uppfyllde de av regeringen föreslagna kriterierna och som var välkända anförde regeringen att regeringen kunde besluta om rätten att använda benäm- ningen universitet utan hörande av Högskoleverket. Regeringen anförde också att i och med de resursförstärkningar som föreslogs för de mindre och medelstora högskolorna borde det vara möjligt för vissa av dem att inom en snar framtid uppfylla kriterierna för benämningen universitet. I och med detta infördes en ordning för hur ansökningar skulle prövas som innebar att Högskoleverket (nuvarande Universitetskanslersämbetet) gjorde en kvalitetsbedömning, att regeringen beslutade om benämningen universitet och att riksdag och regeringen ansvarade för de ekonomiska besluten. Att en förutsättning för beslut om nya universitet skulle vara möjligheten att tillföra nya resurser angav regeringen även i den forsk- ningspolitiska propositionen 1996 och i budgetpropositionerna för 1999 respektive 2000.

Ovanstående ordning ändrades 2009 genom att regeringen i propositionen Forskarutbildning med profilering och kvalitet (prop. 2008/09:134) föreslog att riksdagens tidigare ställningstagande om univer- sitetsbegreppet inte längre skulle gälla. Regeringen gjorde i propositionen också bedömningen att det även fortsättningsvis bör ankomma på rege- ringen att besluta om benämningen universitet. Vidare bedömde rege- ringen att det inte var aktuellt med uppbyggnad av nya universitet då det saknades både långsiktiga statsfinansiella förutsättningar och utbildnings- och forskningspolitiska skäl för detta.

Som skäl för regeringens förslag och bedömningar angavs att ordningen från 1997 bidragit till att skapa förväntan bland högskolor som inte är universitet om att kunna uppnå universitetsstatus så snart kriterierna är uppfyllda. Det ansågs inte vara gynnsamt för forskningens och forskar- utbildningens kvalitet och förnyelse. Regeringen angav vidare att, även om

kriterierna är välgrundade, så är den helt avgörande frågan om det är stats- Prop. 2020/21:60 finansiellt och forskningsstrategsikt motiverat att bygga upp ytterligare

universitet. I den forskningspolitiska propositionen 2008 (Ett lyft för forskning och innovation 2008:09:50), som beslutats några månader tidi- gare, hade regeringen redogjort för fördelningen av de ökade forsknings- resurserna för perioden 2009–2012. Det angavs som skäl när regeringen i propositionen Forskarutbildning med profilering och kvalitet gjorde bedömningen att det saknas både långsiktiga statsfinansiella förutsätt- ningar och utbildnings- och forskningspolitiska skäl att inrätta fler univer- sitet.

I nämnda proposition lämnades även förslag och bedömningar om en ny ordning för tillstånd att utfärda examina på forskarnivå. Den innebar att högskolorna skulle kunna ansöka till Högskoleverket om tillstånd att ut- färda examina på forskarnivå inom ett avgränsat område. Eftersom univer- sitetsstatus i Sverige framför allt innebär, utöver ökade forskningsmedel, en generell rätt för lärosätet att utfärda examina på forskarnivå angavs den nya möjligheten att ansöka om tillstånd att utfärda examina på forskarnivå inom ett avgränsat område som ytterligare ett skäl för att ordningen om inrättande av universitet inte längre skulle gälla.

Regeringen uttalade dock i samma proposition att det inte finns något som hindrar riksdagen eller regeringen från att i en framtid göra bedöm- ningen att särskilda resurser ska satsas på att bygga ut något eller några lärosäten till universitet som en del av en långsiktig utbildnings- och forsk- ningspolitisk bedömning. En sådan bedömning gjorde regeringen i budget- propositionen för 2017 (prop. 2016/17:1) då förslag lämnades om att Malmö högskola skulle tillföras ökade forskningsresurser och bli univer- sitet.

Regeringen anser att de tidigare bedömningarna i fråga om att det måste finnas långsiktiga statsfinansiella förutsättningar och utbildnings- och forskningspolitiska skäl om nya universitet ska inrättas är fortsatt rele- vanta. Det bör även fortsatt gälla att det ankommer på regeringen att beslu- ta om benämningen universitet. I de tidigare bedömningarna lyftes dock inte kvalitetsaspekten fram tillräckligt tydligt. I syfte att tydliggöra att kvalitet är en viktig aspekt, och del av de utbildnings- och forsknings- politiska skälen, finns det starka skäl att införa kriterier som grund för beslut om att i Sverige få benämnas universitet. Processen för beslut om benämningen universitet behöver därmed förtydligas för att förstärka kvalitetsaspekten och för att högskolor ska bli bedömda på likvärdiga grunder. Regeringen avser att besluta om sådana kriterier under mandat- perioden.

6.1.1Kvalitetsbaserad fördelning av forskningsanslag

Kvalitetsbaserad fördelning av forskningsanslag infördes 2009

Behovet av ett resurstilldelningssystem som premierar hög vetenskaplig kvalitet och ökad profilering av lärosätena har utretts och diskuterats under lång tid. Nuvarande modell för fördelning av anslag för forskning och utbildning på forskarnivå infördes 2009, men har sedan dess kontinuerligt utvecklats. Modellen bygger delvis på förslag i betänkandet Resurser för

Prop. 2020/21:60	kvalitet (SOU 2007:81) om att delar av anslaget ska fördelas utifrån
	kvalitetskriterier. Utredningens övriga förslag om resurstilldelning har inte
	lett till några förändringar av resurstilldelningssystemet. Regeringen
	presenterade den nuvarande modellen, som omfattar både kvalitetsbaserad
	tilldelning genom indikatorer och en minimiresurs, s.k. basresurs baserad
	på antalet helårsstudenter, i den forskningspolitiska propositionen 2008
	(Ett lyft för forskning och innovation, prop. 2008/09:50). I propositionen
	angavs att syftet var att skapa tydligare incitament för prioritering och
	specialisering på de områden där förutsättningarna bedöms vara bäst för
	forskning av högsta internationella kvalitet och att en kvalitetsbaserad
	tilldelning ger tydliga signaler till ett mer aktivt arbete med forsknings-
	kvalitet och för att utveckla framstående forskningsmiljöer.
	Regeringen gjorde också bedömningen att det skulle vara önskvärt att
	fördelningen av direkta anslag på sikt även bygger på utvärderingar av
	kvaliteten inom olika forskningsområden och aviserade avsikten att ge en
	särskild utredare i uppdrag att utreda förutsättningarna för att utveckla en
	sådan modell. Utbildningsdepartementet gav därför 2010 i uppdrag åt en
	intern utredare att utreda utvärdering av forskningskvalitet som en grund
	för tilldelning av resurser till universitet och högskolor (U2010/4151).
	Utredarens slutsats var att sakkunniggranskning (s.k. peer review) av
	forskningens kvalitet inte skulle införas. Utredaren bedömde att läro-
	sätenas egeninitierade kollegiala utvärderingar i sig är tillräckligt kvali-
	tetsdrivande och att ett nationellt system inte är motiverat. Däremot
	lämnades förslag om hur användningen av indikatorer kunde utvecklas då
	vissa svagheter med användningen av indikatorer identifierats. En mindre
	justering av indikatorn för externa medel gjordes mot bakgrund av
	utredningen, men i övrigt genomfördes inte förslagen.
	Regeringen ansåg fortsatt att en viktig utgångspunkt vid tilldelning av
	ökade forskningsanslag var att premiera kvalitet och gav mot bakgrund av
	detta 2013 i uppdrag till Vetenskapsrådet att i samråd med Forskningsrådet
	för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Forsk-
	ningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) och Verket för inno-
	vationssystem (Vinnova) utreda och lämna förslag till en modell för
	resursfördelning till universitet och högskolor som innefattar sakkunnig-
	granskning av forskningens kvalitet och relevans (U2013/1700). Avsikten
	var att en sådan modell skulle kunna ersätta den indikatorbaserade
	modellen för tilldelning av forskningsanslag. Vetenskapsrådets rapport
	remitterades och en majoritet av remissinstanserna avstyrkte förslaget. I
	den forskningspolitiska propositionen 2016 (Kunskap i samverkan – för
	samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50) be-
	dömde regeringen att förslaget till utvärderingssystem var alltför kostsamt
	och arbetsbetungande för universitet och högskolor i förhållande till det
	mervärde utvärderingarna skulle ge. I fråga om resurstilldelning redovi-
	sade regeringen sin avsikt att tillsätta en utredning om ett nytt system för
	styrning och resurstilldelning.
	Styr- och resursutredningen tillsattes 2017 och fick i uppdrag att göra en
	samlad översyn av universitetens och högskolornas styrning, inklusive
	resurstilldelning. I fråga om resurstilldelning skulle utredaren bl.a. föreslå
	på vilket sätt anslag för utbildning och forskning bör tilldelas så att
	lärosätena får förutsättningar att bedriva långsiktig verksamhet, kan nå
50	målen för utbildning och forskning samt uppnå högsta kvalitet. I utred-

ningens betänkande (SOU 2019:6) föreslås i fråga om tilldelning av forsk- ningsanslag att det fortsatt bör vara en miniminivå på de direkta anslagen relaterad till utbildningens storlek. Vidare föreslås att ett ökat utbild- ningsuppdrag bör leda till ökade forskningsanslag samt att nuvarande indikatorsbaserade modell för omfördelning av anslagen överges. För för- delning av nytillkomna medel föreslår utredningen att en ny modell tas fram, vilken beskrivs närmare i utredningens avsnitt 9.4.3.

I avvaktan på utredningens betänkande gav regeringen 2016 Vetens- kapsrådet i uppdrag att förbättra indikatorn för bibliometri (U2016/01359). Vetenskapsrådet har även haft i uppdrag att tillsammans med Universitets- kanslersämbetet utveckla uppföljningen av svensk forskning. De indika- torer som redovisades i rapporten utformades för att följa upp svensk forskning på nationell nivå och inte för att jämföra universitet och hög- skolor med varandra eller ligga till grund för fördelning av forsknings- anslagen. Både Styr- och resursutredningen och Vetenskapsrådets redovis- ning visar att det inte är enkelt att välja indikatorer som speglar kvalitet och att om de ska användas för att fördela medel behöver de även göra det möjligt att jämföra olika lärosäten med varandra samt ta hänsyn till olika ämnesinriktning och storlek.

Nuvarande modell för fördelning av forskningsmedel

Modellen som infördes 2009 innehåller två delar: fördelning av nya forsk- ningsmedel baserat på kvalitetsindikatorerna externa medel och biblio- metri (publiceringar och citeringar i vetenskapliga publikationer) samt en minimiresurs baserat på antalet helårsstudenter, en s.k. basresurs. De stat- liga universiteten och högskolorna omfattats av modellen, liksom de enskilda utbildningsanordnarna Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen Högskolan i Jönköping. Försvarshögskolan och de konstnärliga högskolorna har däremot fått tilldelning i särskild ordning även efter 2008. Kvalitetsindikatorerna användes också mellan åren 2009–2016 för årlig omfördelning av en del av befintliga resurser mellan universitet och hög- skolor.

Genom åren har det gjorts vissa justeringar i modellen. Basresursen som ursprungligen var 8 000 kronor per helårsstudent från år 2009 höjdes efter 2016 års forskningspolitiska proposition till 12 000 kronor per helårs- student. Syftet var att ge alla lärosäten förutsättningar för hög kvalitet i utbildningarna genom ökade möjligheter att bedriva forskning, vilket ger förutsättningar för forskningsanknytning av utbildningarna. I den forsk- ningspolitiska propositionen 2016 bedömde regeringen att även de övriga enskilda utbildningsanordnarna som har tillstånd att utfärda vissa examina, enligt lagen (1993:729) om tillstånd att utfärda vissa examina, bör få resurser för forskning och utbildning på forskarnivå då det är väsentligt att utbildningen är forskningsanknuten. Regeringen har därför tilldelat de enskilda utbildningsanordnarna resurser motsvarande minst 8 000 kronor per helårsstudent fr.o.m. 2018.

För att utfallet av kvalitetsindikatorerna ska kunna jämföras med läro- säten som har liknande förutsättningar har fördelningen via kvalitets- indikatorerna justerats vid några tillfällen. I syfte att särskilt stärka forsk- ningen och balansen mellan utbildning och forskning vid högskolor och nya universitet har regeringen tidigare delat in de berörda lärosätena i tre

Prop. 2020/21:60

Prop. 2020/21:60 grupper; högskolor, nya universitet respektive äldre universitet. På så sätt har lärosätena tilldelats resurser utifrån kvalitetsindikatorerna i jämförelse med lärosäten som har likartade förutsättningar.

6.1.2 Behov av den kvalitetsbaserade fördelningen

	Sedan 2008 har regeringen bedömt att en del av forskningsmedlen bör
	fördelas baserat på en kvalitetsbedömning. Regeringen fortsätter att göra
	samma bedömning och anser att även framtida fördelning bör innehålla en
	kvalitetsbaserad fördelning. Att mäta forskningskvalitet är dock komp-
	licerat och det är viktigt att de mått som används fångar forsknings-
	kvalitetens bredd, inte minst inom olika forskningsområden. Detta är sär-
	skilt viktigt när måtten används för att fördela resurser då lärosäten med
	olika inriktning på ett rättvist sätt ska kunna jämföras med varandra. En av
	nackdelarna med dagens kvalitetsindikatorer (bibliometri och externa
	medel) är att dessa, liksom alla indikatorer, enbart kan mäta vissa aspekter
	av kvaliteten i forskning. Bibliometri lämpar sig också olika väl för olika
	forskningsområden. Det fungerar generellt sett väl inom medicin och
	naturvetenskap, men mindre väl inom humaniora och samhällsvetenskap.
	Vetenskapsrådets ståndpunkt är att bibliometri ska ses som ett komple-
	ment till den kvalitetsbedömning som sakkunnigbedömning innebär.
	Bland annat Vetenskapsrådet har också bedömt att vid fortsatt användning
	av en bibliometriindikator, så bör nuvarande indikator utvecklas. Rege-
	ringen har instämt i denna bedömning och Vetenskapsrådet har därför haft
	i uppdrag att utveckla en ny bibliometriindikator som kan användas vid
	framtida fördelning. Även när det gäller externa medel varierar tillgången
	till sådana mellan forskningsområdena, vilket gör att också den indikatorn
	riskerar att gynna vissa forskningsområden framför andra.
	Bristerna med kvalitetsindikatorer tas också upp av Styr- och resurs-
	utredningen som påpekar att det är svårt att utforma indikatorer som verk-
	ligen mäter det man vill uppnå, inte leder till missriktade incitament, och
	som tar hänsyn till att olika verksamheter har olika förutsättningar och där-
	med blir svåra att jämföra. Det är något som inte minst gäller högskolans
	både omfattande och varierade verksamhet. I utredningen föreslås istället
	fördelning av forskningsmedel via särskilda strategiska satsningar. Vilka
	kriterier som väljs för fördelning av medlen anser utredningen är ett poli-
	tiskt ställningstagande styrt av de mål man vill uppnå, vilket kan förändras
	över tid. Utredningen skriver att om forskningsmedel utlyses via strate-
	giska satsningar kan alla lärosäten ges möjlighet att konkurrera om medel
	som sakkunniggranskas av forskningsråden, samtidigt som regeringen kan
	ställa upp villkor som är kopplade till både område och arbetssätt, exem-
	pelvis avseende koppling till utbildning. Den tidigare modellen med
	Strategiska forskningsområden (s.k. SFO:er) som infördes efter den forsk-
	ningspolitiska propositionen 2008 anser Styr- och resursutredningen kan
	tjäna som förebild. Till skillnad från vad som var fallet med de Strategiska
	forskningsområdena anser utredningen att lärosätena själva borde välja
	sina strategiska områden och dessa borde inte pekas ut av regeringen.
	I den forskningspolitiska propositionen 2016 bedömde regeringen att
	samverkan med det omgivande samhället i högre grad skulle påverka
52	fördelningen av medlen. I uppdraget till Styr- och resursutredningen ingick
52

därför att lämna förslag på hur forskningsanslagen ska fördelas, inklusive Prop. 2020/21:60 hur samverkansuppgiften kan premieras ekonomiskt. I avvaktan på utred-

ningens förslag har regeringen använt de bedömningar som Vinnova har gjort av lärosätenas samverkan som grund för tilldelning av nya forsk- ningsanslag från 2018 och framåt. Denna indikator kommer inte att använ- das vid fördelning av anslagen under kommande år, bl.a. eftersom de data indikatorn baserades på bedöms vara inaktuella. Samverkan med det omgivande samhället är dock en prioriterad fråga för regeringen och en väl fungerande samverkan kan ha stor kvalitetshöjande påverkan, både inom utbildning och inom forskning. I avsnitt 14.2.3 redogör regeringen för hur samverkan istället kan premieras ekonomiskt genom en särskild satsning. Vidare kommer kvalitet i samverkan att vara ett viktigt inslag i den nya modellen för fördelning av forskningsanslag som regeringen före- slår, se kommande avsnitt.

6.1.3Ökade forskningsanslag för hög kvalitet och profilering

Förslag till ny modell för kvalitetsbaserad resursfördelning från 2023

Regeringen avser att från 2023 införa en ny modell för fördelning av anslag för forskning och utbildning på forskarnivå som i ökad utsträckning beaktar kvalitet. Grunden i den modell för tilldelning av ökade forsknings- medel som utvecklats från 2008 bör även fortsättningsvis bibehållas, dvs. nya forskningsmedel fördelas dels baserat på antalet helårsstudenter, dels på en kvalitetsbedömning av forskning. Mot bakgrund av det som har presenterats ovan och för att kunna fånga in ett bredare kvalitetsbegrepp som möjliggör en mer rättvisande bedömning av olika forskningsområden anser regeringen att kvalitetsindikatorerna bör ersättas med en sakkunnigbedömning i enlighet med Styr- och resursutredningens förslag.

Målsättningen med modellen är liksom tidigare att premiera hög kvalitet i forskning men också att i ökad utsträckning premiera strategisk profi- lering och prioritering av forskning där förutsättningarna bedöms vara bäst för forskning av högsta internationella kvalitet vid universitet och hög- skolor. Modellen ska alltså ge bättre incitament till forskningsmiljöer av hög kvalitet. I denna proposition presenterar regeringen principerna för den nya kvalitetsbaserade fördelningen och avser därefter att ge uppdrag till forskningsfinansiärerna att i samråd med universitet och högskolor att utveckla den. Regeringen avser vidare att i kommande budgetproposi- tioner återkomma med ytterligare beskrivning av modellen och lämna för- slag på fördelning av forskningsmedel till berörda lärosätens anslag för forskning och utbildning på forskarnivå.

Den grundläggande principen för kvalitetsbaserad fördelning är hög vetenskaplig kvalitet. Vid bedömning av vad som är forskning av hög kvalitet ska internationellt vedertagna kriterier som tar hänsyn till kvalitet inom samtliga forskningsområden tillämpas. I detta ingår kvalitet i sam- verkan med det omgivande samhället som en viktig komponent i bedöm- ningarna. Regeringen föreslår att den kvalitetsbaserade fördelningen ska göras genom att medel fördelas till s.k. profilområden. Profilområden ska vara strategiska forskningssatsningar av hög kvalitet som lärosätena själva

Prop. 2020/21:60 definierar. Profilområdena ska syfta till att stärka lärosätenas forsknings- profiler och bidra till ökad kvalitet i forskningen. Det är lärosätena, inte enskilda forskare, som bör ansöka om medel till profilområden och statliga forskningsråd bör ansvara för att göra sakkunnigbedömningar av ansök- ningarna. Rådens bedömningar blir underlag för kommande beslut om medel. Regeringens utgångspunkt är att samtliga lärosäten ska kunna till- delas minst ett profilområde och att forskning i hela landet därmed ska kunna stärkas och utvecklas i strategisk riktning. Medlen bör inledningsvis specificeras på lärosätenas forskningsanslag. Satsningen på profilområden bör också utvärderas efter en tid. Utöver den kvalitetsbaserade fördel- ningen gör regeringen, som tidigare nämnts, samma bedömning som i den forskningspolitiska propositionen 2008 att det är viktigt att lärosätena kan ingå i samma modell för resursfördelning för forskning och att det då är naturligt att alla lärosäten har en viss basresurs, en garanterad miniminivå, för forskning som är knuten till lärosätets utbildningsvolym. Detta skapar förutsättningar för ett lärosäte att koppla resurser till utbildningen och att skapa tydliga forskningsprofiler. Basresursen är strategiskt viktig för att lärosätena ska kunna bedriva utbildning i nära koppling till forskningen och för att det ska kunna bedrivas forskning av hög kvalitet i hela landet. Basresursen bör därför fortsätta att vara en del av den nya fördelnings- modellen.

Den nya modellen för att premiera forskningskvalitet och strategisk profilering vid tilldelning av anslag för forskning och utbildning på forskarnivå till statliga universitet och högskolor samt till Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen Högskolan i Jönköping bör införas från 2023. Eftersom merparten av forskningsmedlen som regeringen har föreslagit och beräknat för den kommande fyraårsperioden tillkommer redan år 2021 och 2022 bedömer regeringen att en viss omfördelning av redan tilldelade medel kan behöva göras 2023 och 2024 för att den nya modellen ska kunna införas. Regeringens bedömning är att minst 500 miljoner kronor bör fördelas i den nya modellen för 2023 och 2024. Avsikten är att på sikt fördela mer medel enligt den nya modellen. Hösten 2024 förväntas nästa forskningspolitiska proposition beslutas, där kommer förutsättningarna för nästkommande fyraårsperiod (2025–2028) att pre- senteras.

6.1.4 Fördelning av forskningsanslag 2021–2022

	Den nya modellen som regeringen avser att införa bedöms kunna användas
	först från 2023. Under tiden är det viktigt med en fortsatt tilldelning av nya
	forskningsmedel som premierar hög kvalitet. För närvarande befinner sig
	universitet och högskolor i en tid av stor förändring. Regeringen har gjort
	omfattade satsningar på utbyggnader av utbildningar som fortsätter under
	2021 och 2022. Det har varit en kraftig inbromsning av ekonomin på grund
	av covid-19-pandemin, vilket riskerar leda till att den privata forsknings-
	finansieringen av lärosätenas forskning minskar. Tillsammans med en
	förestående förändring av fördelningsmodellen fr.o.m. 2023 innebär det
	att det är extra viktigt att fördela medel utifrån principer som är förutsäg-
	bara och transparenta för universitet och högskolor under de närmaste
54	åren. För de ökade forskningsanslag under 2021 som regeringen har före-
54

slagit i budgetpropositionen för 2021 avser regeringen därför att fortsätta med nuvarande modell. Medel bör liksom tidigare fördelas efter resultatet från kvalitetsindikatorerna bibliometri och externa medel. Regeringen avser dock att i enlighet med Vetenskapsrådets bedömning justera biblio- metriindikatorn. Vid fördelning av medel utifrån kvalitetsindikatorerna 2021 bör lärosäten med likartade förutsättningar jämföras med varandra, vilket innebär att medel i likhet med tidigare år bör fördelas till olika grupper av lärosäten. Syftet med grupperingen är att skapa en bättre balans mellan utbildning och forskning vid högskolor och nya universitet för att ge bättre möjligheter för stärkt forskning i hela landet och effektivt utnyttjande av forskningsresurserna. På så sätt kommer lärosätena att till- delas resurser utifrån kvalitetsindikatorerna i jämförelse med lärosäten som har likartade förutsättningar.

Regeringen bedömer också att nivån bör höjas på den s.k. basresursen från nuvarande 12 000 kronor per helårsstudent till 17 500 kronor per helårsstudent från 2021. Höjningen är särskilt motiverad mot bakgrund av de stora utbildningsutbyggnader som har skett och beräknas ske för de kommande åren. De lärosäten som har ett forskningsanslag som under- stiger 17 500 kronor per helårsstudent riskerar annars att få svårt att fortsatt bygga ut utbildningar med hög kvalitet. Flera av de utbildningsutvärde- ringar som Universitetskanslersämbetet har gjort, senast av lärarutbild- ningarna, visar att en vanlig kritik är bristande forskningsanknytning. Ökade medel för forskning kan stärka rekryteringen av personal till univer- sitet och högskolor vilket är viktigt för att utbyggnaden av bl.a. lärar- och vårdutbildningar ska kunna göras med hög kvalitet. Genom en höjning av basresursen bedömer regeringen att det bör finnas goda förutsättningar att bedriva forskning och forskarutbilda lärare på alla lärosäten. En sådan höjning kan inte vänta tills den nya modellen införs 2023. De konstnärliga högskolorna och Försvarshögskolan bör liksom tidigare inte ingå i fördelningen utan ges medel via särskild tilldelning. Detsamma bör från 2021 även gälla Gymnastik- och idrottshögskolan som också har särskilda förutsättningar.

Vissa enskilda utbildningsanordnare fick forskningsmedel efter den forskningspolitiska propositionen 2012 (Forskning och innovation, prop. 2012/13:30). Detta antal utökades efter den forskningspolitiska proposi- tionen 2016 och resurser har fördelats för forskning och utbildning på forskarnivå motsvarande en basresurs om 8 000 kronor per helårsstudent till dem. Denna basresurs bör utökas till 12 000 kronor per helårsstudent från 2021, vilket kan öka kvaliteten i både forskning och utbildning.

Regeringen avser att besluta om en ändring i bilaga 1 till högskole- förordningen (1993:100) som innebär att Mälardalens högskola ska benämnas Mälardalens universitet fr.o.m. den 1 januari 2022. Av de medel som beräknas för ökade forskningsanslag för 2022 i budgetpropositionen för 2021 avser regeringen att i kommande budgetproposition föreslå att 130 miljoner kronor fördelas till Mälardalens högskola för att ge lärosätet förutsättningar att utvecklas som universitet, vilket redovisas ytterligare nedan.

Det finns risk att privat forskningsfinansiering minskar på grund av den kraftiga inbromsningen av ekonomin som orsakats av covid-19-pandemin. Dessa medel har stor betydelse för finansieringen av svensk forskning och innovation och en tillfällig ökning av de direkta forskningsanslagen

Prop. 2020/21:60

Prop. 2020/21:60 behövs för att under de närmaste åren upprätthålla de konkurrenskraftiga forskningsmiljöer som är beroende av en stor andel privat finansiering. När medfinansiering från näringsliv och privata stiftelser minskar drabbas särskilt forskare tidigt i karriären och forskningsprojekt som är beroende av denna finansiering. Vidare förväntas en högre andel av de nyutexami- nerade studenterna söka sig till studier på forskarnivå, en trend som åter- kommer vid lågkonjunkturer. I en ihållande lågkonjunktur förväntas dess- utom alltfler FoU-intensiva företag friställa personal. Genom en ökning av forskningsanslagen kan universitet och högskolor ta tillvara kompetensen hos de personer som friställs t.ex. genom att erbjuda anställningar inom högskolan. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2021 föres- lagit en tillfällig förstärkning av forskningsanslagen om 500 miljoner kronor 2021. Regeringen avser att fördela dessa medel i 2021 års regle- ringsbrev.

6.1.5 Ett nytt universitet i Mälardalen

	Mälardalens högskola blir universitet från den 1 januari 2022 under förut-
	sättning att högskolan kan visa att den har åtgärdat de brister med det inter-
	na kvalitetssäkringssystemet som Universitetskanslersämbetet har påtalat.
	Ett nytt universitet i Mälardalen är ett led i en viktig framtidssatsning och
	en del i regeringens långsiktiga politik att stärka Sverige som ett kon-
	kurrenskraftig utbildnings- och forskningsland. Mälardalens högskola har
	redan i dag en framstående position bland landets högskolor med en väl-
	utvecklad samverkan och samproduktion med bl.a. näringsliv och offent-
	lig sektor.
	Som beskrivs i avsnitt 6.1 avser regeringen att under mandatperioden
	besluta om att införa kriterier som grund för beslut om att i Sverige få
	benämnas universitet, i syfte att tydliggöra att kvalitet är en viktig aspekt.
	För ett nytt universitet i Mälardalen gäller dock nuvarande ordning, dvs att
	regeringen bedömer om det finns långsiktiga statsfinansiella förutsätt-
	ningar och utbildnings- och forskningspolitiska skäl att inrätta ett nytt uni-
	versitet. I en sådan bedömning ingår, som ovan påtalats, kvalitet som en
	viktig aspekt. Universitetskanslersämbetet har genomfört en lärosätes-
	granskning av kvalitetssäkringsarbetet vid Mälardalens högskola och bes-
	lutade i mars 2019 att ge omdömet ifrågasatt kvalitetssäkringsarbete. Ett
	lärosäte vars kvalitetssäkringsarbete fått det samlade omdömet ifrågasatt
	kvalitetssäkringsarbete uppfyller inte samtliga bedömningsområden som
	Universitetskanslersämbetet tagit fram. Mälardalens högskola ska därför
	genomgå en ny fullständig granskning av lärosätets kvalitetssäkrings-
	arbete tidigast två år efter Universitetskanslersämbetets beslut. För att
	Mälardalens högskola ska få benämnas universitet avser regeringen dock
	att inhämta ytterligare underlag från lärosätet angående verksamhetens
	kvalitet bl.a. i syfte att säkerställa att lärosätet åtgärdar de brister som har
	påtalats. Regeringen avser även att uppdra åt Universitetskanslersämbetet
	att inkomma med underlag som ur ett kvalitetsperspektiv ska ligga till
	grund för beslutet. Utifrån dessa underlag avser regeringen att göra en
	bedömning av om Mälardalens högskola ska få benämnas universitet.
	Regeringen avser i så fall att i budgetpropositionen för 2022 återkomma
56	med ett förslag om att avsätta 130 miljoner kronor till lärosätet från 2022
56

för att ge lärosätet goda förutsättningar att utvecklas som universitet. Prop. 2020/21:60 Medlen avses avsättas inom ramen för de ökade forskningsanslag till

universitet och högskolor som regeringen har föreslagit och beräknat i budgetpropositionen för 2021, och som presenteras närmare i denna pro- position.

6.2Ökade medel till Vetenskapsrådet

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en total ökning av Vetenskapsrådets anslag för forskning med 1 110 miljoner kronor 2021, 1 174 miljoner kronor 2022, 1 270 miljoner kronor 2023 och 1 505 miljoner kronor 2024. Nedan redovisas de medel som avsätts för fri forskning.

6.2.1Medel för fri forskning

Fri grundforskning har bidragit till många banbrytande upptäckter som fått stor påverkan på samhällsutvecklingen. Utvecklingen av litiumjonbatte- rier, wifi, GPS-teknik och gensaxen är exempel på banbrytande upptäckter som alla har sitt ursprung i fri grundläggande forskning. Utan upptäckten av DNA:s genetiska kod hade vi haft svårare att förstå hur levande organis- mer fungerar och många framsteg inom behandling av sjukdomar och upp- klarande av svåra brottsfall hade uteblivit. Kunskaper inom virusforskning har legat till grund för vaccin mot Ebola och nuvarande snabba framsteg inom covid-19-forskningen. Humanistiska och samhällsvetenskapliga dis- cipliner har bl.a. bidragit med kunskap om beteenden, livsvillkor, demo- krati, marknader och kulturer, vilket har varit avgörande för samhällets utveckling. Det är därför viktigt att ge utrymme för den fria forskar- initierade forskningen. I syfte att skapa vetenskaplig förnyelse, bredd och kvalitet bör Vetenskapsrådets anslag öka för att fördela medel för fri forskning inom alla forskningsområden.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 40 miljoner kronor 2021, 40 miljoner kronor 2022, 80 miljoner kronor 2023 och 215 miljoner kronor 2024 för fri forskning.

6.2.2 Excellenscentrum inrättas

För att skapa ledande forsknings- och utbildningsmiljöer är det viktigt att
ge forskare långsiktig finansiering av tillräcklig volym. En sådan lång-
siktighet ger möjligheter till risktagande och profilering, vilket ofta är en
förutsättning för att producera den allra bästa forskningen.
Genom en satsning på excellenscentrum avser regeringen att bygga
vidare på de erfarenheter som har gjorts i samband med tidigare strategiska
satsningar de senaste 15–20 åren. Syftet är att skapa långsiktigt stöd till
forsknings- och utbildningsmiljöer som kan bygga upp forskningscentrum
av högsta kvalitet som bidrar till att svensk forskning fortsätter att vara
internationellt ledande. Den långsiktiga finansieringen ger även möjlig-
heter att rekrytera internationellt framstående forskare under längre perio-
der.	57

Prop. 2020/21:60 Excellenscentrum bör kunna inrättas inom alla forskningsområden efter- som det är den vetenskapliga kvaliteten som ska vara avgörande för medelsfördelningen. Det är viktigt att dessa centrum bidrar till utbildning av hög kvalitet samt till samhällets behov av kompetensförsörjning, inklu- sive livslångt lärande. Därför bör verksamheten hos de miljöer som till- delas finansiering vara förankrad i både högre utbildning och utbildning på forskarnivå.

Vetenskapsrådet har till uppgift att ge stöd till grundläggande forskning av högsta vetenskapliga kvalitet inom samtliga vetenskapsområden och bör därför tillföras medel för att genomföra en satsning på excellenscent- rum. Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 40 miljoner kronor 2021, 40 miljoner kronor 2022, 40 miljoner kronor 2023 och 140 miljoner kronor 2024 för satsningen på excellens- centrum.

6.2.3Bildningslyft – en förstärkning av humaniora

Humaniora är en viktig del av det akademiska uppdraget. Humanistisk forskning lär oss om historien, omvärlden och oss själva. I en värld med djupa konflikter och snabba förändringar behöver vi förstå mer om människan och samhället och eftersträva en fördjupad dialog om grund- läggande värderingar. Humanistisk forskning kan här lämna viktiga bidrag. Det finns en tydlig nyttoaspekt av humanioraämnen som handlar om färdigheter såsom kritiskt tänkande, förståelsen av etiska frågeställ- ningar, historisk kännedom och förmåga att se problem utifrån olika pers- pektiv. Detta kan bidra till att hantera samhällsutmaningar som inte enbart kan lösas genom teknisk eller naturvetenskaplig utveckling.

Behovet av forskning och undervisning inom humaniora går dock utöver den omedelbara samhällsnyttan. Ett samhälle som saknar kunskaper i latin, filosofi, grekiska och idéhistoria är ett fattigare samhälle. Även kunskap i och studier av främmande språk och deras kontext är viktiga för att förstå hur andra länder fungerar. För att förstå vårt eget land behöver vi också fortsätta utforska vårt lands historia. Humaniora ger oss en djupare insikt om vad det innebär att vara människa. Ett instrumentellt synsätt med fokus på att hantera olika samhällsproblem får inte skymma att litteratur och bildning har en bredare och djupare betydelse som berikar samhället.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 20 miljoner kronor 2021, 20 miljoner kronor 2022, 20 miljoner kronor 2023 och 20 miljoner kronor 2024 för satsningen på ett bildningslyft.

6.2.4Forskarskolor inom humaniora och samhällsvetenskap

För att möta samhällets utmaningar och FN:s globala mål för hållbar utveckling (Agenda 2030) är det viktigt med en stark kunskapsbas inom humaniora och samhällsvetenskap. Förutom den inomdisciplinära forsk- ningen är humaniora och samhällsvetenskap viktigt för den tvärvetenskap- liga forskning och innovation som behövs för nya upptäckter och lös- ningar.

Över hälften av Sveriges studenter finns inom humanistiska och sam- Prop. 2020/21:60 hällsvetenskapliga ämnen och utbildningen är spridd på ett stort antal

lärosäten, men forskningen där bedrivs ofta i små miljöer. Detta har bidra- git till att få studenter genomgår utbildning på forskarnivå, vilket äventyrar den framtida kompetensförsörjningen av lärare och forskare inom hög- skolan.

I anslutning till den forskningspolitiska propositionen 2016 ökade finansieringen av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning genom riktade medel till Vetenskapsrådet. Regeringen anser att ytterligare insat- ser är motiverade för att stärka dessa forskningsområden och öka antalet lärare med utbildning på forskarnivå. Vetenskapsrådet bör därför få i upp- drag att utlysa medel till nationella forskarskolor och på så sätt trygga och stärka kompetensförsörjningen inom humaniora och samhällsvetenskap. Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 30 miljoner kronor 2022, 30 miljoner kronor 2023 och 30 miljoner kronor 2024 för satsningen på forskarskolor inom humaniora och samhälls- vetenskap.

6.3Översyn av den statliga forskningsfinansieringen

Styr- och resursutredningen föreslår i sitt betänkande En långsiktig, sam- ordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6) att det ska göras en översyn av den statliga externa forskningsfinansieringen. Syftet med översynen är att säkerställa att den statliga forskningsfinansieringen är ändamålsenligt organiserad.

Utredningen konstaterar att den statliga forskningsfinansierande myn- dighetsorganisationen snart fyller 20 år och att det under denna period skett förändringar i myndigheternas uppdrag. Forskningsfinansieringen beskrivs som överlappande där alla forskningsråd i varierande grad finan- sierar både grundforskning och behovsmotiverad forskning. Utredningen anser att översynen bör omfatta såväl forskningsråden och Vinnova som övriga myndigheter som finansierar forskning. Förutom organisations- frågor bör även finansiärernas arbetssätt och val av finansieringsformer ses över.

Betänkandet har remissbehandlats. Majoriteten av de remissinstanser som kommenterar förslaget om en översyn av den statliga externa forsk- ningsfinansieringen tillstyrker eller har inget att invända mot det. Det gäller bl.a. Ekonomistyrningsverket, Kungl. Tekniska högskolan, Lunds universitet, Statskontoret, Vetenskapsrådet och Verket för innovations- system (Vinnova).

6.3.1	Nuvarande organisation för statlig
	forskningsfinansiering
Det nuvarande statliga forskningsfinansieringssystemet inrättades 2001
som resultat av regeringens proposition Forskning för framtiden – en ny
organisation för forskningsfinansiering (prop. 1999/2000:81). Fyra stat-
liga forskningsfinansierande myndigheter bildades utifrån tidigare exister-		59

Prop. 2020/21:60 ande mindre forskningsråd och myndigheter. Vetenskapsrådet är den största av dessa myndigheter och har till uppgift att ge stöd till grund- läggande forskning inom samtliga vetenskapsområden. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) är ett områdes- forskningsråd, liksom Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte). Verket för innovationssystem (Vinnova) finansierar behovsmoti- verad forskning och utveckling av effektiva innovationssystem. Vid sidan av de fyra myndigheter som bildades 2001 har även exempelvis Statens energimyndighet och Rymdstyrelsen omfattande finansiering av forskning och innovation inom ramen för sina sakområden.

För att utvärdera den myndighetsorganisation för forskningsfinansiering som inrättades 2001 tillsattes en särskild utredare 2007 (dir. 2007:102). Utredningen, som tog sig namnet Utredningen om utvärdering av myndig- hetsorganisationen för forskningsfinansiering, konstaterade i betänkandet Forskningsfinansiering – kvalitet och relevans (SOU 2008:30) att det fanns flera problem med den rådande organisationen och landade i slut- satsen att de fyra myndigheternas verksamhet borde sammanföras i en ny och samordnad forskningsfinansierande myndighet. Regeringen med- delade i den forskningspolitiska propositionen 2008 (Ett lyft för forskning och innovation, prop. 2008/09:50) att den inte ville genomföra utred- ningens förslag om en ny myndighet. Fördelarna med ett system där det finns en pluralism av finansiärer framhölls, samtidigt som regeringen såg förutsättningar för ett stärkt samarbete mellan de fyra myndigheterna.

6.3.2Forskningsfinansiering från myndigheter med andra huvuduppdrag

Utöver ovan nämnda forsknings- och innovationsfinansiärer finns det ett större antal myndigheter med andra huvuduppdrag, men som i varierad omfattning även finansierar forskning och innovation. Exempel på sådana myndigheter är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Natur- vårdsverket, Trafikverket, och Styrelsen för internationellt utvecklings- samarbete (Sida). Syftet med denna forskningsfinansiering är bl.a. att bidra till länkar mellan forskning och praktik inom olika samhällsområden och bidra till förutsättningar för en kunskapsbaserad offentlig verksamhet

Utredningen om kvalitetssäkring av forskning och utveckling vid stat- liga myndigheter hade som uppgift att utforska omfattning, inriktning och kvalitetssäkring av forskningsverksamhet vid statliga myndigheter som inte har forskningsuppgifter som huvudsaklig verksamhet (dir. 2011:83). I sitt betänkande Kvalitetssäkring av forskning och utveckling vid statliga myndigheter (SOU 2012:20) konstaterade utredningen att det fanns 42 myndigheter som bedrev egen forskning, finansierade extern forskning eller gjorde båda delarna. Utredaren fann att kvalitetssäkringen höll en hög eller åtminstone tillfredsställande nivå vid så gott som alla myndigheter. Utredaren föreslog ändå ett antal åtgärder av övergripande karaktär för att ytterligare stärka kvalitetssäkringssystemen.

6.3.3

Behovet av en översyn

Prop. 2020/21:60

Regeringen konstaterar att mycket har hänt inom svensk och internationell forskning och innovation sedan den nuvarande organisationen för forsk- ningsfinansiering inrättades 2001. De forskningsfinansierande myndig- heterna har förändrats och utvecklats, liksom behovet av forskning inom olika samhällsområden. Svensk och internationell forsknings- och innova- tionspolitik har allt mer inriktats på att möta samhällsutmaningar, vilket har inneburit att många satsningar har blivit mer tvärsektoriella och berör flera finansiärer. Regeringen delar sistnämnda utrednings uppfattning att den positiva utveckling som skett vad gäller samordning mellan berörda myndigheter behöver fortsätta. Näringslivets bidrag till FoU-finansie- ringen är fortsatt av stor betydelse och uppgår till ca 70 procent av den totala FoU-finansieringen i Sverige, samtidigt som icke vinstdrivande pri- vata aktörer blir allt viktigare finansiärer.

Förutsättningarna för forskning och innovation har utvecklats genom digitalisering och mer avancerad forskningsinfrastruktur. Vetenskapen har avancerat till följd av nya inriktningar och nya forskningsområden. Grän- sen mellan civil och militär användbarhet av viss teknik har i delar av utvecklingskedjan suddats ut. Det internationella och europeiska sam- arbetet växer i omfattning och fler länder har blivit framgångsrika forsk- ningsnationer. Antalet finansiärer är många och systemet beskrivs i bland som fragmenterat, vilket kan utgöra en utmaning för den enskilde forskaren som ska söka forskningsmedel. Samtidigt kan det vara viktigt med mångfald i finansieringssystemet.

För att Sverige ska kunna vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer är det viktigt att säkerställa att den statliga organisatio- nen för forsknings- och innovationsfinansiering är väl anpassad till sam- hällsutvecklingen och fungerar på ett ändamålsenligt, kvalitativt, samord- nat och kostnadseffektivt sätt. Det handlar dels om de statliga forsknings- finansiärerna, dels om övriga myndigheters forsknings- och innovations- finansiering. Regeringen ser skäl att göra en översyn av den statliga forsk- ningsfinansieringen.

6.4	Forskningen är fri – med vissa begränsningar
Forskningens frihet är av sådan stor vikt för vetenskapens och samhällets
utveckling att den åtnjuter grundlagsskydd. I regeringsformen stadgas att
forskningens frihet är skyddad enligt bestämmelser som meddelas i lag (2
kap. 18 §). Av högskolelagen (1992:1434) framgår att för forskningen ska
som allmänna principer gälla att forskningsproblem får fritt väljas, forsk-
ningsmetoder får fritt utvecklas och forskningsresultat får fritt publiceras
(1 kap. 6 §).
Samtidigt är forskningen underställd etiska krav, som att en forskare ska
tala sanning om sin forskning och sträva efter att bedriva den utan att skada
människor, djur och miljö. Många av dessa krav är reglerade i såväl natio-
nell rätt som EU-rätten. Som exempel på regleringar kan särskilt nämnas
krav på etikprövning av forskning som avser människor respektive djur,
hantering av oredlighet i forskning och regler kring dataskydd. Forskning
omfattas även i viss mån av bestämmelser om sekretess. Även forskning		61

Prop. 2020/21:60

som inbegriper t.ex. genteknik, biobanker och strålskydd är särskilt regle- rad.

Regeringen har de senaste åren överlämnat ett flertal propositioner som skärpt den forskningsetiska lagstiftningen, vilka redovisas nedan. Ytterli- gare frågor som förväntas leda till ny eller ändrad reglering bereds för när- varande i Regeringskansliet. Inom EU har det beslutats om förordningar rörande viss forskning som ännu inte börjat tillämpas. Detta gäller kliniska prövningar av humanläkemedel och forskning på medicintekniska produk- ter och medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. Till dessa för- ordningar kommer kompletterande nationell rätt att träda i kraft samtidigt som förordningarna börjar tillämpas under de närmsta åren.

Etikprövning av forskning som avser människor

All forskning som innebär fysiska eller psykiska ingrepp på människor, som inbegriper biologiskt material från människor eller som innefattar behandling av personuppgifter m.m. måste prövas enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (förkortad etikpröv- ningslagen). Syftet med lagen är att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning.

De senaste åren har regelverket för etikprövning genomgått betydande förändringar. Den 1 januari 2019 infördes en ny organisation för etik- prövning av forskning som avser människor. Organisationsförändringen innebar bl.a. att de tidigare sex regionala etikprövningsnämnderna avveck- lades och en ny myndighet, Etikprövningsmyndigheten (EPM), tog över hanteringen av etikprövning. Syftet var att öka effektiviteten och skapa en mer enhetlig tillämpning av regelverket (propositionen En ny organisation för etikprövning av forskning som avser människor, prop. 2017/18:45).

Den 1 januari 2020 skärptes etikprövningslagen på flera sätt, bl.a. till följd av uppmärksammade missförhållanden. Det förtydligades att forsk- ningshuvudmannen ska vidta förebyggande åtgärder så att forskning inte utförs i strid med etikprövningslagen och att Överklagandenämnden för etikprövning (ÖNEP) har tillsyn över att lagen följs. Straffmaximum för den som uppsåtligen bryter mot lagen höjdes från sex månader till två år, och därmed förlängdes preskriptionstiden från två till fem år. Straff inför- des även för forskningshuvudmän som låter bli att vidta förebyggande åtgärder (propositionen Etikprövning av forskning – tydligare regler och skärpta straff, prop. 2018/19:165).

Regeringen är medveten om att det kan finnas ytterligare behov av ändringar i regelverket för etikprövning. Det har exempelvis framförts synpunkter på kravet på godkännande vid etikprövning för forskning på visst offentligt material som innehåller uppgifter om lagöverträdelser eller känsliga personuppgifter, t.ex. domar som är tillgängliga för alla. I sist- nämnda proposition aviserades att regeringen avser att se över om det bör införas undantag från lagen.

Ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning

Misstankar om avsteg från god forskningssed och oredlighet i forskning har hanterats på olika sätt genom åren och i viss mån på frivillig basis. I syfte att få på plats ett enhetligt regelverk kring hur misstänkt oredlighet ska hanteras infördes den 1 januari 2020 lagen (2019:504) om ansvar för

god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning (propositionen Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning, prop. 2018/19:58).

Lagen innebär bl.a. att misstankar om oredlighet ska anmälas till en särskild myndighet, Nämnden för prövning av oredlighet i forskning. Tidigare utreddes sådana misstankar av universitet och högskolor själva. Även enskilda kan anmäla misstankar till nämnden. Oredlighet definieras i lagen som ”en allvarlig avvikelse från god forskningssed i form av fabri- cering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning”. Definitionen anger vilka företeelser som nämnden ska utreda. Övriga avsteg från god forskningssed får i stället forskningshuvudmännen själva hantera, eller överlämna till utpekade tillsynsmyndigheter. Lagen gäller bl.a. för statliga universitet och högskolor, enskilda utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina, övriga statliga myndigheter samt kommuner och regioner. Lagen omfattar inte andra privata forskningshuvudmän eller viss forskning på det säkerhets- och försvarspolitiska området. I propositionen aviserade regeringen att den avser att låta utreda en utvidgning av lagens tillämpningsområde till åtminstone all forskning som bedrivs med offent- liga medel.

Behandling av personuppgifter i forskning

Behandling av personuppgifter förekommer i stor utsträckning inom många forskningsområden. Tidigare reglerades detta i personuppgifts- lagen (1998:204). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseen- de på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds- förordning), ofta förkortad GDPR, började tillämpas den 25 maj 2018. Med anledning av det beslutades 2018 nödvändiga anpassningar i nationell rätt till dataskyddsförordningen, i syfte att svenska forskare fortsatt ska ha ett grundläggande rättsligt stöd för behandling av personuppgifter i forskning (propositionen Behandling av personuppgifter för forsknings- ändamål, prop. 2017/18:298). Dessa lagändringar trädde i kraft den 1 januari 2019.

Personuppgiftsbehandling är särskilt central i s.k. registerbaserad forsk- ning. I vissa fall krävs särskild reglering för sådan behandling. År 2013 infördes därför lagen (2013:794) om vissa register för forskning om vad arv och miljö betyder för människors hälsa, som reglerar behandling av personuppgifter i forskningsdatabaser för framtida forskningsprojekt inom vissa utpekade områden. Denna lag är tidsbegränsad i avvaktan på en mer övergripande och långsiktig reglering. Frågan om en långsiktig reglering av forskningsdatabaser utreddes 2014, innan dataskyddsförordningen trädde i kraft (dir. 2013:8, betänkandet Unik kunskap genom register- forskning [SOU 2014:45]). Med anledning av det nya europeiska data- skyddsregelverket utreddes frågan på nytt 2018 (dir. 2016:65 med tilläggs- direktiv, betänkandet Rätt att forska - Långsiktig reglering av forsknings- databaser [SOU 2018:36]). Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Prop. 2020/21:60

7Samhällsutmaningar som propositionen möter

Regeringens ambition är att värna den fria forskningen samtidigt som forskningspolitiken ska svara mot globala och nationella samhälls- utmaningar och samhällsbehov. Forskning och innovation är i många fall centralt för förmågan att hantera många samhällsproblem och för närings- livets utveckling och konkurrenskraft. Som tidigare har nämnts har rege- ringen därför valt fem övergripande samhällsutmaningar inom vilka olika satsningar bör genomföras (avsnitt 4.4). Agenda 2030 och Parisavtalet utgör viktiga utgångspunkter för regeringens prioriteringar, samtidigt som även nationella kunskapsbehov behöver mötas med forskning och inno- vation. Regeringens utmaningar ligger även i linje med de globala och starka förändringkrafter som OECD identifierat (2016, 2018). De fem samhällsutmaningar som denna proposition fokuserar på är följande:

–Klimat och miljö

–Hälsa och välfärd

–Digitalisering

–Kompetensförsörjning och arbetsliv

–Demokratiskt och starkt samhälle.

I efterföljande avsnitt presenteras fördjupade beskrivningar av utma- ningarna och vilka satsningar som regeringen avser att göra.

Satsningar som möter samhällsutmaningarna

Samhällsutmaningarna överensstämmer till stor del med de fyra teman som har valts ut för regeringens samverkansprogram, vilka beskrivs när- mare i avsnitt 8–11 samt i avsnitt 15.1.1. Förutom satsningar på nationella forskningsprogram och andra forskningssatsningar redovisas i det följande även satsningar som kopplar till innovation och något av samverkans- programmens teman. Även andra åtgärder redovisas för att möta några av samhällsutmaningarna, t.ex. förslag till lagändringar respektive bedöm- ningar av vilka regeringsuppdrag som bör ges till berörda myndigheter.

För att möta samhällsutmaningarna föreslår och beräknar regeringen i budgetpropositionen för 2021 en ökning av Vetenskapsrådets anslag för forskning med 1 100 miljoner kronor 2021, 1 174 miljoner kronor 2022, 1 270 miljoner kronor 2023 och 1 505 miljoner kronor 2024. Regeringen föreslår och beräknar en ökning av anslaget för forskning och utveckling vid Verket för innovationssystem (Vinnova) med 545 miljoner kronor 2021, 492 miljoner kronor 2022, 409 miljoner kronor 2023 och 614 miljoner kronor 2024. Till anslaget för forskning och utveckling vid Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) föreslår och beräknar regeringen en ökning med 257 miljoner kronor 2021, 325 miljoner kronor 2022, 360 miljoner kronor 2023 och 360 miljoner kronor 2024. Till anslaget för forskning vid Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) beräknar och föreslår regeringen en ökning med 105 miljoner kronor 2021, 130 miljoner kronor 2022, 180 miljoner kronor 2023 och 180 miljoner kronor 2024.

Nationella forskningsprogram

I den forskningspolitiska propositionen 2016 (Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50) pre- senterades s.k. nationella forskningsprogram inom sju områden med syfte att svara upp mot regeringens mål om att möta samhällsutmaningar både i Sverige och globalt. De nationella forskningsprogrammen är tioåriga sats- ningar som syftar till att koordinera forskningen inom ett område, kopplas till högre utbildning samt utgöra en länk till internationella forsknings- samarbeten. Programmen skapar förutsättningar för tvärvetenskaplig forskning och tvärsektoriell samverkan. Regeringen bedömer att de nuva- rande programmen har startats upp på ett bra sätt och kommer bidra till såväl långsiktighet som kraftsamling kring viktiga forskningsområden. Därför avser regeringen att förstärka vissa befintliga program samt satsa på några nya nationella program för att möta de prioriterade samhälls- utmaningarna. Strategiska agendor kommer tas fram av ansvariga forsk- ningsfinansiärer, vilka ska tjäna som utgångspunkter för genomförande av programmen.

Utmaningar i EU:s forskningsprogram

EU:s nästa ramprogram för forskning, Horisont Europa, sträcker sig över perioden 2021–2027. Ramprogrammets fyra första år infaller därmed samtidigt med de satsningar som presenteras i denna proposition. En mycket stor del av budgeten inom Horisont Europa kommer att användas för att möta olika samhällsutmaningar, inklusive FN:s hållbarhetsmål och Parisavtalet. Horisont Europa kommer adressera sex olika kluster av ut- maningar:

–Hälsa

–Kultur, kreativitet och inkluderande samhällen

–Civil säkerhet för samhället

–Digitala frågor, industri och rymden

–Klimat, energi och mobilitet

–Livsmedel, bioekonomi, naturresurser, jordbruk och miljö.

Klustren sammanfaller mycket väl med de utmaningar som denna propo- sition fokuserar på och de olika satsningar som regeringen avser att prioritera. Det finns därmed förutsättningar för kopplingar mellan vad som sker på regional, nationell och europeisk nivå. Exempelvis kan de natio- nella forskningsprogrammen som tillförs medel beakta och nyttja de möjligheter som finns att söka synergier med satsningar på EU-nivån.

Forskning som bidrar till globala frågeställningar

Flertalet av de satsningar som presenteras i denna proposition är av global karaktär, eftersom få samhällsutmaningar kan avgränsas till enbart Sve- rige. Som ett led i ökad internationalisering av svenska lärosäten bör svensk forskning bidra till att adressera utmaningar i låginkomstländer och lägre medelinkomstländer. Därigenom stärks också universitet och hög- skolor, samt andra myndigheter med forskningsaktiviteter, som resursbas för svenskt utvecklingssamarbete och deras bidrag till Sveriges bredare relationer med andra länder. Covid-19-pandemin är ett exempel på en utmaning som måste adresseras globalt. Pandemin har negativa konse-

Prop. 2020/21:60

Prop. 2020/21:60 kvenser inte enbart för hälsoområdet utan också för exempelvis ekonomi och handel, säkerhetspolitik, konflikter och humanitära kriser, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Svensk forskning kan bidra till spetskompetens i denna bredd av globala frågeställningar.

8 Samhällsutmaningen klimat och miljö

	Sverige ska bli ett fossilfritt föregångsland och vara ledande i
	genomförandet av Parisavtalet och Agenda 2030. Detta är ambitiösa och
	viktiga åtaganden som kräver kraftfulla åtgärder och ny forskningsbaserad
	kunskap. De utmaningar som Agenda 2030 pekar ut kräver genom-
	gripande förändringar, inte minst inom miljö- och klimatområdet. För att
	klara omställningen krävs ny kunskap och innovation i varje del av sam-
	hället. Universitet, högskolor, näringsliv, offentlig sektor och civilsam-
	hälle behöver arbeta tillsammans mot gemensamma mål.
	Klimatförändringarna är vår tids ödesfråga. Världens landisar och poler-
	nas havsisar smälter, havsnivån höjs, temperaturen i haven stiger och
	extremväder blir allt vanligare. Miljöförstöring och klimatförändringar
	påverkar havsmiljön, vattenkvalitet och tillgången till vatten. Redan i dag
	har uppvärmningen nått ungefär en grads temperaturhöjning och stora
	effekter av klimatförändringarna syns redan. Människor behöver flytta för
	att de inte längre kan leva på den jord de odlade eller för att tillgången till
	vatten försämrats. Internationella organisationen för migration (IOM)
	beräknar att 200 miljoner människor kommer att ha tvingats bort från sina
	hem permanent eller tillfälligt till följd av ändrat klimat år 2050. Upp-
	skattningen är beroende av hur stor klimatförändringen blir, dvs. hur fort
	utsläppen av växthusgaser minskar, och på möjligheterna för klimatan-
	passning.
	Vid två graders uppvärmning ökar risken för vattenbrist och över-
	svämningar på flera håll och korallreven riskerar att nästintill dö ut.
	Skördar och fiskfångster förväntas minska i stora delar av världen. Den
	biologiska mångfalden minskar globalt och en miljon arter riskerar att
	utrotas. Ekosystemtjänster, dvs ekosystemens bidrag till människors väl-
	befinnande, försämras. Utvecklingstrenden för den biologiska mångfalden
	i Sverige är sammantaget negativ, även om trenden är stabil eller positiv
	för flera arter. Den globala uppvärmningen sker i sådan takt att ekosyste-
	men inte hinner anpassa sig. Denna utveckling är särskilt tydlig i Arktis,
	som nu genomgår en omfattande förändring som innebär negativ påverkan
	på miljön. Om trenderna fortsätter kommer de i grunden att förändra
	levnadsvillkoren för människor, påverka motståndskraften mot negativa
	miljöförändringar i lokala samhällen och rubba balansen i Arktis eko-
	system. Forskning om polarområdena får därmed en ökad betydelse. Rege-
	ringen bedömer därför att det behövs ökade medel för forskning om
	klimat, biologisk mångfald, samt hav och vatten.
	Klimatförändringarna påverkar förutsättningarna för de flesta av
	samhällets sektorer, inklusive jord- och skogsbruk, fysisk planering, infra-
66	struktur och människors hälsa och säkerhet. Detta ses på alla nivåer, från
66

det lokala till det globala. Begränsad klimatpåverkan och stärkt motstånds- kraft mot klimatförändringarna är nödvändigt för att dessa inte allvarligt ska påverka samhällets funktioner eller äventyra många av de framsteg som gjorts på det ekonomiska och sociala området i Sverige, EU och globalt. Klimatscenarier utgör grunden för klimatanpassningsarbetet. Forskning inom området samhällsbyggnad behövs för att säkerställa en hållbar klimatanpassning och för att tillgodose kunskapsbehovet inom social bostadspolitik. Förutsättningar för turism och besöksnäring för att bidra till det hållbara samhällsbygget är också viktiga i sammanhanget. En forskningsbaserad utveckling kan även stärka regionernas och lands- bygdernas förutsättningar att bidra till hållbar utveckling. Svensk forskning bör bidra till att adressera globala klimatutmaningar. Regeringen ser därför behov av ökade satsningar på forskning om hållbart samhälls- byggande.

Regeringens strategi för cirkulär ekonomi styr mot visionen om ett sam- hälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material. Till denna strategi kommer handlingsplaner att tas fram där styrmedel och åtgärder presenteras för strategins olika fokus- områden. Genom teknikutveckling och innovation för cirkulära lösningar kan viktiga steg tas för stärkt konkurrenskraft. För att balansera och inte- grera social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet i linje med Agenda 2030 behövs forskning för att utveckla giftfria cirkulära och biobaserade lösningar som respekterar planetens begränsningar samt skyddar människors hälsa och miljö i alla delar av landet. Regeringen anser mot bakgrund av detta att det behövs en forskningssatsning som kan bidra till att den cirkulära och biobaserade ekonomin utvecklas i de gröna och blå näringarna, dvs. från jord, skog och vatten.

För att livsmedelssystemet ska kunna möta de stora utmaningarna inom klimat, miljö, hälsa och ekonomi samt säkra tillgången till livsmedel behöver konkurrenskraften i den svenska livsmedelskedjan och det natio- nella kunskapssystemet inom området stärkas. Regeringen bedömer att den satsning som funnits för forskning inom livsmedelsområdet behöver permanentas och utökas.

Även satsningar på forskningsinfrastrukturer som t.ex. forsknings- fartyget Oden för studier i marina miljöer, radarsystemet EISCAT (Euro- pean Incoherent Scatter Scientific Association) som används bl.a. för forskning om jordens övre atmosfär, mätstationer för växthusgaser samt infrastruktur för regionala och globala klimatscenarier, spelar en central roll för att Sverige ska kunna bidra med ny vetenskaplig kunskap om klimatsystemet. Vidare behövs avancerade materialforskningsanlägg- ningar som ESS för forskning och innovationer inom t.ex. hållbara och klimatanpassade livsmedel, nya material och energilösningar.

I Sverige är det särskilt inom transportsektorn, processindustrin och i de areella näringarna som utmaningarna är stora. Det mest långsiktiga klimat- målet som riksdagen har antagit innebär att senast 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Genom omställning stärks näringslivets och Sve- riges konkurrenskraft för framtiden. Etappmålet för inrikes transporter innebär att växthusgasutsläppen från inrikes transporter (exklusive inrikes luftfart) senast 2030 ska ha minskat med minst 70 procent jämfört med 2010.

Prop. 2020/21:60

Prop. 2020/21:60 I budgetpropositionen för 2021 föreslår regeringen andra forsknings- relaterade satsningar, bl.a. stärks och breddas det s.k. Industriklivet för att fler näringsgrenar inom industrin ska få stöd till insatser som bidrar till klimatomställningen.

Inriktningen för forskning och innovation inom energiområdet för åren 2021–2024 kommer att anges i en särskild proposition.

	8.1	Satsningar på forskning och innovation
	8.1.1	Det nationella forskningsprogrammet om klimat
		förstärks
	För att minska människans påverkan på klimatet krävs omfattande om-
	ställningar i Sverige, inom EU och globalt. Likaså behövs insatser för att
	bedöma klimatförändringarnas effekter och stärka samhällets anpassning
	till ett förändrat klimat. Regeringen har därför gett Formas i uppdrag att
	genomföra ett nationellt forskningsprogram om klimat (M2017/01282).
	En strategisk forskningsagenda som ska styra genomförandet under perio-
	den 2017–2026 har tagits fram i samråd med berörda intressenter. Teman
	inom programmet omfattar hållbara lösningar för klimatanpassade sam-
	hällen, systembaserade analyser som inkluderar såväl naturmiljöer som
	samhällssystem, hållbara livsstilar samt forskning om policy, genom-
	förande och uppföljning. Programmet har lett till fördjupad samverkan
	mellan såväl statliga som privata forskningsfinansiärer, och att finansie-
	ringsinstrumenten har utvecklats samtidigt som kopplingen mellan natio-
	nell och internationell forskning har stärkts.
	Programmets initiala fokus på genomförande och uppföljning för
	klimatarbetet bör upprätthållas och vidareutvecklas. Samtidigt ska pro-
	grammets övriga delar genomföras, dvs. omfattande forskning och innova-
	tion för hållbara och smarta lösningar för klimatarbetet samt system-
	integrerad kunskap. Detta innebär bl.a. stöd till systemforskning där
	forskare från olika naturvetenskapliga, tekniska, samhällsvetenskapliga
	och humanistiska discipliner arbetar tillsammans med att utveckla nästa
	generations lösningar i arbetet med att nå klimatneutralitet. En budgetär
	förstärkning av programmet behöver därför göras.
	Förstärkningen ska bidra till forskning om hur utformningen av klimat-
	politiska styrmedel kan bli mer samhällsekonomiskt effektiv, vilket är
	angeläget för god måluppfyllelse och hantering av målkonflikter. Upp-
	följning av programmets aktiviteter är viktigt för att möjliggöra revidering
	av programmets forskningsagenda. Ökade forskningsinsatser behövs även
	kring klimatets förändring och hur klimatförändringen kan påverka upp-
	komst och spridningsmönster för smittsamma sjukdomar. Forskning kan
	bidra till såväl klimatpolitiska konsekvensanalyser av pandemier som
	konkreta policyåtgärder för att förhindra och motverka uppkomst och
	spridning av smittsamma sjukdomar till följd av klimatförändringar. I det
	kan även ingå att skapa synergier mellan socioekonomisk återhämning och
	klimatomställning samt anpassning. Modeller behövs för att hantera
	fördelnings- och jämställdhetsaspekter där man tydliggör vilka grupper
	och delar av landet som påverkas, samt hur de negativa effekterna kan
68	mildras för dessa grupper och områden. Forskning om beslutsfattande i en

komplex och osäker omvärld och framtid, institutionella förutsättningar, Prop. 2020/21:60 demokrati och kommunikation är också viktiga aspekter för att identifiera

åtgärder och policyer som är ändamålsenliga och effektfulla.

För att förstå samhällets utvecklingsmöjligheter och utmaningar på miljö- och klimatområdet, krävs ökad kunskap om hur klimatanpassning, utsläppsminskning, ökat kolupptag, riskreducering och förvaltningen av våra ekosystem kan integreras. Därför bör forskningen om samband mellan klimatförändringar och biologisk mångfald öka. Biologisk mång- fald är ett komplext område som är nära sammankopplat med frågor om klimatförändringar, markanvändning, livsmedelsproduktion och hur vattenresurser brukas.

För att skapa ytterligare förutsättningar att hantera klimatutmaningen och därmed sammankopplade utmaningar rörande biologisk mångfald och ekosystemtjänster anser regeringen att det pågående nationella forsknings- programmet, vilket har en finansiering på 130 miljoner kronor, behöver en betydande förstärkning.

Inom ramen för Formas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts därför 100 miljoner kronor 2021, 100 miljoner kronor 2022, 100 miljoner kronor 2023 och 100 miljoner kronor 2024 för det nationella forskningsprogrammet om klimat. Inom ramen för denna satsning avsätts

50 miljoner kronor per år under 2021–2024 för utlysningar om forskning om biologisk mångfald och ekosystemtjänster, en satsning som ska stödja det nationella forskningsprogrammet om klimat.

8.1.2Ett nationellt forskningsprogram om hav och vatten inrättas

Klimatförändringarna, havsförsurningen och övergödningen har redan fått konsekvenser för havens ekosystem och förstärker effekterna av andra påverkanstryck och befintliga havsmiljöproblem. Rent vatten är en livs- nödvändig men starkt hotad resurs. God tillgång till vatten påverkas av och är en förutsättning för bl.a. dricksvattenproduktion, jord- och skogsbruk, industriell tillverkning, energitillförsel, fiskeri och maritima näringar, kustnära samhällen och biologisk mångfald. Havs- och vattenfrågor har till följd av detta prioriterats upp på den internationella dagordningen. Kunskapen om havet och dess resurser är dock betydligt mindre än kunskapen om landområden och atmosfären.

Forskningsfinansieringen inom vattenområdet är i dag uppdelad på olika finansiärer och utmaningarna täcks inte fullt ut av de befintliga nationella forskningsprogrammen. Regeringen avser därför att ge Formas i uppdrag att genomföra ett 10-årigt nationellt forskningsprogram om hav och vatten. Programmet ska skapa förutsättningar för ett strategiskt och långsiktigt arbetssätt, med ett helhetsperspektiv på vatten, och underlätta ett nära sam- arbete mellan forskare och intressenter. Det behövs forskning som inriktas mot såväl förståelsen av naturliga processer och deras interaktioner, som påverksanstryck och miljö- och klimateffekter. Forskning kring havs- miljön i Östersjön, som ett av världens mest förorenade hav, och Öresund, som en av världens mest trafikerade farleder, behöver finnas med. Vidare behövs forskning om styrmedel och andra genomförandeaspekter samt

Prop. 2020/21:60 stöd för innovation för livskraftig vattenmiljö och effektivare användning av vattenresurser.

Regeringen bedömer att programmet kompletterar de nationella forsk- ningsprogrammen om klimat, livsmedel respektive hållbart samhälls- byggande samt möjliggör synergier med EU:s ramprogram för forskning och innovation samt genomförande av FN:s årtionde för havsforskning. Det bedöms även bidra till kompetensförsörjning inom samhällsviktiga områden.

Inom ramen för Formas anslagsökning för forskning och utveckling av- sätts därför 10 miljoner kronor 2021, 60 miljoner kronor 2022, 70 miljoner kronor 2023 och 70 miljoner kronor 2024 för inrättandet av ett nationellt forskningsprogram om hav och vatten.

8.1.3Det nationella forskningsprogrammet om hållbart samhällsbyggande förstärks

Sverige och världen står i dag inför avgörande utmaningar som vi behöver möta och hantera för att fortsätta bygga ett modernt och hållbart välfärds- samhälle. För att säkerställa att samhället blir säkert, tryggt och inklude- rande för alla behöver samhällsbyggandet ställas om till att bli miljö- mässigt, ekonomiskt och socialt hållbart. Att ge alla människor förutsätt- ningar till ett bra boende och en bra boendemiljö är viktigt för en samman- hållen och inkluderande samhällsutveckling. Frågan om hållbara städer och samhällen står högt på den globala agendan och svensk forskning på området bör bidra till internationellt hållbara lösningar och globalt kunnande.

Regeringen har mot denna bakgrund gett Formas i uppdrag att genom- föra ett nationellt forskningsprogram om hållbart samhällsbyggande och att under åren 2018–2020 utlysa medel till forskning för en social bostadspolitik (M2017/01282). Programmet bidrar med kunskap till flera politikområden och utgör i dag en nod för samverkan mellan forsknings- finansiärer och myndigheter. Syftet är att stärka forskning med tvär- vetenskaplig prägel och stark koppling till användare av forskningsresultat som bidrar till nya lösningar, varor och tjänster inom hållbart samhälls- byggande. Detta ska främja resurseffektiva, giftfria, klimatvänliga, inklu- derande, väl gestaltade och trygga platser där människor vill leva. Pro- grammet bidrar därmed till att värna befolkningens liv och hälsa, sam- hällets funktionalitet och robusthet, samt förmågan att upprätthålla grund- läggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.

	Klimatanpassning respektive social bostadspolitik
	Insatser för ökad robusthet och resiliens, dvs. den långsiktiga förmågan
	hos ett system att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas, behöver
	prioriteras för att samhällen ska kunna förebygga och hantera påfrest-
	ningar och risker, t.ex. sådana som hänger samman med klimatföränd-
	ringar och social ojämlikhet. Tvärvetenskaplig forskning och innovation
	behövs för att säkerställa en kunskapsbaserad och långsiktigt hållbar
	klimatanpassning av den byggda miljön. Regeringen beslutade om en
70	nationell strategi för klimatanpassning i maj 2018 (Nationell strategi för

klimatanpassning prop. 2017/18:163). Bland annat är en hållbar mark- användning nödvändig för en klimatanpassad bebyggelse och infra- struktur.

Det finns ett fortsatt kunskapsbehov inom området social bostadspolitik som inkluderar forskning med ett användarperspektiv inom juridik, bygg- vetenskap, fastighetsekonomi och förvaltning med fokus på hur policyer, regleringar och innovationer kan medverka till en social bostadspolitik och bostäder med goda boendemiljöer för alla. Det är centralt att få till tvär- vetenskapliga samarbeten eftersom forskningen på området i dag är starkt uppdelad i olika discipliner. Det krävs både ny kunskap och bättre kunskapssammanställningar av befintlig forskning.

Landsbygder och regional utveckling

I regeringens proposition En sammanhållen politik för Sveriges lands- bygder (prop. 2017/18:179) framhålls att Sveriges tillväxt och utveckling är beroende av de värden som finns och produceras på landsbygden. Landsbygderna bidrar traditionellt med energiförsörjning, råvaror och livsmedelsförsörjning men kan än mer bidra till innovativa lösningar på framtidens utmaningar, vilket kommer att krävas för en långsiktigt hållbar utveckling. Mer kunskap behövs därför om vilka förutsättningar som behövs för att människor ska kunna bo, leva, verka och arbeta på ett hållbart sätt i hela landet. Sveriges lantbruksuniversitet fick 2019 medel för att stärka forskning kring landsbygderna genom förbättrad samordning och samverkan mellan aktörer som bedriver forskning inom området.

En forskningsbaserad kunskapsutveckling kan stärka och tydliggöra regionernas och landsbygdernas förutsättningar att bidra till hållbar utveckling. I förlängningen leder sådan kunskapsutveckling till stärkta möjligheter för att främja näringslivsutveckling, och sysselsättning, men också till ökad kunskap om jämställdhet och andra sociala perspektiv kopplat till landsbygdsutveckling och regional utveckling. Genom forsk- ning kan man även få ökad kunskap om hållbara samband mellan städer och landsbygder samt hur glesa miljöer bidrar till en hållbar utveckling och innovationskraft i alla delar av landet. Ny kunskap är relevant också för globala utmaningar inom området. Satsningen stärker även möjlig- heterna till samverkan och medverkan i EU:s forskningsprogram Horisont Europa.

Ökade medel till programmet

Regeringen bedömer att det nationella forskningsprogrammet om hållbart samhällsbyggande, vilket 2020 har en finansiering på 75 miljoner kronor, ska tillföras ytterligare medel. Inom ramen för Formas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts därför ytterligare 30 miljoner kronor 2021, 30 miljoner kronor 2022, 30 miljoner kronor 2023 och 30 miljoner kronor 2024 för forskning om klimatanpassning och social bostadspolitik inom det nationella forskningsprogrammet om hållbart samhällsbyggande. Vidare avsätts ytterligare 10 miljoner kronor 2022, 20 miljoner kronor 2023 och 20 miljoner kronor 2024 inom ramen för nuvarande anslag.

Inom ramen för Formas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts även 12 miljoner kronor 2021, 10 miljoner kronor 2022, 10 miljo- ner kronor 2023 och 10 miljoner kronor 2024 för forskning om lands-

Prop. 2020/21:60

Prop. 2020/21:60 bygder och regional utveckling inom det nationella forskningsprogrammet om hållbart samhällsbyggande. Regeringen avser även att ge Sveriges lant- bruksuniversitet fortsatt möjlighet att förbättra samordning och samverkan mellan de aktörer som bedriver forskning inom landsbygdsutveckling och regional utveckling.

8.1.4 Rymddata för miljö- och klimatforskning

	Rymddata spelar en allt större roll i det moderna samhället inom exempel-
	vis navigation, kommunikation och innovativa tjänster kopplade till jord-
	observation. Det krävs bättre kunskap om hur klimat- och ekosystemen på
	jorden fungerar och hur processerna som binder ihop dem samverkar. De
	möjligheter som finns att kartlägga och följa processer och påverkan på
	klimatet är till stora delar knutna till användning av data som kommer från
	satelliter i rymden i kombination med mätningar i atmosfär, på land och i
	vatten. Tillsammans med europeiska och amerikanska rymdprogram och
	satelliter utgör EU:s Copernicusprogram en ovärderlig källa till informa-
	tion om både havs-, jord- och atmosfärssystem och deras status och
	sammanlänkning. Copernicus tillgängliggör fria och öppna data i mycket
	stor omfattning.
	Med ständigt uppdaterade data kan processer följas på ett sätt som tidi-
	gare inte varit möjligt. Copernicusdata om luftföroreningar kan t.ex.
	användas för att undersöka effekter på luftkvaliteten i regioner där åtgärder
	vidtagits för att minska olika utsläpp. Datamängderna kommer dessutom
	att öka när den första generationen av satellitsystemet är fullt utbyggd och
	operativ.
	I regeringens skrivelse En strategi för svensk rymdverksamhet
	(skr. 2017/18:259) anges som ett strategiskt mål att Sverige ska dra nytta
	av deltagandet i EU:s satellitnavigerings- och jordobservationsprogram.
	Vidare anges att data från rymdsystem i allmänhet och från EU:s satellit-
	program i synnerhet ska vara lätt tillgängliga för utveckling av teknik och
	tjänster samtidigt som Sveriges säkerhet värnas och sekretess, säkerhets-
	skydd och skyddet för den personliga integriteten upprätthålls. I rege-
	ringens digitaliseringsstrategi anges vikten av att öka fokus på datadriven
	och digitalt driven innovation och forskning som kan bidra till mätbart
	ökad samhällsnytta, kostnadseffektivitet i offentliga verksamheter och
	stärkt konkurrenskraft för industrin (N2017/03643).
	De stora mängderna data från rymdinfrastruktur kräver nya analyser och
	metodutveckling när det gäller dataexploatering. Det gäller framförallt att
	med ny teknik som bildanalys och artificiell intelligens (AI) möjliggöra
	rationell analys av de enorma datamängderna och därmed skapa nya
	möjligheter till innovation och öppna upp för helt nya användningsom-
	råden i samhället. Det finns dock begränsningar i dagens AI-tekniker. De
	är inte utvecklade för den avancerade analys som verkliga jordobserva-
	tionsdata kräver. Därför behövs också utveckling av nya analysmetoder
	för rymddataexploatering.
	Regeringen anser att resurserna till Rymdstyrelsen bör stärkas för att öka
	förutsättningarna för forskning och innovation som bygger på rymddata-
	exploatering. I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar rege-
72	ringen en ökning av Rymdstyrelsens anslag för forskning med 10 miljoner
72

kronor 2021, 20 miljoner kronor 2022, 30 miljoner kronor 2023 och 30 Prop. 2020/21:60 miljoner kronor 2024 för en satsning på rymddataexploatering.

8.1.5Forskningssatsning om hållbar utveckling av den gröna och blå biobaserade ekonomin

För att nå miljö- och klimatmålen och för att Sverige ska bli ett fossilfritt
föregångsland behövs en utveckling mot en mer cirkulär och biobaserad
ekonomi där bioekonomins andel ökar samtidigt som den möjliggör
tillväxt och sysselsättning i hela landet. Regeringen har antagit en strategi
för cirkulär ekonomi (M2020/01133), med målet att omställningen till en
cirkulär ekonomi ska bidra till att nå miljö- och klimatmålen, samt de
globala målen i Agenda 2030, och har inlett arbetet med framtagandet av
en bioekonomistrategi. Sverige har god tillgång till förnybara resurser, tek-
nisk spetskompetens och industriell infrastruktur vilket ger utmärkta
förutsättningar att utveckla en mer cirkulär och biobaserad ekonomi av
högsta kvalitet, som bidrar till tillväxt och sysselsättning i hela landet och
även kan bidra till klimatnytta och främja biologisk mångfald.
Förutom skogsråvara finns även potential för utveckling av biobaserade
värdekedjor från jordbruk, hav och vatten, samt restströmmar från indust-
rier och samhällen. För att minska klimat- och miljöpåverkan är det viktigt
att även biobaserade material återanvänds och återvinns. I och med att
även biobaserade produkter och bioenergi medför miljöpåverkan behöver
utveckling ske på ett sätt som är förenligt med arbetet att nå andra miljö-
och samhällsmål, och med hänsyn till konsekvenserna för kolsänkor över
tid.
Ökad kunskap och innovationsfrämjande åtgärder förväntas bidra till
nya giftfria cirkulära värdekedjor och mer resurs-, klimat- och kostnads-
effektiva industriprocesser, t.ex. för ökat träbyggande. Forskning och
innovation behövs även för att säkra en klimatanpassad och konkurrens-
kraftig primärproduktion inklusive en god och säkerställd tillgång till
hållbart producerad biomassa från skogen, i linje med strategin för det
nationella skogsprogrammet (N2018/03142). Det möjliggör även
resurseffektivare användning av grödor och restprodukter från jordbruk
och biomassor från hav och vatten, inklusive vattenbruk. Satsningarna för
bioekonomins utveckling och tillväxt kan komplettera och skapa positiva
synergier med aktörer i andra nationella forskningsprogram och fortsatt
stärka det innovationsfrämjande samarbetet mellan finansiärer.
Regeringen anser mot bakgrund av detta att det behövs en forsknings-
satsning som kan bidra till att den cirkulära och biobaserade ekonomin
utvecklas i de gröna och blå näringarna, dvs. från jord, skog och vatten.
Med nya medel förstärks satsningarna på forskning och innovation inom
nya biobaserade material inklusive teknologi som medför lönsamhet i
tillvaratagande av restströmmar, dvs. biprodukter från jord- skogs- och
vattenbruk samt från vidareförädlingsprocesser som inte används. Forsk-
ningssatsningen på skogsråvaror och biomassa som presenterades i den
forskningspolitiska propositionen 2012 (Forskning och innovation, prop.
2012/13:30) fortsätter och breddas till forskning och innovationsverk-
samhet för hållbar utveckling av den gröna och blå biobaserade ekonomin,
inklusive nya varor, tjänster, återbruk och konsumtion. Detta rör	73
	73

Prop. 2020/21:60 kunskapsområden som också står högt på den globala agendan och där svensk forskning kan bidra.

Inom ramen för Formas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 30 miljoner kronor 2021, 40 miljoner kronor 2022, 40 miljoner kronor 2023 och 40 miljoner kronor 2024 för en satsning på hållbar tillväxt och utveckling av den gröna och blå biobaserade ekonomin.

8.1.6 Det nationella forskningsprogrammet för livsmedel förstärks

	Förutom den grundläggande funktionen att säkra livsmedelsförsörjningen
	är livsmedelssystemet viktigt för sysselsättning, ekonomisk tillväxt och
	levande landsbygder, samtidigt som miljömålen nås. Livsmedelsförsörj-
	ningen är därtill en kritisk förutsättning för totalförsvaret och understödjer
	det civila försvarets samtliga förmågor. För att trygga livsmedelsförsörj-
	ningen krävs en fungerande inhemsk jordbruks- och livsmedelsproduk-
	tion. Konkurrenskraftiga jordbruks- och livsmedelsföretag och en hög
	svensk marknadsandel är viktiga förutsättningar. Lönsamheten, produk-
	tiviteten och innovationsförmågan behöver stärkas för att förverkliga
	sektorns potential. För att öka den långsiktiga konkurrenskraften och
	kunna leverera hållbart producerad, hälsosam och god mat behövs det mer
	behovsdriven och tillämpad forskning. Genom metod- och teknikutveck-
	ling och digitalisering kan produktiviteten höjas, många arbetsmiljörisker
	elimineras och miljöpåverkan minskas och klimatnytta uppnås. Stärkt
	kompetens bidrar till högre produktivitetstillväxt, lönsamma företag och
	en högre innovationsgrad i sektorn. Samverkan mellan lärosäten, det
	offentliga och näringslivet är viktigt och det är angeläget att det innova-
	tionsfrämjande arbetet mellan finansiärer fortsätter stärkas.
	Ett innovativt, konkurrenskraftigt och hållbart livsmedelssystem bidrar
	till att uppfylla målen i strategin En livsmedelsstrategi för Sverige – fler
	jobb och hållbar tillväxt i hela landet (prop. 2016/17:104). Regeringen
	bedömer att den behovsmotiverade forskningen inom livsmedelskedjan är
	en viktig del av livsmedelsstrategin. Ett hållbart livsmedelssystem skapar
	dessutom motståndskraft mot klimatförändringar, främjar klimatanpass-
	ning och säkerställer trygg och säker dricksvattenförsörjning. Utveck-
	lingen av morgondagens livsmedel spelar en avgörande roll för det
	svenska livsmedelssystemets långsiktigt hållbara konkurrenskraft. Därför
	behöver kunskapen om marknaden, t.ex. vad gäller konsumtionstrender,
	nutrition och hälsa, öka. Den ökade efterfrågan på växtbaserade livsmedel
	är en sådan trend med högt innovationsvärde och potential för minskad
	klimatpåverkan och ökad konkurrenskraft. I livsmedelsstrategin fastslås
	att produktion, konsumtion och export av ekologiska produkter ska öka,
	även detta kräver forskning och innovation. Ett hållbart livsmedelssystem
	förstärker och säkerställer fiskets, viltets och rennäringens bidrag till livs-
	medelsproduktionen. Ett stärkt kunskaps- och forskningsläge kring vatten-
	bruk t.ex. genom forskning som omfattar fiskarnas hälsa, mer cirkulära
	samt bioekonomiska aspekter har potential att bidra till en ökad livs-
	medelsproduktion. Ett nationellt forskningsprogram för livsmedel starta-
	des av Formas under 2017. Forskningsprogrammet har fungerat som en
74	del av regeringens samlade satsningar på ökad samverkan och synergier
74

mellan aktörer inom livsmedelssystemet. Regeringen anser att satsningen Prop. 2020/21:60 bör ha samma 10-åriga perspektiv som andra nationella forsknings-

program.

Tryggad livsmedelsförsörjning är en global utmaning där svensk forskning och innovationer kan bidra. Forskningssatsningen skapar förut- sättningar för deltagande i Horisont Europa och klustret om bioekonomi, livsmedel, naturresurser, jordbruk och miljö. Förutsättningar skapas även för deltagande i framtida europeiska partnerskapsprogram inom livsmedel. Forskningssatsningen bidrar till samtidig utveckling av ekonomisk, miljö- mässig och social hållbarhet och därmed till att uppfylla relevanta mål i Agenda 2030.

Inom ramen för Formas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 75 miljoner kronor 2021, 85 miljoner kronor 2022, 110 miljoner kronor 2023 och 110 miljoner kronor 2024 för det nationella forsknings- programmet för livsmedel.

8.1.7Samverkansprogrammet Näringslivets klimatomställning

Samverkansprogrammet Näringslivets klimatomställning utgår från att Sveriges roll i världens största utmaning är att vara det goda exemplet genom att gå före på klimat- och miljöområdet och bli ett fossilfritt före- gångsland. Senast 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthus- gaser till atmosfären. Näringslivet står för en betydande del av utsläppen samtidigt som det är en avgörande del av lösningen. Samverkanspro- grammet ska bidra till näringslivets klimatomställning. Mot bakgrund av detta är 2045-målet fokus för samverkansprogrammet genom export av hållbara innovationer.

Till respektive samverkansprogram har regeringen förordnat ledamöter till en extern samverkansgrupp för att bl.a. bistå med att identifiera gemen- samma prioriterade områden att kraftsamlas kring utifrån samverkanspro- grammets tematiska utmaning. Genom inspel från samverkansgruppens ledamöter, Fossilfritt Sveriges färdplaner, den Klimatpolitiska handlings- planen och Klimatpolitiska rådets rekommendationer samt diskussioner med Regeringskansliet och med myndigheter har samverkansgruppen inom Näringslivets klimatomställning hittills identifierat sju initialt prio- riterade områden: Policy, omställning och systemdemonstratorer; Ökad tydlighet och enhetlighet genom standardisering; Industriell symbios genom cirkulära materialflöden i hela värdekedjan; Kompetensförsörjning utifrån klimatomställning; Digitaliseringens roll i klimatomställning; Finansiering och riskdelning för att korta ner investeringscyklerna för nya teknologier; Miljötillståndsprövningens roll för uppfyllandet av 2045- målet.

Dessa områden styr bl.a. samverkansprogrammets arbete och inriktning och är utgångspunkten för programmets nio tematiska arbetsgrupper. Regeringens beslutade tematiska inriktning för samverkansprogrammet kvarstår dock som övergripande riktning och för insatser kopplat till sam- verkansprogrammet.

Prop. 2020/21:60 8.1.8	Utveckling av hållbara innovationer som genom
	samverkan bidrar till Sveriges klimatmål

Regeringen har pekat ut näringslivets klimatomställning som en av de fyra tematiska samhällsutmaningar kring vilka man skapat samverkanspro- gram för gemensam kraftsamling. Näringslivets klimatomställning syftar till att möta utmaningen att Sverige senast 2045 inte ska ha några netto- utsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. För att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling behöver samhällen utvecklas i riktning mot att bli mera biobaserade och cirkulära i linje med regeringens strategi för cirkulär ekonomi och regeringens kommande elektrifieringsstrategi.

Industriell och urban symbios handlar om att öka värdet av bi- och restprodukter genom samverkan mellan olika aktörer och sektorer lokalt och regionalt. För att bidra till näringslivets klimatomställning genom hållbara innovationer bör det etableras ett nationellt resurscentrum för industriell och urban symbios vid det statliga forskningsinstitutet Research Institutes of Sweden AB (RISE).

RISE bör även få i uppdrag att bistå branscherna i genomförandet av färdplaner för fossilfri konkurrenskraft som tagits fram av branscherna inom ramen för regeringens initiativ Fossilfritt Sverige. Färdplanerna visar hur olika branscher med bibehållen konkurrenskraft kan ställa om till att nå de nationella klimatmålen. Företag i hela värdekedjan, i synnerhet små och medelstora företag, behöver industrinära stöd för att genomföra sina färdplaner och sin omvandling till fossilfrihet. RISE ska hålla en löpande dialog med Fossilfritt Sverige för att tillse att arbetet genomförs på ett kompletterande och effektivt sätt utifrån de medverkande företagens be- hov. RISE ska även föra dialog med aktörer på lokal och regional nivå i syfte att uppnå synergier mellan satsningar på olika geografiska nivåer. RISE bör också se till att frågor som är gemensamma mellan olika färd- planer, t.ex. finansiering, tillståndsprocesser, bioenergi och vätgasfrågor, hanteras i en gemensam process i samråd med Fossilfritt Sverige för att få högsta effektivitet.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en ökning av anslaget för Institutens strategiska kompetensmedel (RISE AB) med 95 miljoner kronor 2021, 88 miljoner kronor 2022, 75 miljoner kronor 2023 och 75 miljoner kronor 2024. Inom ramen för denna ökning avsätts 7 miljoner kronor 2021, 6 miljoner kronor 2022, 5 miljoner kronor 2023 och 5 miljoner kronor 2024 för utveckling av hållbara innovationer som genom samverkan bidrar till Sveriges klimatmål.

9 Samhällsutmaningen hälsa och välfärd

Covid-19-pandemin har tydligt visat på hur beroende samhället är av forskning och innovation för att hantera hälsorelaterade samhällsutma- ningar. Genom satsningar på forskning inom hälsa och välfärd kan sam-

hället bli bättre rustat för att möta både befintliga och kommande hälsohot såsom pandemier, antibiotikaresistens och ökad förekomst av folksjuk- domar. Dagens sjukvård vilar på gårdagens forskning och den forskning som bedrivs i dag kommer att bidra till standardbehandlingar i framtiden. Tack vare den snabba teknikutveckling och digitalisering som har skett under de senaste decennierna har nya metoder och analyser utvecklats. Sjukdomar som tidigare varit obotliga kan numera förebyggas eller behandlas.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår regeringen en rad åtgärder som stärker välfärden och bidrar till en förbättrad folkhälsa, bättre sjukvård och en tryggare äldreomsorg. Välfärdssektorn är i ständig utveckling och i be- hov av ny kunskap. För att tillgodose detta behov krävs att tillräckliga me- del till forskning, inklusive praktiknära forskning, avsätts till lärosäten och berörda forskningsfinansiärer.

För ökad relevans och nyttiggörande är det också av stor vikt att yrkes- verksamma har möjlighet att delta i FoU-projekt både inom ramen för sitt arbete i välfärden och i högskolan. Tillräckliga forskningsanslag behövs ur välfärdens perspektiv både för att utveckla ny kunskap som kan använ- das i verksamheten men också för att upprätthålla kvaliteten i högskolans utbildningar och därmed de yrkesverksammas kompetens i alla delar av vården.

Hälsoklyftorna mellan socioekonomiska grupper växer, förekomsten av övervikt, fetma, diabetes och högt blodtryck ökar och psykisk ohälsa blir allt vanligare. Antalet människor som lever med långvarig smärta utan påvisbar orsak ökar. Sammansättningen i befolkningen förändras med en ökande andel äldre personer. Detta medför att behovet av förebyggande insatser, hälso- och sjukvård och omsorg blir större samtidigt som det behöver anpassas till regionala och lokala förutsättningar. Kraven på samordning mellan samhälle, vård och omsorg ökar också. Äldre personer blir i högre grad multisjuka än andra personer, dvs. har flera olika sjuk- domar parallellt, vilket ökar komplexiteten ytterligare och därmed behovet av kunskap. En bättre förståelse för vad skillnaderna i hälsoutfall mellan olika grupper beror på är en förutsättning för att uppnå regeringens mål att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Att socioekono- miska faktorer kan påverka hälsostatus är känt sedan länge, men även faktorer såsom kön och funktionsnedsättning kan ha betydelse. Den medi- cinska forskningen kring kvinnors hälsa och sjukdomar når inte ut i verksamheterna tillräckligt snabbt och gör att många kvinnor blir lidande i onödan. Det behövs bättre sätt att tillvarata och sprida forskningsresultat inom området så att ny evidens kontinuerligt tas upp av vården. För att säkerställa en jämlik vård behövs också mer kunskap om hur olika faktorer hos patienten påverkar hälsoutfall, men även om vårdutnyttjande och kvalitet i den vård som ges.

Vidare finns det tydliga kopplingar mellan hälsa, miljö och klimat, varför forskningen inom dessa områden har mycket att vinna på utökat samarbete och samordning. Sverige har också ett ansvar för att bidra till att förbättra det globala hälsoläget, genom de åtaganden som gjorts inom ramen för de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030, inte minst genom forskning och utveckling. Ett globalt perspektiv kan dessutom bidra till att tillföra ny kunskap till Sverige.

Prop. 2020/21:60

Prop. 2020/21:60 Det tvärsektoriella område som syftar till att utveckla nya läkemedel, behandlingar och andra produkter för användning i hälso- och sjukvården och omsorgen brukar benämnas life science. Regeringen har i den natio- nella life science-strategin (N2019/03157) uttryckt att Sverige ska vara en ledande life science-nation. Samverkan mellan olika sektorer och discip- liner är av stor vikt för att nå det målet. Utvecklingen inom life science blir allt mer datadriven och AI kan skapa nya förutsättningar för intelligenta beslutsstöd och diagnostik. Att kunna nyttja hälsodata för forskning och innovation har med tiden blivit en nyckelfråga för att driva det medicinska området framåt. För att exempelvis kunna utvärdera de medicinska åtgär- der som satts in mot covid-19 är tillgång till kliniska data en grundförut- sättning.

Såväl förebyggande insatser som diagnostik och vård går mot alltmer individanpassade lösningar, s.k. precisionsmedicin. Det innebär att be- handlingarna för en patient eller grupp anpassas utifrån patientens eller gruppens specifika förutsättningar, både på molekylär och mer övergri- pande nivå. En vanlig sjukdom som diabetes kan exempelvis uppvisa en stor variation vad gäller bakomliggande genetiska orsaker, en variation som vid behov också bör avspeglas i hur sjukdomen behandlas. För att på allvar införa precisionsmedicin i svensk hälso- och sjukvård krävs bl.a. infrastrukturella satsningar på utrustning som kan utnyttjas för både forskning och vård.

Parallellt med utvecklingen mot precisionsmedicin sker en förskjutning av hälso- och sjukvården mot en mer nära vård. Det innebär att vården i allt större utsträckning kommer att flyttas ut från de större sjukhusen till mottagningar utanför dessa miljöer, t.ex. vårdcentraler. Forskning och utbildning behöver då följa med, dessa verksamheter måste bedrivas där patienterna finns. Att bygga upp och utveckla forskningskompetens i primärvården, inklusive den kommunala hälso- och sjukvården, blir därför viktiga investeringar i framtidens hälsa och välfärd.

9.1Satsningar på forskning och innovation

9.1.1Ett nationellt forskningsprogram om virus och pandemier inrättas

Covid-19-pandemin involverar ett nytt virus vilket har lett till svårigheter att förebygga och behandla sjukdomen det orsakar. Konsekvenserna vad gäller människors liv och hälsa har blivit stora men även övrig sam- hällspåverkan har varit betydande. Nya virusvarianter utvecklas ständigt, vilka potentiellt kommer kunna ge upphov till liknande epidemier och pandemier i framtiden. För att lära oss mer om virusinfektioner och deras spridning, och därigenom vara bättre rustade inför framtida utbrott, krävs forskning. Det finns en rad virus som drabbar människor. Här ingår virus som ger svåra sjukdomar med potentiellt dödlig utgång, men också mer triviala virusinfektioner som generellt inte är så allvarliga för den person- liga hälsan, men som kan ha stor påverkan på samhällsekonomin. Förkyl- nings- och influensavirus ligger bakom en majoritet av sjukskrivningarna i Sverige, liksom arbetsfrånvaro på grund av vård av sjuka barn.

I ett globalt perspektiv är virussjukdomar ett av våra allra största hälso- Prop. 2020/21:60 hot. WHO har under de senaste elva åren utlyst globalt nödläge sex gånger

och i samtliga fall har det handlat om någon form av virus, t.ex. ebolavirus, poliovirus och zikavirus. Flera av de allvarligare virussjukdomarna är tropiska sjukdomar som i stor utsträckning drabbar fattiga länder, t.ex. denguefeber och japansk hjärnhinneinflammation. Även sjukdomar för vilka det finns vaccin, t.ex. mässling, kan orsaka allvarliga utbrott i länder med låg vaccintäckning.

Mer kunskap behövs inom flertalet discipliner, inte minst av tvärveten- skaplig karaktär. Det kan handla om hur olika virus infekterar och smittar, virussjukdomar, utveckling av nya läkemedel, vaccin och behandlingar eller hur jämlik och jämställd hälsa säkerställs i extraordinära händelser. Mekanismer för överföring av virus från djur till människa behöver klarläggas för att vi ska kunna förebygga kommande pandemier. Vidare ökar ett förändrat klimat risken för utbrott av smittsamma sjukdomar. För att bygga beredskap inför kommande pandemier behövs det kunskap om de ekonomiska och sociala effekterna av en större och utdragen samhälls- spridning. Även forskning om de åtgärder som införs för att hantera smitt- spridningen är angelägen, liksom forskning om vad som får allmänheten att anpassa sig till myndigheters råd och krav. Även effekterna av arbete i hemmet, skolstängningar, distansundervisning och liknande konsekvenser av covid-19-pandemin är viktiga att studera utifrån olika människors skilda förutsättningar, liksom ändamålsenlig organisering, styrning och samordning av viktiga samhällsfunktioner vid en pandemi.

Regeringen anser mot bakgrund av detta att medel ska tillföras Vetenskapsrådet för att etablera ett nationellt forskningsprogram om virus och pandemier inom alla relevanta vetenskapliga discipliner. Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts därför

100 miljoner kronor 2021, 100 miljoner kronor 2022, 100 miljoner kronor 2023 och 100 miljoner kronor 2024 för inrättandet av ett nationellt forsk- ningsprogram om virus och pandemier.

9.1.2 Medel för ökad kapacitet för laborativt stöd vid framtida pandemier

Covid-19-pandemin har tydliggjort behovet av laboratorieverksamhet som
snabbt kan ställa om sin verksamhet och tas i bruk vid krissituationer.
Science for Life Laboratory (SciLifeLab) är ett nationellt center för mole-
kylära biovetenskaper (se avsnitt 9.1.4). Vid SciLifeLab finns redan
mycket av den expertis som behövs för att kunna ge stöd till ansvariga
myndigheter vid exempelvis en pandemi eller omfattande utbrott av smitt-
sam sjukdom. Regeringen avser att tilldela ytterligare medel till
SciLifeLab för att bygga kapacitet att vara bättre rustade att bistå vid fram-
tida händelser. Genom forskning, kompetensutveckling och teknikutveck-
ling kan verksamheten optimeras för att stödja och komplettera andra sam-
hällsfunktioner såsom myndigheter, kommuner och regioner. Det finns
behov av stärkta tekniska faciliteter för molekylära analyser såsom sek-
vensering, genetisk analys och immunologiska metoder, men en del av
resurserna bör också läggas på att öka analyskapaciteten vad gäller stora
mängder data. Relevanta forskningsfält inkluderar diagnostik och analys	79
	79

Prop. 2020/21:60 av smitta, immunitet, samt resistensutveckling relaterat till virus, bakterier och andra sjukdomsframkallande organismer.

Utveckling av verksamheten bör ske i samråd med Folkhälsomyndig- heten, som har i uppgift att svara för stöd till kvalitets- och metodutveck- ling vid laboratorier som bedriver diagnostik av betydelse för landets smittskydd. Myndigheten har också ett samordningsansvar kring det natio- nella smittskyddet.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen att Kungl. Tekniska högskolans anslag för forskning och utbildning på fors- karnivå anvisas 1 773 miljoner kronor 2021, 1 778 miljoner kronor 2022 och 1 799 miljoner kronor 2023. Inom ramen för anslaget avsätts 40 miljoner kronor 2021, 30 miljoner kronor 2022, 30 miljoner kronor 2023 och 30 miljoner kronor 2024 för satsningen laborativt stöd vid fram- tida pandemier.

9.1.3Det nationella forskningsprogrammet om antibiotikaresistens förstärks

Den sjukvård som bedrivs i dag hade till stora delar inte varit möjlig utan antibiotika. Medicinska åtgärder som innebär en ökad infektionsrisk så- som transplantationer, avancerad cancerbehandling och vård av för tidigt födda barn är helt beroende av effektiva antibiotika. För att även i fram- tiden ha tillgång till verksamma antibiotika är ett aktivt arbete mot anti- biotikaresistens av största vikt. Covid-19-pandemin har aktualiserat frågan om vår beredskap mot infektionssjukdomar. Konsekvenserna av antibio- tikaresistens för människors liv och hälsa riskerar att bli lika stora, om inte större, än konsekvenserna av pandemin.

I den forskningspolitiska propositionen 2016 presenterades ett nationellt forskningsprogram om antibiotikaresistens. Programmet koordineras av Vetenskapsrådet, som under 2019 publicerade en strategisk forsknings- agenda för programmet. Forskningsagendan togs fram i bred samverkan med relevanta aktörer, däribland forskare, myndigheter och representanter för näringslivet. Regeringen anser att den generella inriktningen för pro- grammet i form av forskningsagendan bör kvarstå, men vill specifikt lyfta frågan om utveckling av nya antibiotika. De stora läkemedelsbolagen har i stor utsträckning slutat satsa på antibiotikautveckling och det var länge sedan någon ny antibiotikaklass nådde marknaden. Genom en satsning inom ramen för Horisont 2020 har en plattform för antibiotikautveckling, Enable, byggts upp i anslutning till Uppsala universitet. Plattformen be- döms fungera väl och de mål som ställdes upp vid etableringen har upp- nåtts, inklusive att ta fram en läkemedelskandidat för klinisk prövning.

Regeringen avser att förstärka och finansiera det nationella forsknings- programmet om antibiotikaresistens med 75 miljoner kronor per år under perioden 2021–2024 inom ramen för Vetenskapsrådets forskningsanslag.

	9.1.4	Medel till forskningsinfrastrukturen SciLifeLab
	SciLifeLab är ett nationellt centrum för molekylära biovetenskaper som
	drivs gemensamt av Kungl. Tekniska högskolan, Karolinska institutet,
80	Stockholms universitet och Uppsala universitet. Forskningsinfrastrukturen

erbjuder en teknikplattform med tillhörande expertis som möjliggör ban- Prop. 2020/21:60 brytande forskning inom en rad forskningsområden, däribland medicinsk

forskning och miljöforskning. Det kan t.ex. handla om kartläggning av den totala arvsmassan hos individer med ovanliga sjukdomar för att hitta bakomliggande orsaker, eller om studier av enskilda celler för att följa olika faser i utvecklingen av exempelvis ett embryo eller en cancercell. SciLifeLab har nyligen utvärderats av en internationell expertpanel som jämför laboratoriet med de allra främsta laboratorierna i världen.

Utvecklingen inom livsvetenskaperna har under senare år gått mycket snabbt. Det går numera att analysera en människas hela arvsmassa både billigare och snabbare än vad som tidigare varit möjligt. Även tekniker för att studera andra biologiska byggstenar såsom celler och proteiner har för- bättrats, liksom möjligheten att använda artificiell intelligens för analys av data. All denna teknikutveckling banar väg för forskning som tidigare inte varit möjlig. Parallellt blir forskningen allt mer datadriven och det är viktigt att bygga infrastrukturell kapacitet att hantera och analysera stora datamängder. För att bibehålla och stärka Sveriges konkurrenskraft som ledande forskningsnation behöver svenska forskare få tillgång till de mest avancerade teknologierna och kompetensen även i framtiden. Den här typen av forskningsinfrastruktur är resurskrävande både avseende investe- ringskostnader och tillhörande expertis. Regeringen avser därför att stärka den grundläggande finansieringen av SciLifeLab.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en ökning av universitets och högskolors anslag till forskning och utbildning på forskarnivå med 1 270 miljoner kronor 2021, 913 miljoner kronor 2022, 943 miljoner kronor 2023 och 953 miljoner kronor 2024. Inom ramen för dessa medel avsätts 30 miljoner kronor 2021, 30 miljoner kronor 2022, 40 miljoner kronor 2023 och 50 miljoner kronor 2024 till Kungl. Tekniska högskolans anslag för forskning och utbildning på forskarnivå för finansiering av SciLifeLab.

9.1.5Bättre nyttjande av hälsodata

Hälso- och sjukvården och omsorgen genererar dagligen stora mängder data kopplade till personers hälsa, s.k. hälsodata. Att kunna använda dessa data för forskning och innovation är en grundförutsättning för att svensk medicinsk forskning och life science ska fortsätta utvecklas och för att Sverige ska kunna vara internationellt konkurrenskraftigt inom området framöver, vilket tydliggjorts i regeringens nationella life science-strategi. Parallellt kan Sveriges internationellt framstående position när det gäller hälsodata innebära en god möjlighet att bidra till den globala utvecklingen inom området.

Begreppet hälsodata innefattar uppgifter om enskilda personers hälsa, vilka i dataskyddsförordningen (GDPR) definieras som känsliga person- uppgifter. I och med detta måste hantering av sådana uppgifter ske med beaktande av både säkerhet och respekt för den personliga integriteten.

Övergången till en i huvudsak digital uppgiftshantering inom såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården medför att mängden hälsodata är mer omfattande än tidigare. En förutsättning för att dessa data ska kunna

användas för forskning, innovation eller utvecklingsarbete, är att de kan

Prop. 2020/21:60 hanteras och tolkas likartat vid digitalt utbyte mellan olika system, dvs. de måste vara interoperabla. Detta begrepp kan innebära flera olika aspekter, t.ex. tekniska möjligheter att dela data, att gemensamt överenskomna be- grepp används samt att det finns juridiskt stöd för att behandla data. En grundläggande förutsättning är att säkra identifierings- och behörig- hetslösningar används.

Reglering som rör hur hälsodata får användas i forskningssammanhang eller för innovation finns i flera olika författningar vilket i vissa fall bidra- git till att det uppstår olika tolkningar hos olika aktörer, något som uppmärksammas i den nationella strategin för life science. Att lagstift- ningen tolkas på olika sätt kan bero på att kunskapsnivån varierar, men också på att det kan finnas oklarheter eller hinder som kan behöva hanteras eller förtydligas. Regeringen anser därför att medel ska avsättas för att bygga upp en rådgivande funktion vid Vetenskapsrådet, dit forskare och andra aktörer kan vända sig för att få hjälp med frågor kring nyttjande av hälsodata för forskning och innovation. En löpande kartläggning av oklarheter eller hinder för nyttjande av hälsodata för forskning och innovation kommer att ingå i funktionens uppdrag.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 10 miljoner kronor 2021, 10 miljoner kronor 2022, 10 miljoner kronor 2023 och 10 miljoner kronor 2024 för bättre nyttjande av hälsodata.

9.1.6Forskning för att främja utvecklingen av precisionsmedicin

Inom svensk hälso- och sjukvård pågår en utveckling mot en allt mer individbaserad vård. Genom att kombinera genetiska analyser med kunskap om livsstilsfaktorer, kan skräddarsydda behandlingar utvecklas för patienterna. På så sätt kan overksam medicinering undvikas, vilket innebär både ekonomiska besparingar och att patienterna slipper genomgå påfrestande behandlingar som inte har någon effekt. Ett begrepp som ofta används för detta individanpassade angreppssätt är precisionsmedicin.

Med precisionsmedicin avses här diagnostiska metoder och behand- lingar för individanpassad utredning, prevention och behandling av sjuk- dom, tillämpade på individnivå eller på delar av befolkningen. De nya möjligheter som precisionsmedicinen erbjuder baseras på senare års fram- steg inom bl.a. molekylära biovetenskaper och bioinformatik, samt till- komsten av nya högupplösande avbildningstekniker. Den gensekvens- baserade diagnostiken används redan i dag för att identifiera optimal behandling vid vissa cancerformer. Detta har lett till att betydelsen av var i kroppen tumören sitter har minskat. Fokus ligger i stället på vilken typ av cancerceller som orsakar sjukdomen. Andra patientgrupper som särskilt gynnas av genetisk diagnostik är de med sällsynta, ärftligt styrda sjuk- domar. Årligen identifieras orsaken till ungefär 250 sådana sjukdomar och varje ny diagnos kan bli startpunkt för framtagande av målinriktad, poten- tiellt botande behandling. Området bedöms därför som särskilt angeläget för precisionsmedicin. Kunskaperna kring många sällsynta hälsotillstånd och möjliga terapier är fortfarande bristfälliga varför det är angeläget att forskning inom området intensifieras.

Regeringen har i den nationella strategin för life science uttryckt att Sve- Prop. 2020/21:60 rige ska vara ett föregångsland när det gäller att införa precisionsmedicin

i vården. För att utveckla området behövs forskning som kan bidra med grundläggande kunskap om olika sjukdomstillstånd, liksom kunskap om hur dessa olika tillstånd skiljer sig åt på molekylär nivå. Analys av gener och olika biomarkörer måste kombineras med kunskap om livsstil och andra faktorer, och därefter kopplas till sjukdomsförlopp och behandlings- resultat. På så sätt kan allt mer skräddarsydda behandlingar utvecklas. Då grundläggande forskning inom området ligger väldigt nära tillämpning bedömer regeringen att forskningen bör ske i samverkan mellan forskare inom högskolan och näringslivet eller hälso- och sjukvården.

För att möjliggöra utvecklingen av precisionsmedicin i hälso- och sjukvården avser regeringen att tillföra Vetenskapsrådet medel för att genomföra en satsning på området. Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts därför 30 miljoner kronor 2021, 30 miljoner kronor 2022, 45 miljoner kronor 2023 och 45 miljoner kronor 2024 för forskning som bidrar till utvecklingen av precisionsmedicin.

9.1.7Ökad forskningskompetens inom primärvården

Klinisk och patientnära forskning är av betydelse för utvecklingen av en god, jämlik, jämställd och hållbar hälso- och sjukvård. Det är i primär- vården som stora folksjukdomar såsom diabetes, hjärtkärlsjukdomar, astma, långvarig smärta och kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) diag- nostiseras och behandlas. Det är därför av stor vikt att primärvården kan delta i utvecklingen av nya läkemedel, diagnostik, medicintekniska pro- dukter eller behandlingar. Utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård (dir. 2017:24) har i sina delbetänkanden (SOU 2020:19 och SOU 2018:39) belyst de utmaningar och behov som finns vad gäller forskning i primärvården. Bland annat konstateras att strukturen i den nära vårdens verksamheter är annorlunda än de mer traditionella forskningsmiljöerna, ofta med små och geografiskt spridda enheter vilket kan vara försvårande. Vidare uppfattas forskningskulturen inom primärvården av många i dag som svag. Detta innebär sammantaget att det måste skapas bättre förutsätt- ningar för primärvårdens medarbetare att driva och delta i forskningspro- jekt.

Svensk hälso- och sjukvård genomgår stora förändringar. I propositio- nen Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en primärvårdsreform (prop. 2019/20:164) anges att hälso- och sjukvården bör ställas om så att primärvården blir navet i vården och samspelar med annan hälso- och sjuk- vård och med socialtjänsten. Syftet är att möta de utmaningar som hälso- och sjukvården står inför och att använda de gemensamma resurserna mer effektivt. Primärvården är uppdelad på två huvudmän, region och kommun. Många av patienterna i den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården är äldre personer, ofta med komplexa behov. Exempel på verksamhet som bedrivs i primärvård är mödravård, barnhälsovård, hem- sjukvård och sådan vård som ges på vårdcentraler och i kommunernas särskilda boenden.

Verksamheter inom primärvården kommer, liksom övriga delar av samhället, även fortsättningsvis påverkas av digitaliseringen. Detta inne-

Prop. 2020/21:60 bär stora möjligheter till högre kvalitet och effektivitet inom såväl vård och omsorg som inom administration. Samtidigt är det viktigt att föränd- ringar genomförs med beaktande av frågor såsom samlade ekonomiska effekter, personlig integritet och en jämlik hälso- och sjukvård.

Ett större fokus på primärvården innebär att verksamheten i ökad ut- sträckning bör omfattas av forskning och utbildning. I ovan nämnda pro- position föreslås därför att forskning ska vara en del av primärvårdens grunduppdrag. För att bygga upp och utveckla forskningskompetens i primärvården bör medel tillföras Vetenskapsrådet. Satsningen förväntas finansiera forskarskolor inom allmänmedicin och ge möjlighet för primär- vårdens personal att bedriva forskning. En aktiv dialog med primärvårdens huvudmän är ett viktigt led i utvecklingen av forskarskolorna.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 35 miljoner kronor 2021, 35 miljoner kronor 2022, 60 miljoner kronor 2023 och 60 miljoner kronor 2024 för ökad forskningskompetens inom primärvården.

9.1.8Satsning på forskning om prevention och folkhälsa

Dagens hälso- och sjukvård har generellt ett stort fokus på vård och behandling av redan sjuka patienter, vilket också återspeglas i forskningen. Ett mer förebyggande arbete kan leda till att färre personer insjuknar i de vanligaste folksjukdomarna, förbättrad prognos för redan insjuknade men också att de medicinska och sociala skadeverkningarna av alkohol, narko- tika, tobak och andra riskfaktorer kan begränsas. Att arbeta förebyggande kan i längden leda till att resurser frigörs eftersom vård och behandling av sjuka är betydligt mer resurskrävande än preventivt arbete. En förbättrad folkhälsa leder också till minskat behov av andra välfärdstjänster.

Ohälsosamma matvanor och fysisk inaktivitet är i Sverige kopplade till några av de främsta orsakerna till sjukdom och förlorade friska levnadsår, bl.a. risken för övervikt och fetma och för att drabbas av sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdom och olika cancerformer. Vikten av prevention har aktualiserats av den pågående covid-19-pandemin eftersom många av dessa riskfaktorer också ökar risken för ett allvarligt insjuknande i covid-

19.De flesta riskfaktorer som visat sig bidra till allvarligare sjukdom för patienter drabbade av covid-19 är sedan tidigare välkända faktorer som också påverkar folkhälsan i stort. Omvänt kan förbättrade levnadsvanor förbättra motståndskraften mot sjukdomar som covid-19.

En förutsättning för framgångsrik prevention är att det finns relevant forsknings- och evidensbaserad kunskap att grunda beslut om åtgärder på. Redan i dag finns kunskap om vilka livsstilsfaktorer som påverkar risken att insjukna i de stora folksjukdomarna, vilka samhällsgrupper som drab- bas hårdast, samt i viss mån vilka preventiva åtgärder som fungerar på befolknings- respektive individnivå. Samtidigt finns ett stort behov av för- djupad kunskap om införande av preventiva åtgärder, vilka typer av interventioner som är mest effektiva och hur de kan genomföras i prak- tiken. Vilka faktorer påverkar människors livsval och hur kan dessa fak- torer påverkas? Vad får allmänheten att anpassa sig till myndigheters re- kommendationer och hur kan åtgärder anpassas för att hjälpa specifika

grupper som på olika sätt har svag koppling till samhället? Detta är exem- Prop. 2020/21:60 pel på frågor som forskning kan bidra till mer kunskap om.

Folkhälsa är i mångt och mycket en fråga om ojämlikhet. Ojämlikhet i hälsa skapas av att olika grupper i samhället, t.ex. kvinnor och män, natio- nella minoriteter, personer med funktionsnedsättning eller olika socio- ekonomiska grupper, har systematiskt olika livsvillkor och levnadsvanor. Det finns stora skillnader mellan olika grupper i befolkningen, både vad gäller livsstil och insjuknande i de stora folksjukdomarna. Rökning är t.ex. betydligt vanligare i grupper med lägre utbildningsnivå och hjärt-kärl- sjukdomar drabbar låginkomsttagare i större utsträckning än höginkomst- tagare. Även homosexuella, bisexuella, transpersoner och queer-personer (hbtq-personer) har sämre hälsa jämfört med övriga befolkningen. Det finns också regionala skillnader i folkhälsa inom Sverige. Regeringen vill sluta de påverkningsbara hälsoklyftorna inom en generation. Ökad kunskap om insatser som kan bidra till ökad jämlikhet och jämställdhet i hälsa gynnar både särskilda grupper och samhället i sin helhet.

Ett stort antal patienter drabbas årligen av vårdskador. Socialstyrelsen har därför tagit fram en nationell handlingsplan för patientsäkerhet 2020– 2024 som efterlyser mer kunskap på området. Vårdforskning behövs för att ta reda på orsakerna till att detta sker inom svensk hälso- och sjukvård och för att följa upp och förebygga vårdskador. God infrastruktur för patientbaserad information och patient- och närståenderepresentanters delaktighet i forskningen är särskilt viktigt i detta sammanhang.

För att öka kunskapen om preventiva åtgärder och dess effekter på folkhälsan får Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) i uppdrag att genomföra en satsning på området. Inom ramen för Fortes anslagsökning för forskning avsätts 15 miljoner kronor 2021, 15 miljoner kronor 2022, 30 miljoner kronor 2023 och 30 miljoner kronor 2024 för forskning om prevention och folkhälsa.

9.1.9Äldreforskning

En åldrande befolkning med fler som lever allt längre är en framgång för folkhälsan. Det innebär också stora utmaningar för välfärdssamhället. Covid-19-pandemin har tydliggjort sårbarheter i vården och omsorgen om äldre personer. Äldreomsorgens främsta resurs är dess personal. Rätt bemanning, ett hållbart arbetsliv med attraktiva arbetsplatser skapar trygg- het och kvalitet inom äldreomsorgen. Undersköterskor är en av de största yrkesgrupperna i landet och många av dem arbetar inom äldreomsorgen. Hur vården och omsorgen om äldre är organiserad har stor betydelse för kvaliteten i verksamheterna. Chefernas kompetens och förutsättningar på- verkar kvaliteten i verksamheterna. Regeringen har beslutat om satsningar med syfte att stärka förutsättningarna för verksamheterna att tillhandahålla god ledning, planering och styrning. Inom äldreomsorgen finns också utmaningar kring rekrytering av kompetent personal och höga sjukskriv- ningstal. Därför har regeringen beslutat om flera satsningar inom området bemanning i äldreomsorgen med syfte att bl.a. öka tryggheten för de äldre men också för att förbättra arbetsmiljön för de som arbetar inom äldreom- sorgen. För att ytterligare stärka äldreomsorgen behövs ökad kunskap

kring hur äldreomsorgen är organiserad, utmaningar och möjligheter

Prop. 2020/21:60 beroende på geografiska och demografiska förutsättningar, personalens förutsättningar och behov samt chefernas möjligheter att leda verksam- heten och stödja personalen.

Den ökande andelen äldre med komplexa behov som tar emot insatser från både äldreomsorg och hälso- och sjukvård ökar vikten av samverkan. Det behövs kunskap om hur både vården och omsorgen är organiserad och hur det påverkar vården och omsorgens kvalitet. I sammanhanget behöver också inflytande och upplevelser hos äldre personer och deras anhöriga belysas.

Med tanke på att äldre i dag är friskare och kan leva ett mer aktivt liv är det förebyggande arbetet kring hur äldre kan fortsätta vara friska och hur allvarliga sjukdomar kan förebyggas en angelägen fråga. Andra viktiga frågor rör t.ex. äldres ensamhet, trygghet och våldsutsatthet. Den ökande digitaliseringen i samhället påverkar även äldres förväntningar på sam- hällets stöd, men också vilka föreställningar och förväntningar samhället har på de äldre.

Uppemot 150 000 personer i Sverige har en demenssjukdom. Två tredje- delar bor kvar hemma och stora vård- och omsorgsinsatser utförs av anhö- riga. Demenssjukdomar är kroniska, progressiva och leder till omfattande funktionsnedsättningar. Det påverkar hela livssituationen för den som är sjuk och deras anhöriga, ofta under många år. Vård och omsorg av perso- ner med demenssjukdom är mycket resurskrävande vilket är en stor utma- ning också för den offentliga vården och omsorgen. Det finns därför ett stort samhälleligt intresse av att utveckla vård och omsorg och att forska om hur situationen för personer med demenssjukdom och deras anhöriga kan utvecklas. Sådana studier kan ha ett en bred spännvidd, till exempel grundforskning kring orsaker till Alzheimers sjukdom, utveckling av läke- medel, vård och kvalitetsregister, epidemiologi, patientcentrerad vård och stöd till anhöriga.

Ytterligare angelägna frågor för en äldreforskningssatsning rör hur en åldrande befolkning påverkar anhörigas situation och villkor i bred bemär- kelse, digitaliseringens betydelse och jämställdhetsaspekter. Ett förändrat klimat innebär att extrema väderhändelser blir allt vanligare och äldre är särskilt utsatta.

Inom ramen för Fortes anslagsökning för forskning avsätts 30 miljoner kronor 2021, 30 miljoner kronor 2022, 30 miljoner kronor 2023 och 30 miljoner kronor 2024 för äldreforskning.

9.1.10 Ett nationellt forskningsprogram om psykisk hälsa inrättas

	Befolkningens hälsa har stor betydelse för samhällsutvecklingen och är
	grunden för tillväxt och välfärd. Psykisk ohälsa är ett av våra största hälso-
	problem som påverkar såväl individen och dess anhöriga som samhället
	som helhet – i Sverige och globalt. Psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom
	innebär ofta svårigheter och sämre levnadsförhållanden för den enskilde.
	Utredningar har visat att det finns stora kunskapsluckor inom området och
	att det behövs forskning för att förbättra kunskapsläget.
	Ett nationellt forskningsprogram om psykisk hälsa bör därför inrättas av
86	Forte i samverkan med andra relevanta forskningsfinansiärer och aktörer.
86

Forskningsprogrammet bör inkludera barns och ungdomars psykiska Prop. 2020/21:60 hälsa, förebyggande och tidiga insatser vid psykisk ohälsa, suicidpre-

vention samt samordnade insatser för personer med svår psykiatrisk prob- lematik. Det handlar bl.a. om satsningar på intervention och införande av insatser för att främja psykisk hälsa i barn och ungdomsgruppen, att utveckla effektiva behandlingsmetoder för stressrelaterad psykisk ohälsa och utvärdera metoder för förebyggande och tidiga insatser på grupp- och befolkningsnivå, exempelvis i skolan, på arbetsplatser eller mot definie- rade målgrupper, eller att bidra med kunskap om hur evidensbaserade metoder kan omsättas i praktiken. Det kan också avse individinriktade in- satser, exempelvis i primärvården, i socialtjänsten eller i företagshälso- vården. Forskningen bör också inriktas mot mer samordnade insatser för personer med svår psykiatrisk problematik t.ex. i form av samsjuklighet i missbruk och annan psykisk diagnos eller närliggande tillstånd, i syfte att åstadkomma bättre och mer samordnade insatser för dessa personer, eller forskning om hur evidensbaserade metoder kan införas i verksamheterna.

Den psykiska ohälsan innebär stora utmaningar för sjukförsäkringen. Stressrelaterad psykisk ohälsa och utmattningssyndrom står för en stor del av alla sjukskrivningar och är ett snabbt ökande diagnosområde. Forsk- ningen på området bör därför belysa preventiva åtgärder mot psykisk ohälsa, men också vilka metoder som är effektiva för att stödja individen i sjukskrivningsprocessen och som kan bidra till återgång i arbete för sjuk- skrivna med psykisk ohälsa.

Forskningen förväntas öka förståelsen om varför psykisk ohälsa ökar i samhället och ta fram metoder, insatser och behandlingar för att minska omfattningen och lindra konsekvenserna av psykisk ohälsa och olika psy- kiska sjukdomar, t.ex. posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), ångest, utmattningssyndrom, depression, schizofreni eller personlighetssyndrom. Eftersom det finns många samverkande faktorer, exempelvis sociala, biologiska och ekonomiska, som bidrar till psykisk ohälsa och som spänner över flera discipliner bör det föreslagna programmet få i uppdrag att stimulera tvärvetenskaplig forskning och innovation. Programmet bör verka för att finansiera tvärvetenskaplig forskning utifrån prioriterade kunskapsbehov, samla forskningen, skapa plattformar för att sprida och nyttiggöra resultat samt stimulera strategisk samverkan mellan finansiärer, forskningsutförare, relevanta myndigheter och andra användare av forsk- ningsresultaten.

Inom ramen för Fortes anslagsökning för forskning avsätts 35 miljoner kronor 2022, 60 miljoner kronor 2023 och 60 miljoner kronor 2024 för att inrätta ett nationellt forskningsprogram om psykisk hälsa.

9.1.11Satsning på psykiatriforskning

Forskningen inom de sociala och medicinska områdena har stor betydelse för tillgången till evidensbaserade metoder inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Den medicinska forskningen har tillsammans med förbättrade sociala och ekonomiska förutsättningar väsentligen förbättrat hälsa och livskvalitet för personer med allvarlig psykisk sjukdom eller långvariga psykiska funktionsnedsättningar. Fortfarande finns dock stora behov av att

Prop. 2020/21:60

utveckla och införa metoder och modeller som är relevanta i den svenska kontexten.

I Bergwallkommissionens betänkande Rapport från Bergwall- kommissionen (SOU 2015:52) beskrivs ett ökat behov av styrning med kunskap inom rättspsykiatrin. Ett liknande utvecklingsbehov har beskri- vits av den nationella samordnaren inom området psykisk hälsa när det gäller psykiatrisk heldygnsvård och psykiatrisk tvångsvård (SOU 2017:111). Mot bakgrund av förslagen i Bergwallkommissionen gav regeringen under 2016 i uppdrag åt Vetenskapsrådet att genomföra en kartläggning av rättspsykiatrisk forskning. Samtidigt uppdrogs åt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) att ta fram systematiska kunskapsöversikter inom rättspsykiatrin. I uppdraget ingick att först ta fram en behovsinventering som visar inom vilka områden det finns behov av kunskap. Slutredovisningarna visar att det finns ett stort behov av att utveckla forskningsstrukturer och samordning såväl internationellt som nationellt samt att det råder stora kunskapsluckor inom fälten. Det betonas att det särskilt behövs forskning inom rehabilitering, omvårdnad, farmakologisk behandling, missbruksbehandling och sam- sjuklighet mellan missbruk och beroende, psykisk ohälsa och forskning om våldsbeteende, men också om det begreppsliga och juridiska fält som definierar det rättspsykiatriska området. Vidare framgår att det behövs mer kunskap om vårdens innehåll och patienternas dagliga sysselsättning och hur detta påverkar patienten fysiskt och psykiskt. Kartläggningarna visar också att behovet av väl genomförd forskning är stort för behandlingar i såväl rättspsykiatrisk vård som inom tvångsvården. Samtliga domäner som SBU har kartlagt saknar t.ex. tillförlitligt sammanställd forskning specifikt för personer som vårdas inom rättspsykiatrin.

Regeringen anser att en särskild forskningssatsning behöver göras ge- nom Vetenskapsrådet för att omhänderta de förslag som lämnats genom tidigare utredningar samt att skapa förutsättningar för kunskapsutveckling inom området. Särskilt fokus ska ligga på den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatrin. Programmet förväntas skapa förutsättningar för tvär- vetenskaplig och tvärsektoriell samverkan och verka som en plattform för pågående forskning inom området.

Vetenskapsrådet ska inom ramen för sitt forskningsanslag avsätta 30 miljoner kronor 2021, 30 miljoner kronor 2022, 30 miljoner kronor 2023 och 30 miljoner kronor 2024 för satsningen på forskning om psykiatri.

Tillkännagivande om forskning om posttraumatiskt stressyndrom

Riksdagen har tillkännagett att regeringen bör ge Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd i uppdrag att se över forskningen om behand- lings- och rehabiliteringsmetoder för posttraumatiskt stressyndrom (bet. 2015/16:SoU7 punkt 22, rskr. 2015/16:220).

Utskottet anger i betänkandet att det finns ett stort behov av forskning om behandlings- och rehabiliteringsmetoder för flyktingar med post- traumatiskt stressyndrom. I denna proposition redovisar regeringen forsk- ningssatsningar på psykisk hälsa och på psykiatri. I dessa satsningar ingår frågor om metoder, insatser och behandlingar för att minska omfattningen och lindra konsekvenserna av psykisk ohälsa och olika psykiska sjuk- domar, t.ex. vid posttraumatiskt stressyndrom.

Regeringen anser att dessa satsningar svarar mot det behov av forskning Prop. 2020/21:60 som riksdagen har angett och att det därför inte behöver ges något uppdrag

till Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd att se över forskningen om posttraumatiskt stressyndrom. Tillkännagivandet anses därmed slut- behandlat.

9.1.12Ökade fria forskningsmedel till Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd

Forte bör få ökade möjligheter att göra utlysningar utifrån identifierade kunskapsbehov inom myndighetens ansvarsområden hälsa, arbetsliv och välfärd. Ett sådant handlingsutrymme är viktigt för forskningsrådets arbete, för vetenskaplig förnyelse, bredd och kvalitet och inte minst vid olika typer av kriser.

Fortes fria forskningsmedel har på kort tid gjort det möjligt för dem att anpassa utlysningar inom samhällsområden som är strategiska för att kunna hantera effekterna av covid-19-pandemin och för att stärka sam- hällets beredskap. Stora delar av den forskning som Forte finansierar inom hälsa, arbetsliv och välfärd har direkt eller indirekt betydelse för covid-19- pandemin och bedöms också kunna ge kunskaper och insikter för att sam- hället ska klara nästa kris bättre. Fortes arbete med att främja implemen- teringsforskning, dvs. kunskap om vad som påverkar införandet av forsk- ningsresultat i praktiken samt arbetet med att sprida och tillgängliggöra forskning till målgrupper på policynivå, praktiker och brukare i relevanta samhällssektorer bidrar också till en stärkt länk mellan teori och praktik.

Inom ramen för Fortes anslagsökning för forskning avsätts 40 miljoner kronor 2021, 30 miljoner kronor 2022, 20 miljoner kronor 2023 och 20 miljoner kronor 2024 för fri forskning om hälsa, arbetsliv och välfärd.

9.1.13 Samverkansprogrammet Hälsa och life science

I den nationella life science-strategin tydliggör regeringen att Sverige ska
vara en ledande life science-nation. Samverkansprogrammet Hälsa och life
science bidrar till att förverkliga detta mål och till att genomföra övriga
delar av strategin. Till respektive samverkansprogram har regeringen
förordnat ledamöter till en extern samverkansgrupp för att förankra och
bistå i detta arbete. Strategin, i vilken åtta prioriterade områden och 30
målsättningar pekas ut, har tagits fram tillsammans med samverkans-
gruppen och fungerar som ett ramverk för det fortsatta arbetet. Följande
områden är prioriterade: Strukturer för samverkan; Nyttiggörande av
hälso- och vårddata för forskning och innovation; Ansvarsfull, säker och
etisk policyutveckling; Integrering av forskning och innovation i vården;
Välfärdsteknik för ökad självständighet, delaktighet och hälsa; Forskning
och infrastruktur; Kompetensförsörjning, talangattraktion och livslångt
lärande; Internationell attraktivitet och konkurrenskraft.
Dessa områden kommer att styra samverkansprogrammets arbete och
inriktning. En av målsättningarna i life science-strategin är stärkt om-
världs- och framtidsspaning, vilket öppnar för möjligheten att andra prio-
riterade områden kan komma att behöva läggas till i senare skeden av pro-
grammet.	89

Prop. 2020/21:60 För att klara av de utmaningar som välfärden står inför krävs större fokus på förebyggande insatser mot ohälsa och sjukdom. Nya arbetssätt, tekniker och behandlingar behöver införas snabbt för ökad effektivitet och kvalitet i vård och omsorg. Detta kan åstadkommas genom forskning och inno- vation av ledande internationell kvalitet, goda förutsättningar för närings- livet och tvärsektoriell samverkan som attraherar investeringar.

Kliniska prövningar är avgörande för att kunna föra ut innovationer i vården snabbare så att patienter snabbt får tillgång till nya behandlingar och att vårdpersonal är uppdaterade. Det är därför viktigt att öka antalet patienter som medverkar i kliniska studier i Sverige.

9.1.14Stöd till explorativ tvärsektoriell medicinsk forskning och innovation i samverkan

Iregeringens life science-strategi lyfts behovet av stärkt tvärsektoriell forskning och innovation inom life science-området. Projekt inom life science präglas ofta av hög risk och långa utvecklingstider. I dagsläget saknas tillräcklig finansiering som stimulerar till ambitiösa, explorativa, tvärsektoriella forsknings- och innovationssamarbeten. Regeringen anser därför att det behövs en satsning på medicinsk forskning och innovation i samverkan mellan lärosäten, forskningsinstitut, hälso- och sjukvård samt omsorg och företag. Banbrytande medicinsk forskning ska resultera i innovationer som utvecklas vidare till förfinad diagnostik, ny välfärds- teknik och effektivare behandlingar som förbättrar människors hälsa. Parallellt leder detta till långsiktiga exportintäkter och investeringar i Sverige.

Satsningen syftar till att möjliggöra projekt med hög innovationshöjd och stor potential att effektivisera forsknings- och utvecklingsprocesser, nå en global marknad och uppnå höga förädlingsvärden, samt öka Sveriges globala konkurrenskraft och attraktivitet inom life science. En andel av satsningen ska inriktas mot utveckling av välfärdsteknik. I de samarbeten som avses kommer universitet och högskolor, universitetssjukvård, om- sorg och industri att kunna tillföra kompetenser och resurser som berikar varandra och stimulerar till innovationer och framtagande av nya behovs- anpassade produkter. Därigenom kan de olika aktörernas förståelse och engagemang för varandras forskning och utvecklingsarbete öka, vilket är en förutsättning för långsiktig kompetensförsörjning och ökad mobilitet inom life science-sektorn.

Den föreslagna satsningen kommer att erbjuda goda möjligheter att möta behov av ny diagnostik och individanpassad behandling av svårt sjuka patienter, samt öka kunskapen om hur sjukdom kan förebyggas genom preventiva åtgärder. Den pågående covid-19-pandemin har aktualiserat ett stort behov av välfungerande samverkan mellan olika aktörer inom life science-sektorn.

Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 100 miljoner kronor 2021, 66 miljoner kronor 2022, 20 miljoner kronor 2023 och 60 miljoner kronor 2024 för satsningen på tvärsektoriell medicinsk forskning och innovation.

9.1.15 Stöd till nationellt program för proteinforskning	Prop. 2020/21:60
och läkemedelsproduktion

Biologiska läkemedel (även kallade bioläkemedel) är gjorda utifrån kroppens egna proteiner. De har revolutionerat medicinen och gjort det möjligt att behandla sjukdomar på ett nytt och effektivt sätt. Bioläkemedel skiljer sig från traditionella läkemedel i hur de utvecklas, tillverkas, admi- nistreras och verkar. Antikroppar för behandling av cancer och kroniska inflammationssjukdomar är ett område i snabb utveckling. I framtiden för- väntas ett väsentligt större antal sjukdomar kunna behandlas med hjälp av bioläkemedel.

Regeringen gav 2015 Vinnova och Vetenskapsrådet ett gemensamt upp- drag att utforma ett nationellt program för proteinforskning, metodutveck- ling och produktion av biologiska läkemedel. Programmet inrättades hos Vinnova och ska enligt regeringsbeslutet sträcka sig över perioden 2016– 2023. För hela programperioden ska den statliga delen av finansieringen omfatta totalt 320 miljoner kronor. Regeringen tilldelade programmet sär- skilda medel för åren 2016–2019.

Det nationella programmet är en del av en större satsning på protein- forskning och biologiska läkemedel, vilken genomförs i samverkan med privata aktörer och innefattar Wallenberg Center for Protein Research och Testa Center. Wallenberg Center for Protein Research, med huvud- finansiering från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, kombinerar grund- forskning med tillämpningar, där fokus läggs vid produktionstekniker för biologiska läkemedel. Testa Center, en gemensam satsning av regeringen och Cytiva, erbjuder infrastruktur för forskning, metodutveckling och pro- duktion av biofarmaceutiska produkter och kan nyttjas av såväl företag som forskargrupper vid universitet och högskolor.

Genom ytterligare medel till denna satsning kommer det även att kunna erbjudas goda möjligheter att möta behov av ny individanpassad behand- ling av mycket svårt sjuka patienter.

Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 40 miljoner kronor 2021, 40 miljoner kronor 2022 och 40 miljoner kronor 2023 för ett nationellt program om proteinforskning och läke- medelsutveckling.

9.1.16Stöd till utveckling av ny molekylär diagnostik och behandling

Projektet Genomic Medicine Sweden (GMS) utgår ifrån den nationella
forskningsanläggningen Science for Life Laboratory (SciLifeLab) och
bygger på de nya genomsekvenseringstekniker och den övriga molekylära
diagnostik som utvecklas där. Projektet har en bärande funktion för att för-
verkliga det mål som sätts upp i den nationella life science-strategin om
att Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller att införa individ-
anpassad diagnostik och behandling i hälso- och sjukvården.
Inom ramen för GMS etableras regionala center för genomisk medicin
vid universitetssjukhusen. Vid dessa center ska forskning, innovation och
utveckling bedrivas i samverkan mellan universitet, universitetssjukvård
och industri parallellt med att individanpassad diagnostik och terapi utvär-	91
	91

Prop. 2020/21:60 deras och implementeras i vården. En nationell informatikstruktur för han- tering av stora mängder molekylära data byggs också upp inom ramen för projektet. Andra infrastrukturer såsom exempelvis biobanker utgör bas- resurs för GMS.

Initialt fokus i projektet ligger på ärftliga sjukdomar, cancer och infektionssjukdomar, samt undersökningar av hur arvsanlag påverkar effekten av läkemedel och risken för läkemedelsbiverkningar (s.k. farma- kogenetik). Arbetet kommer på sikt (2025–2030) att utvidgas till att även omfatta folksjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, kroniska in- flammationstillstånd i leder, muskler och hjärna, samt psykiatriska sjuk- domar.

GMS baseras på ett unikt samarbete mellan SciLifeLab, samtliga sju regioner med universitetssjukvård, övriga 14 regioner, landets sju univer- sitet med medicinsk forskning, näringslivet och patientorganisationer. Sverige har redan lyckats integrera helgenomsekvensering i klinisk akut- medicin för vissa ärftliga sjukdomar, med mycket stor patientnytta som följd, och har ett tekniskt försprång i förhållande till våra jämförelseländer. Den nationella infrastrukturen för molekylär diagnostik vid SciLifeLab är redan etablerad, varifrån ny högteknologi snabbt kan implementeras i universitetssjukvården för senare breddinförande. Även annan infra- struktur i hälso- och sjukvården, t.ex. biobanker och register kommer att vara av stor vikt för införandet av precisionsmedicin.

GMS finansieras 2018–2020 till hälften av staten genom ett imple- menteringsanslag från Vinnova och till hälften av de sju regionerna och universiteten.

Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 30 miljoner kronor 2021, 30 miljoner kronor 2022, 30 miljoner kronor 2023 och 30 miljoner kronor 2024 för infrastruktur för utveckling av ny molekylär diagnostik och behandling.

9.1.17 Djurskydd och alternativa metoder till djurförsök

	Sverige är ett föregångsland när det gäller djurskydd och det är regeringens
	ambition att Sverige ska fortsätta att vara det. Bestämmelser som reglerar
	människans förhållande till djur finns bl.a. i djurskyddslagen (2018:1192).
	Alla djur som hålls av människan, exempelvis djur som används för
	forskningsändamål, för livsmedelsproduktion eller för sällskap och hobby
	omfattas av djurskyddslagstiftningen. Med djurskyddsforskning avses
	forskning som syftar till att öka den grundläggande kunskapen om djur och
	djurs behov i syfte att t.ex. utveckla nya djurhållningsmetoder.
	När det gäller användning av försöksdjur är grundförutsättningen att djur
	får användas bara om syftet med försöket inte kan uppnås utan användning
	av djur, att så få djur som möjligt används och att djuren inte utsätts för
	större lidande än vad som är absolut nödvändigt. Forskning om alternativ
	till djurförsök utgår från den s.k. 3R-principen, från engelskans replace,
	reduce och refine. Det är angeläget att alternativa metoder till djurförsök
	utvecklas. I EU är det sedan 2013 totalt förbjudet att testa kosmetiska
	produkter på djur. Sverige kan bli världsledande inom alternativa metoder,
	vilket kan bidra till såväl nya jobb som nya företag. Efterfrågan på
92	snabbare, billigare och säkrare testmetoder är stor. Med alternativa meto-
92

der, exempelvis genom material som liknar mänsklig vävnad, digitala Prop. 2020/21:60 metoder och ”organ-på-chip” kan såväl kostnaderna som tiderna för forsk-

ningen reduceras.

Forskning inom detta område är viktig bl.a. för läkemedelsindustrin, men djurförsök används även i exempelvis materialforskning och forsk- ning om kemikalier.

Formas avsätter totalt 18 miljoner kronor per år för forskning om djurskydd och djurskyddsfrämjande åtgärder. Syftet är att bidra till ökad kunskap och användning av kunskap baserad på forskning i djurskydds- och djurvälfärdsrelaterade frågor.

Vetenskapsrådet finansierar under 2020 forskning om och utveckling av alternativa metoder till djurförsök med 15 miljoner kronor, inklusive stöd med högst 2 miljoner kronor till svenska laboratoriers medverkan i projekt om utvärdering av alternativa metoder på EU-nivå.

Vid Jordbruksverket finns ett kompetenscentrum för 3R-frågor som har byggts upp i samverkan med företrädare för forskarsamhället, industrin och djurskyddsorganisationer. 3R-centret bidrar till att stärka djurskyddet för försöksdjuren genom att främja och samordna arbetet med alternativ till djurförsök. Regeringen har i budgetpropositionen för 2021 föreslagit fortsatt finansiering av 3R-centret med 15 miljoner kronor per år 2021– 2023.

Genom bl.a. dessa satsningar arbetar Sverige med fortsatt utveckling av alternativa metoder till djurförsök i enlighet med den inriktning som anges i direktiv 2010/63/EU (skäl 10) om att direktivet är ett viktigt steg mot att uppnå det slutliga målet att ersätta alla försök på levande djur i vetenskap- liga syften och i undervisningssyfte så snart det är vetenskapligt möjligt att göra det.

10 Samhällsutmaningen digitalisering

Den digitala omställningen förändrar grundläggande delar av samhället
och berör allt från demokrati, socialt samspel, arbetsmarknad, lokal och
regional utveckling samt hela länders, respektive världsdelars utvecklings-
potential, konkurrenskraft och innovationsförmåga. Användningen av
digitala verktyg och processer ger också möjligheter att aktivt påskynda
omställningen mot hållbar utveckling inte minst inom ramen för Agenda
2030. Att både kunna använda digitaliseringens möjligheter och möta dess
utmaningar är av betydelse för svensk innovationsförmåga inom såväl
näringsliv som offentlig sektor i alla delar av landet. Framgångsrik digi-
talisering är betydelsefullt för stärkt konkurrenskraft och för att främja ett
samhällsklimat där nytänkande och innovation stimuleras, premieras och
implementeras. Regeringen har tidigare beslutat om en nationell digi-
taliseringsstrategi med en samlad vision för digitaliseringspolitiken för ett
hållbart och digitaliserat Sverige (skr. 2017/18:47) och en digitaliserings-
strategi för det svenska skolväsendet (U2017/04119).
Digitaliseringsutmaningen behöver hanteras på ett ansvarsfullt, etiskt,
säkert, jämställt och demokratiskt sätt. Utbildningssystemet behöver	93
	93

Prop. 2020/21:60 moderniseras för att säkerställa digital kompetensförsörjning och livslångt lärande som möter arbetsmarknadens förändrade behov. Tillgänglighet till användbara digitala tjänster behöver kombineras med förtroende och tillit för att säkerställa den digitala delaktigheten i samhället. Detta kan inbe- gripa anpassning av regelverk för att säkerställa att tekniken kan integreras i samhället på ett säkert och effektivt sätt. Förutsättningar finns för en positiv samhällsutveckling med hjälp av exempelvis automatisering, arti- ficiell intelligens (AI), öppna data och sakernas internet. Samtidigt finns utmaningar i att säkra skyddet av säkerhetskänslig verksamhet, informa- tionssäkerheten, immateriella tillgångar och skyddet för den personliga integriteten.

Sverige behöver utveckla och stärka förmågan att dra nytta av data och nya teknologier i nära samverkan mellan forskning, stora och små bolag, näringsliv och offentlig sektor. För att säkerställa internationell kon- kurrenskraft är det av viktigt att svensk forskning bidrar till att nyskapande teknikområden och digitala samhällslösningar utvecklas och skalas upp. Regeringen gör ett antal forskningssatsningar för att stärka datadriven och digital innovation och forskning samt för att öka fokus på säker och etisk tillämpning av data och ny digital teknik inom både näringsliv och offent- lig verksamhet.

Den digitala utvecklingen har också på ett genomgripande sätt förändrat förutsättningarna för hur utbildning och forskning bedrivs, forsknings- resultat kommuniceras samt hur samverkan sker med det omgivande samhället. Datadriven forskning utgör en allt större del av forsknings- processen inom i stort sett alla vetenskapliga discipliner. Behoven av olika typer av digital infrastruktur ökar mycket snabbt, något som både är en förutsättning för och en konsekvens av utvecklingen av AI och nyttjandet av maskininlärning inom ett växande antal forskningsområden. Sverige behöver kunna möta det ökande behovet av stora beräkningsresurser, lagring av data, hantering av känsliga data och ökande krav på öppna forskningsdata. Stärkt digital kompetens är därmed också en förutsättning för att fortsatt främja en effektiv, säker och etisk hantering av data respek- tive användning av digitala verktyg inom forskning och högre utbildning.

10.1Satsningar på forskning och innovation

10.1.1Ett nationellt forskningsprogram om digitaliseringens samhälleliga konsekvenser inrättas

Den digitala strukturomvandlingen medför i ökande grad datadrivna marknader och digitaliserad offentlig förvaltning. Myndighetsutövning, privata och offentliga varor och tjänster erbjuds och utförs på nya sätt, användningen av person- och användardata intensifieras, och tekniken utvecklas och ersätter i vissa fall aktiviteter som tidigare utförts av män- niskor. Digitaliseringen innebär många möjligheter för utveckling, effek- tivisering och innovation men väcker också frågor kring aspekter som etik, säkerhet, demokrati och integritet.

Förstärkt forskning om digitaliseringens samhälleliga konsekvenser kan Prop. 2020/21:60 anlägga olika perspektiv på konkurrens, konsumentskydd och kompetens,

likväl som delaktighet, trygghet och jämställdhet. Forskningen kan också ge faktabaserad kunskap och tydliga rekommendationer för policyutveck- ling av hållbara och inkluderande regelverk, standarder och tekniska lös- ningar. Detta behövs för att ta tillvara och hantera de möjligheter och utmaningar som digitaliseringen innebär för hela samhället, samt lägga grunden till svensk innovation och konkurrenskraft. Forskningen kan också bidra till omställningen mot hållbar utveckling, både nationellt och globalt och i enlighet med Agenda 2030.

Forskning om nationella och globala utmaningar på området behöver ett tvärdisciplinärt angreppssätt. Detta för att tillgodose behovet av ökad kunskap om hur digitaliseringen påverkar individer, sociala relationer och arbetsliv såväl som organisationer, marknader och offentlig förvaltning. Den behöver även innehålla ett internationellt perspektiv och beakta geo- grafiska förutsättningar. Programmet kan också bidra att tillgodose be- hoven av kompetensförsörjning och livslångt lärande i en alltmer digi- taliserad värld.

Covid-19-pandemin har visat på betydelsen av individers och organisa- tioners förmåga att använda de möjligheter och utmaningar som digi- taliseringen medför vid kriser och extraordinära situationer. Krisen har accelererat den digitala omställningen, där digitala arbetssätt, kanaler och verktyg har använts i allt större utsträckning för att upprätthålla såväl sociala relationer som arbetsprocesser, samhällsfunktioner och marknader. Det är viktigt att ta tillvara de erfarenheter och hantera de frågor som har uppkommit till följd av pandemin.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 10 miljoner kronor 2022, 40 miljoner kronor 2023 och 40 miljoner kronor 2024 för inrättandet av ett nationellt forskningsprogram om digitalise- ringens samhälleliga konsekvenser.

10.1.2Forskning om informations- och cybersäkerhet

Målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter behöver samordnas med en förmåga att hantera hot, risker och sårbarheter. I princip alla, såväl privatpersoner som näringsliv och offent- lig verksamhet, som är anslutna till internet är i dagsläget utsatta för risker gällande informations- och cybersäkerhet.

Arbetet med och medvetenheten kring informations- och cybersäkerhet behöver utvecklas i hög takt. De potentiella konsekvenserna av att inte hantera informations- och cybersäkerhetshot är omfattande såväl i ekonomiska termer som för samhällets funktionalitet och för den personliga integriteten. För att hantera denna utmaning behövs mer forskning inom informations- och cybersäkerhet. Tillgång till ett öppet, fritt och säkert internet utgör ett viktigt instrument för att globalt stärka mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer och utveckling. För att informationshantering och it-användning i samhället ska kunna utvecklas på ett tryggt och säkert sätt krävs att alla aktörer har en helhetssyn på informationssäkerhet. En ökad säkerhet bidrar också till

svensk tillväxt och konkurrenskraft och är en förutsättning för att

Prop. 2020/21:60 näringslivet ska kunna utveckla och tillhandahålla konkurrenskraftiga varor och tjänster.

Samhällen utvecklas såväl globalt som lokalt i en riktning där allt fler system kopplas ihop och kopplas upp. Det finns stor potential i att använda nya teknologier, såsom sakernas internet (Internet of Things) och AI, för hållbar utveckling och stärkt konkurrenskraft. Tillämpad forskning i syfte att ta fram säkra och robusta system och lösningar är därför angeläget. Givet den snabba teknikutvecklingen, där dess påverkan många gånger är svår att överblicka, behöver säkerhetsaspekter integreras redan från början i forskning, utveckling och innovation. Även forskning kring hur äldre system och produkter kan bli motståndskraftiga behöver främjas. Hoten och riskerna kan bestå av digitala säkerhetsbrister i allmänhet, handhavan- defel eller oplanerad störning i samhällsviktiga system men också av skad- liga it-attacker. Såväl ny som äldre teknik behöver vara robust och säker så att tillit skapas, inte minst i tider av stora samhällskriser. För att få ett hållbart och säkert samhälle krävs inte bara forskning om nya och utvecklade teknologier utan också om individers medvetande om hot och risker samt om beteendeförändringar i organisationer och hos individer. Det är lika viktigt att tjänster och produkter i sig är säkra som att förstå hur dessa teknologier skulle kunna missbrukas.

För att öka och utveckla Sveriges förmåga på informations- och cyber- säkerhetsområdet krävs ett tvärdisciplinärt angreppssätt där teknologisk spetskompetens kompletteras med bl.a. juridik, humaniora, organisations- och beteendevetenskap.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 5 miljoner kronor 2021, 15 miljoner kronor 2022, 35 miljoner kronor 2023 och 35 miljoner kronor 2024 för en forskningssatsning på informations- och cybersäkerhet.

10.1.3 Samverkansprogrammet Näringslivets digitala strukturomvandling

	Samverkansprogrammet Näringslivets digitala strukturomvandling utgår
	från regeringens mål att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digi-
	taliseringens möjligheter. Samverkansprogrammets mål är att stärka
	näringslivets förutsättningar att utveckla världsledande digitala teknik och
	lösningar samt främja bredast möjliga användning av digitala lösningar
	centrala för konkurrenskraft och innovation. Programmet ska även med-
	verka till att digitaliseringen i ökad utsträckning bidrar till affärsnytta och
	lösningar på samhällsutmaningar.
	Till samverkansprogrammet har regeringen förordnat ledamöter till en
	extern samverkansgrupp för att bl.a. bistå med att identifiera gemensamma
	prioriterade områden att kraftsamla kring. Genom inspel från samverkans-
	gruppens medlemmar, litteraturanalys samt diskussioner med Regerings-
	kansliet och med myndigheter har samverkansgruppen inom Näringslivets
	digitala strukturomvandling hittills identifierat fem prioriterade områden:
	Ekosystem och små och medelstora företag – där affären skapas; Digital
	infrastruktur och teknik – det som möjliggör; Data – en otillräckligt nyttjad
	resurs; Kunskap och ledarskap – det som behövs för förändring; Policy-
96	och regelutveckling – det som måste gå i takt.
96

Dessa områden utgör, tillsammans med programmets övergripande Prop. 2020/21:60 syfte, utgångspunkten för programmets arbetsgrupper och kommer bl.a.

styra samverkansprogrammets arbete och inriktning. Regeringens beslu- tade tematiska inriktning för samverkansprogrammet kvarstår dock som övergripande riktning och för insatser kopplat till samverkansprogrammet.

10.1.4Utveckling och tillämpning av digital teknik

För att säkerställa internationell konkurrenskraft samt utvecklad välfärd krävs att aktörer i Sverige utvecklar och skalar upp innovativa och ban- brytande teknikområden, tillämpningar och lösningar inom digital teknik. Regeringen avser därför att ge Verket för innovationssystem (Vinnova) i uppdrag att utveckla och stärka förmågan hos svenska aktörer inom avan- cerade digitala teknologier, kompetensområden och affärsmodeller. Sats- ningen ska skapa förutsättningar för svenskt ledarskap inom områden med potential att förse samhälle och näringsliv med nästa generations avan- cerade och kraftfulla lösningar baserade på informations- och kommu- nikationsteknologi och datadriven innovation. Den bör även bidra till att Sverige blir ledande i att ta tillvara de möjligheter som användning av data och AI ger. Satsningen ska genomföras i forskningsnära samverkan mellan stora och små företag, mellan näringsliv och offentlig sektor. Den ska omfatta forskning, innovation, tillämpning samt utveckling av test- och demonstrationsmiljöer. Samhällets behov i alla delar av landet och i olika sektorer ska beaktas, liksom digitaliseringens roll för att möjliggöra en grön omställning.

Regeringen avser även att ge RISE i uppdrag att samla spetskompetens och resurser för att sprida kunskap och möjliggöra tillämpning av avan- cerade digitala lösningar och verktyg brett i näringslivet. Tillgången till efterfrågestyrt stöd för företag för att genomföra forskningsnära pilot- projekt t.ex. inom AI är i dag begränsad. Stöd behövs för att utveckla tillämpningar på AI-området i syfte att utveckla svensk konkurrenskraft och realisera vinster i exempelvis välfärden. Det finns behov av att såväl attrahera, bibehålla och vidareutveckla expertkompetens för ett utvecklat erbjudande till näringslivet.

Båda dessa satsningar syftar även till att stärka den svenska förmågan att delta i och dra nytta av EU-program på området. Satsningarna är en viktig del av ett proaktivt förhållningssätt till digitaliseringens möjligheter och dess utmaningar. Digital teknik, data och AI kan bidra till samhällets och näringslivets förmåga att hantera extraordinära händelser och kriser, såsom hanteringen av covid-19-pandemin. Samhällets krav på att den digi- tala infrastrukturen och de tekniska lösningarna svarar upp mot de etiska, demokratiska, juridiska och säkerhetsmässiga behov som uppkommer i olika samhälls- och industritillämpningar ökar. Forskning är också ett av fyra prioriterade områden i regeringens nationella inriktning för AI.

Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 76 miljoner kronor 2021, 70 miljoner kronor 2022, 65 miljoner kronor 2023 och 65 miljoner kronor 2024 för utveckling och tillämpning av digital teknik.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en ökning av anslaget Institutens strategiska kompetensmedel (RISE AB) för

Prop. 2020/21:60 forskning och utveckling med 95 miljoner kronor 2021, 88 miljoner kronor 2022, 75 miljoner kronor 2023 och 75 miljoner kronor 2024. Inom ramen för denna ökning avsätts 20 miljoner konor 2021, 19 miljoner kronor 2022, 15 miljoner kronor 2023 och 15 miljoner kronor 2024 för utveckling och tillämpning av digital teknik.

10.1.5Nästa generations forsknings- och innovationsmiljöer inriktade mot den datadrivna ekonomin och AI

Den digitala strukturomvandlingen påverkar samhället i grunden och driver förändring i alla sektorer, som exempelvis e-handel, digitala gruvor och hamnar, självkörande bilar, nya kommunikationslösningar, avancerad vård i hemmet och en digitaliserad offentlig verksamhet. Utvecklingen mot en datadriven ekonomi går snabbt och den sker såväl globalt som nationellt. Mängden insamlad data växer och används för att utveckla nya tjänster och varor, förändra verksamheter, optimera resursutnyttjande med mera. Data är den digitala strukturomvandlingens drivmedel, en grund för analys och beslutsfattande, uppkopplade system samt AI. Data och AI får en allt mer central och integrerad roll i forsknings- och innovations- processer.

För att möta komplexa och tvärvetenskapliga samhällsutmaningar behövs ett holistiskt angreppssätt. Den snabba tekniska utvecklingen med- för möjligheter, men även osäkerheter och risker, som ingen aktör kan möta ensam. Världsledande forsknings- och innovationsmiljöer behöver präglas av systemperspektiv, dra nytta av nya arbetssätt samt inkludera samverkan mellan offentliga och privata aktörer även över landgränser.

Insatsen omfattar finansiering av projekt kopplade till tvärsektoriella forsknings-, test- och innovationsmiljöer inriktade på data, AI och digital teknik. Det finns i samhället behov av tydliga, hållbara och förutsägbara regelverk, normer samt standarder för AI, autonoma system och annan digital innovation. Insatsen inkluderar därför även stöd till policyutveck- ling såsom experimentmiljöer där teknikutveckling, affärs- och verksam- hetsutveckling samt regulatoriska frågor hanteras i en samlad process. Detta förslag gör det möjligt att skala upp, bygga vidare, och utveckla kunskap, tillämpad forskning och innovation inom bl.a. AI, som genererats i tidigare satsningar inom prioriterade samhällsutmaningar. Satsningen har även ett EU-perspektiv då den bl.a. länkar till digitala innovationshubbar (European Digital Innovation Hubs, EDIH) och test- och experiment- anläggningar inom AI (Testing och Experimentation Facility, TEF) samt förslag i EU:s datastrategi som aviserats.

Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 205 miljoner kronor 2024 för satsningen på tvärsektoriella forsknings- och innovationsmiljöer med inriktning mot den datadrivna ekonomin och AI.

10.2Ytterligare åtgärder i fråga om digitalisering

10.2.1Digitalisering av högre utbildning och forskning

Under covid-19-pandemin har digitala verktyg och processer använts inom högre utbildning och forskning i långt större utsträckning än tidigare och därmed har också den digitala kompetensen ökat. Kurser och examinationer har genomförts digitalt och forskningsresultat har spridits och tillgängliggjorts öppet. Detta har visserligen inneburit en stor utma- ning men har utifrån omständigheterna hanterats väl. De gjorda erfarenhe- terna är viktiga att bygga vidare på i den fortsatta digitaliseringen av högre utbildning och forskning. I Naturvårdsverkets sammanfattning av myndig- heters miljöledningsredovisningar från 2018 framgår att flera universitet och högskolor har rapporterat jämförelsevis stora totala utsläpp av kol- dioxid från långa flygresor (Naturvårdsverket 2019). Pandemin visade att många universitet och högskolor har kommit långt i sitt arbete med att använda digitala verktyg och arbetssätt, vilket även kan minska lärosätenas klimatpåverkan. Kunskapen och den digitala kompetensen är dock ojämnt fördelad i olika yrkes- och studentgrupper och behöver stärkas.

De närmaste åren förväntas fler söka sig till högskolan för att påbörja en utbildning eller för att omskola sig och utveckla tidigare kompetens. Digi- talisering av högre utbildning ger ökad tillgång till studier vid universitet, högskola och yrkeshögskola, oavsett var i landet man bor. Ett av delmålen i den nationella digitaliseringsstrategin rör moderniseringen av det svenska utbildningsväsendet. För att Sverige ska nå digitaliseringsmålet behöver den digitala kompetensen inom högre utbildning och forskning säkerställas långsiktigt, så att nya digitala tekniker och verktyg kan an- vändas på ett effektivt, säkert och hållbart sätt. Här utgör högskolebiblio- teken en viktig infrastruktur för stöd och kompetensförsörjning. Ett digitalt baserat utbildningsutbud behövs för att lärosätena ska kunna möta sam- hällets ökande behov av kompetensförsörjning och livslångt lärande. Den digitala utvecklingen innebär att högskolepedagogiken behöver anpassas, vilket betyder att utbildningarnas form och innehåll samt den undervisande personalens arbetssätt behöver förändras, exempelvis genom e-lärande, blandade lärmiljöer och nätbaserad distansutbildning. Därutöver används öppna digitala lärresurser (open educational resources, OER) i allt större utsträckning. Sverige ställde sig 2019 bakom Unescos rekommendationer för användning och delning av öppna lärresurser.

Europeiska kommissionen har lanserat en uppdaterad handlingsplan för digital utbildning 2021–2027. Handlingsplanen beskriver prioriterade strategiska områden som syftar till att dels främja utvecklingen av ett högeffektivt ekosystem för digital utbildning, dels förbättra digitala färdig- heter och kompetenser för den digitala omställningen. Utvecklade möjlig- heter att bearbeta, analysera data ställer också krav på ökad kompetens att kunna använda nya digitala verktyg och arbetssätt i hela forsknings- processen. Forskningens digitalisering och den öppna tillgången till forskningsresultat leder till behov av såväl utvecklade digitala förmågor som nya stödfunktioner för säker och hållbar datahantering. En ansvarsfull och hållbar digitalisering av högre utbildning och forskning är därmed också en grundförutsättning för ett öppet vetenskapssystem.

Prop. 2020/21:60

Prop. 2020/21:60 Vidare finns behov av att långsiktigt säkerställa grundförutsättningarna i form av digitala infrastrukturer, plattformar och verktyg. En utmaning är också att stärka kunskap och kompetens vad gäller frågor om juridik, infor- mationssäkerhet och etik, som uppkommer till följd av nya digitala tek- niker och processer. Hur nya digitala verktyg och arbetssätt kan implementeras påverkas också av befintliga regelverk, exempelvis dataskyddsförordningen (GDPR), offentlighetsprincipen och det immate- rialrättsliga regelverket. Det är angeläget för regeringen att följa och säker- ställa den digitala utvecklingen och kompetensen inom forskning och högre utbildning och att universitet och högskolor och andra berörda myn- digheter vidtar åtgärder för en förbättrad och ändamålsenlig digitalisering av sektorn. Detta är särskilt viktigt som en del i uppföljningen av hur sam- hället har klarat av utmaningarna under covid-19-pandemin.

10.2.2 Ett öppet vetenskapssystem

	Omställningen till ett öppet vetenskapssystem innebär en omfattande ut-
	veckling där så många moment och verktyg som möjligt i forsknings-
	processen görs öppet tillgängliga via internet. Det finns ingen fastslagen
	definition av öppen vetenskap, men ofta inkluderas aspekter som öppen
	tillgång till vetenskapliga publikationer och forskningsdata, öppna lär-
	resurser, öppen källkod och allmänhetens delaktighet i forskningspro-
	cessen. För att stödja omställningen till öppen vetenskap finns också behov
	av utvecklade incitamentsystem.
	I den forskningspolitiska propositionen 2016 (Kunskap i samverkan –
	för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50)
	konstaterade regeringen att digitaliseringen påverkar hela den
	vetenskapliga processen och att detta ställer höga krav på teknisk e-
	infrastruktur för bearbetning, analys, lagring och tillgängliggörande av
	data. I utvecklingen ingår att forskningsresultat, både i form av vetenskap-
	liga publikationer och forskningsdata, i allt högre grad är digitala och för-
	väntas vara öppet tillgängliga. Genom att forskningsresultat finns öppet
	tillgängliga kan dessa återanvändas för nya ändamål, givetvis med beak-
	tande av gällande lagstiftning. På så vis används forskningsmedlen mer
	effektivt och ger en högre utväxling för samhället. Vidare konstaterades
	att öppen tillgång till forskningsresultat leder till att fler forskare kan
	validera och bygga vidare på tidigare resultat, vilket bidrar till att upprätt-
	hålla och främja en hög forskningskvalitet. Regeringens målbild var att
	omställning till öppen tillgång till forskningsresultat, inklusive vetenskap-
	liga publikationer, forskningsdata och konstnärliga verk, borde vara
	genomförd fullt ut senast 2026. Avseende publikationer skulle omställ-
	ningen påbörjas omgående medan forskningsdata och konstnärliga verk
	kunde kräva mer tid. Det underströks också att det är ett gemensamt ansvar
	för alla aktörer i forskningssystemet, t.ex. lärosäten och forsknings-
	finansiärer, att verka för att målbilden uppfylls.
	Öppen vetenskap har sedan 2016 varit ett prioriterat område i EU-
	kommissionens strategier, riktlinjer och rekommendationer och ses också
	som ett grundläggande tillvägagångssätt inom Horisont Europa, det kom-
	mande ramprogrammet för forskning. EU-kommissionen har också tagit
100	fram ett antal målsättningar för öppen vetenskap. Omställningen drivs
100

även globalt bl.a. genom Unescos och OECD:s arbete med analyser och rekommendationer för öppen vetenskap.

Det europeiska öppna forskningsmolnet (EOSC) är ett initiativ från EU- kommissionen om en gemensam, öppen och virtuell miljö som ska kunna tillhandahålla tjänster för säker lagring, hantering, delning, analys och an- vändning av forskningsdata. genom federerade lösningar, det vill säga genom att bygga på och binda samman befintliga lösningar och infrastruk- turer. Genom EOSC ska forskningsdata samordnas så att de uppfyller de så kallade FAIR-principerna, dvs. är sökbara (findable), tillgängliga (accessible), kompatibla (interoperable) och användbara (re-usable). År 2017 gav regeringen Vetenskapsrådet och Kungl. biblioteket i uppdrag att ta fram kriterier för att kunna bedöma i vilken utsträckning vetenskapliga publikationer och forskningsdata som helt eller delvis tagits fram med offentlig finansiering uppfyller FAIR-principerna. Vetenskapsrådet rep- resenterar Sverige i EOSC Governance Board, där det finns delegater från EU:s medlemsländer. Sedan 2020 har Vetenskapsrådet också regeringens uppdrag att samordna det nationella arbetet gentemot Europeiska kom- missionens covid-19-dataplattform inom ramen för EOSC och regeringen har utsett Vetenskapsrådet att representera Sverige i EOSC covid-19- plattformen.

Ett fokusområde i Vetenskapsrådets samordningsarbete för öppen till- gång till forskningsdata är behovet av datahanteringsplaner. Nationell samordning kring datahanteringsplaner och krav i utlysningar på data- hanteringsplaner har varit en första insats för att främja god datahantering. God datahantering så tidigt som möjligt i processen för att tillgängliggöra och bevara forskningsdata är en nyckelkomponent samt en grundsten för FAIR-principerna. I datahanteringsplanen beskrivs hur insamlade data ska hanteras under och efter forskningsprocessen, samt vilka strategiska av- vägningar som behöver göras. Sådana avvägningar påverkas bl.a. av befintliga regelverk, exempelvis dataskyddsförordningen, offentlighets- principen och det immaterialrättsliga regelverket.

Forskningsråden Formas, Forte och Vinnova ingår i ett internationellt konsortium för forskningsfinansiärer, kallat Coalition S. Syftet med kon- sortiet är att samarbeta för att påskynda omställningen till ett öppet till- gängligt publiceringssystem så att vetenskapliga publikationer, som är ett resultat av forskning som finansieras med offentliga medel, ska vara omedelbart öppet tillgängliga med verkan från 2021.

I den nationella färdplanen för det europeiska forskningsområdet för- tydligades 2019 den svenska inriktningen för öppen tillgång. Den innebär att forskningens produkter, så långt det är möjligt, ska uppfylla FAIR-prin- ciperna och att vetenskapliga publikationer som tagits fram med offentliga medel senast fr.o.m. 2020 bör bli öppet tillgängliga direkt då de publiceras. I linje med de förväntade riktlinjerna för öppen vetenskap i Horisont Europa och för att påskynda omställningen till ett öppet vetenskapssystem ser regeringen behov av att uppdatera den nationella inriktningen för öppen vetenskap. Detta innebär ett tydliggörande att vetenskapliga pub- likationer, som är ett resultat av forskning som finansieras med offentliga medel, ska vara omedelbart öppet tillgängliga med verkan från 2021. Vad gäller forskningsdata ska omställningen vara genomförd fullt ut senast 2026, vilket innebär att forskningsdata ska göras tillgängligt så öppet som möjligt och så begränsat som nödvändigt.

Prop. 2020/21:60

101

Prop. 2020/21:60 Statistik för 2019 visar att 45 procent av de vetenskapliga artiklarna i Swepub publicerades omedelbart öppet tillgängligt. Detta är en ökning från 2017 då 33 procent av de publicerade artiklarna var omedelbart öppet tillgängliga. När även artiklar som gjorts öppet tillgängliga med fördröj- ning inkluderas har den totala andelen öppet tillgängliga artiklar ökat från 46 procent 2017 till 56 procent 2019.

Regeringen har under de senaste åren gett Vetenskapsrådet och Kungl. biblioteket ett antal uppdrag kring öppen tillgång till forskningsresultat. Sammantaget ger uppdragen en tydlig bild av regeringens inriktning för öppen vetenskap. Sedan 2017 har Vetenskapsrådet och Kungl. biblioteket i uppdrag att nationellt samordna arbetet med öppna forskningsdata res- pektive öppet tillgängliga vetenskapliga publikationer. Myndigheternas arbete redovisas löpande i deras årsredovisningar. Dessutom har myndig- heterna inom ramen för sina samordningsuppdrag publicerat rapporter om utvecklingen inklusive ett flertal rekommendationer.

Kungl. biblioteket har även regeringens uppdrag att sammanställa de totala utgifterna för vetenskaplig publicering för universitet och högskolor. Kungl. biblioteket redovisade 2019 en sammanställning av de totala ut- gifterna för vetenskaplig publicering vilken visade att kostnaderna för 2018 var minst 491 miljoner kronor. År 2019 fick Kungl. biblioteket även ett uppdrag att inrätta och förvalta en nationell digital plattform för öppet tillgängliga svenska vetenskapliga tidskrifter. Vad gäller vetenskapliga böcker har Kungl. biblioteket visat att den öppna tillgången bidrar till ökad spridning och användning, exempelvis i undervisningen. En öppet till- gänglig digital version av boken kan, bl.a. genom att underlätta text- och datautvinning, även fungera som värdefullt komplement till den tryckta utgåvan.

Sammantaget visar de resultat och analyser som hittills har redovisats av Kungl. biblioteket och Vetenskapsrådet på behovet av att lärosäten och forskningsfinansiärer tar fortsatt gemensamt ansvar för att verka för att den nationella riktningen för öppen tillgång följs och uppnås. Genom sin långa erfarenhet av att främja omställningen till öppen vetenskap har forsknings- biblioteken en fortsatt stor betydelse för att tillhandahålla stöd och service i lärosätenas arbete. Ett antal utmaningar har också identifierats. Det är angeläget att på ett samlat sätt följa upp och mäta det nationella arbetet för ett öppet vetenskapssystem. Det är även av stor betydelse att forsknings- finansiärers och lärosätens principer för öppen tillgång till publikationer och forskningsdata harmoniseras, så långt det är möjligt. För att underlätta den öppet tillgängliga publiceringen av vetenskapliga böcker finns sär- skilda behov av stöd från forskningsfinansiärer och lärosäten. Lärosäten och forskningsfinansiärer har även ett ansvar för att utforma tydliga incitament som främjar öppen vetenskap. För att möta dessa olika utma- ningar och för att påskynda omställningen till ett öppet vetenskapssystem avser regeringen att förtydliga befintliga samordningsuppdrag till Kungl. biblioteket och Vetenskapsrådet gällande öppen tillgång.

102

11	Samhällsutmaningen	Prop. 2020/21:60
	kompetensförsörjning och arbetsliv

Svensk välfärd av hög kvalitet som är tillgänglig för alla är beroende av välutbildad personal och ett hållbart arbetsliv. Inom både offentlig och privat sektor är tillgången till rätt kompetens en förutsättning för att kunna garantera hög kvalitet, fortsatt utveckling och tillväxt i hela landet. I dag finns stor brist på utbildad personal inom många områden på alla utbild- ningsnivåer. Att människor lever längre och fler föds innebär att utma- ningarna med kompetensförsörjning ökar ytterligare då färre ska försörja fler, samtidigt som behovet av personal med rätt kompetens och utbildning fortsatt kommer vara stort. Detta gäller inte minst i vissa regioner och landsbygder. Vidare innebär samhällets och arbetslivets förändrings- och utvecklingstakt ett ökat behov av möjligheter till kompetensutveckling och omställning. För att möta behoven på framtidens arbetsmarknad behöver tillgång till kompetensutveckling, där validering ingår för strategisk kom- petensutveckling, möjliggöras under hela arbetslivet. Dessutom behöver det bli mer attraktivt att utbilda sig till bristyrken, arbetslivet behöver bli mer hållbart och möjligheterna till vidareutbildning för anställda samt verksamhetsförlagd utbildning och andra former av lärande i arbete behöver förbättras. För individen är möjligheten till utbildning och lärande i ett livslångt perspektiv, även högre upp i åldrarna, en viktig faktor för att öka förutsättningarna för ett långt och hållbart arbetsliv. Globalisering, digitalisering, automatisering och omstruktureringar ställer även krav på förnyelse och utveckling av hela utbildningssystemet. För att möta be- hovet av livslångt lärande för yrkesverksamma med olika förkunskap och krav på flexibilitet i tid och rum, krävs nya sätt att sprida kunskap och ökat nyttjande av digitaliseringens möjligheter inom utbildningen. I denna proposition behandlas främst högskolans roll för samhällets kompetens- försörjning.

Regeringen har tagit initiativ till ett flertal insatser som ska bidra till stärkt kompetensförsörjning och ökade möjligheter till livslångt lärande och omställning i både näringsliv och offentlig sektor, i hela landet och för studier högre upp i åldrarna. Exempel på insatser är att omfattande resurser satsats på utbyggnad av högskoleutbildningar i hela landet, både längre utbildningar, kortare kurser och insatser för vidareutbildning. God tillgång till högre utbildning av hög kvalitet i hela landet är en förutsättning för att utbildad personal till välfärd och näringsliv ska finnas även utanför stor- stadsregionerna. Detta krävs för ökad trygghet och ökade möjligheter för människor när arbetsmarknaden förändras, och för att hela landet ska kunna växa. Tillgången till kompetens påverkas dock av en social sned- rekrytering till högskolan. Det är fortfarande dubbelt så vanligt att studera vidare om föräldrarna har högskoleutbildning. Hur många som studerar vidare skiljer sig också avsevärt åt geografiskt över landet. Jämlikhets- kommissionen konstaterar i sitt betänkande En gemensam angelägenhet (SOU 2020:46) att en viktig åtgärd för att motverka den sociala sned- rekryteringen har varit utbyggnaden av högskolan. När behoven av vidare- utbildning och livslångt lärande ökar så är det viktigt att dessa möjligheter

103

Prop. 2020/21:60	till utbildning av hög kvalitet finns i hela landet och att lärosätena får
	tydligt ansvar för livslångt lärande.
	Inom välfärdsområdena skola och hälso- och sjukvård är kompetens-
	försörjningen en stor utmaning. Regeringen har gjort stora satsningar på
	utbyggnad av utbildningar inom dessa områden i syfte att möta samhällets
	behov. Brist på lärare med utbildning på forskarnivå som kan undervisa på
	dessa utbildningar har dock visat sig vara ett hinder när lärosätena ska
	genomföra utbyggnaderna och säkra kvaliteten i utbildningarna. Därför är
	det angeläget med insatser för att öka tillgången till högskolelärare med
	utbildning på forskarnivå inom dessa områden. Praktiknära forskning som
	stärker den vetenskapliga grunden i skolan kan ytterligare bidra till hög
	kvalitet inom lärarutbildningen samt till yrkesverksamma lärares utveck-
	ling. Det finns även ett behov av att utveckla styrningen av lärar- och
	hälso- och sjukvårdsutbildningar. Den nuvarande styrningen är inriktad på
	antal nybörjarplatser och har inte resulterat i motsvarande mängd exami-
	nerade. För att bättre möta samhällets behov ska styrningen därför i stället
	ske genom att regeringen anger mål för antal examina per lärosäte och
	följer upp respektive lärosätes måluppfyllelse inom ramen för myndig-
	hetsstyrningen, se vidare i avsnitt 14. I fråga om lärarutbildningarna pågår
	också ett reformarbete i syfte att öka kvaliteten, bl.a. genom att kraven på
	utbildningen skärps och antagningskraven höjs. Därutöver införs fler lärar-
	ledda timmar och kopplingen mellan teori och praktik stärks samt fokus
	på metodiken ökar.
	Att det finns tillräckligt många med utbildning på forskarnivå är viktigt
	för Sverige som kunskapsnation och för svensk konkurrenskraft. Komp-
	lexa samhällsutmaningar, en ökad digitalisering och höga krav på inno-
	vation skapar stort behov av spetskompetens i form av välutbildad arbets-
	kraft. Tillgång till personer med utbildning på forskarnivå är också viktigt
	för högskolans egen kompetensförsörjning och för kvaliteten i den högre
	utbildningen. För att universitet och högskolor ska vara attraktiva arbets-
	givare och för att en framtida karriär som forskare ska vara ett attraktivt
	val behövs trygga studie- och arbetsvillkor. Det finns tydliga jämställd-
	hetsaspekter på frågan om kompetensförsörjning. Det handlar bl.a. om
	könsbundna yrkes- och studieval samt tillgång och incitament till kom-
	petensutveckling oavsett individuella förutsättningar. Om studenter väljer
	bort utbildningar mot kvinno- eller mansdominerande yrken försvårar
	detta kompetensförsörjningen till ett flertal yrken. För högskolans kom-
	petensförsörjning behövs det åtgärder för att tillvarata både kvinnors och
	mäns kompetens.
	Arbetslivets utformning har betydelse för samhällets utveckling. Det
	behövs därför mer kunskap för att klara av att möta förändringar som följer
	av globalisering, digitalisering, automatisering och annan omstrukture-
	ring. Ett hållbart arbetsliv främjar hälsa och att äldre kan och vill arbeta
	högre upp i åldrarna. Det förutsätter ökad kunskap om friskfaktorer i
	arbetslivet, för att motverka ohälsa och sjukskrivning. Vidare behövs ökad
	kunskap om arbetsmiljöns positiva effekter på produktivitet, kvalitet,
	innovation, lärande och lönsamhet. Forskningen kan även bidra med viktig
	kunskap om arbetslivet utifrån särskilda individer och gruppers villkor och
	förutsättningar, t.ex. utifrån socioekonomiska faktorer och ur ett genus-,
	jämställdhets- och likabehandlingsperspektiv. Denna kunskap är viktig för
104	Sverige, liksom den är globalt.

För att möta utmaningarna i fråga om kompetensförsörjning och Prop. 2020/21:60 arbetsliv lämnas nedan ett lagförslag som förtydligar högskolans ansvar

för livslångt lärande. Vidare presenteras satsningar som svarar mot behoven av dels fler utbildade på forskarnivå, dels ökad kunskap om arbetslivet. Även åtgärder för att högskolan ska vara en jämställd samt trygg och attraktiv arbetsplatsplats är centrala för högskolans kompetens- försörjning.

11.1Högskolelagen behöver förtydligas i fråga om högskolans ansvar för livslångt lärande

Det finns en internationellt samstämmig syn på att framtidens arbetsmark- nad med ökad digitalisering, ökad internationalisering och en arbetskraft som arbetar längre upp i åldrarna kommer att ställa större krav på kom- petensutveckling under arbetslivets gång.

Regeringen genomför den pensionsöverenskommelse som Pensions-
gruppens partier ingick under 2017 i syfte att säkra långsiktigt höjda och
trygga pensioner (dnr S2017/07369). Överenskommelsen inkluderar en
successivt ökad pensionsålder vilket på sikt kommer att innebära ett
successivt längre arbetsliv. I regeringens proposition En riktålder för höjda
pensioner och följsamhet till ett längre liv (prop. 2018/19:133) framhålls
bl.a. att ett hållbart arbetsliv förutsätter utbildnings- och arbetsmarknads-
relaterade åtgärder som förbättrar möjligheterna för vidareutbildning och
karriärväxling.
Förändrade förutsättningar på arbetsmarknaden, där människor i högre
utsträckning kommer att behöva omskola eller vidareutbilda sig, gör också
att de ekonomiska villkoren för studier högre upp i åldrarna behöver för-
bättras. Därför remitterade Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet)
i december 2019 promemorian Bättre studiestöd till äldre (U2019/04318)
med förslag till åtgärder inom studiestödssystemet för att främja om-
ställning och vidareutbildning högre upp i åldrarna. I promemorian före-
slås bl.a. att åldersgränsen för rätt till studiemedel höjs från 56 till 60 år. I
budgetpropositionen för 2021 beräknas medel som möjliggör höjda ålders-
gränser för rätt till studiemedel och studiestartsstöd samt ändrade åter-
betalningsregler. Regeringen avser att återkomma med sådana förslag i
fråga om studier som bedrivs fr.o.m. 2022.
Lärosätenas utbildningsutbud ska svara mot flera olika behov
Utbildningsutbudet vid universitet och högskolor ska svara mot såväl
studenternas efterfrågan som arbetsmarknadens behov. Högskolans utbild-
ningar ska möta arbetsmarknadens och samhällets behov på lång sikt, och
lärosätena har en unik förmåga att genom sin forskning och tillgång till ny
kunskap utveckla utbildningar som påverkar och förnyar den framtida ar-
betsmarknaden på såväl nationell, regional som global nivå. Många
människor använder högskolan inte bara för en första grundutbildning,
utan återkommer senare i livet till nya studieperioder, exempelvis för fort-
bildning eller omställning. I en studie som dåvarande Högskoleverket
gjorde 2012 (Högskoleverket, 2012:2) framkom att mer än 40 procent av
dem som studerat i högskolan återkom till nya studier efter en kortare eller	105
	105

Prop. 2020/21:60 längre period. Det är fler kvinnor än män som återkommer till högskolan för att studera efter en tids frånvaro och det är även fler kvinnor än män som tar ut dubbla examina.

106

Det livslånga lärandet sker både inom det formella, icke-formella och informella lärandet. Inom det formella lärandet sker livslångt lärande inom flera olika utbildningsformer, bl.a. högskolan. Styr- och resursutredningen pekar i sitt betänkande Samordnad och dialogbaserad styrning av hög- skolan (SOU 2019:6) på att framtidens arbetsmarknad med ökad digitali- sering och en arbetskraft som arbetar längre upp i åldrarna kommer att ställa högre krav på att universitet och högskolor ska ta ett större ansvar för yrkesverksammas kompetensutveckling, även i fråga om omställning på arbetsmarknaden. Att tydliggöra detta ansvar var också en rekom- mendation som Riksrevisionen gav utifrån sin granskning av livslångt lärande (RiR 2016:15). Ett liknande behov har även påtalats av den block- överskridande arbetsgrupp som står bakom pensionsöverenskommelsen. Riksrevisionen konstaterade att lärosätenas uppdrag att tillhandahålla utbildningar som är attraktiva för yrkesverksamma var otydligt. Riks- revisionen ansåg vidare att lärosätena hade svårt att identifiera behov av fortbildning och att kunskapen om denna efterfrågan därmed var be- gränsad. Även i de fall där det fanns ett identifierat behov fanns det enligt Riksrevisionen bristande incitament för att tillhandahålla ett sådant utbild- ningsutbud. Regeringen angav i sitt svar till riksdagen (skr. 2016/17:/67) att regeringen inte kunde bedöma Riksrevisionens rekommendation med hänvisning till att förslagen i betänkandet Högre utbildning under tjugo år (SOU 2015:70) fortfarande bereddes inom Regeringskansliet. Regeringen återkom till frågan om livslångt lärande i direktiven till Styr- och resurs- utredningen (dir. 2017:46) och gav utredaren i uppdrag att föreslå hur styrningen bör utvecklas för att säkerställa att olika gruppers utbild- ningsbehov kan tillgodoses, särskilt när det gäller möjligheten till ett livs- långt lärande.

Högskolans ansvar för fortbildning och vidareutbildning är inte längre reglerat

Mellan 1993 och 2007 reglerades i 1 kap. 7 § högskolelagen att högskole- utbildning skulle omfatta såväl grundläggande högskoleutbildning som forskarutbildning och att det i den grundläggande utbildningen även ingick fortbildning och vidareutbildning. När en ny utbildnings- och examens- struktur skulle införas för svensk högre utbildning utfasades begreppet grundutbildning och 7 § ändrades så att det i stället ställs krav på att utbild- ningen ska ges på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå (proposi- tionen Ny värld – ny högskola, prop. 2004/05:162). I samband med detta slopades den tidigare regleringen om att fort- och vidareutbildning skulle ingå i grundläggande utbildning.

Skälet för att ta bort bestämmelsen om att det i högskoleutbildning även ingår fortbildning och vidareutbildning var att det ansågs rymmas inom uppgiften att bedriva utbildning. I propositionen framhålls att högskole- utbildning bedrivs i form av kurser som ingår i ett program eller som valts fritt av studenten och att begreppen fortbildning och vidareutbildning snarare uttrycker individens avsikt med studierna än definierade, egna utbildningskategorier (prop. 2004/05:162 s. 201). Fortbildning utgör alltså

inte en egen kategori av utbildningar. Styr- och resursutredningen ansåg Prop. 2020/21:60 att även om det inte enkelt går att identifiera utbildning för fortbildning i utbildningsutbudet, så bör lärosätenas ansvar för denna tydliggöras.

Utredningen såg ett behov av reglering då det bl.a. ansågs förstärka det politiska signalvärdet av fortbildning och bidra till att lyfta frågan i lärosätenas prioriterings- och uppföljningsarbete.

Styr- och resursutredningen ansåg att livslångt lärande är ett brett begrepp som kan sorteras i fyra kategorier utifrån syftet med lärandet, även om kategorierna till viss del överlappar varandra:

–Fortbildning: arbetstagarens behov att utbilda sig för att kunna utföra samma arbetsuppgifter, vilka bedöms utvecklas och kräva högre kom- petens.

–Vidareutbildning: arbetstagarens behov att utbilda sig för att kunna utföra nya arbetsuppgifter hos arbetsgivaren.

–Karriärväxling: individens behov av att utbilda sig för att byta karriär.

–Bildning: individens behov av att utbilda sig för personlig utveckling.

I de två första kategorierna är det relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare som står i fokus, medan de två senare är kopplade till individen som har eget intresse av ett livslångt lärande.

Styr- och resursutredningens förslag att det i högskolelagen åter regleras att det i utbildning på grundnivå och avancerad nivå även ingår fortbild- ning och vidareutbildning har vidareutvecklats i en inom Regeringskans- liet (Utbildningsdepartementet) framtagen departementspromemoria som har remitterats, se avsnitt 3.

11.1.1Förslag till en ny bestämmelse om livslångt lärande

Regeringens förslag: I högskolelagen ska det anges att högskolorna i sin verksamhet ska främja ett livslångt lärande.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att det i högskolelagen åter regleras att det i utbild- ning på grundnivå och avancerad nivå även ingår fortbildning och vidare- utbildning.

Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. Flera remissinstanser tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Det gäller bl.a. Riks- revisionen, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Sveriges lantbruks- universitet, Arbetsgivarverket, Socialstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenskt Näringsliv, Sveriges akademikers centralorganisa- tion (Saco), Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Vinnova.

Riksrevisionen påpekar att förslaget är i linje med den rekommendation som Riksrevisionen lämnade till regeringen i sin granskning om det livs- långa lärandet. Göteborgs universitet anser att det finns ett behov av att tydliggöra i vilken utsträckning det är lärosätenas ansvar att tillgodose behovet av fort- och vidarebildning i samhället. Arbetsgivarverket anser att förslaget ligger i linje med Arbetsgivarverkets arbete med att främja ett långt och hållbart arbetsliv.

107

Prop. 2020/21:60	Ett mindre antal remissinstanser tillstyrker förslaget men efterfrågar en
	tydligare konsekvensanalys, t.ex. Saco, Telefonaktiebolaget L M Ericsson
	och Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling. Saco anser t.ex. att
	det även krävs ekonomiska resurser.
	Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att förslaget är för
	snävt och att den författningstext som tas fram därför behöver ges en
	bredare innebörd.
	Flera remissinstanser har invändningar mot förslaget och avstyrker det.
	Kungl. Tekniska högskolan (KTH) avstyrker förslaget och påpekar bl.a. att
	finansieringen inte är tillfyllest i dagens läge och att medel för fortbildning
	och vidareutbildning och medel för att erbjuda nätbaserad fritt tillgänglig
	utbildning måste tillföras. Karolinska institutet (KI) m.fl. avvisar att fort-
	och vidarebildning ska regleras i högskolelagen och anför att utredningen
	inte är tydlig med vilka brister som behöver åtgärdas och därför ifrågasätts
	behovet av ytterligare reglering. Universitetskanslersämbetet avstyrker
	förslaget då det varken tydliggör vad lärosätenas ansvar är eller hur
	resurser ska prioriteras, exempelvis i vilken utsträckning detta bör ske.
	Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Remissutfallet är, i likhet med remissutfallet av-
	seende utredningens förslag, splittrat. Remissinstanserna lämnar snarlika
	synpunkter på promemorians förslag som på utredningens förslag.
	Flera remissinstanser tillstyrker eller har inget att invända mot det
	remitterade förslaget. Det gäller bl.a. Lunds universitet, Göteborgs univer-
	sitet, Chalmers tekniska högskola AB, Arbetsgivarverket, Socialstyrelsen,
	Universitets- och högskolerådet (UHR), LO, Svenskt Näringsliv, TCO och
	SKR.
	Göteborgs universitet anser att det finns ett behov av att tydliggöra i
	vilken utsträckning det är lärosätenas ansvar att tillgodose behovet av fort-
	och vidarebildning i samhället. Sveriges universitetslärare och forskare
	(SULF) tillstyrker förslaget, men anser att det måste åtföljas av resurs-
	förstärkningar. Sveriges förenade studentkårer (SFS) tillstyrker förslaget
	att skriva in i högskolelagen att lärosätena ska främja ett livslångt lärande.
	SFS framhåller dock att den enskilt viktigaste åtgärden som Styr- och
	resursutredningen föreslår för att främja ett livslångt lärande, är att överge
	den prestationsbaserade delen av utbildningsanslagen som baseras på
	studenternas helårsprestationer.
	Flera remissinstanser har invändningar mot förslaget och avstyrker det,
	bl.a. KI, KTH, Uppsala universitet och Universitetskanslersämbetet. KTH
	avstyrker förslaget om inte ytterligare finansiering för fortbildning och
	vidareutbildning tillförs. Uppsala universitet anser att det inte tydligt fram-
	går vilka brister som behöver åtgärdas vad gäller fort- och vidareutbildning
	samt livslångt lärande. Universitetskanslersämbetet avstyrker förslaget då
	det varken tydliggör vad lärosätenas ansvar är eller hur resurser ska
	prioriteras, exempelvis i vilken utsträckning detta bör ske.
	Skälen för regeringens förslag: Styr- och resursutredningen har före-
	slagit att det i högskolelagen åter ska regleras att det i utbildning på grund-
	nivå och avancerad nivå även ingår fortbildning och vidareutbildning. Som
	nämnts avses med fortbildning arbetstagarens behov att utbilda sig för att
	kunna utföra samma arbetsuppgifter, vilka bedöms ha utvecklats och krä-
	ver högre kompetens. Vidareutbildning tar sikte på arbetstagarens behov
108	att utbilda sig för att kunna utföra nya arbetsuppgifter hos arbetsgivaren.

Regeringen delar den bedömning som görs i promemorian, dvs. att försla- get är för snävt. En ny bestämmelse behöver utformas så att den återspeg- lar en modernare syn av behoven på en föränderlig arbetsmarknad. I en internationell kontext används begreppet livslångt lärande t.ex. av UNESCO. Begreppet finns bl.a. omnämnt i Agenda 2030 där mål nummer fyra innehåller en skrivning om att främja livslångt lärande för alla. Begreppet förekommer även inom EU och i nationell reglering. Under hösten 2015 införde regeringen en nationell referensram för kvalifika- tioner för livslångt lärande i enlighet med Europaparlamentets och rådets rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (EUT C 111, 6.5.2008). Den nationella referensramen är reglerad i förordningen (2015:545) om referensram för kvalifikationer för livslångt lärande. Syftet med referensramen är att underlätta jämförelser nationellt och internationellt av vilka nivåer sådana kvalifikationer mot- svarar i fråga om kunskaper, färdigheter och kompetenser för att där- igenom främja livslångt lärande och förbättra anställningsbarhet, rörlighet och social integration för arbetstagare och studerande inom EU. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är lämpligare att använda begreppet livslångt lärande i lagtexten än begreppen fortbildning och vidareutbild- ning. Begreppet livslångt lärande omfattar, utöver fortbildning och vidare- utbildning, även karriärväxling, som avser individens behov av att utbilda sig för att byta karriär, samt bildning, som åsyftar individens behov av att utbilda sig för personlig utveckling.

Ett antal remissinstanser, bl.a. KI, är kritiska till att det ska införas en bestämmelse om lärosätenas ansvar att främja det livslånga lärandet. KI anser att promemorian inte är tydlig med vilka brister som behöver åt- gärdas och därför ifrågasätter KI behovet av ytterligare reglering för hög- skolesektorn. Som framförs i både promemorian och utredningens betän- kande och i linje med vad som tidigare framförts av Riksrevisionen, anser regeringen dock att det finns ett behov av att tydliggöra lärosätenas ansvar för t.ex. fortbildning och vidareutbildning genom reglering i högskole- lagen. I pensionsöverenskommelsen framhålls behovet av förbättrade möjligheter för vidareutbildning och karriärväxling. Framtidens arbets- marknad med ökad digitalisering, ökat behov av högskoleutbildade inom exempelvis hälso- och sjukvård och teknik, ökad internationalisering och en arbetskraft som arbetar längre upp i åldrarna kommer att ställa större krav på kompetensutveckling under arbetslivets gång. Regeringen be- dömer att efterfrågan av fortbildning och vidareutbildning samt karriär- växling på eftergymnasial nivå kommer att öka. En bestämmelse om lärosätenas ansvar att främja livslångt lärande bedöms bidra till att lyfta frågan i lärosätenas prioritets- och uppföljningsarbete.

Universitetskanslersämbetet framför att förslaget varken tydliggör vad lärosätenas ansvar är eller hur resurser ska prioriteras, exempelvis i vilken utsträckning detta bör ske. Som anges i promemorian var skälet för att ta bort bestämmelsen i högskolelagen om att det i högskoleutbildning även ingår fort- och vidareutbildning att sådan utbildning ansågs rymmas inom uppgiften att bedriva utbildning. Den bestämmelse som föreslås innebär således inte någon ny uppgift för lärosätena, utan den utgör ett tydlig- görande av att lärosätena har denna uppgift. Regeringen gör bedömningen att ett utpekande av lärosätenas ansvar i högskolelagen bör underlätta läro- sätenas långsiktiga planeringsförutsättningar avseende lärosätenas priori-

Prop. 2020/21:60

109

Prop. 2020/21:60 terings- och uppföljningsarbete och klargöra deras ansvar gentemot studenter och arbetsgivare.

Både remissinstanser som tillstyrker och avstyrker förslaget i prome- morian efterfrågar förbättrade ekonomiska incitament för att bedriva utbildning som svarar upp mot det livslånga lärandet. Regeringen har i den sjunde extra ändringsbudgeten under 2020 (prop. 2019/20:16) samt i budgetpropositionen för 2021 tillfört medel för livslångt lärande, korta kurser och utbildning på avancerad nivå. Styr- och resursutredningens förslag om resurstilldelningen till utbildning på grundnivå och avancerad nivå behandlas däremot inte i denna proposition utan i ett annat samman- hang.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att högskolelagens bestäm- melser ska förtydligas på ett sätt som harmonierar med den terminologi som numera används såväl i den nationella regleringen i övrigt som i internationella sammanhang. Det föreslås således att det i högskolelagen ska anges att högskolorna i sin verksamhet ska främja det livslånga läran- det.

11.2Satsningar på forskning och innovation

11.2.1Forskarskolor för ökad kvalitet i lärar- respektive hälso- och sjukvårdsutbildningar

Både hälso- och sjukvården och skolväsendet har stora behov av personal och är därför beroende av en välfungerande kompetensförsörjning. För att öka tillgången på utbildad personal inom dessa verksamheter har univer- sitet och högskolor tillförts medel för utbyggnad av hälso- och sjukvårds- utbildningar samt till lärar- och förskollärarutbildningar. För att förbättra lärosätenas möjligheter att genomföra utbyggnaderna och säkra kvaliteten i utbildningarna är det mycket angeläget att insatser görs för att öka till- gången på lärare med utbildning på forskarnivå som kan undervisa på dessa utbildningar. Att studenter genomgår utbildning med tydlig forsk- ningsanknytning är viktigt för utbildningarnas kvalitet och innebär att studenterna tar med sig ett vetenskapligt förhållningssätt även när de inträder i arbetslivet. Därmed bidrar de till att stärka den vetenskapliga grunden för verksamheten i hälso- och sjukvården respektive inom skol- väsendet. Lärosätenas forskningsanslag är en viktig förutsättning för utbildningarnas kvalitet, men regeringen anser att det även behövs riktade insatser på forskarskolor.

För lärarutbildningarna har medel till forskarskolor för anställda vid universitet och högskolor tillförts från och med 2017 och omfattar i dag 90 miljoner kronor. Vetenskapsrådet har i uppdrag att utlysa medel för forskarskolor samt bedöma och besluta om vilka lärosäten som ska tilldelas medel. Hösten 2019 beviljades sju ansökningar om forskarskolor. Mot bakgrund av den fortsatta utbyggnad av lärarutbildningarna som sker för att möta lärarbristen finns ett stort behov bland fler lärosäten att stärka sin kompetensförsörjning inom lärarutbildningen. Universitetskanslers- ämbetet har också i nationella utvärderingar av lärarutbildningar visat att det vetenskapliga förhållningssättet behöver stärkas vid många utbild-

110

ningar. Detta är viktigt för att främja höjda kunskapsresultat i skolan, var- Prop. 2020/21:60 för satsningen behöver förstärkas.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en ökning av Vetenskapsrådets anslag för forskning med 1 110 miljoner kronor 2021, 1 174 miljoner kronor 2022, 1 270 miljoner kronor 2023 och 1 505 miljoner kronor 2024. Inom ramen för denna ökning bör 35 miljoner kronor 2021, 40 miljoner kronor 2022, 50 miljoner kronor 2023 och 50 miljoner kronor 2024 avsättas för forskarskolor riktade mot lärare på lärarutbildningarna.

Även vid hälso- och sjukvårdsutbildningarna finns behov av fler lärare med utbildning på forskarnivå för att stärka forskningsanknytningen och uppnå högre kvalitet samt för att säkra kompetensförsörjningen av fors- kare på lärosätena. Därför bör medel på motsvarande sätt avsättas för finansiering av forskarskolor för ökad forskningsanknytning av berörda hälso- och sjukvårdsutbildningar.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 55 miljoner kronor 2022, 65 miljoner kronor 2023 och 65 miljoner kronor 2024 för forskarskolor riktade mot lärare på hälso- och sjukvårdsutbild- ningar.

11.2.2Forskarskola för yrkesverksamma folkhögskollärare

Regeringen har under denna och förra mandatperioden genomfört en historiskt stor utbyggnad av folkhögskolan. Att expandera folkhögskolan innebär dock inte bara en möjlighet utan även en utmaning för landets folkhögskolor att upprätthålla kvaliteten på verksamheten. Utbyggnaden behöver därför åtföljas av satsningar på utbildningens kvalitet och veten- skapliga grund samt folkhögskollärarnas profession. Folkhögskolans deltagarsammansättning har därtill förändrats under en längre tid, med en ökande andel deltagare med funktionsnedsättning, deltagare som är utrikes födda och har en kort tidigare utbildning. Den förändrade deltagar- sammansättningen ställer nya krav på utbildningsformen och på kunskaper om den.

Linköpings universitet bör få i uppdrag att inrätta en forskarskola som möjliggör för yrkesverksamma folkhögskollärare som uppfyller behörig- hetskraven för utbildning på forskarnivå att genomgå en utbildning på forskarnivå och nå en licentiatexamen parallellt med fortsatt arbete inom folkhögskolan. Forskarskolan kan bidra till en breddning av forsknings- fältet om folkhögskolan som utbildningsform samtidigt som utbildnings- formens vetenskapliga grund och lärarnas kompetens stärks.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en ökning av Linköpings universitets anslag för forskning och utbildning på forskarnivå med 2 miljoner kronor årligen 2021–2024 för en forskarskola riktad till yrkesverksamma folkhögskollärare.

11.2.3	Stärkt vetenskaplig grund i skolan
Av skollagen (2010:800) framgår att utbildningen inom skolväsendet ska
vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. En vetenskaplig grund		111

Prop. 2020/21:60 innebär att tillgänglig relevant forskning används av läraren i under- visningen för att söka efter förklaringar och orsakssamband, både när det gäller undervisningens innehåll och dess metoder. Ett viktigt verktyg för att stärka den vetenskapliga grunden i skolan är genom praktiknära forsk- ning. Utgångspunkten för praktiknära forskning är professionens behov av kunskap om lärande och undervisning i ett visst ämne eller ämnesområde och att den kunskap som genereras ska ha direkt nytta och användbarhet i verksamheten. Resultaten av sådan forskning kan bidra till yrkesverk- samma lärares professionsutveckling och en högre kvalitet inom lärar- utbildningen, där elevernas resultat förbättras och kompetensförsörjningen stärks. Satsningar på praktiknära skolforskning är ett viktigt bidrag till att stärka Sverige som kunskapsnation, vilket ger förutsättningar för att utveckla undervisningen och stärka svensk skola.

Försöksverksamheten med praktiknära forskning permanentas

En förutsättning för den praktiknära forskningen är att det finns en lång- siktig och hållbar samverkan mellan lärarutbildningen och skolhuvudmän. Praktiknära forskning i samverkan är en viktig pusselbit för att bidra till kompetensförsörjningen inom lärarutbildningen då lärarutbildare forskar mitt i undervisningsvardagen tillsammans med lärare i skolan och för- skolan samtidigt som deras vetenskapliga kompetens stärks. Etablerade samverkansstrukturer utgör också grunden för andra relaterade sam- arbeten, t.ex. kring arbetsintegrerad lärarutbildning, verksamhetsförlagd utbildning (VFU), lärarstudenters examensarbeten och professionens ut- veckling.

Under 2017–2021 pågår en försöksverksamhet som syftar till att utveckla och pröva olika modeller för långsiktig samverkan mellan uni- versitet och högskolor och huvudmän inom skolväsendet kring praktiknära forskning. En första utvärdering från 2018 visar att samtliga 25 lärosäten som deltar har slutit avtal kring samverkan med en eller flera skol- huvudmän och s.k. ULF-avtal har slutits mellan lärosäten och skolhuvud- män. Samverkan har anpassats efter lokala och regionala behov och förut- sättningar och omfattar forsknings- och utvecklingsverksamhet men också delade anställningar där lärare arbetar både i skolan och vid ett universitet eller högskola. Detta stärker metodiken inom lärarutbildningarna och forskningskompetensen i skolväsendet samt kopplingen mellan teori och praktik.

Regeringen bedömer att satsningen har mött förväntningarna och har stora möjligheter att utvecklas varför den bör fortsätta samt tillföras ytter- ligare medel. Det innebär att fler skolhuvudmän kommer att kunna delta och att samarbetsavtalen mellan lärosäten och skolhuvudmän kan bli mer stabila och långsiktiga.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en ökning av universitets och högskolors anslag till forskning och utbildning på forskarnivå med 1 270 miljoner kronor 2021, 913 miljoner kronor 2022, 943 miljoner kronor 2023 och 953 miljoner kronor 2024. Inom ramen för denna ökning avsätts 10 miljoner kronor 2021, 10 miljoner kronor 2022, 20 miljoner kronor 2023 och 20 miljoner kronor 2024 för praktiknära forskning.

112

Skolforskningsinstitutet förstärks

Prop. 2020/21:60

För att stärka och tydliggöra den praktiknära forskningen om skolan inrättades 2015 Skolforskningsinstitutet med ändamålet att bidra till att verksamma inom skolväsendet ges goda förutsättningar att planera, ge- nomföra och utvärdera undervisningen med stöd av vetenskapligt under- byggda metoder och arbetssätt.

Viktiga delar av myndighetens uppgifter är att identifiera områden inom skolväsendet där relevant praktiknära forskning saknas och att utlysa och fördela medel för praktiknära forskning av högsta vetenskapliga kvalitet. Regeringen bedömer att de tydliga krav på relevans och de praktiknära avgränsningar som utmärker Skolforskningsinstitutets utlysningar har varit framgångsrika och bidragit till att skapa ett större fokus på den praktiknära forskningen i allmänhet.

Även om skolforskning är ett omfattande forskningsområde forskas det i liten utsträckning om vuxenutbildning och vuxnas lärande. I ljuset av de omfattande statliga satsningarna på vuxenutbildning de senaste åren inom bl.a. kunskapslyftet, behövs mer forskning så att kvalitet och evidens kan säkerställas och utvecklas framgent också inom vuxenutbildningen.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen medel till anslaget 1:12 Praktiknära skolforskning. Anslaget disponeras och fördelas av Skolforskningsinstitutet. Inom ramen för anslaget bör 13,5 miljoner kronor 2022, 17,5 miljoner kronor 2023 och 17,5 miljoner kronor 2024 avsättas för att öka den vetenskapliga grunden i undervisningen.

11.2.4	Nationella forskningsprogrammet om
	arbetslivsforskning förstärks
I den forskningspolitiska propositionen 2016 (Kunskap i samverkan – för
samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50)
presenterades ett tioårigt nationellt forskningsprogram om arbetslivs-
forskning. Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) ansvarar
för programmet och har tagit fram en strategisk forskningsagenda efter
samråd med AFA Försäkring, Forskningsrådet för miljö, areella näringar
och samhällsbyggande (Formas), Vetenskapsrådet och Verket för inno-
vationssystem (Vinnova). Finansiering sker utifrån tre utpekade priorite-
ringar: att skapa ett hållbart och inkluderande arbetsliv, att främja goda
arbetsförhållanden och att åstadkomma ett hälsofrämjande arbetsliv. Inom
programmet främjas tvärvetenskap, förnyelse, ökad samordning och inter-
nationalisering samt spridning och nyttiggörande av forskning. Det största
forskningsämnet inom arbetslivsforskningen är samhällsvetenskap följt av
medicin och hälsovetenskap. De prioriterade områden som pekades ut när
programmet inrättades är fortsatt angelägna. Även nya utmaningar är
angelägna. Arbetslivsfrågor ligger även högt upp på den globala forsk-
ningsagendan.
Ett hållbart arbetsliv främjar hälsa, såväl fysisk som psykisk, och att
äldre kan och vill arbeta högre upp i åldrarna. Detta förutsätter att det finns
fördjupad kunskap om vilka incitament den enskilde har för att arbeta
längre. Sambandet mellan anställningsform och ohälsa behöver studeras
likväl som sjukfrånvarons orsaker. Covid-19-pandemin har även visat på
utmaningar och kunskapsluckor i den fysiska, organisatoriska och sociala		113

Prop. 2020/21:60 arbetsmiljön. Det behövs även fördjupade kunskaper om friskfaktorer i arbetslivet, där även branschspecifika friskfaktorer belyses. Arbetsmiljöns positiva effekter på produktivitet, kvalitet, innovation, lärande och lön- samhet bör också studeras. Det behövs aktuell arbetslivsforskning som utgår från särskilda grupper, t.ex. vad gäller socioekonomiska faktorer, och olika individers förutsättningar utifrån ett uttalat genus-, jämställd- hets- och likabehandlingsperspektiv. Det finns också ett behov av att studera riskfaktorer som är särskilt förekommande i kvinnodominerade arbetsmiljöer, samt vilka faktorer i arbetsmiljön som orsakar de sjukdomar som kvinnor typiskt sett söker exempelvis sjukpenning eller arbetsskade- ersättning för. Sjukförsäkringens och arbetsskadeförsäkringens funktions- sätt behöver belysas i sådan forskning.

Kompetenskraven på den svenska arbetsmarknaden har förändrats de senaste decennierna till följd av strukturella förändringar som ökad globa- lisering, teknikutveckling, migration och demografiska förändringar. Den svenska arbetsmarknaden är också i stor utsträckning könssegregerad. Det försvårar matchningen på arbetsmarknaden och det utgör även ett hinder för individuell rörlighet och låser in arbetskraften i olika sektorer. Det be- hövs kunskap om verkningsfulla metoder för att bryta könssegregeringen.

Förändringstakten på arbetsmarknaden är hög och det ställer stora krav på såväl arbetskraftens omställningsförmåga som utbudet av fortbildning. De förändrade kraven accentuerar behovet av fungerande modeller för kompetensutveckling och lärande under hela arbetslivet för såväl kvinnor och män. Strategiska insatser för stärkt kompetensförsörjning och livslångt lärande, där validering ingår som en viktig beståndsdel, bidrar till att före- bygga arbetslöshet samt skapa en ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Så- dana satsningar bidrar även till att lösa akuta kompetensförsörjningsbehov och underlätta en snabb omställning på arbetsmarknaden. Kompetensut- veckling för yrkesverksamma är en förutsättning såväl för ett konkurrens- kraftigt näringsliv och en effektiv offentlig sektor som för ett inkluderande samhälle. Behov av modeller för kompetensutveckling är inte minst tydligt inom vissa sektorer där det råder stor arbetskraftsbrist, exempelvis inom vård- och omsorg, utbildningssektorn och inom vissa teknikbranscher. Gemensamt för dessa branscher är att de domineras av ettdera könet. Mer forskningsbaserad kunskap behövs för att identifiera modeller för kompetensutveckling och lärande i arbetslivet som kan underlätta omställ- ning, yrkesväxling och uppgradering av yrkesverksammas kompetens. Så- dan kunskap kan även bidra till att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden.

Regeringen ser utifrån dessa behov att arbetslivsforskningen bör för- stärkas. Inom ramen för Fortes anslagsökning för forskning avsätts 20 mil- joner kronor 2021, 20 miljoner kronor 2022, 40 miljoner kronor 2023 och 40 miljoner kronor 2024 för det nationella forskningsprogrammet om arbetslivsforskning.

11.2.5 Samverkansprogrammet Kompetensförsörjning och livslångt lärande

	Samverkansprogrammet Kompetensförsörjning och livslångt lärande ska
114	bidra till att individer ska vilja och kunna lära om och kontinuerligt ut-
114

vecklas, så att de är attraktiva på en arbetsmarknad i förändring. Program- Prop. 2020/21:60 met syftar vidare till att stärka möjligheterna för företag att växa i Sverige

genom att kunna attrahera och anställa den kompetens de behöver för att vara konkurrenskraftiga på en global marknad, bedriva världsledande forskning och utveckla världsledande innovationer.

Samhällsutmaningen kompetensförsörjning är av strukturell karaktär och för att möta den krävs bl.a. att digitaliseringens möjligheter utnyttjas på nya innovativa sätt till insatser för effektivare matchning, vägledning, validering och attraktion till bristyrken.

Till respektive samverkansprogram har regeringen förordnat ledamöter till en extern samverkansgrupp för att bl.a. bistå med att identifiera gemen- samma prioriterade områden att kraftsamla kring, utifrån samverkanspro- grammets tematiska utmaning. Genom inspel från samverkansgruppens medlemmar, litteraturanalys samt diskussioner med företrädare för Rege- ringskansliet och för andra myndigheter har samverkansgruppen inom Kompetensförsörjning och livslångt lärande hittills identifierat sju priori- terade områden: Sammanhållen helhet för infrastruktur för livslångt lärande; Digital infrastruktur för livslångt lärande; Synliggörande av kom- petenser och behov; Utbildning för framtida konkurrenskraft; Attityder, incitament och miljöer för livslångt lärande; Omställningar, stora etable- ringar och lågkonjunktur; Attrahera, integrera och behålla kompetens. Dessa områden styr samverkansprogrammets arbete och inriktning och är utgångspunkten för programmets arbetsgrupper. Regeringens beslutade tematiska inriktning för samverkansprogrammet kvarstår dock som över- gripande inriktning och för insatser kopplat till samverkansprogrammet.

11.2.6Utvecklad samverkan för kompetensförsörjning och livslångt lärande

Bristande tillgång till kompetens är ett hinder för att privat och offentlig sektor ska kunna bidra till ökad välfärd, konkurrenskraft, innovation och tillväxt. Kompetenskraven förändras i tider av samhällsomvandling och ekonomisk osäkerhet, och det finns en risk att yrkesverksamma inte har den kompetens som efterfrågas. Det är därför angeläget att samverkan mellan regioner och universitet och högskolor fortsätter att utvecklas med syfte att tillgodose arbetsmarknadens behov av högskoleutbildad kompe- tens i hela landet. Det är även angeläget att samverkan mellan arbetsgivare och företrädare för olika delar av utbildningssystemet utvecklas i syfte att bidra till det livslånga lärandet för redan yrkesverksamma.

Ett effektivt system för livslångt lärande med löpande kompetensutveck- ling, där validering ingår som en viktig beståndsdel, förutsätter även att individen tar ansvar för sitt eget livslånga lärande, och att det ges förutsätt- ningar för ett sådant ansvarstagande. Ökad digitalisering ger möjligheter för olika aktörer i utbildningssystemet att förstå näringslivets kompetens- behov, validera kunskap hos individer, samt utveckla utbildningarnas innehåll och hur de genomförs.

För att öka möjligheterna till kompetensutveckling eller omställning avser regeringen att ge Vinnova i uppdrag att finansiera innovativa sam- verkansprojekt mellan aktörer i näringsliv och aktörer från olika delar av

115

Prop. 2020/21:60 utbildningssystemet i syfte att stärka och utveckla infrastrukturen för kom- petensförsörjning och det livslånga lärandet.

Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 19 miljoner kronor 2021, 18 miljoner kronor 2022, 14 miljoner kronor 2023 och 14 miljoner kronor 2024 för utvecklad samverkan för kompetensförsörjning och livslångt lärande.

11.3Åtgärder som stärker högskolans kompetensförsörjning

11.3.1Villkoren för en forskarkarriär i högskolan ska vara goda

Högskolan är den största statliga sektorn sett till antalet anställda. Förvänt- ningarna på högskolan är också högt ställda när det gäller att uppnå det övergripande forskningspolitiska målet att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation. För att leva upp till kraven måste villkoren för dem som verkar i sektorn vara goda och både mäns och kvinnors kompetens måste tas tillvara. Tyd- liga karriärvägar och goda studie- och arbetsvillkor är viktiga förutsätt- ningar för att en utbildning på forskarnivå och en framtida karriär som forskare ska vara attraktiva val för den enskilde och för att universitet och högskolor ska vara attraktiva som arbetsgivare. I det ingår att högskolan även ska vara välkomnande för studenter, lärare, forskare och annan per- sonal med funktionsnedsättning. Lärosätena ansvarar för tillgängligheten, vilket inkluderar såväl utrustning och investeringar i lärosätenas fysiska, organisatoriska och pedagogiska tillgänglighet som utbildning av lärare och övrig personal, pedagogiskt utvecklingsarbete och andra åtgärder. Vid varje lärosäte finns det samordnare som stödjer studenter med funktions- hinder. För att underlätta för studenter med funktionsnedsättning i studie- situationen har de också möjlighet att få så kallat särskilt pedagogiskt stöd, 2019 utbetalades 90 miljoner kronor för sådant stöd. Goda villkor gynnar därmed både anställda och studenter och lägger grunden till hög kvalitet i forskning och högre utbildning.

I Styr- och resursutredningens betänkande En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6) anges de direkta ansla- gens betydelse för att upprätthålla en nödvändig infrastruktur, en väl fun- gerande karriärstruktur och rimliga anställningsvillkor för lärare och forskare. Forskarkarriärutredningens betänkande Trygghet och attrakti- vitet – en forskarkarriär för framtiden (SOU 2016:29) från 2016 visade att det saknades en sammanhållen karriärstruktur i svensk högskola. Utred- ningen pekade särskilt på att perioden efter doktorsexamen ofta präglades av osäkra villkor och otydlighet i vad som gäller för att meritera sig för en tillsvidareanställning.

116

Med detta betänkande som grund genomförde regeringen under 2017 och 2018 flera förändringar för att skapa tydligare och mer förutsägbara karriärvägar för doktorander och unga forskare. Som en del av reformen införde regeringen en nationell meriteringsanställning för viss tid, kallad biträdande lektor, i syfte att göra vägen till en tillsvidareanställning mer

överskådlig och transparent. Vidare avskaffades utbildningsbidraget, som	Prop. 2020/21:60
varit mindre fördelaktigt än en doktorandanställning, och en rad förbätt-
ringar gjordes i fråga om stipendiefinansierade doktoranders villkor.
Regeringen betonade också att det är angeläget att främja mobilitet mellan
lärosäten men även mellan lärosäten och andra samhällssektorer, t.ex.
näringsliv och offentlig verksamhet. I samband med reformen fick Univer-
sitetskanslersämbetet i uppdrag att utveckla uppföljningen av vissa anställ-
ningar, däribland meriteringsanställningar och visstidsanställningar, samt
mobiliteten i högskolan (U2017/03010).
Högskolan ska vara en jämställd, trygg och attraktiv arbetsplats
De åtgärder som har vidtagits utgör grunden i ett långsiktigt reformarbete
som regeringen nu bygger vidare på. Eftersom det gått kort tid sedan re-
formen gjordes är det ännu för tidigt att dra slutsatser om effekter. Den
nulägesbild som Universitetskanslersämbetets uppföljning ger är dock ett
viktigt underlag i det fortsatta arbetet, och regeringen avser att ge myndig-
heten fortsatt uppdrag att följa utvecklingen.
Nedan aviseras för riksdagens kännedom ett antal planerade åtgärder
som faller inom regeringens ansvarsområde och som syftar till att ytter-
ligare förstärka det pågående förändringsarbetet. Det är planerade åtgärder
inom ramen för regeringens myndighetsstyrning och regeringen avser
återkomma till dessa inom ordinarie processer. Eftersom reformarbetet är
fortlöpande kan regeringen i framtiden åter behöva se över och ompröva
vilka åtgärder som krävs.
När det gäller doktoranders villkor visar Universitetskanslersämbetets
statistik att andelen nybörjare på utbildning på forskarnivå med doktorand-
anställning har ökat markant under den senaste tioårsperioden, från 45 till
74 procent. Samtidigt har utbildningsbidrag helt upphört som försörjnings-
form bland nybörjarna, medan det i periodens början var 23 procent som
försörjde sig så (Universitetskanslersämbetets årsrapport 2020). Detta
tyder på att doktoranders villkor över tid har förbättrats. Frågan är fortsatt
prioriterad för regeringen. Arbetet med goda studie- och arbetsvillkor in-
om utbildning på forskarnivå är långsiktigt och nära sammanlänkat med
det fortgående arbetet med att göra högskolan till en tryggare och attrak-
tivare arbetsplats.
Målen för biträdande lektorer ska vara lärosätesspecifika
Som framgår av avsnitt 5 har högskolans forskande och undervisande
personal ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden. Gruppen biträ-
dande lektorer ökar dock endast svagt. Totalt sett utgör biträdande lektorer
två procent av den forskande och undervisande personalen i högskolan
(Universitetskanslersämbetet 2019, Vetenskapsrådet 2019). En kartlägg-
ning gjord av Sveriges Unga Akademi visar också att det hittills finns stor
variation mellan lärosäten och fakulteter/motsvarande i hur anställningen
används (SUA 2020).
Anställningen biträdande lektor är ett viktigt steg i ett genomtänkt
meriteringssystem och är avsedd att användas bredare än som ett renodlat
elitspår. Som statistiken från Universitetskanslersämbetet visar finns indi-
kationer på att den nya anställningsformen ännu inte har börjat användas i
önskvärd utsträckning och regeringen vill därför betona att det är viktigt	117

Prop. 2020/21:60 att universitet och högskolor arbetar aktivt med att öka antalet biträdande lektorer inom högskolan. Av högskolelagen framgår att högskolans verk- samhet ska bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning. Att undervisande lärare har aktuell insikt i och erfarenhet av forskning är ett sätt att stärka sambandet mellan utbildning och forskning. Därför bör normalt sett både utbildning och forskning ingå i vetenskapligt eller konstnärligt kompetenta lärares arbetsuppgifter. En anställning som biträdande lektor ger möjlighet att utveckla självständighet som forskare och meritera sig såväl vetenskapligt respektive konstnärligt som peda- gogiskt för att uppfylla behörighetskraven för en anställning som lektor. En användning av sådana anställningar är även ett led i att tidigt säkerställa att kvinnor och män har lika möjligheter att meritera sig så att det är indi- videns kunskaper och kompetens, inte individens kön, som har betydelse för forskarkarriären. Öppen och transparent rekrytering till alla anställ- ningar liksom till utbildning på forskarnivå är viktigt för kvalitet, mobilitet och jämställdhet. Regeringen avser att följa denna fråga.

Forskarkarriärutredningen föreslog att regeringen skulle sätta upp ett nationellt mål om en ökning av antalet biträdande lektorer. Vidare ansåg utredningen att ambitionen bör vara att andelen kvinnor minst motsvarar andelen i rekryteringsunderlaget. Eftersom universitets och högskolors profiler och förutsättningar varierar stort avser regeringen att, istället för ett nationellt mål, sätta upp lärosätesspecifika mål för biträdande lektorer. Regeringen avser att följa upp respektive lärosätes måluppfyllelse inom ramen för myndighetsstyrningen. I uppföljningen avser regeringen även att följa upp könsfördelningen bland nya biträdande lektorer.

Utifrån den nationella regleringen är det ett strategiskt arbetsgivaransvar för universitet och högskolor att själva organisera lokala meriteringssys- tem. Meriteringssystem kan spela en viktig roll i hur, utöver forsknings- meriter, exempelvis undervisning, samband mellan forskning och utbild- ning, och samverkan med omgivande samhälle premieras. Meriteringssy- stem med öppen och transparent rekrytering är också viktiga för att ge kvinnor och män lika möjligheter att meritera sig. Regeringen avser därför att följa upp lärosätenas strategiska arbete med karriärvägar och merite- ringssystem genom ett uppdrag till Universitetskanslersämbetet.

Andelen visstidsanställningar ska minska

När det gäller tidsbegränsade anställningar visar Universitetskanslers- ämbetets uppföljning att den totala andelen med en tidsbegränsad anställ- ning i svensk högskola är 34 procent mätt i antal personer (2018). Över tid har den totala andelen tidsbegränsat anställda minskat. Andelen varierar stort mellan lärosätena. Tidsbegränsade anställningar kan ha en positiv funktion genom att möjliggöra flexibilitet och kontinuerlig utvärdering, men kan även ha negativa konsekvenser. Det är därför viktigt att särskilja olika typer av tidsbegränsade anställningar. De tidsbegränsade anställ- ningar som utgår från högskolans särskilda reglering är en del av ett etab- lerat meriteringssystem eller en del av lärosätets samverkan med det omgivande samhället. Denna grupp utgörs av totalt 15 procent av anställ- ningarna mätt i antal personer. Här ingår bl.a. meriteringsanställningen biträdande lektor. En annan grupp av tidsbegränsade anställningar utgörs

118

främst av allmänna visstidsanställningar och vikariat och uppgår totalt till 19 procent mätt i antal personer.

Det är alltså fler personer i den senare gruppen än den förra. Mätt i antal personer har högskolan också en högre andel i den senare gruppen än arbetsmarknaden i stort – 19 procent jämfört med 16,8 procent (Univer- sitetskanslersämbetet 2019). Till viss del kan detta förklaras av forsk- ningens särskilda villkor, men andelen är ändå anmärkningsvärt stor med tanke på att anställningar i högskolan i regel kräver högre kvalifikationer, ofta doktorsexamen, än övrig arbetsmarknad. Denna typ av anställningar riskerar att bli en karriärmässig återvändsgränd för de kvinnor och män som därmed hamnar utanför det reguljära meriteringssystemet. Detta riskerar att skapa otrygghet och otydlighet. Regeringen anser att andelen visstidsanställningar bör minska och avser att följa upp frågan inom ramen för myndighetsstyrningen.

Staplade anställningar ska följas upp

Speciellt för högskolan är även att sådana tidsbegränsade anställningar som baseras på högskolans särskilda reglering kan varvas med andra tids- begränsade anställningar. Sådan stapling av olika anställningar kan göra att den totala tiden fram till en tillsvidareanställning blir mycket lång. Universitetskanslersämbetet har i sin uppföljning kunnat konstatera att stapling av tidsbegränsade anställningar förekommer, men kan inte utifrån de data som finns tillgängliga ge en heltäckande bild (Universitets- kanslersämbetet 2018). Därför avser regeringen att gå vidare med ett förs- lag från Forskarkarriärutredningen om utvecklad statistisk uppföljning på området. Regeringen avser ge en relevant myndighet i uppdrag att under- söka och analysera förekomst av staplingar av tidsbegränsade anställ- ningar.

Mobiliteten mellan högskolan och andra sektorer ska öka

Mobilitet, såväl mellan högskolan och det omgivande samhället som inom högskolan, bidrar till hög kvalitet i utbildning och forskning. T.ex. kan nationell och internationell mobilitet främja mer dynamiska forsknings- miljöer, ökad spridning av forskning, förbättrad professionsförankring i utbildningen och stärkt kompetensförsörjning.

Mobilitet mellan högskolan och det omgivande samhället kan ske både genom att adjungerad personal från olika delar av samhället är verksamma i högskolan och genom att högskolans forskande och undervisande perso- nal är verksamma vid företag, organisationer eller offentlig sektor. Forskarutbildade som en tid varit verksamma utanför universitetet och högskolor för med sig aktuella perspektiv från olika samhällssektorer, om de återvänder till ett lärosäte. Universitet och högskolor har genom sär- skild reglering i högskoleförordningen (1993:100) samt i kollektivavtal möjligheten att adjungera personal. Inom området medicin finns även en reglerad möjlighet att förena en anställning som professor eller lektor med en anställning vid en sjukvårdsenhet som är upplåten för medicinsk utbild- ning och forskning.

Som framgår i avsnitt 5 har de adjungerade anställningarna i svensk hög- skola ökat. Studier tyder emellertid på att mobiliteten i svensk högskola vid internationell jämförelse är relativt låg (Formas 2019) samt att den

Prop. 2020/21:60

119

Prop. 2020/21:60 varierar stort mellan olika områden och kategorier av anställda (Universi- tetskanslersämbetet 2020). När det gäller mobilitet mellan högskolan och andra sektorer är medicin och hälsovetenskap det område där denna är störst. Bland professorer och lektorer är mobiliteten mellan högskolan och andra sektorer förhållandevis låg. Istället är den störst inom kategorin annan forskande och undervisande personal utan doktorsexamen. Vad gäller mobilitet inom högskolesektorn är denna störst inom humaniora och konst samt samhällsvetenskap. När det gäller mobilitet i form av anställ- ning på flera lärosäten är detta vanligast bland professorer (Universitets- kanslersämbetet 2020).

Regeringen anser att mobiliteten bör öka och att det är ett strategiskt ansvar för varje lärosäte att på ett öppet och transparent sätt främja mo- bilitet vid exempelvis rekrytering och meritering. Regeringen avser därför att följa upp lärosätenas arbete med mobilitet inom ramen för myndighets- styrningen. Vidare avser regeringen att se över eventuella hinder för att förena en anställning vid ett universitet eller en högskola med en annan relevant anställning. Det gäller i synnerhet för personer som är i början av sin karriär och för vilka en förenad anställning skulle kunna vara ett viktigt led i meriteringen.

Både kvinnors och mäns kompetens ska tas tillvara

De statliga universiteten och högskolorna har en skyldighet enligt hög- skolelagen att alltid iaktta och främja jämställdhet mellan kvinnor och män i sin verksamhet (1 kap. 5 § andra stycket). Det ska vid beslut om anställ- ningar endast fästas avseende vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, i enlighet med regeringsformen och lagen om offentlig ans- tällning (1994:260). Statliga universitet och högskolor har sedan 2016 haft regeringsuppdraget Jämställdhetsintegrering i högskolor och universitet. I uppdraget ingår att varje universitet och högskola ska fortsätta arbeta utifrån en individuell plan för lärosätet med utvecklingsbehov, mål och aktiviteter som lärosätet avser att vidta samt beskriva på vilket sätt jäm- ställdhet ska integreras och bli en del av lärosätets ordinarie verksamhet.

Uppdraget har följts upp av Jämställdhetsmyndigheten som i sin slut- redovisning konstaterar att det är angeläget att universitet och högskolor fortsätter sitt jämställdhetsintegreringsarbete för att säkerställa fler och långsiktiga resultat. I Jämställdhetsmyndighetens slutredovisning görs bedömningen att uppdraget har intensifierat universitets och högskolors jämställdhetsarbete och förbättrat deras möjligheter att nå de jämställd- hetspolitiska målen. Regeringen delar Jämställdhetsmyndighetens bedöm- ning och har under 2020 aviserat att universitet och högskolor fortsatt ska arbeta med jämställdhetsintegrering.

120

Även Styr- och resursutredningen konstaterade att det finns problem med jämställdheten i högskolan och pekade bl.a. på att utbildningsvalen i stor utsträckning är könsbundna samt att kvinnor dominerar inom utbild- ning på grundnivå och avancerad nivå samt de lägre anställningskatego- rierna medan andelen män ökar högre upp i den akademiska hierarkin. Det är av den anledningen av yttersta vikt att universitet och högskolor arbetar för att skapa lika möjligheter för kvinnor och män att göra karriär och meritera sig, både inom utbildningen på forskarnivå och senare i forskar- karriären. Regeringen anser att kvinnor och män i högskolan ska verka på

lika och trygga villkor. För att åstadkomma jämställdhet inom forskningen är jämställd resursfördelning och jämställda villkor för forskare grundläg- gande förutsättningar.

Som framgår av avsnitt 14.1.5 avser regeringen att utveckla styrningen av universitet och högskolor. Jämställdhet är ett av de områden som kom- mer att följas upp. Regeringen bedömer att två jämställdhetsfrågor är prio- riterade i myndighetsstyrningen. Det första gäller andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer och det andra är könsfördelning vid val av utbildning.

Jämställdhet inom forskningen vid universitet och högskolor kan bl.a. mätas genom andelen kvinnor och män som är anställda som professorer, lektorer och i meriteringsanställningar, dvs forskarassistenter, biträdande lektorer och postdoktorer. Andelen kvinnor bland professorer var 30 pro- cent 2019, vilket är en ökning jämfört med 2009 då andelen kvinnor bland professorerna var 20 procent. När det gäller nyrekryterade professorer har rekryteringsmålet att hälften av de nyrekryterade professorerna ska vara kvinnor 2030 inte lett till någon förbättring under perioden 2017 till 2019. Majoriteten av universitet och högskolor har inte nått upp till sina mål för perioden. Detta motiverar fortsatta rekryteringsmål för professorer och ytterligare åtgärder kan även behöva vidtas.

Det är även av intresse att undersöka hur könsfördelningen ser ut i anställningskategorier som föregår professorsanställningar. Mellan åren 2009 och 2019 ökade andelen kvinnor bland lektorer från 42 procent till 47 procent. Under de senaste tio åren har andelen kvinnor ökat inom samt- liga anställningskategorier, med undantag för meriteringsanställningar på totalnivå.

Vetenskapsrådet var en av de första myndigheterna som ingick i regeringens satsning på jämställdhetsintegrering i myndigheter (JiM) och sedan 2013 har myndigheten haft ett fortsatt uppdrag för jämställdhets- integrering. Även Formas, Forte och Vinnova ingår i satsningen. Vetens- kapsrådet driver också ett nätverk för s.k. JiM-myndigheter med ansvar inom högskolan. Vetenskapsrådets arbete med jämställdhet visar att deras insatser för att utbilda och uppmärksamma personal och granskare på jäv och fallgropar vad det gäller jämställdhet har gett resultat. Beviljandegra- den vid ansökan om bidrag hos Vetenskapsrådet är sedan flera år jämn mellan män och kvinnor, även om tillfälliga variationer förekommer. Det är viktigt att bevara det goda resultatet som arbetet har bidragit till och att även fortsättningsvis aktivt jobba för ökad jämställdhet samt sprida med- vetenheten om hur jämställhetsfrågor bör hanteras i ansökningsbered- ningen.

Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att göra karriär inom uni- versitet och högskolor, meritera sig till de högsta anställningarna och till- delas forskningsmedel. Uppföljning visar dock exempelvis på snedrekry- tering till utbildningar samt i stegen mellan olika utbildningsnivåer och anställningar (Universitetskanslersämbetet 2016). Problemen utgör hinder för att Sverige ska nå de jämställdhetspolitiska målen (skr. 2016/17:10), t.ex. i fråga om lika möjligheter till karriärvägar, könsbundna studieval och genomströmning och för att Sverige även i framtiden ska vara en fram- stående kunskaps- och forskningsnation. Åtgärder för ökad jämställdhet inom högskolan är därför även fortsatt en prioriterad fråga för regeringen.

Prop. 2020/21:60

121

Prop. 2020/21:60

122

11.3.2Dimensionering av utbildning på forskarnivå

Att det finns tillräckligt många personer med utbildning på forskarnivå är viktigt för Sverige som kunskapsnation och för svensk konkurrenskraft. Komplexa samhällsutmaningar och höga krav på innovation skapar stort behov av spetskompetens i form av välutbildad arbetskraft. Tillgång till personer med utbildning på forskarnivå är också viktigt för kompetensför- sörjningen inom högskolesektorn och för kvaliteten i den högre utbild- ningen. Högskolans disputerade lärare fyller en viktig roll i att förmedla ett vetenskapligt förhållningssätt, vilket studenterna sedan har med sig i kommande yrkesutövning och som enskilda individer. Utbildningen på forskarnivå måste därför vara av hög kvalitet och adekvat dimensionerad.

Styr- och resursutredningen bedömde att både regeringen och lärosätena har ett ansvar att på sina respektive nivåer ha en uppfattning om omfattningen av utbildningen på forskarnivå och dess inriktning utifrån olika behov, att följa utvecklingen i ljuset av detta och vid behov vidta åtgärder. Universitetskanslersämbetets uppföljning är ett väsentligt under- lag till denna analys. Regeringen avser att ge fortsatt uppdrag till Univer- sitetskanslersämbetet att följa utvecklingen när det gäller dimensione- ringen av utbildning på forskarnivå.

Andelen i befolkningen som påbörjar en utbildning på forskarnivå bör öka

Av Universitetskanslersämbetets analyser framgår att andelen av den svenska befolkningen som påbörjar en utbildning på forskarnivå har halverats under det senaste decenniet. Minskningen gäller särskilt inom forskningsämnesområdena naturvetenskap och teknik. I jämförelse med de andra nordiska länderna har Sverige även tappat vad gäller antalet av- lagda doktorsexamina per miljoner invånare (Universitetskanslersämbetet 2019).

Mot denna bakgrund anser regeringen att andelen av den svenska be- folkningen som påbörjar och slutför en utbildning på forskarnivå bör öka. För att en forskarkarriär i Sverige ska betraktas som attraktiv är goda studie- och arbetsvillkor en förutsättning. På nationell nivå har regeringen genomfört flera förändringar inom högskolan för att skapa bättre karriär- vägar för doktorander och unga forskare. Som närmare beskrivs ovan är detta ett reformarbete som fortlöper. Universitet och högskolor har ett viktigt strategiskt ansvar för dimensioneringen av utbildningen på forskar- nivå som en del av ett genomtänkt internt meriteringssystem. Regeringen avser att följa upp lärosätenas arbete med karriärvägar och meriterings- system.

Behov av personer med utbildning på forskarnivå finns såväl inom hög- skola som näringsliv och offentliga aktörer i alla delar av landet. Univer- sitetskanslersämbetets uppföljning (2020) visar att dessa i dag främst arbetar inom kunskaps- och forskningsintensiva näringsgrenar, inom näringslivet och inom staten. Behoven av forskarutbildad arbetskraft ser olika ut inom olika branscher. För att få en uppdaterad bild av kompetens- behoven och en god arbetsmarknadskoppling är universitets och hög- skolors samverkan med näringsliv och omgivande samhälle av stor vikt.

Inom högskolan behöver tillgången på lärare med utbildning på forskar- nivå öka på vissa samhällsviktiga utbildningar, för att säkra kvalitet och

forskningsanknytning. Det är mot denna bakgrund som regeringen anser Prop. 2020/21:60 att den tidigare satsningen på forskarskolor inom lärar- och förskollärar-

utbildning bör förstärkas och att satsningar även bör göras på forskarskolor för lärare på hälso- och sjukvårdsutbildningar samt inom humaniora och samhällsvetenskap.

Fler utländska doktorander bör stanna i Sverige

Universitetskanslersämbetets uppföljningar visar att det sjunkande antalet svenska doktorander till stor del har kompenserats av att antalet utländska doktorander har ökat. Många av dessa har dock inte stannat kvar i Sverige. Över 60 procent av de utländska doktorander som examinerades i perioden 1998–2002 hade lämnat Sverige fem år efter examen (Universitets- kanslersämbetet 2019).

Regeringen anser att andelen utländska doktorander som stannar i Sverige bör öka. Det är viktigt att skapa förutsättningar för att både rekry- tera och behålla den kompetens denna grupp besitter. Som en följd av rege- ringens proposition Nya regler om uppehållstillstånd för forskning och studier inom högre utbildning (prop. 2019/20:9) har från den 1 januari 2020 särskilda uppehållstillstånd införts för forskning, studier inom högre utbildning och praktik med anknytning till högre utbildning. Reformen syftar till att locka fler studenter, forskare och andra högkvalificerade personer till Sverige och underlätta för dem som har utbildats i landet att stanna kvar och arbeta här.

12Samhällsutmaningen demokratiskt och starkt samhälle

I ett starkt och demokratiskt samhälle värnas människors liv och hälsa och samhällets funktionalitet. Grundläggande värden och normer så som rätts- statens principer och mänskliga fri- och rättigheter har en stabil förankring i befolkningen. Demokrati och säkerhet kan dock inte tas för givna. Sam- tidigt som mycket tyder på att det svenska samhället utvecklas positivt i termer av ökad öppenhet finns det negativa tendenser gällande organiserad brottslighet, terrorism, våldsbejakande extremism och minskad trygghet. Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck är fortsatt en stor samhällsutmaning. Det påverkar särskilt enskilda individer men är samtidigt ett allvarligt hot mot jämställdheten. Socioekonomiska skillnader och andra skillnader i människors uppväxt- och levnadsvillkor varierar mellan olika områden i landet samt påverkar och påverkas av segregationen. Dessa skillnader riskerar att minska sammanhållningen i samhället och kan skapa motsättningar mellan indi- vider och grupper.

Vårt samhälle utsätts såväl globalt som nationellt för stora påfrestningar. Katastrofer, hot och kriser orsakas av både människor och naturhändelser, ofta i interaktion dem emellan, och ställer stora krav på samhällets risk-

123

Prop. 2020/21:60 medvetenhet, motståndskraft och återhämtning. Behovet av kunskap om hur vi skapar och upprätthåller säkra samhällen har ökat.

Andra exempel på hot mot vår säkerhet kan vara cyberattacker, påver- kanskampanjer och informationskrigföring. Dessa hot behöver hanteras med såväl tekniska lösningar som kunskap om människor, omvärlden och samhällen och innebär viktiga överväganden beträffande balansen mellan säkerhet och frihet. Desinformation, propaganda och näthat sprids i dag snabbare och lättare än någonsin För att möta dessa utmaningar behöver medie- och informationskunnigheten och förmågan till källkritik öka och befolkningens motståndskraft mot desinformation stärkas. För att säker- ställa demokratisk, social och ekonomisk stabilitet i samhället behöver arbetet fortsätta med att förbättra informationssäkerheten, säkra den per- sonliga integriteten och tryggheten samt minska det demokratiska utan- förskapet.

I olika delar av världen hotas i dag universitets och högskolors roll som en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhället, liksom friheten att utforma forskning och utbildning. Det förekommer att universitet har tvingats till inskränkningar i sin verksamhet för att den anses strida mot de värderingar som makthavarna står för. Den akademiska friheten är ett kärnvärde i högskolans verksamhet och en förutsättning för forskning och utbildning på vetenskaplig och konstnärlig grund samt för lärosätenas roll som en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhället. Det oberoende sökandet efter ny kunskap är en princip som måste värnas och främjas. Tillgång till faktabaserad kunskap och information är viktiga red- skap för att stärka människors motståndskraft i påfrestande tider och för att långsiktigt värna de mänskliga rättigheterna på ett jämställt, säkert och hållbart sätt. Allmänhetens insyn i forsknings- och innovationsprojekt är också faktorer som kan bidra till att öka förståelsen för vetenskapliga pro- cesser.

	12.1	Högskolelagen bör ändras så att akademisk
		frihet främjas och värnas i högskolans
		verksamhet
	Universitet och högskolor har ett viktigt samhällsuppdrag och akademisk
	frihet är en förutsättning för verksamhetens kvalitet
	Universitet och högskolor har i uppgift att bedriva dels utbildning som
	vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund, dels vetenskaplig och konst-
	närlig forskning. I dessa uppgifter ingår ett ansvar att samverka med det
	omgivande samhället och verka för att kunskapsvinningarna kommer till
	nytta. Forskning, innovation och högre utbildning ska ytterst syfta till att
	främja hela samhällets utveckling och stärka samhällsbygget. Men kun-
	skapen som skapas vid och sprids från lärosätena ska också bidra till bild-
	ning och till enskilda individers utveckling, samhällsengagemang och kri-
	tiska tänkande.
	Ett utmärkande drag för verksamheten som bedrivs vid universitet och
	högskolor är att kunskapssökande och kunskapsspridning ska kunna ske
	fritt. Att fritt söka och sprida kunskap samt att fritt kunna vetenskapligt
124	granska olika företeelser i samhället utgör grunden för det som brukar

benämnas akademisk frihet. Den akademiska friheten är en förutsättning för att lärosätena ska kunna utföra sitt uppdrag med kvalitet och tro- värdighet, och därmed leva upp till de höga krav som samhället ställer.

Den akademiska friheten behöver skyddas

Akademisk frihet är en viktig beståndsdel i ett demokratiskt och starkt samhälle. Den kan dock inte tas för given utan behöver aktivt skyddas och främjas. Till exempel kan ett hårdare och mer polariserat debattklimat öka risken för att personer som deltar i det offentliga samtalet, inklusive forskare, utsätts för hot och hat. Vidare finns allt för många exempel runt om i världen där universitet och högskolor har tvingats till inskränkningar i sin verksamhet för att den anses strida mot de värderingar som makthavarna står för. Detta är ett hot mot yttrandefriheten, mot demokratin och mot en hållbar samhällsutveckling.

Den snabba spridningen av olika former av desinformation och propa- ganda i exempelvis sociala medier är en särskild utmaning. Samtidigt finns ett ökat behov av, och efterfrågan på, att öppet kunna ta del av och använda den oberoende och vetenskapligt grundade kunskap som har tagits fram vid och spridits från universitet och högskolor. Även i Sverige, där direkta hot mot den akademiska friheten kan synas avlägsna, finns det därför skäl att uppmärksamma frågan.

Det saknas en principbestämmelse om akademisk frihet i svensk lag

Universitet och högskolor som har staten som huvudman regleras i huvud- sak genom högskolelagen (1992:434) och högskoleförordningen (1993:100). I 1 kap. högskolelagen finns grundläggande mål och allmänna värderingar för verksamheten, t.ex. att den ska hålla hög kvalitet (4 §). Det är också i 1 kap. högskolelagen som högskolans uppgifter utbildning och forskning framgår (2 §). I 2 kap. högskolelagen finns övergripande be- stämmelser om lärosätenas organisation och i dess tredje kapitel finns bestämmelser om professorer och andra lärare. Högskoleförordningen kompletterar bestämmelserna i högskolelagen och innehåller bl.a. en exa- mensordning som anger vilka examina som får avläggas samt de mål om kunskaper och förmågor som ska uppnås för respektive examen.

Forskningens frihet skyddas i grundlagen (2 kap. 18 § RF) och i 1 kap.

6 § högskolelagen. Av regeringsformen framgår att forskningens frihet är skyddad enligt bestämmelser som meddelas i lag. I högskolelagen anges att för forskningen ska som allmänna principer gälla att forskningsproblem får fritt väljas, forskningsmetoder får fritt utvecklas och forskningsresultat får fritt publiceras. Bestämmelsen i högskolelagen fanns redan i den tidi- gare högskolelagen och överfördes 1992 till den nuvarande, medan bes- tämmelsen i grundlagen tillkom 2011.

Det finns emellertid i svensk författning ingen principbestämmelse om akademisk frihet som gäller generellt för universitets och högskolors verksamhet. Sådana bestämmelser finns i flera andra länders lagstiftning. I den norska universitets- och högskolelagen anges t.ex. att ”Universiteter og hoyskoler skal fremme og verne akademisk frihet.” (1 kap. 5 §).

Den akademiska friheten garanteras dock i EU-rätten, som är bindande för Sverige. EU-domstolen har nyligen i en dom i mål C-66/18 (HU), kommissionen v. Ungern (stora avdelningen), slagit fast att den ungerska

Prop. 2020/21:60

125

Prop. 2020/21:60	högskolelagen bl.a. strider mot den unionsstadgade akademiska friheten.
	Målet avser två ändringar i den ungerska högskolelagen som innebär att
	universitet från stater utanför EES, för att påbörja och fortsätta bedriva
	verksamhet i Ungern, måste visa att den stat där de har säte har ingått ett
	internationellt avtal med Ungern och även måste erbjuda högre utbildning
	i hemvistlandet. I sin dom konstaterar EU-domstolen inledningsvis att den
	akademiska friheten garanteras i allmänna ordalag i artikel 13 andra
	meningen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig-
	heterna, där det anges att ”[d]en akademiska friheten ska respekteras”. EU-
	domstolen anför vidare att rättigheter i stadgan som motsvarar sådana
	rättigheter som garanteras i Europeiska konventionen om skydd för de
	mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad
	Europakonventionen), har samma innebörd och räckvidd som i konven-
	tionen. I Europakonventionen hänvisas visserligen inte till den akademiska
	friheten. EU-domstolen konstaterar dock att det följer av praxis från
	Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att denna frihet är
	kopplad till bl.a. yttrandefriheten som stadfästs i artikel 10 i Europa-
	konventionen, vilket även finner stöd i den kommentar till artikel 13 i EU:s
	rättighetsstadga som återfinns i Förklaringar avseende stadgan om de
	grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17). Utifrån detta
	specifika perspektiv ska enligt EU-domstolen den akademiska friheten,
	såväl inom forskning som inom undervisning, garantera yttrandefrihet och
	handlingsfrihet, frihet att sprida uppgifter liksom frihet att utan
	begränsningar söka och sprida kunskap och sanning. Denna frihet är inte
	begränsad till akademisk eller vetenskaplig forskning, utan omfattar även
	friheten för akademiskt verksamma personer att fritt uttrycka sin
	ståndpunkt och sina åsikter (Europadomstolen, 27 maj 2014, Mustafa
	Erdoğan m.fl. mot Turkiet, CE:ECHR:2014:0527JUD000034604, § 40).
	Domstolen anför vidare att begreppet ”akademisk frihet” ska ges en
	vidare innebörd än detta. För att belysa olika aspekter av den akademiska
	friheten och fastställa om de omtvistade ungerska åtgärderna utgör en
	begränsning av den akademiska friheten, beaktar domstolen innehållet i
	den rekommendation 1762 (2006) som Europarådets parlamentariska för-
	samling antog den 30 juni 2006 med rubriken ”Den akademiska friheten
	och universitetens självständighet”. Av denna rekommendation framgår
	att den akademiska friheten även omfattar en institutionell och organisato-
	risk dimension eftersom det är en grundläggande förutsättning för att
	kunna bedriva undervisning och forskning att ingå i en infrastruktur. Enligt
	domstolen är även punkt 18 i rekommendationen om villkoren för lärare
	inom högre utbildning relevant. I den punkten stadgas det att ”självstän-
	dighet är det institutionella uttrycket för akademisk frihet och är ett nöd-
	vändigt villkor för att lärare och högre lärosäten ska kunna utföra sitt upp-
	drag”. I punkt 19 i samma rekommendation preciseras att ”det åligger
	medlemsstaterna att skydda de högre lärosätenas självständighet från alla
	typer av hot, oavsett var de kommer ifrån”. Mot denna bakgrund anför EU-
	domstolen att de omtvistade åtgärderna kan äventyra den akademiska
	verksamhet som berörda utländska högre lärosäten bedriver i Ungern och
	följaktligen beröva berörda akademiskt verksamma personer den själv-
	ständiga infrastruktur som är nödvändig för att de ska kunna bedriva sin
	vetenskapliga forskning och undervisning. Domstolen ansåg därför åtgär-
126	derna vara av sådan art att de kan begränsa den akademiska friheten vilken

skyddas i artikel 13 i stadgan och fastställde att Ungern genom att vidta de Prop. 2020/21:60 omtvistade åtgärderna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt

bl.a. artikel 13 i EU:s rättighetsstadga.

Styr- och resursutredningen föreslog i sitt betänkande En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6) att regeringen ska ta initiativ till förändringar i högskolelagen avseende vissa normer, däribland akademisk frihet. En departementspromemoria har där- efter tagits fram inom Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet), Ändringar i högskolelagen för att främja den akademiska friheten och tydliggöra lärosätenas roll för det livslånga lärandet (U2020/03053), och remitterats, se avsnitt 3. Promemorian remitterades innan EU-domstolen meddelade ovan nämnd dom C-66/18 (HU).

12.1.1Förslag till en ny bestämmelse i högskolelagen om akademisk frihet

Regeringens förslag: Det ska anges i högskolelagen att det som en all- män princip i högskolornas verksamhet ska gälla att den akademiska friheten ska främjas och värnas.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen lämnade dock inte något konkret författningsförslag,
utan föreslog att regeringen tar initiativ till förändringar i högskolelagen i
syfte att markera att lärosäten och staten som huvudman ska främja och
värna akademisk frihet, som en förutsättning för forskning och utbildning
på vetenskaplig grund samt för lärosätenas roll som en självständig och
kritiskt reflekterande kraft i samhället.
Remissinstanserna: En majoritet av de som har yttrat sig tillstyrker
eller har inte något att invända mot utredningens förslag. Detta gäller bl.a.
Statskontoret, Universitetskanslersämbetet, Vetenskapsrådet, Uppsala
universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Malmö univer-
sitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Högskolan i Borås, Högskolan
Dalarna, Högskolan i Halmstad, Konstfack, Sveriges universitets- och
högskoleförbund (SUHF), Sveriges universitetslärare och forskare
(SULF) och Sveriges förenade studentkårer (SFS). Malmö universitet
framhåller vikten av att aktivt värna och utveckla de akademiska värdena,
inte minst för att studenter, samarbetspartners och allmänhet ska känna
förtroende för lärosätena som oberoende producenter och förmedlare av
kunskap. Högskolan i Halmstad lyfter fram värdet av den akademiska
friheten då lärosätenas roll i ett demokratiskt samhälle ifrågasätts och be-
gränsas i allt fler länder.
Flera universitet och högskolor, t.ex. Lunds universitet, Örebro univer-
sitet och Luleå tekniska universitet påpekar att det är svårt att ta ställning
till förslagen eftersom utredningen inte har lämnat några konkreta för-
fattningsförslag.
Karlstads universitet och Mittuniversitetet m.fl. påtalar vikten av att
författningstexterna utformas på ett sådant sätt att de inte begränsar
lärosätenas institutionella autonomi.
Ett fåtal remissinstanser, Kungl. Tekniska högskolan (KTH), Försvars-
högskolan och Högskolan i Gävle, avstyrker utredningens förslag. KTH	127
	127

Prop. 2020/21:60	anser att fastställande av normer i högskolelagen innebär att man stänger
	dörren till att normer förändras över tid och att vissa förhållningssätt där-
	med cementeras. Försvarshögskolan varnar för en övertro på formell
	normstyrning genom allmänna och mångtydiga formuleringar i lag och ser
	en risk för dolda målkonflikter. Högskolan i Gävle anser att en särskild
	reglering i högskolelagen skulle innebära en ökad detaljstyrning av läro-
	sätenas verksamhet. I sitt svar avser högskolan utredningens samtliga
	framlagda förslag angående normer samlat.
	Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
	har inte något att invända mot promemorians förslag. Det gäller bl.a.
	Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande
	(Formas), Linköpings universitet, Region Västerbotten, Socialstyrelsen,
	Sophiahemmet högskola, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och
	Regioner, Sveriges universitetslärare och forskare (SULF), Universitets-
	och högskolerådet och Vetenskap och Allmänhet.
	Universitet och högskolor välkomnar generellt en bestämmelse i
	högskolelagen i syfte att främja och värna akademisk frihet som ett kärn-
	värde i högskolans verksamhet. Ett flertal, såsom Stockholms universitet
	och Umeå universitet, anser dock att statens ansvar för frågan bör tydlig-
	göras. Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) påpekar att
	Styr- och resursutredningen föreslog att ändringen skulle omfatta såväl
	lärosätenas eget som statens ansvar, medan promemorians perspektiv är
	snävare genom att betona den individuella akademiska friheten och läro-
	sätenas ansvar. SUHF ger därför förslag till en mindre förändring av
	skrivningen i lagtextens 1 kap. 6 § till ”För högskolornas verksamhet ska
	som allmän princip gälla att den akademiska friheten ska främjas och
	värnas”. Även ett flertal universitet och högskolor, bl.a. Göteborgs univer-
	sitet, Högskolan Dalarna, Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och Örebro
	universitet lämnar detta förslag i sina respektive remissvar. Högskolan i
	Skövde anser att även lärosätenas institutionella frihet, ofta benämnd auto-
	nomi, måste fastställas i lag.
	Ett antal remissinstanser, däribland Konstfack och Sveriges förenade
	studentkårer (SFS), ser positivt på att den akademiska friheten ska gälla
	hela högskolans verksamhet dvs. även utbildningen. Flera, däribland Hög-
	skolan i Halmstad och Linnéuniversitetet, anser dock att en tydligare och
	mer långtgående skrivning om detta hade varit önskvärd. Sveriges Unga
	Akademi anser att det är önskvärt att även utbildningens frihet stipuleras i
	lag på motsvarande sätt som forskningen. Kungl. Vetenskapsakademien
	föreslår att den inledande principbestämmelsen preciseras enligt följande:
	”I högskolornas verksamhet ska som allmän princip gälla att den
	akademiska friheten ska främjas och värnas så att forskningens och den
	högre utbildningens frihet tryggas”.
	Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) anser att det är
	oklart vad som uppnås med det föreslagna tillägget, samt att om ett tillägg
	ska göras bör den befintliga paragrafen skrivas om så att den uttryckligen
	även omfattar utbildningens akademiska frihet. Luleå tekniska universitet
	förordar att skrivningen placeras i en annan kontext där både forskning och
	utbildning, och sambandet dem mellan, framgår. Universitetskanslers-
	ämbetet är positivt till förslaget att skriva in akademisk frihet i högskole-
128	lagen som en allmän princip men anser att det är oklart i vilken utsträck-

ning lärares frihet att utforma utbildning avses. Det är enligt Universitets- Prop. 2020/21:60 kanslersämbetet centralt att detta inte får råka i konflikt med andra krav

som behöver ställas på utbildningars innehåll, bl.a. med hänsyn till studenters rättssäkerhet.

Uppsala universitet avstyrker förslaget så som det formulerats i promemorian och anser att även staten/huvudmannen har ett viktigt ansvar för upprätthållandet av akademisk frihet samt att utbildningens frihet bör markeras och ges ett tydligt lagskydd. Vetenskapsrådet anser att den föres- lagna formuleringen behöver kompletteras med vägledande principer för vad akademisk frihet innebär för utbildningens del och kan inte tillstyrka formuleringen utan en sådan komplettering. Södertörns högskola anser inte att de föreslagna ändringarna i högskolelagen är rätt väg att gå utan anser att akademisk frihet borde skrivas in i grundlagen.

Skälen för regeringens förslag

Den akademiska friheten är ett viktigt kärnvärde i högskolans verksamhet och bör markeras i lag

Akademisk frihet är ett kärnvärde i högskolans verksamhet och en förut- sättning för forskning och utbildning på vetenskaplig och konstnärlig grund samt för lärosätenas roll som en självständig och kritiskt reflekte- rande kraft i samhället. Bland annat mot bakgrund av ett hårdare samhälls- klimat och ett växande behov av vetenskapligt och konstnärligt grundad kunskap, anser regeringen att det finns anledning att uppmärksamma den akademiska frihetens betydelse och vidta förebyggande åtgärder för dess främjande och värnande.

Forskningens frihet är i dag reglerad i såväl grundlagen som i högskole- lagen. Till skillnad från i flera andra länder finns det dock ingen principbe- stämmelse i Sverige om akademisk frihet som gäller generellt för univer- sitets och högskolors verksamhet. Den akademiska friheten garanteras visserligen i EU:s rättighetsstadga, men regeringen anser att ett skydd för den akademiska friheten även bör komma till uttryck i nationell rätt. Rege- ringen anser därför, i likhet med majoriteten av remissinstanserna, att det finns behov av att fastställa en sådan princip i lag.

Med anledning av Södertörns högskolas synpunkt att ett skydd för den akademiska friheten bör skrivas in i grundlag snarare än i högskolelagen vill regeringen framhålla att omständigheten att en bestämmelse nu införs i högskolelagen inte innebär att det inte i ett senare skede skulle kunna bli aktuellt att ta in en bestämmelse om den akademiska friheten i regerings- formen. En sådan bestämmelse finns redan i fråga om forskningens frihet (2 kap. 18 §). Det finns också starka argument för att den akademiska fri- heten är så betydelsefull att en bestämmelse om denna frihet på grundlags- nivå kan vara motiverad. Grundlagsändringar tar dock lång tid att genom- föra. De måste tas fram efter en noggrann beredning och ha mycket bred parlamentarisk förankring. Regeringen ser det som angeläget att ett lag- skydd kommer på plats så snart som möjligt.

129

Prop. 2020/21:60

130

Flera aktörer har ansvar för att främja och värna den akademiska friheten

Regeringen instämmer i Styr- och resursutredningens syn att det är en del av statens roll och ansvar att värna och främja den akademiska friheten. Till skillnad från SUHF m.fl. remissinstanser på promemorian, ser dock inte regeringen att statens ansvar kan markeras genom att den föreslagna formuleringen i högskolelagen vidgas. Högskolelagen reglerar universitet och högskolors verksamhet, t.ex. deras uppgifter, ledning och organisa- tion. Staten har sedan en möjlighet till tillsyn och uppföljning av dessa bestämmelser. Däremot reglerar lagen inte statsmakternas närmare age- rande på högskoleområdet.

Statens ansvar och uppgift är att ge förutsättningar för att universitet och högskolor ska kunna utföra sitt uppdrag. Att främja och värna starka och ansvarsfulla lärosäten med hög grad av självbestämmande, t.ex. genom lagstiftning, är en del av detta. Åtgärder för att stärka lärosätenas själv- bestämmande har vidtagits, bl.a. 1993 års högskolereform och den s.k. autonomireformen 2010. Förslagen och bedömningarna i propositionen En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor (prop. 2009/10:149) innebar t.ex. långtgående avregleringar när det gäller hög- skolans organisation. Svenska universitet och högskolor har därmed goda möjligheter att själva bestämma hur verksamheten ska läggas upp och hur resurser ska användas. Utgångspunkterna i de genomförda reformerna har varit att universitets och högskolors självständighet är en viktig princip- fråga och en förutsättning för hög kvalitet i utbildning och forskning. För att universitet och högskolor ska kunna fylla sin samhällsuppgift bör de så långt möjligt stå fria från direkt statlig styrning och kunna gå dit det kritiska tänkandet och kunskapsutvecklingen leder. Dessa utgångspunkter gäller alltjämt och regeringen gör bedömningen att de står i god överens- stämmelse med EU-domstolens ovan nämnda dom C-66/18 (HU). Införan- det av en allmän principbestämmelse om akademisk frihet innebär ingen förändring i detta avseende.

De förslag till ändringar i högskolelagen som följer av denna proposition fokuserar främst på den akademiska friheten mellan individ och lärosäte. Den föreslagna bestämmelsen innebär inte heller någon detaljreglering av hur den akademiska friheten ska främjas och värnas på respektive lärosäte. Universitet och högskolor behöver arbeta aktivt med hur en princip- bestämmelse om akademisk frihet ska omsättas i praktiken. Lärosätes- ledningarna har ett ansvar för att prioritera frågan om akademisk frihet och värna en kultur som tillåter fritt kunskapssökande och fri kunskapssprid- ning inom de ramar som finns. Det finns också ett kollegialt ansvar att använda den akademiska friheten till att bidra med, och sprida, ny kunskap av hög kvalitet.

Fritt kunskapssökande och fri kunskapsspridning kan ibland involvera att ställa kontroversiella frågor och presentera oväntade resultat vilket i sin tur kan vara ett risktagande och i värsta fall medföra en ökad utsatthet för hat och hot. Eftersom forskning och högre utbildning bidrar till kunskaps- och samhällsutvecklingen är det av yttersta vikt att rädsla för hot och hat inte påverkar vilka ämnen som blir föremål för kunskapssökande och kunskapsspridning. Detta accentuerar lärosätesledningarnas arbetsmiljö-

ansvar och ansvar för att motverka hat, hot, våld och trakasserier inom Prop. 2020/21:60 sektorn.

Att en allmän princip om akademisk frihet föreslås införas i högskole- lagen innebär inte att högskolan eller de verksamma vid högskolan står fria från styrning eller reglering. Det fria kunskapssökandet och den fria kunskapsspridningen ska alltid utövas inom de rättsliga ramar som finns och utifrån den värdegrund som gäller. Utöver det regelverk som gäller för styrning av statliga myndigheter i allmänhet såsom exempelvis myndig- hetsförordningen, och universitet och högskolor i synnerhet, gäller lagar och riktlinjer i fråga om etik och värdegrund. Här kan nämnas lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor och lagen

(2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning (se avsnitt 6.4) samt den statliga värdegrunden för statsanställda som består av de sex principerna demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivitet och service (Statskontoret 2019).

En generell principbestämmelse till stöd för ett öppet akademiskt samtal

Regeringens förslag innebär att det i högskolelagen ska införas en be- stämmelse om att det i högskolornas verksamhet som en allmän princip ska gälla att den akademiska friheten ska främjas och värnas. Det som avses i författningsförslaget är den individuella akademiska friheten i hög- skolans verksamhet dvs. i både forskning och utbildning. Dessa hög- skolans uppgifter anges tidigt i högskolelagens första kapitel (1 kap. 2 §). Regeringen anser därför inte, i motsats till bl.a. Forte och Kungl. Vetenskapsakademien, att det i den nya paragrafen uttryckligen behöver framgå att även utbildningen omfattas. En generell principbestämmelse ger stöd till fritt kunskapssökande och fri kunskapsspridning i såväl forsk- nings- som undervisningssituationer.

Till skillnad från Uppsala universitet och Vetenskapsrådet anser rege- ringen inte heller att den generella principbestämmelsen bör kompletteras med specifika principer för utbildningens frihet på samma sätt som de principer som i dag finns för forskningens frihet. Villkoren för hur verksamheterna bedrivs skiljer sig åt och för utbildningen gäller, som Universitetskanslersämbetet påpekar, särskilda krav som bl.a. mani- festeras i examensordningen. Inte minst studenternas rättssäkerhet gör att utbildningen är mer reglerad än forskningen. Införandet av en princip- bestämmelse om akademisk frihet innebär ingen förändring i detta avseende.

Samtidigt ser regeringen vikten av att på ett principiellt plan markera att den akademiska friheten bör främjas och värnas i båda verksamheterna. För utbildningens del innebär det t.ex. att undervisning och andra lärande- situationer ska präglas av ett öppet samtalsklimat där olika idéer och perspektiv kan brytas mot varandra och oväntade, även kontroversiella, resultat lyftas fram. Både lärare och studenter, i ömsesidig respekt, har ett ansvar för att främja och värna en sådan kultur.

131

Prop. 2020/21:60 12.2 Satsningar på forskning

12.2.1 Ett nationellt forskningsprogram om brottslighet inrättas

De senaste årens utveckling i Sverige och omvärlden har kommit att innebära en lång rad utmaningar inom det brottsförebyggande, brotts- bekämpande och trygghetsskapande arbetet. Globaliseringen och teknik- utvecklingen innebär ständiga förändringar av kriminaliteten, vilket också kräver förändrade motåtgärder. Under de senaste åren har våldet i krimi- nella miljöer eskalerat, med en kraftig ökning av skjutningar och spräng- ningar där allt yngre personer, särskilt unga män och pojkar, utgör både förövare och offer. Mäns våld mot kvinnor, vålds- och sexualbrott mot barn och andra särskilt utsatta brottsoffer, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i ungas relationer samt sexuella trakasserier fortsätter att utgöra omfattande samhällsproblem. Andra hot är terrorism och våldsbe- jakande extremism, hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Sam- tidigt har också tryggheten minskat. Det finns även en problematik kring att få vittnen och målsäganden att vittna. Utvecklingen är allvarlig och krä- ver åtgärder inom en rad områden, inom och utom rättsväsendet.

132

Mot denna bakgrund är det viktigt att öka kunskapen om kriminalitetens orsaker, att stärka förmågan att förebygga och bekämpa brott, att öka upp- klaringen av brott, utveckla det trygghetsskapande arbetet, förändra normer samt att förbättra tvärsektoriell samverkan. Detta kräver en stärkt kunskapsbas samt utveckling och införande av arbetsmetoder, för att vara i takt med framtida samhällsutveckling och i större utsträckning än i dag utgå från vetenskap. Forskning behövs om vilka metoder som kan leda till en evidensbaserad och verkningsfull praktik, som bl.a. bidrar till att förebygga våld och andra brott samt förhindra återfall i brott. Möjligheter till närmare samarbete mellan forskning och praktik kan bidra till en sådan utveckling. Det behövs också mer kunskap om hur Sverige internationellt kan stärka kampen mot bl.a. organiserad brottslighet.

Regeringen anser mot bakgrund av detta att det behövs ett nationellt forskningsprogram om brottslighet som inkluderar såväl tillämpad forsk- ning som en mångfald av discipliner.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 10 miljoner kronor 2021, 24 miljoner kronor 2022, 45 miljoner kronor 2023 och 45 miljoner kronor 2024 för inrättande av ett nationellt forsk- ningsprogram om brottslighet.

12.2.2Ett nationellt forskningsprogram om segregation inrättas

Det finns betydande skillnader mellan olika områden och stadsdelar i landet avseende bl.a. skolresultat, utbildningsnivå, sysselsättning, in- komst, hälsa, livslängd, trygghet, demokratiskt deltagande samt involve- ring i kulturlivet. Den socioekonomiska segregationen påverkar samman- hållningen i samhället och riskerar att skapa motsättningar mellan människor och grupper. I områden med socioekonomiska utmaningar le- ver en betydande andel av befolkningen under lång tid i arbetslöshet och

med sämre levnadsvillkor, vilket medför stora kostnader såväl för ind- Prop. 2020/21:60 ividen som för samhället. Regeringen fattade 2018 beslut om en långsiktig

strategi för arbetet med att minska och motverka segregation (Ku2018/01462). I strategin konstateras bl.a. att arbetet behöver ske sektorsövergripande och präglas av långsiktighet samt ett kunskapsbaserat arbetssätt.

Redan i dag bedrivs forskning om segregation inom flera humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner. Regeringen gav 2017 Vetenskaps- rådet i uppdrag att göra en kartläggning av forskningen om segregation (U2017/04577). I återrapporteringen konstateras att det finns kunskaps- luckor, bl.a. om segregationens orsaker och dess utbredning. Därtill finns kunskapsluckor avseende segregationens långsiktiga konsekvenser och vilken koppling som finns mellan segregation och exempelvis människors skolresultat och utbildningsnivå, deltagande i demokrati och civilsam- hälle, arbetsmarknadsutfall, kriminalitet och trygghet, samt resursstarka hushålls flytt- och boendemönster. De villkor som råder för kvinnor och män i områden med socioekonomiska utmaningar skiljer sig delvis åt, bl.a. i fråga om förvärvsarbete, vilket visar på vikten att beakta jämställdhets- aspekter. Forskning om segregation behöver spänna över många olika dis- cipliner för att nämnda kunskapsluckor ska kunna överbryggas. Detta kräver en tvärvetenskaplig och tvärsektoriell forskningsansats.

Regeringen anser att ett nationellt forskningsprogram om segregation kan skapa förutsättningar för att höja kunskapen om segregation i en svensk kontext. Detta kan på sikt möjliggöra evidens- och kunskapsbase- rade reformer som kan bidra till att minska och motverka segregation i Sverige. Forskningsprogrammet kommer också utgöra en naturlig länk till EU:s forskningsprogram Horisont Europa.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 10 miljoner kronor 2021, 10 miljoner kronor 2022, 10 miljoner kronor 2023 och 10 miljoner kronor 2024 för inrättande av ett nationellt forsk- ningsprogram om segregation. Därtill kommer de befintliga medlen inom Vetenskapsrådets forskningsanslag på 20 miljoner kronor för forskning om jämlika villkor att föras över till det nationella forskningsprogrammet om segregation från och med 2023.

12.2.3Satsning på forskning om säkra samhällen

Målen för Sveriges säkerhet är att värna befolkningens liv och hälsa, sam- hällets funktionalitet och förmågan att upprätthålla grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. Dagens samhälle utsätts för påfrestningar och hot som kan leda till att dessa mål i vissa situationer kan bli svåra att tillgodose.

Några av de utmaningar som behöver hanteras är klimatförändringar, störningar i samhällsviktig verksamhet, organiserad brottslighet, socialt utanförskap, hot mot demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Det kan också gälla händelser med farliga ämnen s.k. CBRNE-hot (dvs. kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva hot), natur- olyckor och det över tid försämrade säkerhetspolitiska läget. Covid-19- pandemin och kommande pandemier är ytterligare exempel. Antagonis-

133

Prop. 2020/21:60 tiska hot mot vår säkerhet kan vara krig, påverkanskampanjer och infor- mationskrigföring, nätverksattacker och terrorism.

Genom ökad kunskap om vilka utmaningarna är ges bättre förutsätt- ningar för att skapa ett mer motståndskraftigt samhälle. Behovet av forsk- ning och kompetensuppbyggnad av betydelse för civilt försvar kan vara särskilt stort när det civila försvaret nu ska återuppbyggas. Forskning inom krisberedskap och civilt försvar är ömsesidigt förstärkande och spänner över många discipliner. Inriktningen för den fortsatta utvecklingen av det civila försvaret finns i regeringens proposition Totalförsvaret 2021–2025 (prop. 2020/21:30). I samma proposition anges inriktningen för forskning och utveckling specifikt för det militära försvarets behov för åren 2021– 2025. Det är även av vikt att främja internationell forskningssamverkan för att dra lärdom av internationella erfarenheter och genom utbyte och i samarbete med andra kunna generera och få tillgång till relevant kunskap.

Regeringen anser att det behövs en särskild forskningssatsning på säkra samhällen. Satsningen bör kunna innebära synergier med motsvarande satsning inom Horisont Europa. Satsningen kompletterar bl.a. den forsk- ningsfinansiering som redan genomförs av Myndigheten för samhälls- skydd och beredskap (MSB).

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 25 miljoner kronor 2021, 30 miljoner kronor 2022, 55 miljoner kronor 2023 och 55 miljoner kronor 2024 för forskning om säkra samhällen.

12.2.4 Konstnärlig forskning förstärks

	Begreppet konstnärlig forskning infördes i högskolelagen efter förslag i
	den forskningspolitiska propositionen 2012 (Forskning och innovation,
	prop. 2012/13:30). Konstnärlig forskning är därmed jämställd vetenskap-
	lig forskning i lag.
	Den konstnärliga forskningen spänner över ett vitt fält som bl.a. inklu-
	derar musik, teater, dans, bildkonst, fotografi, film och litterär gestaltning.
	Ofta är forskningen praktiknära, dvs. baseras på frågeställningar och meto-
	der hämtade ur forskarens eget konstnärskap. Forskningen kan exempelvis
	utgå från konstnärliga projekt där processer dokumenteras, tillgängliggörs
	och ger ny kunskap.
	Konstnärlig forskning spelar en viktig roll i att möta samhällsutma-
	ningarna. Liksom konsten är den konstnärliga forskningen en del i det
	demokratiska samtalet genom att debattera, ifrågasätta och gestalta komp-
	lexa frågor. Denna demokratiska uppgift är inte minst viktig i genomföran-
	det av Agenda 2030.
	Vidare bidrar konstnärlig forskning med metoder och estetik som kan
	gynna företagande, innovation, service, hälsa och välbefinnande. Här finns
	en efterfrågan inom såväl privat som offentlig sektor, inklusive hälsa och
	sjukvård. Detta speglas även i kommande Horisont Europa där de kultu-
	rella och kreativa näringarna tilldelas en nyckelroll i satsningar på tillväxt
	och välfärd.
	Konstnärlig forskning är ofta nära kopplad till vetenskaplig forskning
	och bidrar därigenom till forskarsamhället i stort. Exempelvis kan metoder
	från konstnärlig forskning användas för att stärka forskningsanknytningen
134	i högre utbildning. Konstnärlig forskning kan också spela en viktig roll i
134

tvärvetenskapliga samarbeten inriktade på att lösa tekniska och sociala ut- maningar.

Tidigare satsningar har gjorts på konstnärlig forskning

Sedan 2007 har regeringen gjort en rad insatser för att stärka svensk konst- närlig forskning och högre utbildning. Införandet av konstnärliga examina på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå samt etablerandet av begreppet konstnärlig forskning har gett strukturella förutsättningar för fältet att utvecklas på egna villkor.

Ett flertal satsningar har även gjorts i syfte att stärka finansieringen av den konstnärliga forskningen. Bland annat har Vetenskapsrådet fått i upp- drag att stödja konstnärlig forskning samt inrätta en kommitté för konst- närlig forskning. Efter den forskningspolitiska propositionen 2012 gjordes även en särskild satsning för att bygga upp en plattform för konstnärlig forskning i Stockholm. Fullt utbyggt satsades 26 miljoner kronor i högre anslag till den nya konstnärliga högskolan, Stockholms konstnärliga hög- skola, som bildades den 1 januari 2014 av verksamheterna vid de tidigare högskolorna Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan i Stockholm samt Stockholms dramatiska högskola. Efter den forskningspolitiska pro- positionen 2016 (Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50) gjordes ytterligare satsningar på konstnärlig forskning och utbildning på forskarnivå vid Konstfack, Kungl. Konsthögskolan och Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Totalt uppgick denna satsning till 25 miljoner kronor fr.o.m. 2018.

Den konstnärliga forskningen behöver strategiska förstärkningar

Svensk konstnärlig forskning är under snabb utveckling när det gäller metoder, teorier och tvärgående samarbeten. Forskningsresultaten får bred spridning och svensk konstnärlig forskning är drivande och synlig i ledande internationella sammanhang (Vetenskapsrådet Forskningsöver- sikt 2019, konstnärlig forskning).

Fältet har ytterligare potential att bidra med innovativa tankesätt och metoder till annan forskning och med egen kunskapsproduktion. För att möjliggöra detta avser regeringen att göra vissa strategiska förstärkningar.

Liksom inom vetenskaplig forskning är god tillgång till forskningsinfra- struktur en förutsättning för konstnärlig forskning av hög kvalitet. Konst- närlig forskning bedrivs ofta i högt specialiserade laborationsmiljöer, verkstäder, studior, ateljéer och scenmiljöer. Som i övriga forskningsom- råden ställer omställningen till ett öppet vetenskapssystem och den snabba digitaliseringen nya krav på teknisk infrastruktur. Det kan till exempel innebära att analogt hantverk behöver kombineras med digital teknik. Frågan är därför strategiskt viktig för fältets utveckling. Infrastruktur för konstnärlig forskning ingår i uppdraget till den särskilda utredare som ska lämna förslag om utveckling av organisation, styrning och finansiering av forskningsinfrastruktur på nationell nivå (dir. 2020:52). Utredningen ska redovisas senast den 31 maj 2021.

Vetenskapsrådet är den enda finansiären som har till uppgift att stödja området. Myndigheten finansierar konstnärlig forskning med ca 25 miljo- ner kronor per år, men har inga särskilda medel på sitt anslag för ändamålet och den genomsnittliga beviljandegraden är under 10 procent.

Prop. 2020/21:60

135

Prop. 2020/21:60 För att stärka förutsättningarna för konstnärlig forskning tillförs medel till Vetenskapsrådet. Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 10 miljoner kronor 2021, 10 miljoner kronor 2022, 15 miljoner kronor 2023 och 15 miljoner kronor 2024 för satsningen på konstnärlig forskning.

12.2.5Finansmarknadsforskningen förstärks

Spridningen av sjukdomen covid-19 har fått omfattande ekonomiska kon- sekvenser världen över. Omfattande stöd- och stimulansåtgärder har vid- tagits nationellt och globalt för att hantera effekterna. Det finansiella syste- met har en central betydelse för samhällsekonomin och det är därför viktigt att öka kunskapen om hur finansmarknaden fungerar.

Nuvarande anslag för finansmarknadsforskning, som uppgår till ca 30 miljoner kronor per år, används dels till långsiktig finansiering av forsk- ningscentrum, dels till tematiska utlysningar av projektmedel.

Det grundläggande syftet med finansmarknadsforskningen är att stödja utvecklingen av forskning som är både internationellt konkurrenskraftig och har en hög relevans för den finansiella sektorns aktörer i såväl privat som offentlig verksamhet. Forskningen ska bidra till att uppnå de av riks- dagen beslutade målen för finansmarknadsområdet.

Regeringen anser att finansmarknadsforskningen bör tillföras ytterligare medel i syfte att förbättra förståelsen för de nya utmaningar på finans- marknadsområdet som väntar i ekonomin framöver och möjligheterna att utveckla mer effektiva och träffsäkra verktyg för att hantera dessa.

Regeringen föreslår och beräknar i budgetpropositionen för 2021 att anslaget 1:16 Finansmarknadsforskning förstärks med 10 miljoner kronor 2021, 20 miljoner kronor 2022, 30 miljoner kronor 2023 och 30 miljoner kronor 2024.

12.3 Ytterligare åtgärder för ett demokratiskt och starkt samhälle

12.3.1 Åtgärder mot hat och hot mot forskare och andra

anställda inom universitet och högskolor

	Det offentliga debattklimatet har blivit hårdare och mer polariserat, i
	Sverige såväl som i omvärlden. Personer som deltar i det offentliga sam-
	talet och som engagerar sig i samhällsfrågor är särskilt utsatta för hat, hot
	och trakasserier. Förutom att journalister, förtroendevalda, konstnärer,
	opinionsbildare och representanter för det civila samhället utsätts har det
	också rapporterats att forskare och annan personal inom universitet och
	högskolor är utsatta. Därmed hotas även de akademiska kärnvärdena,
	eftersom några av högskolornas uppgifter är att samverka med det omgi-
	vande samhället, informera om sin verksamhet samt verka för att forsk-
	ningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta. Vissa discipliner
	och forskningsområden är mer utsatta och utsattheten är dessutom ofta
	genusbaserad, dvs hat, hot och trakasserier kan ta sig olika uttryck
136	beroende på om det riktas mot kvinnor eller män. I längden kan det leda
136

till ett samhälle där forskare inte vågar forska på viktiga områden och Prop. 2020/21:60 undviker att sprida, kommunicera och samverka kring sin forskning. Där-

med är det också ett allvarligt hot mot yttrandefriheten, mot demokratin och mot en hållbar samhällsutveckling.

Det oberoende sökandet efter kunskap är en princip som måste värnas och främjas. Forskare, studenter och andra anställda vid högskolor och universitet måste kunna känna sig trygga. Detta är en grundförutsättning för ett starkt och demokratiskt samhälle och en grundpelare för akademisk frihet. Akademisk frihet är också en förutsättning för att universitet och högskolor ska kunna uppfylla sitt samhällsuppdrag. Lärosätena ska kunna vara en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhället. Som framgår av avsnitt 12.1 föreslår regeringen i denna proposition därför änd- ringar i högskolelagen för att främja och värna den akademiska friheten. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2021.

Universitet och högskolor har, liksom alla arbetsgivare, ansvar för ett förebyggande arbete för sina anställdas säkerhet och trygghet samt för att vidta de nödvändiga åtgärder som krävs. Högskolor och universitet ska vara trygga arbetsplatser med bra arbetsvillkor och god arbetsmiljö, vilket är en grundläggande faktor för hög kvalitet. Högskolan ska jobba syste- matiskt med aktiva åtgärder mot hot, sexuella trakasserier och utsatthet.

Regeringen antog 2017 handlingsplanen Till det fria ordets försvar (Ku2017/01675) som avser åtgärder mot utsatthet för hot och hat bland t.ex. journalister, förtroendevalda, konstnärer och opinionsbildare. Inom ramen för handlingsplanen har en rad åtgärder vidtagits för att öka kunskapen om hot och hat, ge stöd till dem som utsätts samt stärka rättsväsendets arbete. Till exempel har Brottsoffermyndigheten tagit fram ett utbildnings- och informationsmaterial som finns på webbplatsen tystnainte.se. Information finns för både den som utsätts och den som möter utsatta personer och ska kunna användas brett av olika målgrupper. Det är av stor vikt att få en tydligare bild av hur situationen ser ut inom universitet och högskolor. Regeringen välkomnar därför den nationella kartläggning av forskares utsatthet som Sveriges universitets- och hög- skoleförbund genomför tillsammans med Sveriges universitetslärare och forskare samt Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet. Regeringen avser att följa frågan om hat och hot vid universitet och högskolor och vid behov vidta ytterligare åtgärder.

12.3.2Allmänhetens delaktighet i forskningsprocessen

Allmänhetens delaktighet i forskningsprocessen handlar om olika typer av interaktion mellan forskningen och det omgivande samhället. Det finns gott om exempel på att sådan interaktion har flera positiva effekter. Delak- tigheten kan exempelvis bestå av medborgarforskning, där allmänheten t.ex. bidrar till datainsamling, eller andra former av samskapande där aktörer på olika sätt ges inflytande i forskningsprocessen. Genom digitali- seringen skapas nya möjligheter att effektivisera samverkan och nyttig- göra ny kunskap på ett sätt som når hela samhället och alla delar av landet. När olika aktörer i det omgivande samhället aktivt involveras i forsknings- processen kan forskare bidra med kunskap om vetenskapliga analyser

samtidigt som allmänheten kan bidra med kunskaper och identifiera sam-

137

Prop. 2020/21:60 hällsrelevant och behovsmotiverad forskning. När forskningsprocessen öppnas upp och tillgängligheten till forskningsresultat ökar stärks forsk- ningens genomslag och användbarhet i samhället. Genom att fler grupper i samhället görs delaktiga i forskningen kan allmänhetens kunskap och förståelse för vetenskapliga processer och förhållningssätt utvecklas och den vetenskapliga kunnigheten stimuleras. Då kan förtroendet för forsk- ning och högre utbildning i hela samhället stärkas och motståndskraften mot desinformation och kunskapsresistens öka.

Viktiga åtgärder och aktiviteter som kan öka allmänhetens delaktighet pågår redan och ytterligare sådana är tänkbara. I den forskningspolitiska propositionen 2016 (Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50) lanserades nationella forsk- ningsprogram inom olika samhällsutmaningar. I denna proposition pre- senteras ytterligare satsningar på nya och befintliga nationella forsknings- program. Regeringen ser förutsättningar för att dessa program ska kunna involvera allmänheten i forskningsprocessen.

12.3.3 Spridning av forskningsbaserad kunskap

	Forskningskommunikation, där forskare på olika sätt deltar i det offentliga
	samtalet, är en viktig del i att göra forskningsbaserad kunskap mer till-
	gänglig i det omgivande samhället och att därmed bidra till att öka takten
	i omställningen till ett mer hållbart samhälle. Därmed finns potential att
	öka förtroendet för forskning och stärka möjligheten för allmänhet och
	beslutsfattare att fatta informerade och kunskapsbaserade beslut.
	Vetenskapsrådet har ett nationellt uppdrag att övergripande ansvara för
	samordning av kommunikation om forskning och forskningsresultat samt
	att ansvara för kommunikation om forskning och forskningsresultat inom
	sina områden. Övriga forskningsråd har ansvar för kommunikation inom
	sina områden. Myndigheter och institut som bedriver forskning har också
	ansvar och goda möjligheter att bidra till att sprida ny forskning och kuns-
	kap inom sina ansvarsområden. Målsättningen är att skapa goda förut-
	sättningar för att forskningsresultat sprids på bred front i det omgivande
	samhället och att främja dialog och interaktion mellan forskare och all-
	mänheten. I arbetet ingår bl.a. att Vetenskapsrådet utvecklar och tillhanda-
	håller kanaler samt ger forskare stöd och verktyg för att kommunicera och
	förklara sin forskning och sina resultat. Vetenskapsrådet har i samband
	med detta arbete konstaterat att forskningskommunikationen kan stärkas
	bl.a. genom gemensamma nationella plattformar för redaktionella sam-
	arbeten mellan forskare och kunskapsförmedlare. Genom att bättre ta till-
	vara delar av det arbete som aktörer inom forskningssystemet utför finns
	det förutsättningar för att utveckla sådana infrastrukturer för kunskaps-
	förmedling till såväl beslutsfattare som en bredare allmänhet. Att förmedla
	kunskap och information som är tillförlitlig och grundad är viktigt för ett
	starkt och demokratiskt samhälle. I avsnitt 14.2.2 föreslår regeringen att
	högskolelagen ändras när det gäller lärosätens samverkan med det om-
	givande samhället. Med ändringen vill regeringen förtydliga att läro-
	sätenas ansvar att föra ut kunskap och bidra till att den omsätts till sam-
	hällsnytta inte bör begränsas till enbart ursprungliga forskningsresultat
138	från det egna lärosätet. Den bör även avse den kunskap och kompetens
138

som högskolans lärare, forskare och studenter skapar eller tillägnar sig Prop. 2020/21:60 inom ramen för utbildnings- och forskningsverksamheten. Även sprid-

ningen av kunskap och forskningsresultat från undervisningssammanhang bör öka genom ökad fri och öppen digital tillgång till den undervisningen som sker. Se även avsnitt 10.2 där ytterligare åtgärder i fråga om digitali- sering av högre utbildning och forskning tas upp.

13 Förstärkning av forskningsinfrastruktur

Inom de allra flesta forskningsområden, såväl inom naturvetenskapliga och tekniska som inom konstnärliga och humanistisk-samhällsvetenskap- liga fält, är det nödvändigt att ha god tillgång till infrastruktur för att kunna bedriva internationellt konkurrenskraftig forskning. Begreppet forsknings- infrastruktur omfattar t.ex. centrala forskningsanläggningar, databaser, avancerade mätverktyg, forskningsbibliotek, biobanker och storskaliga beräkningsresurser, alltså verktyg eller resurser som är nödvändiga för att bedriva forskning.

Forskningsinfrastrukturer har kommit att spela en allt mer central roll inom forskarsamhället, bl.a. på grund av mer komplexa vetenskapliga frågor, utveckling av avancerad teknik, digitaliseringen och ökade data- mängder. Forskningsinfrastrukturer innebär ofta långsiktiga ekonomiska åtaganden för ett enskilt lärosäte, ett institut, en myndighet eller för ett land och har därmed stor strategisk betydelse. Den snabba tekniska utveck- lingen och alltmer avancerad utrustning innebär dock ökade kostnader för investeringar, säkerhet och drift av forskningsinfrastruktur. Denna utveck- lingstrend kan ses såväl i Sverige som i övriga världen.

Sverige har flera forskningsinfrastrukturer som håller internationellt sett mycket hög kvalitet och som bidrar till att stärka Sverige som forsknings- och innovationsnation. Ett exempel på en sådan infrastruktur är det natio- nella centret för livsvetenskaplig forskning (SciLifeLab) med verksamhet i Stockholm och Uppsala. Den radaranläggning som finns i Kiruna, och som är en del av det internationella samarbetet EISCAT (se avsnitt 8), är ett ytterligare exempel. EISCAT:s radarsystem används bl.a. för forskning om jordens övre atmosfär.

Vidare har Sverige två världsunika forskningsinfrastrukturer som kan användas för att med hjälp av neutroner respektive röntgenljus studera de allra minsta strukturerna i olika typer av material. Det är dels den europeiska neutronkällan European Spallation Source (ESS), dels den närliggande nationella anläggningen MAX IV, världens ljusstarkaste synkrotron inom röntgenljusområdet. Att anläggningarna finns i Sverige ger förutsättningar för svenska forskare att aktivt medverka till de potentiella vetenskapliga genombrotten som ESS och MAX IV kan bidra till när det gäller avancerade och nya material inom många olika områden såsom läkemedel, kemi, livsmedel, förpackning, energi, elektronik, kulturarv och fordon. En grön omställning kan gynnas av dessa långsiktiga investeringar i storskalig infrastruktur, vilket motiverar ytterligare satsningar.

139

Prop. 2020/21:60 Regeringen ser behov av en förstärkning av resurserna till forsknings- infrastruktur. I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar rege- ringen en total ökning av Vetenskapsrådets anslag för forskning med 1 100 miljoner kronor 2021, 1 174 miljoner kronor 2022, 1 270 miljoner kronor 2023 och 1 505 miljoner kronor 2024. Vidare föreslår och beräknar rege- ringen i budgetpropositionen för 2021 en ökning av Vinnovas anslag för forskning och utveckling med 545 miljoner kronor 2021, 492 miljoner kronor 2022, 409 miljoner kronor 2023 och 614 miljoner kronor 2024. Nedan redovisas de medel som avsätts för satsningar på forskningens infrastruktur.

13.1Forskningsinfrastrukturer skapar nya möjligheter

Allt mer komplexa vetenskapliga frågeställningar och behov av fakta för att kunna möta de globala samhällsutmaningarna driver på behoven av forskningsinfrastruktur. Hur den biologiska mångfalden påverkas av de pågående klimatförändringarna och hur förekomsten av växthusgaser i vår atmosfär varierar, är exempel på forskningsfrågor som kräver tillgång till omfattande forskningsinfrastrukturer, t.ex. mätstationer för att mäta växt- husgaser och fältstationer för miljöer på land. Likaså kräver studier om havens temperatur och inverkan på de marina miljöerna tillgång till avan- cerade forskningsfartyg. Kraven på att kunna studera olika typer av förändringar och dess orsaker ökar inom flera fält, vilket i sin tur förut- sätter observationer som täcker långa tidsperioder. Inte minst gäller detta miljö- och klimatforskning, humaniora, samhällsvetenskap och stora delar av den medicinska forskningen. Det krävs därför en ökad kapacitet för att producera, lagra och distribuera data och scenarier i långa tidsserier, inte minst på klimatområdet. Även utvecklingen inom den konstnärliga forsk- ningen ställer höga krav på forskningsinfrastruktur.

Avancerad forskningsinfrastruktur utgör en viktig plattform för tvär- sektoriella forsknings- och innovationssamarbeten. Det leder till att idéer föds och nya möjligheter till forskning uppstår. Runt en infrastruktur kan forskningsmiljöer skapas, som kan stärka Sveriges konkurrenskraft som investeringsland och därigenom attrahera internationell spetskompetens och erbjuda möjligheter för utländska företag att investera. Avancerad forskningsinfrastruktur utgör därtill en resurs för näringslivet och är i många fall en utgångspunkt för samarbeten mellan företag och högskola. Detta leder till ökad konkurrenskraft för forskning och företag, utveckling av nya arbetstillfällen samt regional utveckling. På så sätt kan de investe- ringar som görs i infrastruktur i hela landet komma samhället till godo. När Sverige deltar i internationella infrastruktursamarbeten uppstår också nya affärsmöjligheter för svenska företag, t.ex. att leverera tekniska kom- ponenter eller att delta i instrumentutveckling.

140

Forskningsinfrastrukturer spelar en central roll för att forskning och innovationer ska kunna bidra till att möta samhällsutmaningar och nå de globala hållbarhetsmålen. Genom att bl.a. stärka grundforskningens kapa- citet och bidra till utveckling av tillämpad, verksamhetsnära och tvärsek- toriell forskning, utgör forskningsinfrastrukturer viktiga plattformar.

13.2

Finansiering av forskningsinfrastruktur

Prop. 2020/21:60

13.2.1Ökade anslag till Vetenskapsrådets finansiering av forskningsinfrastruktur

Vetenskapsrådet har ett övergripande nationellt ansvar för forsknings- infrastruktur, inklusive åtaganden i de forskningsinfrastrukturer som be- drivs i internationellt samarbete, som t.ex. den kärnfysikanläggning som drivs av European Organization for Nuclear Research (CERN) och de astronomiska observatorierna organiserade av ESO (European Southern Observatory). Dessa internationella samarbeten är helt centrala för att forskare i Sverige aktivt ska kunna delta i och genomföra avancerade expe- riment, komplexa observationer och omfattande datainsamlingar. Samti- digt innebär internationella åtaganden ökande kostnader vilket i kombina- tion med en svag kronkurs gjort att Vetenskapsrådets budget för infrastruk- tur har urholkats under flera år.

Sverige behöver kunna möta det ökade behovet av stora beräkningsre- surser, lagring av data, hantering av känsliga data och ökade krav på öppna forskningsdata. Behoven av e-infrastruktur ökar mycket snabbt, något som både är en förutsättning för och en konsekvens av utvecklingen av artifi- ciell intelligens (AI) och nyttjandet av maskininlärning inom ett växande antal forskningsområden.

Det nationella centret för datorresurser (SNIC) erbjuder beräkningsre- surser och användarstöd till svenska forskare. Sverige är i dag också enga- gerat i ett europeiskt samarbete för högpresterande datorsystem (Euro- HPC) och ingår där i ett konsortium lett av Finland som syftar till att geme- samt bygga en superdator kallad LUMI (Large Unified Modern Infrastructure). Superdatorn LUMI kommer att vara tillgänglig från och med 2021 och då ha en tio gånger så hög prestanda som Europas snabbaste superdator i dag. Det finns dock behov av ytterligare beräkningsresurser för att kunna möta efterfrågan.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 400 miljoner kronor 2021, 450 miljoner kronor 2022, 450 miljoner kronor 2023 och 450 miljoner kronor 2024 för satsningar på forskningsinfra- struktur.

13.2.2Den europeiska neutronkällan

Efter budgivning och förhandling i konkurrens från bl.a. Spanien och Ungern, enades de europeiska forskningsministrarna den 28 maj 2009 om att den europeiska neutronkällan, benämnd ESS (European Spallation Source), skulle byggas i Sverige. Den avancerade forskningsanläggningen som är under uppbyggnad utanför Lund är nu till ca 70 procent färdigställd och förväntas kunna ta emot användare från 2023. Ett europeiskt konsor- tium med tretton medlemsländer (Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Schweiz, Spanien, Polen, Norge, Tjeckien, Ungern och Estland) ansvarar för styrning och finansiering av anlägg- ningen. En central fråga för konsortiet under kommande år handlar om att tillförsäkra ESS en långsiktig driftsfinansiering på en nivå som möjliggör att anläggningens stora kapacitet kan utnyttjas maximalt.

141

Prop. 2020/21:60 Att bygga ESS är i sig ett forsknings- och utvecklingsprojekt. De extremt höga kravspecifikationerna i konstruktionen leder till nya inno- vationer och tekniska landvinningar. Den tekniska utvecklingen inom pro- jektet har inneburit att ESS förväntas bli ännu kraftfullare än vad som ursprungligen var planerat. I genomsnitt beräknas ESS bli ca 20 gånger mer kraftfull än dagens motsvarande anläggningar. En sådan prestanda- höjning öppnar för helt nya typer av banbrytande studier. Därför förväntas ESS kunna ge vetenskapliga genombrott inom många områden, såsom livsvetenskaper, medicin och materialvetenskap med tillämpningar inom t.ex. läkemedelsutveckling, miljö och klimat, och transporter.

ESS är en europeisk forskningsinfrastruktur på svensk mark och utgör en unik möjlighet för Sverige som kunskapsnation. Den närliggande forsk- ningsanläggningen MAX IV och utvecklingen av en gemensam forsk- nings- och innovationsmiljö runt dessa anläggningar innebär en chans att etablera ett ledande forskningscentrum för material- och livsvetenskaper (se avsnitt 13.2.3). För att Sveriges investeringar i ESS och MAX IV ska gynna kompetensuppbyggnad, konkurrenskraft och innovationer är det angeläget att verka för god kunskap om dessa forskningsanläggningars potential och att säkerställa att anpassat användarstöd finns, t.ex. för före- tag. För Sverige som värdland är det även viktigt att säkerställa att konst- ruktion, underhåll och uppgradering av ESS sker på ett kostnadseffektivt sätt samt att underlätta för ESS att utvecklas t.ex. genom att skapa attrak- tiva villkor för utländsk arbetskraft. De kostnader som medföljer värdskapet motiveras, förutom av de rent vetenskapliga skälen, av att placeringen av ESS på svensk mark kan innebära fördelar för Sverige i form av kompetensförsörjning, innovationer, ekonomisk utveckling och skatteinkomster. Det behöver säkerställas att konstruktionen av ESS kan färdigställas enligt tidsplanen för att projektet inte ska bli dyrare. För att tidsplanen ska hållas behöver Sverige tidigarelägga sina utbetalningar, vilket kräver en tillfällig ökning av utbetalningarna på 200 miljoner kronor per år under perioden 2021–2025.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagsökning för forskning avsätts 340 miljoner kronor 2021, 225 miljoner kronor 2022, 120 miljoner kronor 2023 och 120 miljoner kronor 2024 för satsning på ESS. Satsningen pågår t.o.m. 2025.

13.2.3 Röntgenljusanläggningen MAX IV

	Röntgenljusanläggningen MAX IV, utanför Lund, är Sveriges största
	nationella infrastruktursatsning och en världsledande infrastruktur för
	forskning och innovation inom materialvetenskap, strukturbiologi och life
	science. Den används för forskning som ska lägga grunden för att utveckla
	exempelvis förbättrad energiförsörjning och nya material och läkemedel.
	Under covid-19-pandemin har MAX IV öppnat ett snabbspår som ställt
	MAX IV:s avancerade instrument till förfogande för att bidra till snabbare
	kunskap om det nya coronaviruset.
	MAX IV invigdes 2016 och har stegvis tagits i drift. Anläggningen är
	en teknisk revolution och runt om i världen kopieras nu konstruktionen.
	MAX IV har snart tio instrument, s.k. strålrör, tillgängliga för användning.
142	Dessa strålrör är anpassade till olika forskningsfrågor, exempelvis kom-
142

mer strålröret ForMax att bli ett instrument specialanpassat för forskning Prop. 2020/21:60 om biobaserade material.

Forskningsanläggningarna ESS och MAX IV ger unika möjligheter att möta vår tids stora utmaningar. Att utveckla nya material för att klara allt från att ta fram effektivare batterier och solceller till hållbar produktion av kläder och förpackningar kräver bl.a. att forskare och företag har tillgång till neutronspridningskällor som ESS och ljussynkrotroner som MAX IV. Till exempel har MAX IV använts för att bättre förstå hur vattenfilter för att göra färskvatten av saltvatten egentligen fungerar, vilket i förläng- ningen kan vara en nyckel för att lösa världens brist på färskvatten.

Samlokaliseringen av ESS och MAX IV innebär stora möjligheter att stärka och utveckla Sveriges forsknings- och innovationskraft inom flera områden där svenska forskare och företag redan i dag har hög kompetens. Det ger unika möjligheter att utveckla Sverige samt bidra till den globala utvecklingen. Potentialen för synergieffekter inom en gemensam forsk- nings- och innovationsmiljö för ESS och MAX IV där tvärvetenskaplig och tvärsektoriell samverkan mellan högskola, näringsliv och anlägg- ningar sker är stor. MAX IV beräknas ta emot ca 2000 användare per år när anläggningen är i fullt bruk. För att säkra att potentialen i anläggningen kan utnyttjas fullt ut av forskare och företag behövs fortsatt stöd till, och förenkling för, användare från t.ex. näringslivet samt ökade medel till driften av MAX IV. Vidare bör den finansiering som sker från lärosäten och andra forskningsfinansiärer, vilken tillsammans uppgår till 75 mil- joner kronor per år, upprätthållas för att säkerställa driften av MAX IV.

Inom ramen för Vetenskapsrådets anslagför forskning avsätts 50 mil- joner kronor 2021, 55 miljoner kronor 2022, 70 miljoner kronor 2023 och 80 miljoner kronor 2024 för satsning på MAX IV.

13.2.4Forskningsfartyget Oden

Polarforskningssekretariatet står inför en period med ökade kostnader samtidigt som behovet av expeditioner i polarområdena är stort och kräver lång planering. Forskningsfartyget Oden är en isbrytare utrustad med avancerad vetenskaplig utrustning och byggd för att genomföra forsk- ningsexpeditioner i polarhaven. Enligt Sveriges strategi för den arktiska regionen är den polarforskning som genomförs med Oden som plattform central för Sveriges roll i Arktis och för vårt internationella klimat- och miljöarbete (skr. 2020/21:7). En ny överenskommelse med Sjöfartsverket om hyra av Oden från 2019 medför ökade kostnader avseende drivmedel, teknikutveckling och investeringsbehov. För att behålla nuvarande aktivitetsnivå under perioden 2021–2024 för den fartygsbaserade forsk- ningen behövs en förstärkning.

Inom ramen för Vetenskapsrådets forskningsanslag avsätts 17 miljoner kronor 2021, 17 miljoner kronor 2022, 17 miljoner kronor 2023 och 17 miljoner kronor 2024 för satsning på Oden.

143

Prop. 2020/21:60 13.2.5	Forskningsinfrastruktur av särskilt värde för
	svenskt näringsliv

144

Avancerad forskningsinfrastruktur utgör en strategisk investering som måste kunna nyttjas av forskare inom både akademi och näringsliv. För att få största möjliga utbyte av investeringarna i forskningsinfrastruktur krävs att de används i så hög grad som möjligt. Regeringen har därför som en av sina målsättningar att nyttjandegraden av nationell forskningsinfrastruktur ska öka och att användarna ska representera en bredd av aktörer för att stimulera till tvärsektoriella samarbeten.

Svenska företag är underrepresenterade både som användare av forsk- ningsinfrastruktur och som leverantörer i konstruktionsfasen av högtekno- logiska forskningsanläggningar, samt vid instrumentutveckling. Initiativet Big Science Sweden, som i dag drivs som ett tidsbegränsat projekt, stödjer svenska företag som leverantörer av högteknologi till forskningsanlägg- ningar nationellt och internationellt och förmedlar kontakter mellan näringsliv och akademi.

Vinnova medverkar i flera stora forskningsinfrastruktursatsningar, så- som arbetet med att etablera en nationell teknikparksfunktion med ansvar för att samordna utvecklingen av innovationsmiljön och mötesplatsen vid ESS och MAX IV. Vinnova bidrar till att forskningsinfrastrukturer till- gängliggörs för svenskt näringsliv.

För att öka Vinnovas förmåga att ge stöd till svenska företag att nyttja och utveckla svenska och internationella forskningsanläggningar tillförs ytterligare resurser. De ökade medlen ska även bidra till finansiering av särskilt intressant forskningsinfrastruktur för näringslivet som användare och leverantör.

Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 28 miljoner kronor 2021, 28 miljoner kronor 2022, 28 miljoner kronor 2023 och 28 miljoner kronor 2024 för satsningen på forsknings- infrastruktur av särskilt värde för svenskt näringsliv.

De areella näringarna och den forskning som bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet har särskilda förutsättningar och kan inte i samma utsträckning som andra forskningsområden samverka om forskningsinfra- struktur. Det handlar om exempelvis om fast infrastruktur över stora ytor och möjlighet att bedriva experiment över lång tid inom jordbruk, skog eller djurhållning.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår regeringen en ökning med 70 miljoner kronor 2021 avseende forskningsinfrastruktur till anslaget Sve- riges lantbruksuniversitet. Regeringen avser medge försäljning för sam- hällsbyggnadsändamål av delar av Sveriges lantbruksuniversitets mark till Uppsala kommun (prop. 2020/21:1, utg.omr. 23).

13.3Utredning om organisation, styrning och finansiering av forskningsinfrastruktur

Forskningsinfrastrukturer är ofta kopplade till universitet eller högskolor men kan även drivas av t.ex. ett institut eller en expertmyndighet. Organi- sations- och styrningsformer varierar mycket beroende på t.ex. infra-

strukturens omfattning eller dess användningsområde. För att möjliggöra Prop. 2020/21:60 utveckling, ökad tillgänglighet och effektiv drift av en infrastrukturs verk-

samhet behövs en ändamålsenlig organisationsform med tydliga roller och beslutsvägar.

Finansieringen av avancerade forskningsinfrastrukturer är ofta komplex och sker med stöd av olika finansieringskällor. I dag saknas en överblick över de olika finansiella stöd som betalas ut till infrastruktur från olika typer av finansiärer, dess omfattning och nivå, vilka kostnader som för- delas mellan olika finansiärer och hur länge det finansiella stödet varar. För att kunna genomföra en strategisk planering på nationell nivå krävs att det finns en tydlig bild av befintlig forskningsinfrastruktur, vilka tjänster som utförs, vad den kostar och hur den finansieras.

Redan när en ny forskningsinfrastruktur etableras bör en långsiktig plan för hur driftskostnaderna ska finansieras tas fram. Det behövs även en plan för avveckling. För nationella forskningsinfrastrukturer, som drivs gemen- samt av universitet och högskolor och används av forskargrupper från många av landets lärosäten, behövs därför en tydlig och transparent modell när det gäller lämplig ansvarsfördelning avseende driftskostnader.

Regeringens mål är att Sverige ska ha en forskningsinfrastruktur av hög kvalitet som ska vara ett effektivt stöd för att möta samhällsutmaningarna och stödja genomförandet av FN:s globala mål för hållbar utveckling (Agenda 2030). Forskningsinfrastrukturen ska vara tillgänglig för en så bred användning som möjligt. Tydliga och transparenta regler för tillträde till utrustningen, användarstöd och annan service för nya användar- grupper, är viktiga principer. Regeringen har därför tillsatt en utredning om organisation, styrning och finansiering av forskningsinfrastruktur (dir. 2020:52). Utredningen ska lämna förslag på alternativa finansierings- modeller för forskningsinfrastruktur samt på ändamålsenliga organisa- tions- och styrningsformer för nationella forskningsinfrastrukturer. Utre- daren ska i det arbetet även ta hänsyn till säkerhets- och försvarspolitiska behov. Vidare ska utredningen föreslå hur ett system för nationell prio- ritering av forskningsinfrastruktur kan utformas samt hur e-infrastruktur för forskningsdata kan organiseras på nationell nivå. Målsättningen är ett effektivt system på nationell nivå som möjliggör en strategisk prioritering av infrastruktursatsningar. Utredningen ska lämna sitt betänkande senast den 31 maj 2021.

14Högskolors och universitets centrala roll i samhällsbygget

Som nämnts är Sverige det land inom EU som satsar mest på forskning
och utveckling i relation till BNP (se avsnitt 5). Sveriges universitet och
högskolor är den största statliga sektorn räknat till antalet anställda och ca
400 000 studenter på hel- eller deltid. För att uppnå målet om att Sverige
ska vara en ledande kunskapsnation har regeringen som mål att det ska ske
en kvalitetsförstärkning av forskningen. Lärosätena har ett tydligt ansvar
för att verksamheten bedrivs så att hög kvalitet uppnås och andra myndig-	145

Prop. 2020/21:60 heters arbete med uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkringsarbete bidrar till att ytterligare stärka och utveckla forskningens kvalitet, vilket beskrivs i detta avsnitt.

Därutöver presenteras en mer fokuserad, långsiktig och lärosätesspecifik styrning som främjar ökad kvalitet och kopplar till samhällets behov. Styr- ningen behöver ta hänsyn till lärosätenas breda ansvar för samhällets kompetensförsörjning. Regeringen avser därför bl.a. att sätta upp läro- sätesspecifika mål för antal examina för vissa yrkesexamensutbildningar inom vård och skola samt följa upp respektive lärosätes måluppfyllelse inom ramen för myndighetsstyrningen.

Universitet och högskolor har en lång tradition av samverkan med stora och små företag, organisationer, civilsamhälle och det offentliga för att hitta gemensamma lösningar på samhällets problem. Regeringen anser att samverkan ska främjas och vara en naturlig och integrerad del av läro- sätenas uppgift att anordna utbildning och bedriva forskning. Samverkan bidrar till att stärka kvaliteten och relevansen i utbildning och forskning. Regeringen föreslår därför nedan att högskolelagen ska ändras för att tydligare framhålla vikten av samverkan. Vidare redovisar regeringen att det behövs både ekonomisk premiering och utökad uppföljning och utvärdering av den samverkan som sker med det omgivande samhället.

14.1Ökad kvalitet genom uppföljning, utvärdering och styrning av universitet och högskolor

Av högskolelagen framgår att verksamheten ska bedrivas så att hög kvalitet uppnås (1 kap. 4 §). Kvaliteten på lärosätenas forskning prövas fortlöpande i interna och externa processer, nationellt och internationellt. Det sker exempelvis i samband med beslut om anställningar, finansiering och publicering och i samband med examination i utbildning på forskar- nivå. Olika myndigheters uppföljning och utvärdering av högskolans verksamhet ger viktiga underlag för såväl regeringens styrning av univer- sitet och högskolor som för den mer långsiktiga utvecklingen av forsk- ningspolitiken. För lärosätena är uppföljnings- och utvärderingsresultat viktiga underlag för strategiska prioriteringar i syfte att öka kvaliteten. Även för riksdagens och allmänhetens möjlighet att kunna följa den statligt finansierade forskningens kvalitet spelar uppföljningar och utvärderingar en viktig roll. Ett stort utvecklingsarbete har skett på både universitet och högskolor och på ansvariga myndigheter de senaste åren, och regeringen ser att det finns ytterligare potential för att uppföljning och utvärdering i än högre grad ska kunna bidra till ökad kvalitet.

	14.1.1	Många aktörer följer upp och analyserar
		forskningskvalitet
	Det finns ett stort antal myndigheter och andra aktörer som samlar in
	underlag från universitet och högskolor för att på olika sätt följa upp deras
	verksamhet. Lärosätena själva följer också upp och utvärderar regelbundet
	sin egen verksamhet som underlag för såväl kvalitetsutveckling som för
146	strategiska beslut om verksamheten.

Statistiska centralbyrån (SCB) är ansvarig myndighet för den officiella statistiken om forskning och Universitetskanslersämbetet är ansvarig myn- dighet för officiell statistik om högskoleväsendet. De statistiska uppgifter som samlas in av SCB och Universitetskanslersämbetet ligger till grund för regelbundna uppföljningar och analyser vid båda myndigheterna. SCB och Universitetskanslersämbetet rapporterar även uppgifter internationellt till Eurostat, OECD och UNESCO, och uppgifter från dessa organisationer används för internationella jämförelser i olika uppföljningar och analyser.

Vetenskapsrådet har i uppdrag att följa utvecklingen av svensk och inter- nationell forskning, genomföra forskningspolitiska analyser och ge rege- ringen råd i forskningspolitiska frågor. Inom ramen för sitt uppdrag publi- cerar myndigheten studier och analyser inom ett flertal områden, ofta med utgångspunkt i den officiella statistiken från Universitetskanslersämbetet och SCB.

Därutöver har Verket för innovationssystem (Vinnova) i uppdrag att redovisa och analysera det svenska deltagandet i EU:s ramprogram för forskning och innovation. Även övriga forskningsråd och andra myndig- heter utför uppföljning- och utvärderingsuppdrag som berör högskole- och forskningspolitiken.

Vidare finns det flera andra myndigheter, stiftelser och organisationer som finansierar svensk forskning i olika utsträckning och som vanligen följer upp den forskning som de finansierar.

Samarbetet mellan myndigheterna har utvecklats

I den forskningspolitiska propositionen 2016 (Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50) beskrev regeringen ett behov av både utvecklingsarbete och ökad sam- ordning i de uppföljningar och utvärderingar som berörda myndigheter ansvarar för. Universitetskanslersämbetet fick därför i uppdrag av rege- ringen att tillsammans med Vetenskapsrådet lämna förslag till regeringen på hur olika myndigheters uppföljningar och utvärderingar av verksam- heter vid universitet och högskolor kan samordnas. Uppdraget genom- fördes i dialog med universitet och högskolor, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) och Verket för innovationssystem (Vinnova).

Av redovisningen framgår att samarbetet mellan Universitetskanslers- ämbetet och SCB inom forskningsstatistiken länge har vilat på informella personkontakter mellan myndigheterna och att det fanns behov av forma- lisering för att nå en större tydlighet och stadga i samarbetet. Myndighe- terna inledde därför ett utvecklingsarbete i syftet är att åstadkomma ett kontinuerligt och intensifierat samarbete i frågor som rör utveckling av och kvalitet i den officiella statistiken. Det har lett till att Universitets- kanslersämbetet i dag i högre grad än tidigare är ett stöd till SCB vad gäller utveckling av forskningsstatistik avseende universitet och högskolor uti- från sin erfarenhet av sektorn.

I den forskningspolitiska propositionen 2016 aviserade regeringen även ett utvidgat uppdrag om kvalitetssäkring av forskning till Universitets- kanslersämbetet (se vidare nedan) vilket tillsammans med uppföljnings- uppdraget gjorde att beröringspunkterna blev fler, i första hand med

Prop. 2020/21:60

147

Prop. 2020/21:60 Vetenskapsrådet men även med övriga forskningsråd. Det har lett till att de i dag samråder i ökad utsträckning om den uppföljning och analysverk- samhet som myndigheterna bedriver, inklusive de specifika regeringsupp- drag som myndigheterna får. Detta samarbete har både ökat kunskaps- underlaget om högskolans forskning och lett till ett effektivare resursut- nyttjande på myndigheterna.

148

I Styr- och resursutredningens betänkande En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6) görs bedömningen att det är bra att regeringen i forskningspolitiska propositionen 2016 gick mot en mer samordnad uppföljning och att den positiva utveckling som skett sedan dess bör fortsätta. Regeringen delar denna bedömning, men ser också att det finns ett behov av ökad dialog som inkluderar ytterligare myndigheter och andra aktörer som utvärderar och följer upp forskning och utbildning. I redovisningen av regeringsuppdraget om ökad samord- ning föreslog Universitetskanslersämbetet att ämbetet får i uppdrag att upprätta och samordna ett nätverk mellan berörda myndigheter som utvärderar och följer upp forskning och utbildning. Syftet är att skapa en överblick över vilka uppföljningar, utvärderingar och andra analyser som genomförs, identifiera samarbetsmöjligheter, samt minimera risken för dubbelarbete och överlappningar. Ett nätverk kan även bidra till hur samordning med myndigheter utanför högskoleområdet ska organiseras och hur information kan tillgängliggöras. Regeringen delar bedömningen att ett nätverk bör inrättas för att ytterligare utveckla kvalitet och effektivitet i den uppföljning som sker av många aktörer och regeringen avser därför att ge Universitetskanslersämbetet i uppdrag att inrätta ett sådant.

Styr- och resursutredningen påtalar även att lärosätenas samarbete för arbetsdelning kring utbildningsutbudet behöver utvecklas vidare, främst genom att lärosätena själva organiserar sådan arbetsdelning. Regeringen ser positivt på ett ökat samarbete mellan lärosätena då det kan bidra till såväl ökad effektivitet som hög kvalitet i verksamheten. I dag förekommer samarbeten bl.a. i form av överenskommelser mellan lärosäten om t.ex. forskning, biblioteksresurser, lärarresurser och studentutbyte. Utredningen anser vidare att det bör vara möjligt för lärosätena att få examenstillstånd som bygger på sådana överenskommelser. Av förordning (2012:810) med instruktion för Universitetskanslersämbetet framgår att myndigheten ansvarar för prövning av frågor om examenstillstånd enligt 1 kap. 11, 12, 14 och 15 §§ högskolelagen (1992:1434) samt 7 § lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina. I myndighetens ansvar för tillämpning av regelverket ingår att bedöma behov av utveckling av den praxis som ligger till grund för prövning och beslut om examenstillstånd, inklusive hur samarbete mellan lärosätena kan ligga till grund för tillstånd.

En utveckling pågår av både den offentliga statistiken och annan uppföljning

Parallellt med att det de senaste åren har skett en ökad samordning mellan de myndigheter som ansvarar för uppföljning och utvärdering har Univer- sitetskanslersämbetet och SCB sett över behovet av komplettering av hög- skolestatistiken. Syftet är att statistiken på ett bättre sätt ska täcka den forskningsverksamhet inom högskoleväsendet som tidigare inte speglades

i den officiella statistiken. Tidigare låg högskolestatistikens tonvikt på utbildning, medan de uppgifter som gäller högskolan som helhet, dvs även forskningsverksamheten, framförallt handlade om resurser i form av personal och ekonomi. Områden där myndigheterna har identifierat ett behov av att utveckla statistiken avser bl.a. vetenskaplig och konstnärlig produktion, samverkan, mobilitet och innovationsverksamhet.

Prisma är ett ansöknings- och ärendehanteringssystem som forsknings- råden Forte, Formas och Vetenskapsrådet har utvecklat gemensamt. Det används främst av forskare som söker forskningsmedel eller som granskar ansökningar av forskningsmedel, handläggare vid finansierande myndig- heter respektive handläggare vid de universitet, högskolor och forsknings- institut som förvaltar forskningsmedel. Universitetskanslersämbetet och Vetenskapsrådet konstaterade i sin redovisning av regeringsuppdraget om ökad samordning att inrapporteringen i Prisma fungerar bra, men att de uttag av uppgifter som utredare och analytiker på forskningsråden behöver göra är komplicerade och att de uppgifter som finns i Prisma därför inte används i den utsträckning som skulle vara möjligt. Universitetskanslers- ämbetet och forskningsråden har därefter fortsatt att prioritera utveck- lingen av Prisma för att inkludera förbättrade möjligheter till analys och uppföljning i systemet. Förutom ekonomisk återrapportering kommer det även att kunna användas för vetenskaplig återrapportering. Dessutom kommer uppgifter från Prisma att kunna användas i utvärderingar av uni- versitetens och högskolornas verksamheter.

Ett vanligt förekommande underlag till analyser och utvärderingar ut- görs av internationella publikationsdata, s.k. bibliometri. Bibliometri är ett verktyg för att analysera vetenskaplig produktion i termer av exempelvis volymer, publiceringsmönster och vetenskapligt genomslag och används ofta som en indikator på forskningskvalitet. En begränsning med biblio- metri är den bristande täckningsgraden inom framförallt humaniora och samhällsvetenskap, som bl.a. beror på en annan publiceringstradition. Det innebär att en stor del av den vetenskapliga produktionen inom dessa om- råden saknas i befintliga publikationsdatabaser. En annan begränsning är indelningen i ämnesområden, som skiljer sig från standard för svensk in- delning av forskningsämnen. Det saknas således samlad information om avhandlingar och andra vetenskapliga publikationer från svenska univer- sitet och högskolor. För att skapa en mer heltäckande och rättvisande bild av lärosätenas vetenskapliga produktion pågår i samarbete mellan Kungl. biblioteket och lärosätena ett arbete med att samla metadata över forskningspublikationer från svenska lärosäten i en nationell publikations- databas, kallad Swepub. Kungl. biblioteket har regeringens uppdrag att i samverkan med Vetenskapsrådet och Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) vidareutveckla den nationella databasen för att möjliggöra och kvalitetssäkra bibliometriska analyser inom alla veten- skapsområden. Exempelvis är Swepub den datakälla som Kungl. Biblio- teket använder vid sin återkommande redovisning av nationell statistik för öppen tillgång till vetenskapliga publikationer. Publikationsdata finns inte representerat i den officiella svenska statistiken. Utvecklingsarbetet för- väntas därför även möjliggöra en utvecklad uppföljning och långsiktig insamling av statistiska uppgifter som kan ligga till grund för officiell statistik.

Prop. 2020/21:60

149

Prop. 2020/21:60 Nya indikatorer för uppföljning av målen för forskningspolitiken och universitet och högskolor

Regeringen redovisade i den forskningspolitiska propositionen 2016 Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrens- kraft (prop. 2016/17:50) ett nytt mål för forskningspolitiken. Vetenskaps- rådet och Universitetskanslersämbetet fick därefter i uppdrag att utveckla uppföljningen av hur svensk forskning på nationell nivå utvecklas i förhållande till regeringens mål och till utvecklingen i omvärlden. Myndigheterna har därefter redovisat förslag på indikatorer för att följa upp målen, vilka nu har använts för en första uppföljning av det forsk- ningspolitiska målet (se avsnitt 5).

Målet för universitet och högskolor är att utbildning och forskning ska hålla en internationellt sett hög kvalitet och bedrivas effektivt vilket följs upp och redovisas årligen av regeringen i budgetpropositionen genom bl.a. indikatorer på andelen disputerade lärare, genomströmning i utbildning på forskarnivå, vetenskaplig produktion och förmåga att attrahera externa medel för forskning. Regeringen ser behov av att utveckla även denna uppföljning och gav därför Universitetskanslersämbetet i juni 2020 i regeringsuppdrag att se över indikatorerna som mäter det målet. Uppdraget ska redovisas senast den 15 februari 2021.

	14.1.2	Kvalitetssäkringssystem för både
		kvalitetsutveckling och kontroll av resultat
	Lärosätenas eget ansvar för kvalitetssäkring är utgångspunkten för det
	nationella	kvalitetssäkringssystemet som Universitetskanslersämbetet
	ansvarar för. Systemet är inriktat på både kontroll av resultat och på
	kvalitetsutveckling och omfattar flera olika slags granskningar. När
	systemet presenterades för riksdagen 2015 (skr. 2015/16:76) avsåg det
	utbildningsverksamheten, men i den forskningspolitiska propositionen
	2016 aviserade regeringen att Universitetskanslersämbetet skulle få i upp-
	gift att även ansvara för kvalitetssäkring av forskning i syfte att få ett mer
	sammanhållet system för kvalitetssäkring som inkluderar högskolans hela
	verksamhet.
	Universitetskanslersämbetet har sedan 2017 haft uppdraget att inkludera
	forskningsverksamheten i kvalitetssäkringssystemet. Tillsammans med
	lärosätena har myndigheten bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete och
	från 2021 kommer sådana kvalitetsgranskningar att påbörjas. Gransk-
	ningarna av lärosätenas kvalitetssäkringsarbete avseende forskning kom-
	mer vara inriktade på att granska om lärosätenas kvalitetssäkringsarbete
	på ett systematiskt och effektivt sätt bidrar till att stärka och utveckla forsk-
	ningens kvalitet. Universitetskanslersämbetet kommer att granska hur väl
	lärosätets kvalitetssäkringsarbete på ett systematiskt sätt identifierar
	styrkor och säkerställer att dessa bevaras och utvecklas samt på vilket sätt
	utvecklingsområden identifieras, följs upp och åtgärdas.
	I Styr- och resursutredningens betänkande En långsiktig, samordnad och
	dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6) gjordes bedömningen
	att ett nationellt ramverk för utvärdering av forskning som är kvalitets-
	drivande och ger god insyn bör skapas. Sveriges universitets- och hög-
150	skoleförbund (SUHF) tog 2019 fram ett sådant nationellt ramverk för läro-

sätenas kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling av forskningen. Ram- Prop. 2020/21:60 verket utgör en gemensam nämnare för samtliga lärosäten för vad som är

centralt vid kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling av forskning. Det innehåller dels några grundläggande komponenter som ska finnas i ett lärosätes kvalitetssystem för forskning, dels sex olika teman och förutsätt- ningar som kvalitetssystemet ska täcka. Ramverket är baserat på kunskap och erfarenhet av vad som bidrar till forskning av hög kvalitet samt på olika internationella ramverk för utvärdering av forskning.

14.1.3Utvärdering av forskning för en nationell bild av forskningens kvalitet

Vetenskapsrådet, Formas, Forte, Vinnova m.fl. finansiärer utvärderar van- ligen de forsknings- och innovationsprojekt som de har fördelat medel till. Vetenskapsrådet har också ett mer övergripande ansvar för uppföljning och analys av hur forskningssystemet som helhet fungerar. Inom ramen för den uppgiften utvärderas den svenska forskningens vetenskapliga kvalitet och betydelse för samhällets utveckling samt vissa riktade sats- ningar från regeringen. Vetenskapsrådet har under 2020 tagit fram en ny modell för att kunna utvärdera forskningens kvalitet och betydelse och påbörjade hösten 2020 en nationell pilotutvärdering av statsvetenskaplig forskning i Sverige. Dessa utvärderingar ska ge en nationell bild av forsk- ningen inom ett visst forskningsområde och blir ett viktigt komplement till de utvärderingar om lärosätena själva gör av sin forskning och till de lärosätesgranskningar som Universitetskanslersämbetet ansvarar för.

Vetenskapsrådet m.fl. finansiärer har också fått flera uppdrag av rege- ringen att utvärdera särskilda satsningar. Till exempel utvärderade Vetenskapsrådet 2014 satsningen på strategiska forskningsområden som infördes 2008. Dessa underlag är viktiga för regeringens prioriteringar och beslut. När de tioåriga nationella forskningsprogrammen inrättades 2016 angavs att de bör utvärderas efter ett antal år. Regeringen avser därför att ge berörda forskningsråd i uppdrag att utvärdera de program som på- börjades 2016. De program som inrättas genom beslut efter denna proposi- tion bör på motsvarande sätt utvärderas efter några år.

Tillkännagivande om utvärdering av statliga investeringar

Riksdagen har tillkännagett för regeringen att den bör tillsätta en utredning med uppdrag att lämna förslag om ett system för utvärdering av statliga investeringar i forskning, utveckling och innovation (bet. 2017/18:UbU17 punkt 2, rskr. 2017/18:273).

Regeringen hade dessförinnan gett Styr- och resursutredningen i upp- drag att föreslå hur principer för uppföljning och bedömning av målupp- fyllelse och resultat bör utformas (dir. 2017:46). Utredningen anser i betänkandet En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6) att nationell uppföljning av lärosätenas verk- samhet främst bör göras via Universitetskanslersämbetet och andra myndigheter. Som beskrivits (avsnitt 14.1.1) gör Universitetskanslers- ämbetet uppföljningar och analyser inom ramen för sina uppgifter. Även forskningsfinansiärerna följer upp och utvärderar både den forskning som

151

Prop. 2020/21:60 de själva finansierar och särskilda forskningssatsningar på uppdrag av regeringen.

Utredningen bedömer att det även finns behov av en analysfunktion inom det utbildnings- och forskningspolitiska området med uppgift att göra samlade och oberoende analyser och uppföljningar som kan ligga till grund för framtida politiska prioriteringar men även utgöra stöd för läro- sätenas och andra intressenters arbete.

Som redovisats i avsnitt 14.1.1 finns det ett flertal aktörer som på olika sätt följer upp och utvärderar forskning och innovation. Regeringen be- dömer att den samordning som har skett mellan berörda myndigheter sedan 2016, vilken också lett till ett utvecklingsarbete i fråga om vad som följs upp, har lett till att det i dag finns goda förutsättningar för uppföljning och utvärdering av statliga investeringar i forskning, utveckling och inno- vation.

I ett annat tillkännagivande, som är slutbehandlat, tillkännagav riks- dagen för regeringen att den bör tydliggöra att oberoende effektutvärde- ringar av statliga stöd till innovation och företagande bör vara normen för stödgivande myndigheter (bet. 2017/18:NU12 punkt 2, rskr. 2017/18:238). Regeringen redogjorde i budgetpropositionen för 2020 (prop. 2019/20:1, utg.omr. 24) för de slutsatser som Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser redogjort för i redovisningen av det uppdrag som de fick med anledning av tillkännagivandet. Vidare anförde rege- ringen i propositionen att den delar riksdagens syn att oberoende effekt- utvärderingar är av stor vikt och att regeringen avser att fortsatt arbeta för att förbättra förutsättningarna för utvärderingar.

Mot bakgrund av det arbete som nu görs i fråga om uppföljning och utvärdering på berörda myndigheter anser regeringen att det finns goda förutsättningar för att utvärdera statliga investeringar i forskning, utveckling och innovation och att det därför inte finns något behov av att tillsätta en särskild utredning om ett system för utvärdering av statliga investeringar i forskning, utveckling och innovation. Regeringen anser därför att tillkännagivandet om att tillsätta en utredning med uppdrag att lämna förslag om ett system för utvärdering av statliga investeringar i forskning, utveckling och innovation (bet. 2017/18:UbU17 punkt 2, rskr. 2017/18:273) är slutbehandlat.

14.1.4 Styrning och resurstilldelning som främjar ökad kvalitet

	Lärosätenas anslag för forskning och utbildning på forskarnivå. Forsk-
	ningsanslagen, är en viktig förutsättning för att kunna bygga upp och bibe-
	hålla forskning som har tillräckligt hög kvalitet för att kunna attrahera
	externa medel. I avsnitt 6.1 beskrivs hur medel för ökade forskningsanslag
	bör fördelas, bl.a. utifrån ett kvalitetsperspektiv. I den forskningspolitiska
	propositionen 2016 (Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar
	och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50) tydliggjordes att ökningen
	av forskningsanslagen förväntades leda till en kvalitetsförstärkning genom
	att lärosätena långsiktigt och i större utsträckning ska kunna göra strate-
	giska forskningsprioriteringar och ta ansvar för bl.a. tydligare profilering,
152	ökad samverkan, utbildning på forskarnivå, forskares karriärvägar,
152

jämställdhet och forskningsinfrastruktur. Lärosätena ska också framgångs- Prop. 2020/21:60 rikt kunna delta i och medfinansiera forskning inom ramen för större EU-

program. Regeringen bedömer att detta är fortsatt viktiga prioriteringar för att upprätthålla hög kvalitet och uppnå en kvalitetsförstärkning av forskningen. Till detta kommer omställningen till ett öppet vetenskaps- system som en viktig prioritering i lärosätenas verksamhet.

Både forskningsanslagen och andra satsningar, såsom forskarskolor för lärare inom lärar- och vårdutbildningarna, syftar också till att skapa förut- sättningar för utveckling och stärkt kvalitet i högskolans utbildningar. Forskningsanknytning är ett begrepp som kan beskriva högskolelagens krav på att utbildningen ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och att verksamheten ska bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning (1 kap. 2 och 3 §§). Därför anser regeringen att det finns behov av sammanhållna kunskapsmiljöer där det finns nära sam- verkan mellan forskning, utbildning och innovation.

Myndigheternas olika uppföljningar och utvärderingar av utbildning och forskning, som har beskrivits ovan utgör tillsammans med lärosätenas egna återrapporteringar en viktig grund för regeringens myndighetsstyr- ning. I årsredovisningarna redogör universitet och högskolor för sin verk- samhet utifrån krav i högskolelag och aktuella förordningar samt utifrån särskilda återrapporteringskrav i regleringsbrev. Sammantaget ger dessa redovisningar regeringen en bra bild av verksamheternas kvalitet och utgör också underlag för den årliga myndighetsdialogen mellan företrädare för Regeringskansliet och respektive lärosäte. Nedan redogörs för hur rege- ringen avser att utveckla styrningen av universitet och högskolor genom att göra denna mer fokuserad, långsiktig och lärosätesspecifik i syfte att tydligare främja kvalitet och bättre möta samhällets behov.

14.1.5En utvecklad myndighetsstyrning av universitet och högskolor

Dagens styrning av universitet och högskolor

Som beskrivs i avsnitt 12.1.1 har universitet och högskolor, bl.a. till följd av 1993 års högskolereform och den s.k. autonomireformen 2010, en hög grad av självbestämmande när det gäller intern organisation, resurs- användning samt planering och genomförande av forskning och utbild- ning. Detta är en principiell utgångspunkt i styrningen.

De statliga universiteten och högskolorna styrs i huvudsak genom de mål och krav som anges i högskolelagen och de förordningar som ansluter till den, främst högskoleförordningen. I regleringsbreven för respektive universitet och högskola preciserar regeringen sin styrning av verksam- heten och anger de finansiella villkor som ska gälla under budgetåret. Vissa centrala mål och återrapporteringskrav som är gemensamma för samtliga lärosäten anges i det gemensamma regleringsbrevet för univer- sitet och högskolor. De återrapporteringar som lärosätena gör i årsredovis- ningar och kompletterande särredovisningar utgör tillsammans med under- lag från den uppföljning och utvärdering som flera myndigheter, framför allt Universitetskanslersämbetet, ansvarar för, viktiga underlag till de årliga myndighetsdialogerna.

153

Prop. 2020/21:60

154

Statliga universitet och högskolor är myndigheter varför det generella förvaltningspolitiska målet och det generella regelverket, såsom myndig- hetsförordningen, gäller med vissa undantag. För vissa lärosäten gäller förordningen om intern styrning och kontroll.

Styr- och resursutredningens förslag om utvecklad styrning

Styr- och resursutredningen lämnade i sitt betänkande (SOU 2019:6) ett stort antal förslag i fråga om styrningen av universitet och högskolor. Bland annat lyftes behovet av lärosätesspecifik anpassning av styrningen, då lärosätena har tämligen vitt skilda förutsättningar och profiler. Ett dialogbaserat och fyraårigt perspektiv förordades med avseende på mål, dimensionering, uppdrag och resurstilldelning. Bland annat föreslogs att respektive lärosäte skulle få ett mål för antal examina inom vissa utbild- ningar som leder till legitimationsyrken.

Styr- och resursutredningen tar sin utgångspunkt i universitets och högskolors särskilda roll i samhället som innebär att styrningen, inom ramen för myndighetsformen, behöver utmärkas av ett stort mått av frihet. Samtidigt har medborgarna rätt att förvänta sig att de stora resurser som staten avsätter på universitet och högskolor används effektivt och att lärosätenas bidrag till samhället blir så bra som möjligt. En ändamålsenlig styrning av universitet och högskolor behöver därför enligt utredningen ta hänsyn till att högskolans uppdrag är brett och komplext. Utredningen lyfter fram att högskolesektorn både ska stå fri och vara lyhörd för sam- hällets behov, vilket innebär en ständig balansgång i styrningen.

Utvecklad styrning för kvalitet och fokus på samhällets behov

Regeringen avser att utveckla styrningen av universitet och högskolor ge- nom att göra denna mer ändamålsenlig. Regeringen instämmer i Styr- och resursutredningens syn att lärosätenas särskilda uppdrag och verksamhet motiverar en hög grad av självbestämmande och avser att utveckla styrningen med utgångspunkt i detta. Som utredningen lyfter fram finns samtidigt ett legitimt behov av att följa upp att lärosätena möter de krav som ställs på dem och använder sina resurser effektivt. För att bli mer ändamålsenlig, dvs. tydligare främja kvalitet och bättre möta samhällets behov, behöver styrningen utvecklas i vissa avseenden. Den behöver bli mer fokuserad, långsiktig och lärosätesspecifik. Principen om lärosätenas höga grad av självbestämmande över hur verksamheten ska läggas upp och hur resurser ska användas, gäller fortsatt.

Nedan aviseras för riksdagens kännedom ett antal exempel på planerade åtgärder som faller inom regeringens ansvarsområde och som regeringen avser att återkomma till inom ramen för ordinarie processer. Det handlar framför allt om att regeringen avser att sätta lärosätesspecifika mål inom vissa utvalda områden och följa upp dessa inom ramen för myndighets- styrningen. Berörda områden som omfattas av exemplen är: kompetens- försörjning, jämställdhet, goda anställningsvillkor och samverkan mellan lärosäten och omgivande samhälle. Detta är fyra breda områden som redan i dag omfattas av uppföljning och som används i myndighetsstyrningen men där det finns ett behov av ökad tydlighet och långsiktighet. De planerade åtgärderna utgör därmed en vidareutveckling av nuvarande styrning. Grunderna i styrningen, utgående från mål och krav i högskolelag

och högskoleförordning och i form av årliga regleringsbrev som följs upp i den årliga myndighetsdialogen, ligger dock fast. Eftersom utvecklings- arbetet är fortlöpande kan regeringen de närmaste åren behöva komplettera eller se över och ompröva vilka åtgärder som krävs.

Mål för examina kan stärka kompetensförsörjningen

Kompetensförsörjningen inom välfärdsområdena skola och hälso- och sjukvård är en stor utmaning. Som anges i avsnitt 11.2.1 satsar regeringen på forskarskolor inom dessa områden för att förbättra kompetensförsörj- ningen vid universitet och högskolor.

I budgetpropositionen för 2021 redovisas att regeringen delar Styr- och resursutredningens bedömning att det kan finnas goda skäl för regeringen att ange mål för antal examina inom vissa utbildningar som leder till legi- timationsyrken inom skola och hälso- och sjukvård.

Regeringen konstaterar liksom utredningen att dessa områden är speciella, dels för att de flesta yrken kräver legitimation, dels för att det delvis är politiska reformer som ligger till grund för nuvarande och framtida behov av utbildade. Ett viktigt skäl till att förändra styrningen är att den nuvarande styrningen, som är inriktad på nybörjarplatser, inte har resulterat i motsvarande mängd examinerade från utbildningarna. Rege- ringen avser därför att gå vidare med att sätta upp lärosätesspecifika mål för antal examina för vissa yrkesexamensutbildningar samt följa upp respektive lärosätes måluppfyllelse inom ramen för myndighetsstyrnin- gen.

Det livslånga lärandet har stor betydelse för kompetensförsörjningen. Regeringen konstaterar att behovet av livslångt lärande ökar på en förän- derlig arbetsmarknad då många människor behöver återvända till hög- skolan för fortbildning, vidareutbildning, karriärväxling eller bildning. Som framgår av avsnitt 11.1 föreslår regeringen en lagändring som för- tydligar universitets och högskolors roll i det livslånga lärandet. Rege- ringen avser även följa upp lärosätenas arbete med livslångt lärande inom ramen för myndighetsstyrningen.

En styrning som främjar en jämställd högskola med goda arbetsvillkor

Regeringen avser även utveckla myndighetsstyrningen så att den tydligare främjar en jämställd högskola med goda arbetsvillkor. Som framgår i avsnitt 11.3.1 pekar Styr- och resursutredningen på kvarstående problem med jämställdheten i högskolan. Se även avsnitt 5.2.3 där en uppföljning av det forskningspolitiska delmålet om jämställdhet redovisas. I utred- ningens betänkande konstateras bl.a. att utbildningsvalen i stor utsträck- ning är könsbundna samt att kvinnor dominerar inom utbildning på grund- nivå och avancerad nivå samt i de lägre anställningskategorierna medan andelen män ökar högre upp i den akademiska hierarkin. Universitets- kanslersämbetets uppföljning visar att universitet och högskolor inte har lyckats nå de uppsatta målen för perioden 2017–2019 vad gäller andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer (Universitetskanslersämbetet 2020). Regeringen avser fortsatt sätta lärosätesspecifika mål för andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer samt följa upp lärosätenas mål- uppfyllelse inom ramen för myndighetsstyrningen.

Prop. 2020/21:60

155

Prop. 2020/21:60 Sedan den förra forskningspolitiska propositionen 2016 (Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50) har regeringen infört flera förändringar för att skapa tydligare och mer förutsägbara karriärvägar för doktorander och unga forskare. Som en del av reformen införde regeringen en nationell meri- teringsanställning för viss tid kallad biträdande lektor i syfte att göra vägen till en tillsvidareanställning mer överskådlig och transparent. Som framgår av avsnitt 11.3.1 avser regeringen bygga vidare på detta reformarbete, bl.a. genom utvecklad styrning. Regeringen avser t.ex. att sätta lärosätes- specifika mål för att öka andelen meriteringsanställningar som biträdande lektor och följa upp dessa inom ramen för myndighetsstyrningen. Detta är ett led i arbetet för att göra högskolan till en trygg och attraktiv arbetsplats.

Lärosätenas samverkan med det omgivande samhället följs upp inom myndighetsstyrningen

Universitets och högskolors samverkan med det omgivande samhället är av stor betydelse för kvaliteten i utbildning och forskning, och kan, som beskrivs nedan, ta sig många olika uttryck. De återrapporteringar som läro- sätena gör i bl.a. sina årsredovisningar är viktiga underlag för regeringens uppföljning av hur lärosätena arbetar strategiskt med samverkan och vilka resultat de uppnår. Som framgår nedan föreslår regeringen i enlighet med Styr- och resursutredningen en lagändring som innebär en uppdaterad skrivning om samverkan. Detta motiverar en fortsatt uppföljning av lärosätenas strategiska samverkansarbete inom ramen för myndighetsstyr- ningen. Ett område som regeringen planerar att följa upp rör mobiliteten mellan högskolan och andra sektorer. Detta diskuteras närmare i avsnitt 11.3.1.

14.2Stärkt samverkan med det omgivande samhället

Universitet och högskolor behöver samverka med det omgivande sam- hället för att verksamheten ska kunna bidra till att möta samhällsutma- ningarna, till samhällets utveckling och välfärd liksom hållbar utveckling, konkurrenskraft och fler jobb samt till en hållbar regional utveckling. Samverkan kan omfatta en rad olika aktiviteter med många olika aktörer, allt från näringsliv och offentlig sektor på olika samhällsnivåer till civil- samhället. Regeringen anser att samverkan ska vara en naturlig och integrerad del av lärosätenas uppgift att anordna utbildning och bedriva forskning och bör kunna bidra till att stärka kvaliteten och relevansen i utbildning och forskning. Varje universitet och högskola bör samverka utifrån sina specifika förutsättningar. Samverkan är en ömsesidig process där lärosätena i sina interaktioner med andra aktörer också tar till sig kunskap och intryck från det omgivande samhället. På så vis leder sam- verkan även till att lärosäten får nya uppslag till forskningsprojekt och kunskapsutveckling och att utbildningen kan anpassas till faktiska behov i samhället.

Regeringen anser att det är fortsatt angeläget att högskolan samverkar med det omgivande samhället. Nedan lämnas förslag om hur samverkan

156

kan stärkas genom lagstiftning. Vidare redovisas hur ekonomiska styr- Prop. 2020/21:60 medel samt uppföljning och utvärdering kan bidra till stärkt samverkan.

14.2.1Högskolans ansvar för samverkan med det omgivande samhället behöver förtydligas

Universitets och högskolors uppgift att samverka med det omgivande sam- hället har en framskjuten plats i högskolelagen (1992:1434). Av 1 kap. 2 § första stycket framgår att staten som huvudman ska anordna högskolor för

1.utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad verksamhet, och 2. forskning och konstnärlig forskning samt utvecklingsarbete. Av 1 kap. 2 § andra stycket framgår att det i högsko- lornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat till- komna vid högskolan kommer till nytta.

I Styr- och resursutredningens betänkande En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6) föreslogs att hög- skolelagens nuvarande formulering ska ändras med motiveringen att den är för begränsad när det gäller att beskriva högskolans faktiska roll och ansvar att bidra med samhällsnytta i bred mening. Vidare angavs att den nuvarande lydelsen innebär ett ensidigt fokus på forskningsresultat och information och att detta inte speglar högskolans samlade och faktiska verksamhet.

14.2.2Förslag till förtydligande i högskolelagen om högskolans ansvar för samverkan

Regeringens förslag: Högskolelagen ska ändras så att det anges att det i högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande sam- hället för ömsesidigt utbyte och att verka för att den kunskap och kom- petens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag. Utredningen har inte föreslagit formuleringen att samverkan ska ske för ömsesidigt utbyte.

Remissinstansernas synpunkter: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Det gäller bl.a. Uppsala universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet Umeå universitet, Vetenskapsrådet, Universitetskanslersämbetet, Arbets- givarverket, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte), Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Vinnova, Sveriges Kommuner och Landsting, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Svenskt Näringsliv, Sveriges förenade studentkårer, Företagarna, Sveriges universitetslärare och forskare och Sveriges universitets- och högskole- förbund.

Ett antal remissinstanser tillstyrker förslaget men framför samtidigt att lagförslaget inte är tillräckligt i sig, utan att det också krävs andra åtgärder för att nå önskat resultat. Detta gäller bl.a. IF Metall, Landsorganisationen

157

Prop. 2020/21:60	i Sverige, Lärarförbundet, Malmö stad, Mälardalens högskola, Teknik-
	företagen och Telefonaktiebolaget L M Ericsson. Tillväxverket, Högskolan
	i Halmstad, Högskolan Väst och Karlshamns kommun är positiva till förs-
	laget men lyfter samtidigt upp att samverkan kräver ytterligare resurser.
	Region Skåne anser att definitionen av samverkan behöver förtydligas
	samt att uppföljningen av samverkan behöver stärkas. Även Region
	Kronoberg och Västra Götalandsregionen lyfter fram behovet av upp-
	följning av samverkan i sitt remissvar.
	Örebro universitet ställer sig positiv till förslaget till ändrad formulering
	av samverkansuppdraget, men anser att den föreslagna formuleringen kan
	tolkas som att det är en ensidig relation där samverkan utgår från hög-
	skolans initiativ och befintliga områden och strukturer för forskning och
	utbildning. Ett antal remissinstanser, däribland Akademikerförbundet SSR,
	Sveriges universitetslärare och forskare och Vetenskapsrådet anser att det
	är viktigt att lyfta fram att samverkan också bör spegla att det omgivande
	samhället kan berika akademin.
	SAAB AB anser att en ändrad formulering i förslaget kring utvidgad
	samverkan är ett steg i rätt riktning, men att utredningen inte i tillräcklig
	utsträckning beaktar hur samverkan med externa aktörer bör vara upp-
	byggd i framtiden.
	Vetenskap & Allmänhet föreslår att ändringen i högskolelagen formu-
	leras så som att det i ”högskolornas uppgifter ingår att samverka med alla
	delar av samhället. Samverkan är en integrerad del av verksamheten och
	innebär kommunikation, dialog och samarbeten för ömsesidigt utbyte och
	nytta.”
	Akademi Norr, Arjeplogs kommun, Storumans kommun och Strömsunds
	kommun stödjer förslaget om en förändring men anser samtidigt att den
	nuvarande lydelsen om att lärosätena ska informera om sin verksamhet
	samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till
	nytta också bör finnas kvar. Även Sveriges unga akademi vill behålla
	formuleringen om att lärosätena också ska informera om sin verksamhet.
	Även Luleå tekniska universitet och Patent- och registreringsverket anser
	att begreppet ”forskningsresultat” bör finnas kvar i formuleringarna
	avseende samverkan i högskolelagen.
	Karolinska institutet (KI) avstyrker förslaget med hänvisning till att
	samverkan och kunskapsöverföring även fortsättningsvis ska vara en
	viktig uppgift som lärosätena utför inom ramen för de båda huvud-
	uppdragen att bedriva utbildning och forskning. Kungl. Tekniska hög-
	skolan (KTH) anser att det är oklart varför utredningen ser ett behov av
	förändrad lydelse i högskolelagen, särskilt för KTH där samverkan redan
	i dag är en naturlig del av verksamheten. KTH avstyrker därför ytterligare
	förstärkningar i högskolelagen.
	Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det är angeläget
	att lärosätenas samverkan med det omgivande samhället fortsätter att
	utvecklas strategiskt och att samverkan stärks ytterligare. Det gäller alla
	aspekter av samverkan, såväl med näringsliv och offentlig sektor på olika
	nivåer som med civilsamhället och allmänheten i stort. Regeringen delar
	utredningens bedömning att det finns ett behov av att i högskolelagen
	förtydliga högskolans faktiska roll och ansvar att bidra med samhällsnytta
	i bred mening. Utredningen har föreslagit att den nuvarande lydelsen i
158	1 kap. 2 § högskolelagen, dvs. att det i högskolornas uppgift ska ingå att

samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta, ska ändras så att det anges att det i högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta.

Några remissinstanser, såsom Luleå tekniska universitet och Sveriges unga akademi, anser att begreppet ”forskningsresultat” och skrivningen om att lärosätena ska ”informera om sin verksamhet” bör finnas kvar. Regeringen anser dock att den föreslagna formuleringen om att ”verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer sam- hället till nytta” inbegriper såväl forskning som utbildning och att den kunskap och kompetens som finns vid universitet och högskolor är bredare än vad som går att hänföra till specifika forskningsresultat. Det är viktigt att samverkan inte begränsas till forskningen och att utbildningens bety- delse för samhällspåverkan synliggörs. Regeringen anser således att läro- sätenas ansvar att föra ut kunskap och bidra till att den omsätts till samhällsnytta inte bör begränsas till enbart ursprungliga forskningsresultat från det egna lärosätet utan avse den kunskap och kompetens som hög- skolans lärare, forskare och studenter skapar eller tillägnar sig inom ramen för utbildnings- och forskningsverksamheten.

När det gäller högskolornas nuvarande uppgift att ”informera om sin verksamhet” kan det konstateras att alla myndigheter enligt 6 § myndig- hetsförordningen (2007:515) ska tillhandahålla information om sin verk- samhet. Regeringen anser därför att den uppgift att informera, som redan framgår av myndighetsförordningen, inte specifikt behöver nämnas i hög- skolelagen. Därtill kommer att en bredare formulerad uppgift att verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer sam- hället till nytta även omfattar olika former av information.

Ett antal remissinstanser, såsom Akademikerförbundet SSR, Sveriges universitetslärare och forskare, Vetenskapsrådet och Vetenskap & Allmänhet har lyft fram att samverkan inte är en enkelriktad process och att den nya lydelsen i högskolelagen också bör spegla att det omgivande samhället kan berika akademin. Regeringen delar denna bild och anser att samverkan är viktigt för att föra kunskap och intryck tillbaka till hög- skolan, vilket kan leda till nya uppslag till forskningsprojekt och kunskaps- utveckling, samt utbildning som är mer anpassad till faktiska behov i sam- hället. Samverkan är en ömsesidig process som förväntas stärka det om- givande samhällets kapacitet att tillgodogöra sig forskning som en grund för en kunskapsbaserad verksamhet. Regeringen anser därför att den av utredningen föreslagna lydelsen bör kompletteras och justeras så att den får lydelsen att det i högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället ”för ömsesidigt utbyte” och att verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta.

I likhet med Region Kronoberg och Västra Götalandsregionen anser regeringen att uppföljningen av samverkan behöver stärkas. Regeringen redovisar de insatser som föreslås i denna del i avsnitt 14.2.4.

Regeringen delar även den bedömning som lämnas av ett antal remissinstanser, bl.a. IF Metall, Landsorganisationen i Sverige och Lärar- förbundet, om att förslaget om ändring i högskolelagen inte på egen hand är tillräckligt för att stärka samverkan. Regeringen lämnar också i denna

Prop. 2020/21:60

159

Prop. 2020/21:60 proposition förslag om ekonomisk premiering (avsnitt 14.2.3) och upp- följning av samverkan (avsnitt 14.2.4) som tillsammans med förslaget till ändring av högskolelagen sammantaget syftar till att stärka samverkan mellan universitet och högskolor och det omgivande samhället.

KI avstyrker förslaget med hänvisning till att samverkan och kunskaps- överföring även fortsättningsvis ska vara en viktig uppgift som lärosätena utför inom ramen för de båda huvuduppdragen att bedriva utbildning och forskning. KTH anser att det är oklart varför utredningen ser ett behov av förändrad lydelse i högskolelagen, särskilt för KTH där samverkan redan i dag är en naturlig del av verksamheten. Lärosätet avstyrker därför ytter- ligare förstärkningar i högskolelagen. Till skillnad från dessa två remiss- instanser anser regeringens att högskolelagens nuvarande formulering är för begränsad när det gäller att beskriva högskolans faktiska roll och ansvar att bidra med samhällsnytta i bred mening. Regeringen anser mot bakgrund vad som angetts ovan att det finns ett behov av att förtydliga högskolelagen i denna del.

Sammantaget föreslår således regeringen att 1 kap. 2 § högskolelagen bör ändras så att det i paragrafens andra stycke anges att det i högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället för ömsesidigt utbyte och att verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta.

14.2.3 Ekonomisk premiering av samverkan

	Vinnova har sedan 2013 i uppdrag att årligen fördela medel till universitet
	och högskolor utifrån kvalitet och prestation i samverkan med det
	omgivande samhället. Utlysningarna har visat på positiva effekter både
	avseende resultat i form av utvecklad samverkan och samarbete lärosätena
	emellan. Regeringen avser ge Vinnova i uppdrag att även fortsatt fördela
	dessa medel för att fortsätta utveckla lärosätenas samverkan.
	De tioåriga nationella forskningsprogrammen initierades 2016 som ett
	nytt instrument för forskningsrådens finansiering (se avsnitt 7). I denna
	proposition redovisar regeringen ytterligare några forskningsprogram som
	bör inrättas (se avsnitt 8–12). Programkommittéerna för de nationella
	forskningsprogrammen ska ha en bred sammansättning av aktörer i syfte
	att säkerställa strategiska forskningsagendor. Regeringen anser att sam-
	verkan kan förstärkas ytterligare genom att forskningsfinansiärerna i ökad
	utsträckning även ställer krav på att samverkansaktiviteter ingår i de
	forskningsprojekt som de finansierar.
	Regeringen avser vidare att ge forskningsråden i uppdrag att i ökad
	utsträckning dels inkludera krav på samverkan vid fördelning av generella
	forskningsmedel, dels utlysa medel för olika samverkansaktiviteter, t.ex.
	praktiknära anställningar, förenade anställningar, nätverksbidrag, tid-
	skriftsbidrag, forskningskommunikation, kunskapssammanställningar
	inom samhällsrelevanta områden, konferenser och populärvetenskapliga
	produkter.
	Vidare har regeringen i avsnitt 6.1 redovisat hur medel till forskning och
	utbildning på forskarnivå bör fördelas till lärosätena. I det ingår bl.a. för-
	delning av medel till lärosätenas profilområden med forskning av hög
160	kvalitet och excellens och där samverkan ingår.
160

14.2.4 Uppföljning och utvärdering av samverkan

Prop. 2020/21:60

I den forskningspolitiska propositionen från 2016 (Kunskap i samverkan

–för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, prop. 2016/17:50) presenterades ett nytt mål samt nya delmål för forskningspolitiken (se avsnitt 5). Ett av dessa nya delmål gäller samverkan och anger att sam- verkan och samhällspåverkan ska öka. I avsnitt 5.2.4 redovisas en första uppföljning av dessa mål.

I det nationella kvalitetssäkringssystemet som Universitetskanslers- ämbetet ansvarar för ingår bl.a. att göra tematiska utvärderingar av upp- gifter som lärosätena ska ansvara för enligt lag och förordning. Dessa utvärderingar görs i syfte att bidra till viktig kunskap och nationella jämförelser av hur lärosätena arbetar och vilka resultat som har nåtts. Regeringen avser att ge Universitetskanslersämbetet i uppdrag att genom- föra en tematisk utvärdering av samverkan.

Som redogjorts för i avsnitt 11.3.1 kan lärosätenas meriteringssystem spela en viktig roll i hur, utöver forskningsmeriter, exempelvis under- visning respektive samverkan med omgivande samhälle premieras. Det kan t.ex. handla om premiering av personrörlighet mellan högskola och omvärld och premiering av öppna vetenskapspraktiker och värdering av andra former av forskningsspridning än enbart genom traditionell biblio- metri. Regeringen avser därför att följa upp lärosätenas strategiska arbete med karriärvägar och meriteringssystem genom ett uppdrag till Univer- sitetskanslersämbetet.

Regeringen avser även att följa upp lärosätenas strategiska samverkans- arbete inom ramen för myndighetsstyrningen. I detta ingår dels uppfölj- ning baserad på lärosätenas redovisningar om hur de arbetar strategiskt med samverkan och vilka resultat de uppnår, dels specifik uppföljning av lärosätenas arbete med mobilitet bland lärare och forskare, vilket närmare diskuteras i avsnitt 14.1.5.

14.3Lärosätenas andrahandsuthyrning av bostäder till studenter bör ses över

Enligt förordningen (1993:528) om statliga myndigheters lokalförsörjning får statliga myndigheter som huvudregel inte ingå hyresavtal för bostads- lägenhet i syfte att upplåta lägenheten i andra hand för att förse någon enskild med bostad (9 a § första stycket). Statliga universitet och högskolor får dock ingå hyresavtal för bostadslägenhet i syfte att upplåta lägenheten i andra hand till utländska studenter inom utbytesprogram med andra länder (utbytesstudenter), eller till gästforskare vid universitetet eller hög- skolan, under förutsättning att de inte är anställda vid lärosätet (9 a § andra stycket 1). Med anledning av utbrottet av det virus som orsakar sjukdomen covid-19 och det mindre antal utbytesstudenter och gästforskare som detta har lett till, har statliga universitet och högskolor också fått möjlighet att tillfälligt hyra ut lägenheter avsedda för utbytesstudenter och gästforskare till andra studenter vid lärosätet. Bestämmelserna finns i förordningen (2020:715) om möjlighet att tillfälligt hyra ut bostäder till studenter.

161

Prop. 2020/21:60 Förordningen trädde i kraft den 1 augusti 2020 och upphör att gälla vid utgången av juli 2021.

Enligt regeringsbeslut får sedan juli 2010 nio lärosäten (Uppsala univer- sitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan, Malmö universitet, Sve- riges lantbruksuniversitet och Södertörns högskola) under en prövotid till och med den 31 december 2021 hyra ut bostäder i andra hand till alla grupper av studenter, dock inte till personer som är anställda vid respektive lärosäte (U2020/04021, U2018/03635, U2015/05797, U2013/03504 och U2010/04277). Regeringens beslut baseras på de bedömningar som rege- ringen gjorde i propositionen En akademi i tiden – ökad frihet för univer- sitet och högskolor (prop. 2009/10:149, bet. 2009/10:UbU23, rskr. 2009/10:337). I propositionen bedömer regeringen att vissa univer- sitet och högskolor under en prövotid bör få möjlighet att upplåta lägen- heter för bostadsändamål till alla studenter (s. 92 f.).

Regeringen avser att se över och vid behov ändra de regler som rör statliga lärosätens möjlighet att hyra ut bostäder i andra hand. Regleringen kan komma att behöva ändras i förhållande till vad som har angetts i nämnda proposition.

15 Ett utvecklat innovationssystem

	Sverige är ett av världens mest innovativa länder, samtidigt behövs fort-
	satta investeringar för att bibehålla och utveckla innovationssystemet och
	konkurrenskraften. Det nationella innovationssystemet ska därför stärkas
	och utvecklas för att möta samhällsutmaningar, nyttiggöra forsknings-
	resultat och stärka det globalt konkurrensutsatta näringslivet i hela landet.
	Det behövs satsningar som utvecklar Sverige som framstående kunskaps-
	nation och tar tillvara på entreprenörskap och människors kreativitet.
	Innovationssatsningarna som presenteras i denna proposition är främst
	instrument av systemkaraktär och har som målsättning att stärka forsk-
	nings- och innovationssystemets internationella konkurrenskraft samt för-
	bättra dess funktionalitet och effektivitet. Med innovation avser regeringen
	de betydelsefulla förändringar som transformerar samhället och samhälls-
	ekonomin. Innovation ändrar, effektiviserar och påverkar befintliga eko-
	nomiska, miljömässiga och sociala villkor och driver på strukturom-
	vandling och samhällsutveckling. Med begreppet innovationssystem avser
	regeringen de kombinationer av aktörer och funktioner i samhället som
	skapar förutsättningar för att nya lösningar implementeras. Propositionen
	omfattar inte alla offentliga insatser för att främja innovation, utan är
	främst inriktad på forskningsbaserad innovation.
	Regeringen ser ett behov av att stimulera näringslivets fortsatta förmåga
	att investera i forskning och innovation, särskilt forskningsintensiva små
	och medelstora företag, för att främja samhällets omställning och närings-
	livets omstart och förnyelse. De innovationssatsningar som föreslås riktas
	bl.a. till förbättrad samverkan mellan stora såväl som små och medelstora
162	företag, lärosäten, forskningsinstitut och offentlig sektor i hela landet.
162

Dessa satsningar utgör en del av regeringens sammanlagda arbete med Prop. 2020/21:60 samverkan som presenteras i propositionen. Samverkan kopplad till inno-

vation väntas leda till stärkt konkurrenskraft genom utvecklad kompetens, förbättrad effektivitet och stärkt innovationsförmåga. Parallellt skapas förutsättningar som bidrar till en omställning och hållbar utveckling i linje med Agenda 2030, där innovation spelar en central roll vid adressering av globala utmaningar.

För att utveckla nya samhällslösningar i samverkan och attrahera inter- nationella investeringar behöver Sverige ha en välutvecklad innovations- infrastruktur, såsom test- och demonstrationsverksamhet och forsknings- infrastrukturer. Det är lika viktigt med stärkt och utvecklad samverkan mellan innovativa miljöer, inklusive utvecklingsmiljöer för nystartade företag t.ex. inkubatorer och science parks, i regionerna som mellan läro- säten, näringsliv och myndigheter för att utnyttja relativa fördelar och stimulera till kunskapsdelning. Det är även angeläget att ytterligare för- bättra aktörers möjligheter att kommersialisera och nyttiggöra nya idéer baserade på forskning.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en ök- ning av anslag för forskning och utveckling vid Verket för innovations- system (Vinnova) med 545 miljoner kronor 2021, 492 miljoner kronor 2022, 409 miljoner kronor 2023 och 614 miljoner kronor 2024. Vidare föreslår och beräknar regeringen i budgetpropositionen för 2021 en ökning av anslaget Institutens strategiska kompetensmedel (RISE AB) med 95 miljoner kronor 2021, 88 miljoner kronor 2022, 75 miljoner kronor 2023 och 75 miljoner kronor 2024.

15.1Satsningar på innovation

15.1.1Samverkansprogrammen

Regeringens samverkansprogram är ett verktyg för att möta samhälls-
utmaningar genom innovativa lösningar. Modellen med samverkansprog-
ram inrättades av regeringen 2016 och utgår från tydligt identifierade
tematiska samhällsutmaningar för gemensam kraftsamling, samhällsut-
maningar som bedöms vara av stor betydelse för näringslivet, den ekono-
miska omvandlingen och framtida tillväxt. År 2019 sjösattes nuvarande
fyra samverkansprogram och de tematiska samhällsutmaningar som rege-
ringen valt att fokusera på är:
–	Näringslivets klimatomställning
– Hälsa och life science
–	Näringslivets digitala strukturomvandling
– Kompetensförsörjning och livslångt lärande.
Utvalda teman överensstämmer till stor del med de samhällsutmaningar
som denna proposition hanterar. Det övergripande syftet med samverkans-
programmen är att genom olika typer av samverkan, inom utpekade teman,
kraftsamla för att finna innovativa lösningar på gemensamma utmaningar
och stärka Sveriges konkurrenskraft. Till varje samverkansprogram utser
regeringen en extern rådgivande samverkansgrupp av ledamöter bestående
av högnivårepresentanter från näringsliv, akademi, offentlig verksamhet		163

Prop. 2020/21:60 och civila samhället. Centrala uppgifter för samverkansgrupperna är bl.a. att identifiera utmaningar, behov och möjligheter för samverkan inom res- pektive tematisk samhällsutmaning samt att peka ut viktiga områden för den gemensamma kraftsamlingen. Genom att samverkansgrupperna identifierar sektorsövergripande prioriteringar och mål bidrar arbetet till en gemensam kraftsamling för lösningar inom de utpekade samhällsutma- ningarna. Samverkansprogrammen har även en viktig internationell dimension då flera av de tematiska samhällsutmaningarna kräver ett inter- nationellt perspektiv. Samverkansgrupperna har därtill möjlighet att ge inspel till regeringen kring exempelvis policymässiga och regulatoriska förändringar och förslag på insatser som skulle möjliggöra ökad inno- vationskraft inom specifika områden.

För att främja samverkansprogrammens sektorsövergripande arbete och bidra till att realisera de förslag på innovativa lösningar som identifieras behöver nya medel tillföras. Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 37 miljoner kronor 2021, 29 miljoner kronor 2022, 18 miljoner kronor 2023 och 18 miljoner kronor 2024 för satsningar inom samverkansprogrammen.

15.1.2 Strategiska innovationsprogram 2.0

	Strategiska innovationsprogram (SIP) är en insats som presenterades
	första gången i den forskningspolitiska propositionen 2012 (Forskning och
	innovation, prop. 2012/13:30). Programmen har sedan 2012 skapat gräns-
	överskridande samverkan kring prioriteringar, målformuleringar och
	insatser mellan olika sektorer, branscher och aktörer inom en rad strate-
	giskt viktiga områden. I dag finansieras sjutton strategiska program via
	Vinnova, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhälls-
	byggande (Formas) samt Statens energimyndighet där företag, offentlig
	sektor, lärosäten och institut tillsammans utvecklar framtidens hållbara
	lösningar, varor och tjänster. Under 2019 utvärderades första omgången
	av strategiska innovationsprogram (fem program) som varit verksamma i
	sex år (Vinnova Rapport 2020:10). Utvärderingen visar bl.a. att satsningen
	på strategiska innovationsprogram har lett till bred samverkan mellan
	aktörer, i synnerhet med många små och medelstora företag. Programmens
	huvudsakliga verksamhet består av forsknings- och innovationsprojekt
	som genomförs i samverkan mellan områdets aktörer men programmen
	syftar även till att adressera andra behov inom området som är centrala för
	att stärka områdets konkurrenskraft.
	Programmen har bidragit till kraftsamling och spridning av teknologi
	över traditionella branschgränser samt stärkt internationell konkurrens-
	kraft hos deltagande aktörer. Utvärderingsresultaten från de första strate-
	giska innovationsprogrammen visar att de är ett betydelsefullt instrument
	för att utveckla svenska styrkeområden och för att bidra till svensk kon-
	kurrenskraft, omställning och lösningar på samhällsutmaningar.
	Regeringens ambition är att nästa generations strategiska innovations-
	program 2.0 i större omfattning adresserar områden med bred samhälls-
	relevans utifrån Agenda 2030 för att få till stånd systemförändringar och
	omfattar en större budget för att ytterligare säkerställa deras effekt och
164	påverkan. Utvecklingen bör gå mot färre program med större budgetar för
164

kraftfullare systemeffekter på områden som är strategiskt viktiga för Sve- Prop. 2020/21:60 rige med tydligare fokus på fossilfrihet, och giftfri cirkulär ekonomi samt

bredare samhällspåverkan och stärkt internationell samverkan både inom EU och globalt.

I takt med den snabba samhällsförändring som pågår såväl nationellt som internationellt blir samlande nationella satsningar som främjar en snabb omställning till ett hållbart samhälle viktiga. Projekt av gemensamt europeiskt intresse, Important Project of Common European Interest, (IPCEI), är ett verktyg för att stärka de industriella ekosystemen och en del i EU:s industripolitik. Regeringens uppfattning är att samarbeten på EU-nivå i industriella ekosystem stärker näringslivets konkurrenskraft och bidrar till minskad klimatpåverkan genom teknikutveckling, innovation och export av svenska hållbara innovationer. När satsningar på branscher och värdekedjor görs nationellt finns utrymme för synergier med mots- varigheter på europeisk nivå inom IPCEI-samarbeten.

Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 40 miljoner kronor 2021, 38 miljoner kronor 2022, 37 miljoner kronor 2023 och 37 miljoner kronor 2024 för satsningar kopplade till strategiska innovationsprogram 2.0.

15.1.3Medel till RISE för samhällets omställning

Industriforskningsinstituten bedriver behovsmotiverad forskning och utveckling i internationell samverkan med lärosäten, näringsliv och offent- lig sektor. Instituten bidrar till nyttiggörande och kommersialisering av forskning och innovation med fokus på att utveckla hållbara lösningar, vilka är grundpelare för näringslivets klimatomställning, konkurrenskraft och tillväxt. Behovet av systemlösningar där många aktörer samverkar är stort och den utmaningsdrivna forskningen och industriforskningsinstitu- ten har en betydelsefull roll att spela.

Sedan den förra forskningspolitiska propositionen presenterades 2016 har en fortsatt konsolidering genomförts av den svenska institutssektorn. Den tidigare RISE-gruppen, bestående av 35 institut med olika bransch- fokus och varumärken, har samlats i ett gemensamt tvärvetenskapligt stat- ligt ägt institut under namnet RISE Research Institutes of Sweden AB (RISE) i enlighet med regeringens målsättning. Verksamheten är geogra- fiskt spridd över ett trettiotal orter i Sverige samt i Norge och Frankrike. RISE äger även 20 procent av metallforskningsinstitutet Swerim AB.

Det nya, konsoliderade RISE är en betydande resurs i det svenska innovationssystemet både nationellt och regionalt. Med dess samlade spetskompetens och fler än 120 öppna testbäddar och demonstrations- miljöer, finns goda förutsättningar att initiera branschövergripande, inter- nationella och tvärsektoriella forsknings- och innovationsprojekt där man korsbefruktar kompetens från olika områden och utvecklar nya värde- kedjor. Förmågan att samla olika aktörer kring gemensamma problem- formuleringar är betydelsefull för att utveckla lösningar på samhälls- utmaningar. RISE är framgångsrikt i att hålla ihop och koordinera komp- lexa projekt både nationellt och inom EU utifrån sin tvärvetenskapliga kompetens och neutrala position i det svenska innovationssystemet. Detta

visar erfarenheter från bl.a. strategiska innovationsprogram och satsningen

165

Prop. 2020/21:60 Utmaningsdriven innovation, men även erfarenheter från EU:s ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020. RISE bedöms vara en viktig resurs i genomförandet av regeringens samverkansprogram och har goda förutsättningar att bli en katalysator för strukturomvandling och förnyelse inom både näringsliv och offentlig sektor, i hela landet. Behovet av systemlösningar och ett ökat krav på offentlig sektors för- nyelse har gjort att RISE tjänster och breda kompetens i allt större utsträck- ning efterfrågas av myndigheter och annan offentlig verksamhet. I den akuta fasen av covid-19-pandemin blev det tydligt att RISE har kapacitet och förutsättningar att bidra med lösningar inom många angelägna områden, som digitalisering, testning av skyddsutrustning och försörj- ningsberedskap. Ett ökat fokus även på offentlig sektors förnyelse och strukturomvandling är därmed en önskvärd utveckling mot bakgrund av den nära samverkan mellan olika sektorer som är nödvändig i dag för att lösa samhällsutmaningarna.

En annan viktig målgrupp för RISE tjänster är små och medelstora företag som kan ha svårt att matcha stora utvecklingsbehov med egna resurser. Då en stor del av nettosysselsättningstillskottet sker i dessa före- tag är ökad tillväxt viktigt för att nå regeringens sysselsättningsmål. Små och medelstora företag är en heterogen grupp med olika förutsättningar och behov. RISE har genomfört en rad åtgärder för att uppnå ett mer mål- gruppsanpassat stöd i samverkan med lokala, regionala och nationella aktörer.

Det övergripande målet för instituten inom RISE är att de ska vara internationellt konkurrenskraftiga och verka för hållbar tillväxt i Sverige genom att stärka näringslivets konkurrenskraft och förnyelse, samt främja offentlig sektors förnyelse och förmåga att bidra till lösningar på sam- hällets utmaningar tillsammans med näringslivet.

Verksamheten inom RISE har en fortsatt stark tillväxt. Bolaget hade

2 800 anställda och 3,5 miljarder i omsättning 2019. Den totala omsätt- ningen har under perioden 2016–2019 haft en årlig tillväxttakt på igenom- snitt drygt sex procent. En fortsatt tillväxt är både förväntad och önskvärd till följd av en ökad efterfrågan på RISE tjänster från både näringsliv och offentlig sektor. Regeringen bedömer att bolaget har potential att aktivt bidra till den strukturomvandling som är nödvändig för att svenskt närings- liv och samhället i stort ska gå stärkta ur covid-19-pandemin. Områden som är viktiga för industrin och näringslivet i dag kan snabbt ersättas av nya i takt med att nya teknologier växer fram eller nya samhällsutmaningar uppstår. Detta förutsätter att befintliga satsningar ständigt omprövas, att RISE tidigt förutser det svenska näringslivets framtida behov och att resurserna kontinuerligt omfördelas till de forskningsområden som ger störst långsiktig nytta för Sverige.

Inom ramen för ökningen av anslaget för Institutens strategiska kompetensmedel (RISE AB) avsätts 68 miljoner kronor 2021, 63 miljoner kronor 2022, 55 miljoner kronor 2023 och 55 miljoner kronor 2024 för satsning på samhällets omställning.

166

15.1.4

Test- och demonstrationsmiljöer

Prop. 2020/21:60

Tillgången till relevanta test- och demonstrationsmiljöer (test och demo) i alla delar av landet utgör en central funktion i ett välfungerande och internationellt konkurrenskraftigt innovationssystem. Miljöerna används framför allt inom forskning och industrin, men även inom offentlig sektor och kan omfatta utveckling av metoder för att hantera regler, regel- tillämpning, upphandling och myndighetssamarbeten. Internationell forskning pekar på den centrala roll som offentliga investeringar har vid omfattande teknikskiften. Test och demo kräver ofta stora investeringar och de allra flesta företag har inte råd att varken bygga eller driva dessa i egen regi, särskilt inte små och medelstora företag. Offentliga investe- ringar bl.a. från staten och regionerna är därför många gånger en förut- sättning.

Test och demo blir allt viktigare för näringsliv, lärosäten och offentlig sektor i takt med en alltmer avancerad och snabbare utveckling av mate- rial, processer, produkter och tjänster pådriven av digitaliseringen. Test och demo bidrar till att tiden från forskning och utveckling till innovation och marknad kan minskas avsevärt, vilket många gånger är en nyckel- faktor i den globala konkurrensen. Test och demo är även en viktig arena för samverkan mellan olika samhällssektorer och möjliggör för såväl stora som små företag, lärosäten samt övrig offentlig sektor att testa forsknings- resultat tidigt i utvecklingsprocessen, men även att testa avancerade proto- typer under verkliga förhållanden. Det kan gälla komplexa problem där teknikutveckling, etik, lagar och regler behöver hanteras i en samtida process. Test och demo bidrar även till att attrahera forskare, entrepre- nörer, och kunskapsintensivt näringsliv till Sverige som gärna lägger pro- duktion i anslutning till framstående forsknings- och utvecklingsmiljöer. Insatser inom test och demo bör genomföras inom de fem utpekade sam- hällsutmaningar i denna proposition som även omfattar regeringens fyra samverkansprogram.

Vinnova tillförs därför medel för vidareutveckling och investeringar i test och demo samt för att stimulera nyetableringar av test och demo både i privat och i offentlig regi, såväl som stärkt internationellt samarbete. Ökningen ska även användas för att stimulera en bredare användning av och tillgång till testbäddsmiljöer i hela landet samt i EU och internationellt, inte minst för små och medelstora företag samt för företag på landsbyg- derna. Vidare ska ökningen användas för att stimulera och driva utveck- lingen av testbäddar i offentliga miljöer. Detta är en fortsättning på den satsning som gjordes i den forskningspolitiska propositionen 2016.

Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 113 miljoner kronor 2021, 112 miljoner kronor 2022, 111 miljoner kronor 2023 och 111 miljoner kronor 2024 för satsning på test- och demonstrationsmiljöer.

15.1.5Sänkta trösklar för nyttiggörande och kommersialisering

Samhällets utveckling och omvandling medför att nyttiggörandet och kommersialiseringen av forskningsbaserad kunskap behöver öka ytterli-

167

Prop. 2020/21:60

168

gare. För att möjliggöra detta behövs en utveckling av stödet som riktar sig till företag, organisationer, forskare och uppfinnare som tydligare tar sikte på att föra nya innovationer ut till marknaden. Parallellt med detta behöver bättre förutsättningar skapas för att fler innovativa företag ska etablera sig i Sverige och välja att ta fram och vidareutveckla sina inno- vationer i landet (se även avsnitt 15.1.4).

Inom ramen för Vinnovas anslagsökning för forskning och utveckling avsätts 38 miljoner kronor 2021, 38 miljoner kronor 2022, 23 miljoner kronor 2023 och 23 miljoner kronor 2024 för satsning på sänkta trösklar för nyttiggörande och kommersialisering.

Innovationscheckar gör expertkompetens mer tillgänglig

Genom innovationscheckar möjliggörs för små och medelstora företag, organisationer, offentliga aktörer, forskare och uppfinnare att nyttja extern kompetens och exempelvis test- och demonstrationsmiljöer när de egna resurserna eller kunskaperna inte räcker till. Genom att utveckla använd- ningsområdet för dessa checkar kan fler aktörer i hela landet, och från olika delar av innovationskedjan, få hjälp med att inhämta kunskap, utvär- dera och utveckla sina idéer samt strategiskt planera för att nå ett ökat nyttiggörande och kommersialisering. Checkarna bör bl.a. kunna bidra till att öka kunskapen om en strategisk hantering av immateriella tillgångar.

Arena för innovationsupphandling

En arena för innovationsupphandling inrättas med syftet att offentliga aktörer i Sverige ska genomföra fler innovationsupphandlingar som stimu- lerar innovationer och skapar mervärde för samhället. En innovationsupp- handling är en upphandlingsprocess som efterfrågar eller tillåter nya lösningar för att upphandla bättre tjänster, samhällsservice och skapa högre nytta. Innovationsupphandling har en viktig funktion i den gröna omställningen för att stärka utvecklingen av en resurseffektiv, cirkulär ekonomi och upphandla klimatneutrala varor och tjänster. Innovations- upphandlingsarenan riktar sig till upphandlande myndigheter, företag, beställarnätverk, och andra involverade i innovationsupphandlingar, exempelvis finansiärer och forskare. Arenan ska understödja efterfrågan, utveckling och nyttjande av nya lösningar med innovationsupphandling som verktyg, samt utgöra ett forum för erfarenhetsutbyte och kompetens- överföring. Arenan ska även ge riktat och praktiskt stöd och skapa förut- sättningar för synergieffekter mellan olika projekt, initiativ och offentlig och privat sektor. Likaså höja kunskapen hos berörda aktörer om vikten av strategisk hantering av immateriella tillgångar inom ramen för en innova- tionsupphandling, i syfte att öka förutsättningarna för nyttiggörande och framtida kommersialisering.

Möjlighet för forskare att utreda frågeställningar kring immateriella tillgångar för forskningsresultat

För att ytterligare stärka forskares möjligheter att tillvarata och nyttiggöra forskningsresultat föreslogs i betänkandet Ökat värdeskapande ur imma- teriella tillgångar (SOU 2015:16) att en andel av tilldelad finansiering från forskningsfinansiärer bör få användas för att utreda frågeställningar kring immateriella tillgångar, kommersialisering och nyttiggörande. Sedan

utredningen redovisades har världsekonomins omställning från fysiska till Prop. 2020/21:60 immateriella tillgångar accelererat, liksom utvecklingen av ett öppet vetenskapssystem. I och med det har vikten av att dessa tillgångar hanteras

strategiskt fortsatt att öka. Det är av stor vikt att bl.a. forskningsresultat kan skyddas strategiskt, så att svensk konkurrenskraft och nyttogörandet av svenska innovationer kan fortsätta att öka. För att åstadkomma en sådan utveckling behöver forskare och entreprenörer medvetandegöras om vilka immateriella tillgångar som man besitter, och medvetet välja att hantera dessa tillgångar strategiskt. På så sätt skulle den strategiska hanteringen av immateriella tillgångar under innovationsprocessen kunna öka och forskningen i större utsträckning omvandlas till innovationer som kommer samhället till nytta. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.

15.1.6Fordonsstrategisk forskning och innovation

Sverige ska bli ett fossilfritt föregångsland. För att uppnå en fossilfri och hållbar transportsektor som utgör en permanent världsutställning för håll- bara lösningar krävs en genomgripande förändring. Fordonsindustrin har tillsammans med akademi och offentlig sektor en central roll för att Sverige ska klara denna omställning. Covid-19-pandemin har drabbat industrin hårt och påverkan på ekonomin är betydande. Fordonsindustrin behöver hantera effekterna av pandemin parallellt med pågående teknik- skifte och omvandling.

Två nyckelfaktorer för att behålla fordonsindustrins konkurrenskraft på både kort och lång sikt är att investera i forskning, utveckling och inno- vation utifrån framtidens lösningar samt att säkra kompetensförsörjningen. Programmet Fordonsstrategisk forskning och innovation (FFI) är en avtalsreglerad samverkan mellan fordonsindustrin och staten genom Vinnova, Energimyndigheten och Trafikverket. Programmet bidrar till innovationseffekter inom transportområdet och kompetenstillförsel ge- nom FFI-finansierade doktorander som kontinuerligt förbättrar industrins förmåga att initiera och omsätta forskningsprojekt till praktik. FFI möjlig- gör också storskaliga tester och demonstration som bidrar till att fortare och mer effektivt hitta lösningar på komplexa samhällsutmaningar. Detta bidrar samlat till att industrin fortsatt investerar i forskning och innovation i Sverige och bidrar till Sveriges kompetensförsörjning. Programmet har en viktig roll i att fortsätta bidra till den forskning och kompetens- försörjning som behövs för framtidens transportsystem samt för att möta nuvarande och framtida samhällsutmaningar inom området.

Svenska underleverantörer till fordonsindustrin spelar en viktig roll i omställningen till ett hållbart samhälle. Hela leverantörskedjan behöver bidra samt ta del av den forskning och innovation som sker inom FFI. Programmet fordonsstrategisk forskning och innovation fortsätter som ett avtalsreglerat program för samverkan i enlighet med beslut i propositionen Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:05) samt uppdrag (N2012/1049) med oförändrad ambitionsnivå. Därutöver har regeringen i budgetpropositionen för 2021 föreslagit att programmet förstärks under två år genom en särskild satsning riktad mot stöd till forskning, utveckling och marknadsintroduktion för arbetsmaskiner.

169

Prop. 2020/21:60 15.2	Universitet och högskolor utgör en viktig del av
	innovationssystemet

Universitet och högskolor spelar en viktig roll för nyttiggörande av fors- kningsbaserad kunskap och är därmed en vital del av det svenska systemet för innovationsstöd. Lärosätenas del i systemet består bl.a. av innovations- kontor och holdingbolag men innovationsstöd kan också finnas organi- serat i andra delar av lärosätenas verksamhet.

Innovationskontor för att öka det kommersiella nyttiggörandet

I dag finns det 13 innovationskontor inrättade vid 16 lärosäten. Innova- tionskontoren ska underlätta nyttiggörande av forskningsresultat och riktar sig till forskare, studenter och andra anställda vid lärosätena. Verksam- heten vid kontoren varierar men alla erbjuder någon form av allmän affärs- rådgivning till forskare, studenter och anställda. De befintliga innovations- kontoren har ett visst ansvar att bistå högskolor som inte har något eget innovationskontor. Flera lärosäten har dock i olika sammanhang framfört att det kan vara svårt att utan ett eget innovationskontor få tillräcklig till- gång till de tjänster som kontoren erbjuder.

Holdingbolag skapar förutsättningar för kommersialisering och risktagande

Holdingbolagen är statligt helägda bolag som förvaltas av universitet och högskolor. Holdingbolagen äger, förvaltar och säljer aktier i hel- eller del- ägda bolag vars uppgift är att bedriva forskning och utvecklingsverksam- het för kommersialisering och verkar i ett tidigare investeringsskede än andra statliga finansieringsaktörer. Bolagen möjliggör ett mer aktivt kommersialiseringsarbete. Regeringen har under 2020 beslutat om nya riktlinjer för statliga universitets och högskolors förvaltning av holding- bolag, som bl.a. förtydligar styrnings- och rapporteringskedjan mellan holdingbolag, lärosäte och regering.

Holdingbolagen varierar kraftigt i storlek och tillgängligt kapital, se tabell 15.1. Ett fåtal bolag, framför allt vid de större universiteten, är relativt stora. Flera är dock små, med ett fåtal anställda, en begränsad bolagsportfölj och ett litet kapital. Flera holdingbolag anser att bristen på kapital försvårar uppgiften att investera i nya bolag. Det kan också finnas en risk att små holdingbolag har svårighet att upprätthålla all den kom- petens som krävs för en komplex verksamhet. Det kan t.ex. gälla regelverk för statliga bolag eller för internationell handel.

170

Tabell 15.1 Holdingbolagens kapital, resultat och antal bolag 2019				Prop. 2020/21:60

Lärosäte som förvaltar	Eget kapital	Årets resultat	Antal bolag
bolaget
Uppsala universitet	124 300 000	20 300 000	4
Lunds universitet	103 389 000	6 793 000	3
Göteborgs universitet	44 218 000	2 623 000	10
Stockholms universitet	5 775 993	-976 326	3
Umeå universitet	13 914 000	105 000	4
Linköpings universitet	21 051 000	43 000	3
Karolinska institutet	33 153 688	-2 439 727	7
Kungl. Tekniska	35 954 759	1 357 170	4
högskolan
Luleå tekniska	9 464 614	1 040 988	4
universitet
Karlstads universitet	5 018 362	-1 253 000	3
Linnéuniversitetet	633 966	-344 911	3
Örebro universitet	4 739 000	53 720	4
Mittuniversitetet	3 450 486	35 179	3
Malmö universitet	9 800 926	-190 124	1
Högskolan i Borås	3 672 372	-28 000	1
Högskolan i Halmstad	3 819 934	207 470	3
Högskolan Kristianstad	2 512 082	-112 748	3
Sveriges	21 716 659	293 606	1
lantbruksuniversitet

Antal bolag inkluderar holdingbolaget samt de bolag holdingbolaget är majoritetsägare i.

Utredning om universitets och högskolors innovationsstöd överlämnad

Behovet av att tydliggöra högskolans roll i det samlade innovations- systemet har lyfts i flera sammanhang. En särskild utredare har därför haft i uppgift att föreslå en utvecklad struktur för innovationsstödet vid statliga universitet och högskolor (dir.2019:72). Syftet är att innovationsstödet vid lärosätena, som bl.a. består av holdingbolag och innovationskontor, mer ändamålsenligt ska kunna bidra till att stärka Sveriges innovationskraft och därmed landets konkurrenskraft, sysselsättning och ekonomiska ut- veckling. Utredningen, som tog sig namnet Utredningen om ett effektivare innovationsstöd vid universitet och högskolor, redovisade den 16 oktober 2020 sina förslag i betänkandet Innovation som drivkraft – från forskning till nytta (SOU 2020:59). Utredningen har lämnat förslag på en rad åt- gärder som avser innovationsfrämjande verksamhet, finansiering av projektbolag och styrning av holdingbolagen. Dessutom föreslås en rad funktioner som kan stödja högskolorna i arbetet med nyttiggörande och bidra till ökat lärande. Förslagen bereds i Regeringskansliet.

171

Prop. 2020/21:60 Översyn av hanteringen av forskningshandlingar för att undanröja hinder för innovation

Svenska universitetet och högskolor, statliga forskningsfinansiärer och vissa enskilda utbildningsanordnare omfattas av den s.k. offentlighetsprin- cipen. Forskning som bedrivs vid universitet och högskolor och vissa en- skilda utbildningsanordnare utgör en del av verksamheten och omfattas därmed av offentlighetsprincipen, vilket innebär att forskningshandlingar inklusive t.ex. ansökningar till statliga forskningsfinansiärer och underlag inför forskningssamverkan som regel blir allmänna handlingar som ska diarieföras och arkiveras. Offentlighetsprincipen stadgar att var och en har rätt att på begäran få ta del av allmänna handlingar hos en myndighet. Denna rätt kan begränsas genom sekretess. Forskningsresultat som tas fram med offentlig finansiering bör vara öppet tillgängliga så långt det är möjligt. För forskning som har innovationspotential kan det dock finnas behov av att begränsa tillgängligheten till forskningshandlingar av bl.a. immaterialrättsliga skäl.

Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att se över hur hantering av forskningshandlingar kan förbättras för att undanröja hinder för inno- vation och öka nyttiggörandet av forskning, bl.a. genom utökade möjlig- heter till sekretess.

16 Ett starkare europeiskt samarbete

Det europeiska forskningssamarbetet är av stor betydelse för svenska universitet och högskolor, näringsliv, institut och andra aktörer. EU:s ram- program för forskning och innovation är en del av EU-budgeten där Sverige får tillbaka betydande resurser. Ett högt deltagande ger tillgång till nätverk, bidrar till högre kvalitet och innebär möjligheter att ta del av andras kunskap och forskningsresultat. Eftersom satsningarna i denna pro- position avser de kommande fyra åren och löper parallellt med starten av EU:s nästa ramprogram finns det särskilda möjligheter att skapa synergier mellan den regionala, nationella och europeiska nivån.

16.1 EU:s forsknings- och innovationssamarbete

	EU:s nionde ramprogram för forskning och innovation, Horisont Europa,
	ska enligt plan starta 2021. Horisont Europa är det andra ramprogrammet
	i följd som utgår från samhällsutmaningar och där innovation är en
	integrerad del av programmet på ett tydligare sätt än tidigare. Programmet
	är uppdelat i fyra delar, tre s.k. pelare samt en fjärde del för det europeiska
	forskningsområdet (ERA) och insatser för ökat deltagande av svagare
	FoU-länder inom EU. Den första pelaren benämns Vetenskaplig spets-
	kompetens och finansierar fri grundläggande forskning. Den andra pela-
	ren, benämnd Globala utmaningar och europeisk industris konkurrens-
	kraft, består av sex kluster av samhällsutmaningar. Dessa samhällsutma-
172	ningar utgår från Agenda 2030 och överensstämmer till stor del med de
172

samhällsutmaningar som prioriteras av Sverige på nationell nivå och i Prop. 2020/21:60 denna proposition. Det nya konceptet Uppdrag (engelska: Missions)

kommer att användas för att hantera specificerade samhällsutmaningar inom ramen för en viss avsatt tid. I den tredje pelaren som kallas Inno- vativa Europa ges stöd till innovation, i synnerhet till små och medelstora företag. Inom denna pelare finns Europeiska innovationsrådet (EIC) som ska finansiera nydanande teknik och innovation samt bidra med riskkapital till framförallt snabbväxande små och medelstora företag.

I förhandlingen om EU:s budget för åren 2021–2027 har Sverige haft en övergripande restriktiv inställning, men samtidigt verkat för att en större del av budgeten borde användas för forskning och innovation. Ram- programmet har högt europeiskt mervärde och är en del av budgeten där Sverige erhåller betydande resurser. Givet betydelsen av det europeiska forskningssamarbetet bedömer regeringen att det svenska deltagandet inom ramprogrammet bör öka.

I förhandlingen om Horisont Europa har Sverige framhållit behovet av kontinuitet jämfört med Horisont 2020. Sverige har tillsammans med likasinnade medlemsländer starkt betonat vikten av att kvalitet ska styra fördelningen av medel. Insatser för att stödja svagare forskningsnationer i EU bör främst ske via andra delar av EU-budgeten och i ramprogrammet endast inom en avgränsad del. Andra frågor som Sverige drivit i förhand- lingen är t.ex. vikten av Europeiska forskningsrådets (ERC) oberoende ställning, jämställdhet mellan män och kvinnor samt vikten av att adressera olika samhällsutmaningar tillsammans eftersom de påverkar varandra.

16.1.1Svenskt deltagande i Horisont 2020

Svenska organisationer har till och med december 2019 beviljats cirka 1,66 miljarder euro från Horisont 2020, vilket motsvarar 3,4 procent av fördelade medel. Sverige är därmed på åttonde plats bland deltagande länder och på elfte plats räknat per capita.

Inom pelaren Spetskompetens ökade Sveriges andel beviljade medel från Europeiska forskningsrådet jämfört med de första åren av Horisont 2020 till 3,5 procent av medlen. Sveriges deltagande i delprogrammet för Framtida och ny teknik är fortsatt framgångsrikt med 4,6 procent av de beviljade medlen.

I pelaren Industriellt ledarskap utmärker sig Sverige med ett högt del- tagande inom Innovation i små och medelstora företag (5,1 procent). 242 svenska företag har beviljats drygt 130 miljoner euro. Inom den budget- mässigt största delen, Informations- och kommunikationsteknik, noteras en ganska låg andel beviljade medel (2,7 procent).

Inom pelaren Samhälleliga utmaningar är det svenska deltagandet över- lag högt och i genomsnitt 3,7 procent av beviljade medel går till Sverige. Särskilt framgångsrika har svenska organisationer varit inom utmanings- område Klimatåtgärder, miljö, resurseffektivitet och råvaror (4,4 procent) och Smarta, gröna och integrerade transporter (4,1 procent).

I Horisont 2020 har hittills 990 svenska organisationer från 21 län har deltagit. Svenska lärosäten har tillsammans tilldelats 56 procent av Sveriges beviljade medel. Mest medel har tilldelats Lunds universitet, följt

173

Prop. 2020/21:60 av Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan, Chalmers tekniska högskola och Uppsala universitet. Inom gruppen Näringsliv är AstraZeneca AB den främsta organisationen med avseende på delta- ganden, följt av Ericsson AB, SAAB AB, Volvo Personvagnar AB och

ABB AB.

Svenska forsknings- och innovationsfinansiärer har ett omfattande deltagande i europeiska partnerskapsprogram (se närmare nedan). Under 2019 innebar deltagandet i partnerskapsprogram att svenska organisa- tioner finansierades med cirka 450 miljoner kronor från EU, deltagande myndigheter och den svenska EU-samordningsfunktionens (EU-SAM) gemensamma medel för deltagande i europeiska forsknings- och innova- tionsprojekt (se närmare nedan).

Inom Industriellt ledarskap och Samhälleliga utmaningar, dvs. de pelare som domineras av samverkansprojekt, koordineras 3,3 procent av projekten av svenska organisationer, främst inom utmaningsområdena för Hälsa, demografiska förändringar och välbefinnande och Klimatåtgärder, miljö, resurseffektivitet och råvaror.

16.1.2Strategiskt deltagande i europeiska partnerskapsprogram

Europeiska partnerskapsprogram genomförs som gemensamma avtals- reglerade program mellan EU-medlemsstater och associerade länder, EU- kommissionen samt den privata sektorn. Programmen genomför utlys- ningar och andra forsknings- och innovationsfrämjande aktiviteter med mål att leverera gemensamma lösningar på globala utmaningar och indust- riell modernisering genom samordnade insatser. De samordnade natio- nella insatserna från olika medlemsstater och associerade länder blir till- sammans med EU-finansieringen en kraftsamling inom prioriterade om- råden.

De europeiska partnerskapsprogrammen kommer att sträcka sig över många olika forskningsområden inom Horisont Europa, vilket ökar behovet av nationell samordning och kraftsamling. Upp till 50 procent av budgeten för pelare II (Globala utmaningar och europeisk industris kon- kurrenskraft) kan komma att fördelas via partnerskapsprogram. Offentlig medfinansiering är en förutsättning för att deltagande av nationella aktörer ska vara möjligt i vissa av dessa partnerskapsprogram.

Svensk strategisk samordning och prioritering av medel för deltagande i europeiska partnerskapsprogram genomförs sedan 2012 via en EU- samordningsfunktion (EU-SAM). Myndigheter som ingår i EU-SAM är Statens energimyndighet, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och väl- färd (Forte), Rymdstyrelsen, Vetenskapsrådet och Verket för innovations- system (Vinnova).

Eftersom de satsningar på samhällsutmaningar som görs nationellt har motsvarigheter på europeisk nivå finns utrymme för synergier. De sär- skilda medel som avsätts till nationella forskningsprogram och till andra strategiska satsningar bör därför bidra till nationell medfinansiering om det krävs för deltagande i europeiska partnerskapsprogram.

174

Särskilda medel för det svenska deltagande i partnerskapsprogram Prop. 2020/21:60 fördelas via Vinnova. Svenskt deltagande i partnerskapsprogram som inte

uppenbart sammanfaller med nationella satsningar bör kunna finansieras på detta sätt.

Med utgångspunkt i vad som redovisats ovan anser regeringen att medlen för svenskt deltagande i EU:s partnerskapsprogram bör öka.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en ökning av Vinnovas anslag för forskning och utveckling med 545 miljoner kronor 2021, 492 miljoner kronor 2022, 409 miljoner kronor 2023 och 614 miljoner kronor 2024. Inom ramen för denna ökning bör 24 miljoner kro- nor 2021, 23 miljoner kronor 2022, 23 miljoner kronor 2023 och 23 mil- joner 2024 avsättas för deltagande i europeiska partnerskapsprogram.

16.1.3Uppdrag att ta fram en nationell strategi

Svenska forskningsutförare har kunnat delta i ramprogrammet sedan Sverige anslöt sig till det i slutet av 1980-talet. Deltagandet sker på forsk- ningsutförarnas eget initiativ, utan styrning eller prioritering från stats- makterna. För att stödja och uppmuntra svenska potentiella deltagare till att göra ansökningar till ramprogrammet har forskningsfinansierande myndigheter, sedan 2006 framförallt Vinnova, haft i uppdrag att konti- nuerligt informera om ramprogrammet och möjligheter för olika aktörer att delta.

Det har däremot inte funnits en gemensam nationell strategi för att uppnå ett visst deltagande eller en viss budgettilldelning. För att klarlägga hur Sverige kan stärka deltagandet i ramprogrammet gav regeringen de forsk- ningsfinansierande myndigheterna i uppdrag (U2020/3335) att föreslå en strategi för det svenska deltagandet i Horisont Europa. Uppdraget redo- visades den 29 oktober 2020.

Vinnova har dessutom under 2019 låtit göra en översyn av den svenska strukturen för nationella kontaktpersoner (NCP). Av rapporten framgår att berörda intressenter har positiva erfarenheter från kontakter med NCP- strukturen, men ser samtidigt, möjligheter till förbättringar.

Regeringen avser att presentera en strategi för svenskt deltagande i Horisont Europa i början av 2021.

16.1.4	Europeiska forskningsområdet
Europeiska forskningsområdet (ERA) har som mål att forskare och
forskningsresultat ska kunna röra sig fritt på EU:s inre marknad och till
ramprogrammets associerade länder. År 2015 antogs en färdplan för ERA
på EU-nivå genom rådslutsatser för åren fram till 2020. I färdplanen
identifieras ett antal prioriteringar och tillhörande nyckelaktiviteter som
anses ge mest effekt för att stärka ERA.
Då varje lands forsknings- och innovationssystem har sin unika karaktär
föreskriver inte den europeiska färdplanen åtgärder som samtliga länder
bör vidta, utan i stället uppmuntras varje enskilt land att utifrån sin egen
situation ta fram en nationell färdplan som visar på initiativ eller identi-
fierar behov på nationell nivå. Regeringen presenterade en nationell färd-
plan för ERA i april 2019 (U2019/01576).		175

Prop. 2020/21:60 Under 2019 rapporterade kommissionen att framsteg gjorts mot ett välfungerande ERA men att utvecklingstakten avtagit, samtidigt som stora skillnader mellan länderna kvarstår. Detta innebär att det fortfarande finns utrymme för ytterligare förbättringar och för en diskussion om hur ERA ska utvecklas. Som svar på kommissionens rapport uppmanade rådet kommissionen att lägga fram ett meddelande om ERA:s framtid.

176

Som ett bidrag till det arbetet tillsattes en särskild arbetsgrupp med representanter från både medlemsstaterna och kommissionen, vilken under 2019 tog fram ett inspel med rekommendationer om hur ERA skulle kunna utvecklas för att bättre svara mot EU:s övergripande policymål, de samhälleliga utmaningarna och visa på konkret mervärde för med- borgarna. Vikten av kompetensförsörjning framhålls också, för vilket synergier med det europeiska området för högre utbildning (EHEA) bör utvecklas.

Den 30 september 2020 presenterade kommissionen ett meddelande om det framtida ERA för åren 2021 och framåt. I meddelandet konstateras att ERA, som är fördragsfäst, har gjort stora framsteg men att det återstår mycket att förverkliga. Kommissionen ser det som oroande att EU som helhet ligger långt ifrån målet att 3 procent av BNP ska investeras i forsk- ning och utveckling. I meddelandet sätter kommissionen upp fyra mål för att stärka ERA: 1) prioritera investeringar och reformer och värna excellensprincipen; 2) förbättra tillgången till excellens; 3) överföra forskningsframgångar till samhällsekonomin och 4) fördjupa ERA genom mer gränsöverskridande integration av nationella insatser. Dessa mål med ett antal tillhörande aktiviteter beskrivs i ett förslag till en ny färdplan som ska ersätta den nuvarande. Några av EU-kommissionens förslag till mål är numerära, t.ex. att behålla målet om att investeringarna i FoU inom EU ska uppgå till 3 procent av BNP. Ett nytt förslag är att de offentliga FoU- investeringarna ska uppgå till 1,25 procent av BNP år 2030. Medlems- staternas svar på meddelandet anges i rådslutsatser som antogs i slutet av november 2020. I rådslutsatserna bekräftas det befintliga målet på 3 procent av BNP på EU-nivå, liksom vikten av att fortsatt prioritera principer som jämställdhet och forskningens frihet för att stärka ERA.

16.2Kopplingar till europeiska området för högre utbildning

Verksamheten vid universitet och högskolor ska enligt högskolelagen (1992:1434) bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning (1 kap. 2 och 3 §§). Vikten av ett nära samband betonas även i Internationaliseringsutredningens betänkande Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige (SOU 2018/78), i vilket behovet av ökat samband mellan internationalisering av utbildning och internationalisering av forskning särskilt lyfts fram. Inom EU-samarbetet arbetar länderna för ökade kopplingar mellan Europeiska forskningsområdet (ERA) och Euro- peiska området för högre utbildning via programmet för utbildning, ung- domar och idrott (Erasmus+) respektive forskningsprogrammet Horisont 2020. Även i förslaget till nytt forskningsprogram, Horisont Europa, betonas vikten av synergier med högre utbildning. Flera samarbetsprojekt

bedrivs inom programmens ram med detta syfte. Ett exempel är ett projekt Prop. 2020/21:60 om studenters digitala färdigheter. Svenska doktorander kan också delta i

utbyten både via de utbytesprogram som finns inom Horisont 2020 (Marie Skłodowska Curie) och genom utbytesprogram inom Erasmus+. Det är dock få svenska doktorander som tar del av möjligheten att delta i Erasmus+ utbytesprogram.

Europauniversitet

Ökade synergier mellan utbildning och forskning är en viktig fråga också inom ramen för EU-kommissionens satsning på s.k. Europauniversitet som finansieras inom Erasmus+ och kommande Horisont Europa. Sats- ningen inrättades av EU-kommissionen 2019 i syfte att höja kvaliteten i europeisk högre utbildning och bidra till inkludering och stärkt konkurrenskraft.

Satsningen innebär att universitet i olika europeiska länder ingår fördjupade strategiska samarbeten kring olika framtidsfrågor och sam- hällsutmaningar. Avsikten är att studenter och anställda ska kunna röra sig fritt mellan de lärosäten som ingår i samarbetet och att studenter ska kunna skräddarsy sin utbildning med kurser från de olika universiteten. Mål- sättningen är att samarbetena ska leda till gemensamma strategier inom både utbildning, forskning och innovation.

I de ansökningsomgångar som har varit hittills har svenska lärosäten varit framgångsrika och i dag ingår elva svenska lärosäten i något av de Europauniversitet som har beviljats medel inom ramen för denna satsning. Regeringen ser positivt på att så många svenska lärosäten ingår i dessa Europauniversitet. Europauniversiteten ger möjligheter att genom för- djupat samarbete och utifrån en gemensam långsiktig strategi stärka kvali- teten och attraktionskraften för det europeiska utbildningsområdet och goda möjligheter till en ökad internationalisering av svenska lärosätens verksamhet. Genom långsiktigt strategiskt arbete och tätt samarbete kan Europauniversiteten bidra till att öka antalet student-, doktorand- och forskarutbyten samt stärka kopplingen mellan utbildning och forskning.

17Internationalisering av högre utbildning och forskning

Forskning och utbildning av hög kvalitet kräver internationell samverkan och en hög grad av internationalisering. Universitet och högskolor är en del av en global utbildnings- och forskningsarena och målet om att fort- sätta vara en framstående kunskapsnation nås bara genom att interagera med omvärlden. Det gäller såväl för utveckling av den egna verksamheten som för möjligheten att kunna bidra till både nationell och global samhälls- utveckling.

Universitet och högskolor har genom sin verksamhet en viktig roll i att bidra till att nå de globala målen för hållbar utveckling som slagits fast i FN:s globala mål för hållbar utveckling (Agenda 2030). Att lösa globala

177

Prop. 2020/21:60	utmaningar såsom klimathot och frågor rörande energi-, mat- och vatten-
	försörjning förutsätter omfattande internationellt samarbete inom forsk-
	ning och högre utbildning, med aktörer i såväl höginkomstländer som i
	låg- och medelinkomstländer. Sällan har det varit så tydligt som nu under
	pågående pandemi. Varken epidemier, pandemier, miljöfrågor eller andra
	globala utmaningar kan lösas av enskilda länder, utan det behövs
	gränsöverskridande samarbeten inom forskning, högre utbildning och
	innovation för att nå resultat. Samarbete med låginkomstländer och lägre
	medelinkomstländer är viktigt eftersom många globala utmaningar rör
	situationen i dessa länder.
	De multilaterala initiativ som tagits under senare år för att underlätta
	samverkan mellan forskare och beslutsfattare, i form av internationella
	forskarpaneler, utgör exempel på viktiga arenor för kunskapsutbyte som
	kan ligga till grund för beslutsunderlag i hållbarhetsarbetet på alla nivåer.
	Sverige har spelat en aktiv roll, och bör fortsatt agera proaktivt i tillskapan-
	det av sådana, på områden där de tillför ett mervärde.
	Samtidigt som universitet och högskolor bidrar till att lösa dessa globala
	utmaningar så måste de även minska sin egen klimatpåverkan, exempelvis
	genom att minska antalet tjänsteresor med flyg. Internationellt samarbete
	måste i sig, i allt större utsträckning, ske på ett ansvarsfullt och hållbart
	sätt. I samband med utbrottet av sjukdomen covid-19 har många lärosäten
	förändrat sina arbetssätt bl.a. genom att i större utsträckning än tidigare
	arbeta på distans och genomföra fler möten digitalt. En del av dessa
	arbetssätt förväntas lärosätena kunna fortsätta med även vid internationella
	samarbeten. Av Naturvårdsverkets rapport 6918 Miljöledning i staten
	2019 framgår att långa flygresor, som till stor del är orsakade av inter-
	nationellt arbete, är den näst största posten i de rapporterade utsläppen av
	koldioxid från myndigheter. Här finns en stor potential till förbättring i och
	med förväntade ändrade resmönster.
	Utredningen om ökad internationalisering av universitet och högskolor
	föreslår i sitt delbetänkande En strategisk agenda för internationalisering
	(SOU 2018:3) och i sitt slutbetänkande Ökad attraktionskraft för kun-
	skapsnationen Sverige (SOU 2018:79) en rad åtgärder, för såväl lärosätena
	som regeringen, som kan bidra till att öka graden av internationalisering.
	Dessa båda betänkanden har remissbehandlats. I detta avsnitt lämnar
	regeringen ett förslag till modernisering av högskolelagens bestämmelse
	om internationalisering. Det behandlas också att regeringen avser att ge
	berörda myndigheter i uppdrag att vidareutveckla och genomföra ett
	förslag från internationaliseringsutredningen om en plattform för inter-
	nationalisering som möjliggör en stabil och långsiktig struktur för sam-
	ordning av frågor som påverkar internationalisering inom högre utbild-
	ning, forskning och innovation.
	Som nämnts ovan har Internationaliseringsutredningen lämnat förslag
	på en lång rad åtgärder för att förbättra internationaliseringen vid univer-
	sitet och högskolor. Det handlar bl.a. om förslag för ökad mobilitet,
	förändringar i systemet för studieavgifter och förslag om att undanröja
	hinder för och att utveckla internationaliseringen på olika sätt. Det är
	angeläget att lärosätena har ett aktivt internationaliseringsarbete och det
	kan finnas skäl att följa upp hur utvecklingen av internationalisering har
	sett ut inom högskolan sedan utredningen lämnade sina förslag på
178	rekommendationer till lärosätena. Regeringen avser även att göra en över-

syn av rättsliga förutsättningar för etablering av forsknings- och utbild- Prop. 2020/21:60 ningsverksamhet i Sverige. De förslag som riktar sig till regeringen bereds

vidare inom Regeringskansliet.

I avsnitt 15 om innovationssystemet presenteras också åtgärder där ett internationellt perspektiv bidrar till att nå målet för forskningspolitiken. Stor del av den kunskap och lösningar som krävs för att möta samhälls- utmaningarna behöver utvecklas i internationell samverkan som även bidrar till att bygga långsiktiga internationella forskningsrelationer. Det svenska innovationssystemets utveckling i en global kontext avgör dess internationella konkurrenskraft. De innovationssatsningar som föreslås är formulerade utifrån att Sverige ska fortsätta vara ett världsledande innova- tionsland.

17.1Högskolelagen behöver moderniseras i fråga om internationalisering

Universitet och högskolor arbetar redan i dag mer eller mindre aktivt med internationalisering, men det är angeläget att lärosätenas arbete med inter- nationalisering fortsätter att utvecklas strategiskt. I högskolelagen (1992:1434) föreskrivs att högskolorna i sin verksamhet bör främja för- ståelsen för andra länder och för internationella förhållanden (1 kap. 5 § tredje stycket). Tidigare fanns en liknande bestämmelse om internationa- lisering i dåvarande högskolelagen (1977:281). Den nuvarande ordaly- delsen är dock till skillnaden från den tidigare bestämmelsen från 1977 inte tvingande för lärosätena. Det är nu dags att målet för internationa- lisering moderniseras för att ge en tydligare strategisk inriktning för ett fortsatt aktivt arbete.

17.1.1	Förslag till modernisering av högskolelagens
	bestämmelse om internationalisering

Regeringens förslag: I högskolelagen ska det anges att den samlade
internationella verksamheten vid varje högskola ska dels stärka kvali-
teten i högskolans utbildning och forskning, dels nationellt och globalt
bidra till sådan hållbar utveckling som högskolorna har i uppgift att
främja.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat
sig i fråga om utredningens förslag har tillstyrkt eller inte haft något att
invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Universitetskanslersämbetet,
Universitets- och högskolerådet (UHR), Lunds universitet, Göteborgs
universitet, Stockholms universitet, Karolinska institutet, Luleå tekniska
universitet, Malmö universitet, Blekinge tekniska högskola, Högskolan
Borås, Högskolan Dalarna, Kungl. Konsthögskolan, Mälardalens hög-
skola, Centrala studiestödsnämnden, Vetenskapsrådet, Verket för inno-
vationssystem (Vinnova), Sveriges lantbruksuniversitet, Chalmers
tekniska högskola AB, Kungl. Vetenskapsakademien, Stiftelsen för inter-
nationalisering av högre utbildning och forskning, Högskolan i Jön-		179

Prop. 2020/21:60	köping, Svenskt Näringsliv, Sveriges akademikers centralorganisation
	(Saco), Sveriges förenade studenter (SFS) och Tjänstemännens centralor-
	ganisation..
	Göteborgs universitet anför att förtydligandet av internationalisering
	som kvalitetsdrivande faktor är central och bidrar till att poängtera vikten
	av fördjupade internationella samarbeten. Malmö universitet framhåller att
	det föreslagna förtydligandet ger en tydlig målbild att internationalisering
	är en integrerad del av lärosätenas uppdrag.
	Några remissinstanser, däribland Lunds universitet, Göteborgs univer-
	sitet, Högskolan i Jönköping och Saco tillstyrker den föreslagna ändringen
	i högskolelagen men framhåller att det är lärosätena som äger frågan om
	hur intentionerna i lagtexten förverkligas. Andra remissinstanser är positi-
	va till förslaget men föreslår samtidigt vissa justeringar. Det gäller bl.a.
	UHR som föreslår ett tillägg till författningsförslaget som innebär att
	bestämmelsen inledningsvis anger att högskolorna aktivt ska arbeta med
	internationalisering. Södertörns högskola anför att förslaget är allt för
	tidstypiskt och bör formuleras mer distinkt och Mälardalens högskola
	understryker att en skarpare formulering behövs för att förslaget ska ge
	önskad effekt. Vinnova föreslår att bestämmelsen ska utvidgas så satt den
	tydligare inkluderar referens till ”samverkansuppgiften” i 1 kap. 2 §
	högskolelagen. Sverige-Amerika Stiftelsen anser att tillägget om stärkt
	kvalitet är bra, men att det är olyckligt att meningen om att främja
	förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden har tagits
	bort.
	Ersta Sköndal Bräcke högskola ställer sig bakom motivet för utred-
	ningens förslag om en ändring i högskolelagen, men anser att det bör
	övervägas om en lagreglering är den mest ändamålsenliga vägen att gå.
	Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) anser inte att en
	författningsändring är nödvändig utan tvärtom att det är principiellt viktigt
	att regeringen är återhållsam i sin styrning av lärosätena. SUHF anser dock
	att om en författningsändring ändå ska göras är det rimligt att detta görs i
	1 kap. 5 § högskolelagen, såsom utredningen föreslår. SUHF instämmer i
	att den internationella verksamheten vid högskolan ska stärka kvaliteten i
	utbildning och forskning samt bidra till en hållbar utveckling. Förbundet
	önskar dock understryka att internationaliseringens former och omfatt-
	ning, dvs hur den ska stärka kvaliteten på forskning och utbildning, är en
	fråga som tillhör lärosätenas egen rådighet. Kungl. tekniska högskolan
	(KTH), Försvarshögskolan och Röda korsets högskola ställer sig bakom
	yttrandet från SUHF.
	Konstfack anför att det finns skäl både för och emot att internationa-
	lisering lyfts in i högskolelagen enligt förslaget. Umeå universitet ställer
	sig tveksamt till vinsten av att ändra formuleringen i högskolelagen.
	Ett antal remissinstanser avstyrker eller är kritiska till förslaget att införa
	en ny formulering i högskolelagen, däribland Uppsala universitet, Karl-
	stads universitet, Högskolan i Gävle, Högskolan i Halmstad Högskolan i
	Skövde och Kungl. Musikhögskolan. Uppsala universitet anser att det är
	principiellt viktigt att regeringen är återhållsam i sin styrning av lärosätena
	och anser vidare att internationalisering redan i dag är viktig för att stärka
	kvaliteten i utbildningen och forskningen samt bidra till en hållbar ut-
	veckling och därför är ett självklart och integrerat inslag i verksamheten.
180	Högskolan i Skövde anser att det relaterat till andra genomgripande

verksamheter vid lärosätena, såsom exempelvis samverkan, inte finns Prop. 2020/21:60 anledning att särbehandla just internationalisering genom en författnings-

ändring. Kungl. Musikhögskolan anger som skäl att regeringen av princi- piella skäl inte bör styra lärosätena på detta detaljerade sätt eftersom det rimmar illa med den autonoma roll som sektorn förväntas ha inom utbild- ning, forskning och samverkan.

Skälen för regeringens förslag

Förutsättningarna för internationalisering av universitet och högskolor har förändrats och gett nya möjligheter

I högskolelagen anges att högskolorna i sin verksamhet bör främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden (1 kap. 5 § tredje stycket). Även om bestämmelsen är allmängiltig och, som Sverige- Amerika Stiftelsen påpekar, fortfarande relevant, har förutsättningarna för internationalisering av universitet och högskolor förändrats sedan bestämmelsen formulerades. Att främja förståelse för internationella förhållanden är i dag till stor del en självklar utgångspunkt och förutsätt- ning för lärosätenas verksamhet. Lydelsen i dagens bestämmelse skulle kunna uppfattas som att det vore tillräckligt att högskolorna försöker förstå omvärlden men i övrigt förhåller sig passiva till den. Globalisering och digitalisering har skapat nya och bättre möjligheter för internationell verk- samhet och samverkan. Mot denna bakgrund anser regeringen att det numera finns förutsättningar att, med utgångspunkt i förståelse för interna- tionella förhållanden, höja ambitionsnivån på internationaliseringen vid universitet och högskolor.

Högskolornas internationella verksamhet ska bidra till hög kvalitet i verksamheten…

Hög kvalitet i utbildning och forskning är avgörande för att Sverige ska kunna hävda sig som kunskapsnation. Internationalisering och internatio- nellt samarbete är inte självändamål utan är primärt medel för universitet och högskolor att nå och bibehålla en hög kvalitet. Internationellt sam- arbete ger nya perspektiv och bidrar därmed till att höja kvaliteten och relevansen i den högre utbildningen och forskningen och därigenom till att stärka samhällsutvecklingen. Genom internationella kontakter kan läro- säten jämföra och ställa den egna verksamheten i relation till andras och hämta inspiration, kunskaper och erfarenheter som kan leda till en kvali- tetshöjning. Avgörande forskningsframsteg är ofta resultat av samarbete och utbyte av idéer mellan forskare i olika delar av världen. Studenter, doktorander, lärare och forskare från andra länder eller med internationella erfarenheter är en tillgång och förutsättning för utbildnings- och forsk- ningsmiljöernas utveckling och kvalitet. Regeringen vill i likhet med utredningen understryka betydelsen av att internationella perspektiv genomsyrar lärosätenas samlade verksamhet och att den används för att utveckla verksamhetens kvalitet. Därför anser regeringen att det tydligare bör framhållas som ett mål för högskolans internationalisering att den internationella verksamheten ska bidra till kvalitetshöjning i högskolans utbildning och forskning.

181

Prop. 2020/21:60

182

…och bidra till hållbar utveckling nationellt och globalt

Lärosätena fyller en viktig roll i samhället genom att bidra till nationell och global hållbar utveckling och att nå de mål som har slagits fast i FN:s globala mål för hållbar utveckling (Agenda 2030). I högskolelagen anges att högskolorna i sin verksamhet ska främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälso- sam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa (1 kap. 5 § första stycket högskolelagen). Universitetens och högskolornas bidrag till hållbar utveckling sker genom utbildning och forskning och genom den samverkan med det omgivande samhället som ingår i dessa uppgifter (1 kap. 2 § första och andra styckena högskolelagen). Internationellt sam- arbete mellan lärosäten kan bidra till både nationell och global utveckling. Det innebär samtidigt att lärosätena har ett stort ansvar för att sådan internationell samverkan inte har en negativ klimatpåverkan, utan att man finner sätt att samverka som i stället kan bidra till minskad klimatpåverkan, exempelvis genom att minska antalet tjänsteresor med flyg. Den pågående covid-19-pandemin har inneburit att resor och fysiska möten till stor del har ersatts av digitala arbetssätt, något som lärosätena förväntas fortsätta med. Regeringen anser att lärosätenas ansvar i fråga om att bidra till håll- bar utveckling, både nationellt och globalt, bör framgå tydligare som mål för högskolans internationalisering.

Målet för högskolornas internationella verksamhet bör även fortsätt- ningsvis regleras i lag men regleringen bör inte vara alltför styrande

Vissa remissinstanser, bl.a. Uppsala universitet, Karlstads universitet och SUHF framför kritik i fråga om att reglera den internationella verksam- heten i lag, dels eftersom det är principiellt viktigt att regeringen är åter- hållsam i sin styrning av lärosätena och dels på grund av att internationa- lisering redan utgör en självklar och integrerad del i verksamheten. Hög- skolan i Skövde anser att det, relaterat till andra verksamheter vid läro- sätena såsom exempelvis samverkan, inte finns anledning att särbehandla just internationalisering genom en författningsändring. Regeringen vill erinra om att det redan i dag – utöver bestämmelsen om högskolornas internationalisering i 1 kap. 5 § tredje stycket högskolagen –även finns en bestämmelse om högskolornas samverkan med det omgivande samhället i högskolelagen (1 kap. 2 § andra stycket). Den senare bestämmelsen före- slås moderniseras i avsnitt 14.2.1. Regeringen anser att det är dags att höja ambitionsnivån även för högskolans internationalisering. Det är då naturligt att en sådan ambitionshöjning kommer till uttryck genom en ändring av den nuvarande bestämmelsen på området i högskolelagen.

Vissa instanser, bl.a. UHR och Mälardalens högskola efterfrågar en skarpare formulering i lag än den utredningen föreslår. Regeringen anser dock att det förslag som utredningen har lämnat är väl avvägt. Förslaget tydliggör, som Malmö universitet påtalar, en gemensam målsättning som syftar till att fungera som en strategisk vägledning för lärosätenas utveck- ling av sitt internationaliseringsarbete utan att för den skull bli alltför styrande. I det sammanhanget vill regeringen understryka vikten av att det även fortsättningsvis är respektive lärosäte som bestämmer hur högskolans internationella verksamhet ska genomföras inom ramen för dess uppdrag och utifrån de olika förutsättningar som råder vid lärosätet. Med utgångs-

punkt i den utbildning och forskning som respektive universitet eller hög- Prop. 2020/21:60 skola bedriver är det lärosätet som bäst kan och bör bedöma hur den inter-

nationella verksamheten bidrar till hög kvalitet och hållbar utveckling nationellt och globalt. Detta hindrar inte att det finns behov av uppföljning och utvärdering.

Vinnova föreslår att man överväger att även mer specifikt ange sam- verkan med samhället som en viktig del av internationaliseringsverksam- heten. Regeringen anser liksom Vinnova att samverkan, både nationell och internationell, är av stor vikt och många gånger avgörande för verksam- heten vid universitet och högskolor. Lärosätenas två huvuduppgifter är utbildning och forskning och i dessa uppgifter ingår att samverka med det omgivande samhället (1 kap. 2 § första och andra styckena högskole- lagen). Eftersom kravet på samverkan redan framgår av lag anser rege- ringen inte att det är nödvändigt eller lämpligt att samverkan specifikt även inkluderas i den bestämmelse i lagen som anger målet för den interna- tionella verksamheten.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att högskolelagen ska ändras så att det anges att den samlade internationella verksamheten vid varje högskola ska dels stärka kvaliteten i högskolans utbildning och forsk- ning, dels nationellt och globalt bidra till sådan hållbar utveckling som högskolorna har i uppgift att främja.

17.2Bättre samordning för att effektivisera, stärka och samla insatser för internationalisering

När världen åter öppnar upp efter den pågående pandemin kommer be- hovet av åtgärder för att öka internationaliseringen i högskolan att vara stort, oavsett om det innebär förtätad samverkan i utbildning och forskning genom digitala lösningar eller genom perioder av utlandsstudier för stud- enter och arbete utomlands för lärare och forskare. För att främja arbetet med internationalisering och för att internationalisering ska bli en naturlig och integrerad del av lärosätenas verksamhet kommer det att krävas en rad insatser av många olika aktörer.

Forum för internationalisering är en arena för myndighetssamverkan om högskolans internationalisering som inrättades 2008.Universitets- och högskolerådet har i uppdrag att vara ordförande och företrädare för följande aktörer medverkar: Sveriges universitets- och högskoleförbund, Migrationsverket, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Svenska institutet, Centrala studiestödsnämnden, Universitetskanslers- ämbetet, Sveriges förenade studentkårer, Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, Justitiedepartementet, Närings- departementet, Utrikesdepartementet och Utbildningsdepartementet. Forumet fyller en viktig roll som informationsspridande och samordnande organ, men som framförs i Internationaliseringsutredningens slutbe- tänkande Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige (SOU 2018:78) är de frågor som behöver samordnas både omfattande och i bland komplexa. Det är också troligt att mängden av frågor som behöver samordnas kommer att öka över tid. För att ge de bästa förutsättningarna för ökad internationalisering och för att bidra till målet om Sverige som

183

Prop. 2020/21:60 ledande kunskapsnation anser regeringen, i likhet med utredningen, att det behövs en ny gemensam, lämplig, arena för att effektivisera, stärka och samla olika aktörers arbete med internationaliseringen av universitet och högskolor.

Regeringen avser därför att ge berörda myndigheter i uppdrag att vidare- utveckla och genomföra ett förslag från internationaliseringsutredningen om att inrätta en plattform för internationalisering som möjliggör en stabil och långsiktig struktur för samordning av frågor som påverkar inter- nationalisering inom högre utbildning, forskning och innovation.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en ökning av universitets och högskolors anslag till forskning och utbildning på forskarnivå med 1 270 miljoner kronor 2021, 913 miljoner kronor 2022, 943 miljoner kronor 2023 och 953 miljoner kronor 2024. Inom ramen för denna ökning avsätts 3 miljoner kronor 2022, 3 miljoner kronor 2023 och 3 miljoner kronor 2024 för samordning av frågor som påverkar internatio- nalisering inom högre utbildning, forskning och innovation.

17.3Säker hantering av skyddsvärd forskningsverksamhet

Internationellt samarbete och forskningsutbyte utgör en viktig grund för Sverige som forskningsnation. Statliga och statsunderstödda aktörer från andra länder bedriver dock spionage för att komma över information om forskning och innovationer från bl.a. svenska företag och myndigheter. Därför är det av största vikt att det bedrivs ett strukturerat förebyggande arbete i samverkan med andra ansvariga myndigheter och att andra åtgärder utifrån säkerhetsskyddslagen och övrig lagstiftning som det åligger myndigheter att följa efterlevs.

Viss forskningsverksamhet vid universitet och högskolor är skyddsvärd verksamhet som lyder under säkerhetsskyddslagen (2018:585). Forsk- ningssamarbeten och forskningsresultat kan även falla under export- kontrollregelverket, inklusive krav på exporttillstånd vid kunskapsöver- föring av teknologier som identifierats som känsliga. Internationella forskningssamarbeten kan därför innebära särskilda utmaningar. Det är angeläget att säkerställa skydd av forskningsresultat då det är en strategisk resurs när det gäller Sveriges ekonomiska välstånd och tillväxt.

Regeringen har i olika sammanhang lyft fram de utmaningar och risker som följer av internationella forskningssamarbeten. Regeringen tillsatte 2019 en utredning som ska lämna förslag på ett svenskt system för gransk- ning av utländska direktinvesteringar inom skyddsvärda områden (dir. 2019:50). I uppdraget ingår frågan om bolag som hanterar kritisk infrastruktur och kritiska teknologier. I direktiven till utredningen om organisation, styrning och finansiering av forskningsinfrastruktur framgår vikten av att beakta säkerhets- och försvarspolitiska hänsyn (dir. 2020:52). Behovet att beakta nationella säkerhetsaspekter i forskningsintensiva verksamheter framgår även av regeringens Strategi för svensk rymd- verksamhet (skr. 2017/18:259) respektive Nationell inriktning för artifi- ciell intelligens (N2018:14). I regeringens skrivelse om Arbetet i frågor

184

som rör Kina (skr. 2019/20:18) konstateras att ett stort ansvar vilar på

universitet och högskolor och det forskningsintensiva näringslivet när det Prop. 2020/21:60 gäller värderingen och säkerställandet av att skydda svensk forskning.

Regeringen har även gett Inspektionen för strategiska produkter (ISP) i uppdrag att upprätthålla kontakter med berörda universitet och högskolor i syfte om att informera om riskerna med spridning av känsliga tekno- logier.

Regeringen kommer att fortsätta följa frågan och se över behovet av ytterligare åtgärder i syfte att säkerställa att skyddsvärd verksamhet och kunskap vid universitet och högskolor inte riskerar att hamna i orätta händer.

18 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2021.

Utredningarnas förslag: Styr- och resursutredningen har inte lämnat något förslag om ikraftträdande. I departementspromemorian Ändringar i högskolelagen för att främja den akademiska friheten och tydliggöra läro- sätenas roll för det livslånga lärandet (U2020/03053) har det föreslagits att ändringarna i 1 kap. 5 och 6 §§ högskolelagen vilka avser livslångt lärande respektive akademisk frihet ska träda i kraft den 1 juli 2021. Internatio- naliseringsutredningen har föreslagit att ändringen i 1 kap. 5 § högskole- lagen som avser målet för högskolornas internationella verksamhet ska träda i kraft den 1 januari 2020.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: De lagändringar i 1 kap. 2 och 5 §§ högskolelagen som avser livslångt lärande, samverkan och lärosätenas internationella verksamhet (se avsnitt 11.1, 14.2, och 17.1) förtydligar gemensamma målsättningar för arbetet och syftar till att fungera som strategiska vägledningar för lärosätenas utveckling av samverkan, livs- långt lärande och internationaliseringsarbetet. Arbetet med dessa frågor pågår redan i olika grad vid universitet och högskolor men lagändringarna kan förväntas leda till en strategisk översyn som kan resultera i nya sätt att arbeta. De nya formuleringarna i lagen utgör däremot inte sådana änd- ringar där datumet för ikraftträdande kan väntas vara avgörande för verk- samheten eller för enskilda individer.

Den nya bestämmelsen om akademisk frihet i 1 kap. 6 § första stycket högskolelagen (se avsnitt 12.1) innehåller en allmän princip för högskolor- nas verksamhet. Som en bestämmelse av principiell karaktär förväntas den ha en långsiktig påverkan på högskolornas verksamhet men den är inte kopplad till något särskilt moment i verksamheten.

Av de skäl som anförs finns det ingen anledning att vänta med ikraft- trädandet av förslagen till ändringar i högskolelagen längre än nödvändigt. Mot denna bakgrund bör ändringarna i 1 kap. 2, 5 och 6 §§ högskolelagen träda i kraft den 1 juli 2021.

185

Prop. 2020/21:60 Regeringen bedömer att det inte finns behov av några övergångs- bestämmelser.

	19	Konsekvenser
	I denna proposition lämnas förslag om ändringar i 1 kap. 2, 5 och 6 §§
	högskolelagen (1992:1434). Lagändringarna berör statliga universitet och
	högskolor samt enskilda utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda
	examen. Av lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda examen följer bl.a.
	att enskilda utbildningsanordnare som har fått tillstånd att utfärda examen
	ska bedriva utbildningen så att den uppfyller de krav som uppställs på
	utbildning i 1 kap. högskolelagen (1992:1434). Några av dessa utbild-
	ningsanordnare bedriver utbildningen i ett aktiebolag, medan andra har
	t.ex. en stiftelse eller förening som huvudman.
	Vidare berörs studenter, lärare, forskare och administrativ personal vid
	såväl statliga universitet och högskolor som enskilda utbildningsanord-
	nare.
	Lagändringen om livslångt lärande
	Ekonomiska konsekvenser för staten och statliga universitet och
	högskolor
	Förslaget om en reglering av det livslånga lärandet (se avsnitt 11.1) be-
	döms inte medföra några ekonomiska konsekvenser för universitet och
	högskolor. Det tillkommer ingen ny uppgift i och med regleringen. Regle-
	ringen av lärosätenas ansvar för det livslånga lärandet ryms inom ramen
	för lärosätenas uppgift att dimensionera utbildningsutbudet efter studen-
	ternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov.
	Ekonomiska konsekvenser för enskilda utbildningsanordnare
	Förslaget bedöms inte medföra några ekonomiska konsekvenser för en-
	skilda utbildningsanordnare.
	Övriga konsekvenser för universitet och högskolor och verksamma vid
	lärosätena
	Konsekvenserna för studenterna till följd av en reglering av lärosätenas
	ansvar för det livslånga lärandet bedöms vara ett förändrat utbildnings-
	utbud. Förslaget tydliggör lärosätenas ansvar för det livslånga lärandet
	vilket bedöms underlätta lärosätenas långsiktiga planeringsförutsättningar
	och klargöra deras ansvar gentemot avnämarna.
	Konsekvenser i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män och
	integrationspolitiska konsekvenser
	En rapport från Högskoleverket från 2012 visar att kvinnor i högre grad än
	män återvänder till universitet och högskola. Detta mönster bedöms
186	kvarstå, bl.a. som följd av att en större andel kvinnor än män genomgår en
	högskoleutbildning, vilket är kopplat till att många av de yrken som tradi-

tionellt har varit kvinnodominerade kräver högskoleutbildning medan Prop. 2020/21:60 detta inte är fallet i många yrken som traditionellt har varit mansdomi-

nerade. Kvinnor är också i majoritet inom offentligt finansierade yrken och offentlig sektor som i högre grad nyttjar högskolans möjligheter för livslångt lärande än det privata näringslivet. Kvinnor kan därför i förläng- ningen gynnas mer än män av att lärosätenas ansvar för det livslånga lärandet förtydligas. Detta gör det angeläget för lärosätena att vidta åt- gärder för att få fler män intresserade av livslångt lärande. Detta är viktigt, inte minst i ljuset av de stora arbetskraftsbehov som finns yrken som kräver högskolestudier såsom hälso- och sjukvård och en rad teknik- branscher. En sådan utveckling skulle även kunna möjliggöra en förbättrad matchning på arbetsmarknaden som minskar den inlåsning som dagens könssegregerade arbetsmarknad bidragit till.

Förslaget om en reglering av det livslånga lärandet bedöms kunna få
positiva integrationspolitiska konsekvenser. Ökad tillgång till livslångt
lärande för personer med utländsk bakgrund kan ha en positiv inverkan på
deras möjligheter på arbetsmarknaden. Det finns ingen kraftig sned-
rekrytering efter nationell bakgrund totalt sett, men det finns personer som
är underrepresenterade i högskolan inom gruppen utrikes födda som har
invandrat vid 7–18 års ålder.
Konsekvenser i förhållande till EU-rätten
Regeringen bedömer att förslaget inte får konsekvenser i förhållande till
EU-rätten.
Lagändringen om samverkan
Ekonomiska konsekvenser för staten och statliga universitet och
högskolor
Förslaget om en modernisering av högskolelagens bestämmelse om sam-
verkan (se avsnitt 14.2.1) bedöms inte medföra några ekonomiska konse-
kvenser för universitet och högskolor. Universitets och högskolors uppgift
att samverka med det omgivande samhället har redan en framskjuten plats
i högskolelagen.
Ekonomiska konsekvenser för enskilda utbildningsanordnare
Förslaget bedöms inte medföra några ekonomiska konsekvenser för
enskilda utbildningsanordnare.
Övriga konsekvenser för universitet och högskolor och verksamma vid
lärosätena.
För universitet och högskolor är samverkan med det omgivande samhället
avgörande för att verksamheten ska kunna bidra till att möta samhälls-
utmaningarna, till samhällets utveckling och välfärd liksom hållbar till-
växt, konkurrenskraft och fler jobb. Samverkan kan omfatta en rad olika
aktiviteter med många olika aktörer, allt från näringsliv och offentlig
sektor på olika samhällsnivåer till civilsamhället. Varje universitet och
högskola bör samverka utifrån sina specifika förutsättningar. Behovet av
samverkan gäller särskilt inom de områden där respektive lärosäte kan
bidra till lösningar av samhällsutmaningarna och därmed omfattar sam-	187
	187

Prop. 2020/21:60 verkan allt från näringsliv och offentlig sektor på olika samhällsnivåer till civilsamhället. Samverkan bör också vara en ömsesidig process där läro- sätena i sina interaktioner med andra aktörer tar till sig kunskap och intryck från det omgivande samhället. På så vis leder samverkan även till att läro- sätens får nya uppslag till forskningsprojekt och kunskapsutveckling och att utbildningen kan anpassas till faktiska behov i samhället.

Konsekvenser i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män och integrationspolitiska konsekvenser

Förslaget i sig bedöms inte ha några konsekvenser för jämställdheten när det gäller kvinnors och mäns möjligheter till och villkor för utbildning och forskning. I högskolornas verksamhet ska dessutom jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas (1 kap. 5 § högskolelagen). Förslaget i sig bedöms inte heller ha några integrationspolitiska konsek- venser.

Konsekvenser i förhållande till EU-rätten

Regeringen bedömer att förslaget inte får konsekvenser i förhållande till EU-rätten.

Lagändringen om akademisk frihet

Ekonomiska konsekvenser för staten och statliga universitet och högskolor

Förslaget att i högskolelagen införa en allmän princip om att akademisk frihet ska främjas och värnas i högskolans verksamhet (se avsnitt 12.1) bedöms inte medföra några konsekvenser för statsbudgeten eller några ekonomiska konsekvenser för universitet och högskolor.

Ekonomiska konsekvenser för enskilda utbildningsanordnare

Förslaget bedöms inte medföra några ekonomiska konsekvenser för en- skilda utbildningsanordnare.

Övriga konsekvenser för universitet och högskolor och verksamma vid lärosätena

Förslaget bedöms innebära att frågan på ett tydligare och mer strukturerat sätt lyfts in i universitetens och högskolornas prioriterings- och uppfölj- ningsarbete. Förslaget bedöms vidare främja kvaliteten i lärosätenas forsk- ning och utbildning, vilket kan innebära att allmänhetens förtroende för kunskapen som sprids från universitet och högskolor ökar. Därigenom kan den vetenskapligt belagda kunskapen utgöra en motvikt mot desinfor- mation, falska nyheter och propaganda som sprids i t.ex. sociala medier.

Förslaget att i högskolelagen införa en allmän princip om att akademisk frihet ska främjas och värnas i högskolans verksamhet bedöms främja forskares, lärares och studenters möjligheter att fritt söka och sprida kunskap. Förslaget accentuerar lärosätesledningarnas arbetsmiljöansvar och ansvar för att motverka hat, hot våld och trakasserier inom sektorn, vilket är positivt för forskare, lärare och studenter.

188

Konsekvenser i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män och	Prop. 2020/21:60
integrationspolitiska konsekvenser

Konsekvenser i förhållande till EU-rätten

Regeringen bedömer att förslaget inte får konsekvenser i förhållande till EU-rätten.

Lagändringen om internationalisering
Ekonomiska konsekvenser för staten och statliga universitet och
högskolor
Förslaget om en modernisering av högskolelagens bestämmelse om inter-
nationalisering bedöms inte medföra några ekonomiska konsekvenser för
universitet och högskolor. Internationalisering är redan i dag en uppgift för
universitet och högskolor som enligt högskolelagen i sin verksamhet bör
främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden.
Regeringens förslag innebär ett tydligare uppdrag. Det kan förväntas leda
till en strategisk översyn av lärosätenas internationalisering och kan resul-
tera i nya sätt att arbeta, att gamla samarbeten avvecklas och att nya ut-
vecklas, men bör inte i sig ha ekonomiska konsekvenser för lärosätena.
Ekonomiska konsekvenser för enskilda utbildningsanordnare
Förslaget bedöms inte medföra några ekonomiska konsekvenser för en-
skilda utbildningsanordnare. I likhet med vad som angetts ovan i fråga om
statliga lärosäten kan förslaget leda till en strategisk översyn av lärosätenas
internationalisering och resultera i nya sätt att arbeta, men bedöms inte i
sig ha ekonomiska konsekvenser för lärosätena.
Övriga konsekvenser för universitet och högskolor och verksamma vid
lärosätena
Enligt det nya målet ska den internationella verksamheten syfta till att höja
kvaliteten i både utbildning och forskning. Internationella kontakter och
ökad internationell rörlighet av studenter, lärare och forskare bidrar till att
stärka kvaliteten i den högre utbildningen och forskningen. Den utveck-
lingen kan förväntas gynna lärosätena i stort och dem som på olika sätt
deltar i verksamheten, såsom studenter genom att förbereda studenterna
för en arbetsmarknad som blir allt mer internationellt präglad, men även
lärare, forskare och administrativ personal.
Konsekvenser i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män och
integrationspolitiska konsekvenser
Förslaget i sig bedöms inte ha några konsekvenser för jämställdheten när
det gäller kvinnors och mäns möjligheter till och villkor för utbildning och	189
	189

Prop. 2020/21:60 forskning. I högskolornas verksamhet ska dessutom jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas (1 kap. 5 § högskolelagen). Det faktum att fler kvinnor än män i dag studerar vid universitet och högskolor kan betyda att fler kvinnor än män påverkas av internationaliseringen av högre utbildning. Av samma anledning kan fler män förväntas påverkas av internationaliseringen av forskning då det i dag är fler män än kvinnor anställda vid universitet och högskolor inom kategorierna forskande och undervisande personal. Förslaget i sig bedöms inte heller ha några inte- grationspolitiska konsekvenser.

Konsekvenser i förhållande till EU-rätten

Regeringen bedömer att förslaget inte får konsekvenser i förhållande till EU-rätten.

20 Författningskommentar

Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)

1kap.

2§ Staten ska som huvudman anordna högskolor för

1.utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och

2.forskning och konstnärlig forskning samt utvecklingsarbete.

I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället för ömsesidigt utbyte och verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta.

Vad som i fortsättningen sägs om forskning avser även konstnärlig forskning, om inte något annat anges särskilt.

I paragrafen anges de uppgifter som ingår i högskolornas verksamhet. Paragrafen är även tillämplig på enskilda utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda examina, genom att även dessa utbildningsanordnare ska bedriva utbildningen så att den uppfyller de krav som uppställs i 1 kap. högskole- lagen (2 § första stycket lagen om tillstånd att utfärda vissa examina).

Andra stycket, som innehåller en bestämmelse om samverkan med det omgivande samhället, ändras. Ändringen innebär att högskolorna dels ska samverka med det omgivande samhället för ömsesidigt utbyte, dels ska verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta. Med den kunskap och kompetens som finns vid hög- skolan avses inte bara ursprungliga forskningsresultat tillkomna vid högskolan utan även den kunskap och kompetens som högskolans forska- re, lärare och studenter skapar eller tillägnar sig inom ramen för utbild- nings- och forskningsverksamheten.

Övervägandena finns i avsnitt 14.2.

190

5 § Högskolorna ska i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälso- sam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa.

I högskolornas verksamhet ska jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas.

Den samlade internationella verksamheten vid varje högskola ska dels stärka kvaliteten i högskolans utbildning och forskning, dels bidra nationellt och globalt till sådan hållbar utveckling som avses i första stycket.

Högskolorna ska också aktivt främja och bredda rekryteringen till hög- skolan.

Högskolorna ska i sin verksamhet främja ett livslångt lärande.

I paragrafen anges högskolornas uppdrag och mål på ett antal områden. Paragrafen är även tillämplig på enskilda utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda examina, se författningskommentaren till 2 §.

Ändringarna i första, andra och fjärde stycket är endast språkliga.

I tredje stycket anges målet för universitetens och högskolornas inter- nationella arbete. Detta mål ersätter det mål som tidigare angetts i stycket och innebär att den samlade internationella verksamheten vid varje högskola ska dels stärka kvaliteten i högskolans utbildning och forskning, dels bidra nationellt och globalt till sådan hållbar utveckling som avses i första stycket.

Vad som innefattas i högskolans internationella verksamhet avgörs av lärosätet inom ramen för dess uppdrag. Internationell verksamhet kan t.ex. bestå av internationalisering på hemmaplan, mobilitet, forskningssam- arbeten och strategiska partnerskap med lärosäten i andra länder. Även internationaliseringsinsatser som sker inom ramen för högskolans sam- verkan med det omgivande samhället eller inom den innovationsstödjande verksamheten innefattas. Både stora strategiska satsningar och små smala aktiviteter utgör internationell verksamhet om de är av internationell kar- aktär.

Att det är den samlade internationella verksamheten vid varje högskola som ska stärka kvaliteten och bidra till hållbar utveckling innebär att inte varje enskild aktivitet av internationell karaktär för sig behöver uppfylla målet för den internationella verksamheten vid högskolan.

I ett nytt femte stycke införs en bestämmelse om att högskolorna i sin verksamhet ska främja ett livslångt lärande. Med livslångt lärande avses lärande som innefattar fyra kategorier definierade utifrån syftet med lärandet: fortbildning, vidareutbildning, karriärväxling och bildning. Med fortbildning avses arbetstagarens behov att utbilda sig för att kunna utföra samma arbetsuppgifter vilka bedöms utvecklas och kräva högre kom- petens. Vidareutbildning tar sikte på arbetstagarens behov att utbilda sig för att kunna utföra nya arbetsuppgifter hos arbetsgivaren. Karriärväxling avser individens behov av att utbilda sig för att byta karriär. Med bildning åsyftas individens behov av att utbilda sig för personlig utveckling. Bestämmelsen innebär ett tydliggörande av högskolornas ansvar för ett livslångt lärande för att på ett bättre sätt kunna svara upp mot behoven på framtidens arbetsmarknad med ökad digitalisering, ökat behov av hög-

Prop. 2020/21:60

191

Prop. 2020/21:60 skoleutbildade inom exempelvis hälso- och sjukvård och teknik, ökad internationalisering och en arbetskraft som arbetar längre upp i åldrarna.

Övervägandena finns i avsnitt 11.1 och 17.1.

6 § I högskolornas verksamhet ska som allmän princip gälla att den akademiska friheten ska främjas och värnas.

För forskningen ska som allmänna principer gälla att

1.forskningsproblem får fritt väljas,

2.forskningsmetoder får fritt utvecklas, och

3.forskningsresultat får fritt publiceras.

Paragrafen innehåller vissa allmänna principer som rör forskning. Para- grafen är även tillämplig på enskilda utbildningsanordnare som har till- stånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda examina, se författningskommentaren till 2 §.

I ett nytt första stycke införs en bestämmelse som innebär att det ska vara en allmän princip i högskolornas verksamhet att främja och värna den akademiska friheten. Bestämmelsen innebär att den akademiska friheten slås fast i högskolelagens inledande del som en grundval för högskolornas kvalitet och verksamhet. Med akademisk frihet avses här den individuella akademiska friheten avseende både forskning och utbildning. Det fria kunskapssökandet och den fria kunskapsspridningen ska dock alltid utövas inom de rättsliga ramar som finns och utifrån den värdegrund som gäller.

Andra stycket innehåller en bestämmelse om allmänna principer för forskningens frihet. Stycket motsvarar i sak det tidigare första stycket och de ändringar som görs är endast språkliga.

Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

192

Sammanfattning av betänkandet En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6)

I det följande sammanfattas för denna proposition aktuella förslag i betänkandet En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av hög- skolan (SOU 2019:6).

Utredningen föreslår att regeringen tar initiativ till förändringar av hög- skolelagen för att förstärka vissa normer. Förslagen rör ansvaret att värna akademisk frihet, en tydligare betoning av utbildningens frihet, det kolle- giala ansvaret och inflytandet samt sambandet mellan utbildning och forskning som en vägledande princip för lärarnas arbetsuppgifter. Utred- ningen lämnar dock inte konkreta författningsförslag på dessa områden.

Som komplement till nuvarande regleringsbrev föreslår utredningen ett dialogbaserat och lärosätesanpassat styrinstrument i form av fyraåriga överenskommelser där varje lärosätes mål och uppföljningskriterier formuleras för ett antal av politiken prioriterade områden. Som underlag för styrningen behövs enligt utredningen samlade analyser av högskolans utveckling och effekter av politik och reformer. Utredningen föreslår därför att en särskild analysfunktion inrättas i form av en expertgrupp.

Vidare föreslår utredningen att lärosätenas ansvar för det livslånga lärandet i form av yrkesverksammas fortbildning och vidareutbildning åter explicit slås fast i högskolelagen. Utredningen lämnar dock inte något konkret författningsförslag.

Lärosätenas eget ansvar för utbildningsutbudet innebär enligt utred- ningen att regeringens styrning bör begränsas till områden där det är särskilt motiverat och hållas på en övergripande nivå. Utredningen föreslår att mål sätts för antal studenter på totalnivå samt mål för antal examina för utbildningar mot legitimationsyrken inom skola och hälso- och sjukvård. Det faktum att dessa yrken kräver legitimation och att det delvis är politiska reformer som ligger till grund för behoven, samt den uttalade brist som råder, motiverar enligt utredningen en särskild styrning.

För utbildning på forskarnivå bedömer utredningen att både regeringen och lärosätena har ett ansvar för att på respektive nivå ha en uppfattning om omfattning och inriktning i förhållande till olika behov, att följa utvecklingen i ljuset av detta och vid behov vidta åtgärder.

Utredningen framhåller behovet av ökad samordning mellan de statliga forskningsfinansiärerna och föreslår att regeringen tar initiativ till en över- syn av den statliga externa forskningsfinansieringen.

Utredningen anser att dagens formulering i högskolelagen angående lärosätenas samverkan med det omgivande samhället är för begränsad, bl.a. då den inte omfattar utbildningens samhällspåverkan. Utredningen föreslår därför att regeringen tar initiativ till en ny lydelse i högskolelagen så att det anges att det i högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta.

Utredningen bedömer att regeringen fortsatt bör ha jämställdhetsintegre- ring som huvudsaklig strategi för ökad jämställdhet inom högskolan. Läro-

Prop. 2020/21:60

Bilaga 1

193

Prop. 2020/21:60

Bilaga 1

194

sätesspecifika mål inom prioriterade jämställdhetsområden kan finnas med i de fyraåriga överenskommelser som föreslås, anser utredningen.

När det gäller resurstilldelningssystemet har utredningen ett antal förslag, inklusive att dagens två verksamhetsgrenar bör slås ihop till ett samlat anslag för både utbildning på grundnivå och avancerad nivå och för forskning och utbildning på forskarnivå. För den del som avser anslag till forskning och utbildning på forskarnivå lämnar utredningen bl.a. förslag om hur tilldelning av nya medel kan ske. Utredningen föreslår även att ett utökat utbildningsuppdrag ska leda till en utökning av lärosätets forsk- ningsram.

Betänkandets lagförslag	Prop. 2020/21:60
	Prop. 2020/21:60
	Bilaga 2
Betänkandet innehåller inte ett lagförslag i tvåspaltsmallen.
I avsnitt 7.2 lämnas i brödtexten följande förslag för lydelsen i 1 kap. 2 §
andra stycket högskolelagen (1992:1434)

I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och att verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta.

Förslag på ikraftträdande- och övergångsbestämmelser saknas

195

Prop. 2020/21:60

Bilaga 3

196

Förteckning över remissinstanserna

Följande remissinstanser har inkommit med yttrande över betänkandet En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6): Almega, Arbetsgivarverket, AstraZeneca, Blekinge tekniska högskola, Bodens kommun, Borås kommun, Centrala studiestöds- nämnden, Chalmers tekniska högskola AB, Ekonomistyrningsverket, Ersta Sköndal Bräcke Högskola AB, Fackförbundet ST, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Försvarshögskolan, Gymnastik- och idrotts- högskolan, Göteborgs stad, Göteborgs universitet, Huddinge kommun, Högskolan Dalarna, Högskolan i Borås, Högskolan i Gävle, Högskolan i Halmstad, Högskolan i Skövde, Högskolan Kristianstad, Högskolan Väst, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Jön- köpings kommun, Karlshamns kommun, Karlstads universitet, Karolinska institutet, Kiruna kommun, Konstfack, Kungl. biblioteket, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, Kungl. Konsthögskolan, Kungl. Musik- högskolan i Stockholm, Kungl. Tekniska högskolan, Kungl. Vetenskaps- akademien, Kungl. Vitterhetsakademien, Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas riksförbund, Linköpings universitet, Linnéuniversitetet, Luleå tekniska universitet, Lunds kommun, Lunds universitet, Malmö stad, Malmö universitet, Mittuniversitetet, Myndigheten för yrkeshög- skolan, Mälardalens högskola, Naturvårdsverket, Region Halland, Region Kronoberg, Region Stockholm, Region Västerbotten, Region Örebro län, Riksrevisionen, RISE Research Institutes of Sweden, Röda Korsets Högskola, SAAB AB, Socialstyrelsen, Sophiahemmet ideell förening, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Statens energimyndighet, Statens skolverk, Statskontoret, Stiftelsen för kunskaps- och kompetens- utveckling, Stiftelsen för strategisk forskning, Stiftelsen Högskolan i Jön- köping, Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, Stockholms konstnärliga högskola, Stockholms universitet, Storumans kommun, Strömsunds kommun, Svenska institutet, Svenskt Näringsliv, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges lantbruksuniversitet, Sveriges unga akademi, Sveriges universitetslärare och forskare, Sveriges universitets- och högskoleförbund, Södertörns högskola, Teknikföretagen, Telefonaktie- bolaget LM Ericsson, Tierps kommun, Tillväxtverket, Tjänstemännens Centralorganisation, Umeå universitet, Universitetskanslersämbetet, Universitets- och högskolerådet, Uppsala universitet, Verket för inno- vationssystem (Vinnova), Vetenskap & Allmänhet, Vetenskapsrådet, Volvo Group, Västerviks kommun, Örebro universitet.

Följande remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig, men har förklarat sig avstå eller inte inkommit med yttrande: ABB Ltd, Akade- miska hus, Entreprenörskapsforum, Handelshögskolan i Stockholm, IVL Svenska miljöinstitutet, Karlsborgs kommun, Kinda kommun, Knivsta kommun, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Lerums kommun, Lessebo kommun, Ludvika kommun, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Norrtälje kommun, Ovanåkers kommun, Oxelösunds kommun, Ragnar Söderbergs stiftelse, Sala kommun, Solna kommun, Sotenäs kommun,

Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Storfors kommun, Sveriges export- och investeringsråd (Business Sweden), Söderhamns kommun, Timrå kommun, Trelleborgs kommun, Västerås kommun.

Följande har inkommit med spontana yttranden: Akademi Norr, Akademikerförbundet SSR, Apotekarsocieteten, Arjeplogs kommun, BIL Sweden, DIK, Folkhälsomyndigheten, Fysioterapeuterna, Företagarna, Gröna arbetsgivare, Göteborgs universitet Sahlgrenska Akademin, IF Metall, IKEM Innovations- och kemiindustrierna, Include, Innovations- företagen, Institutet för framtidsstudier, Institutet för rymdfysik, Institutet för social forskning Stockholms universitet, Intresseföreningen för FoU- enheter inom välfärdsområdet, IQ Samhällsbyggnad, IT & Telekom- företagen, Jernkontoret, Kriminalvården, Läkemedelsindustrin LIF, Lärar- förbundet, Lärarnas Riksförbund, Nacka kommun, Naturhistoriska riks- museet, Naturvetarna, Patent- och registreringsverket, Professions- förbundet, Region Blekinge, Region Jämtland Härjedalen, Region Jönköpings län, Region Norrbotten, Region Skåne, Rymdstyrelsen, Skellefteå kommun, Skogsindustrierna, SMHI, Statens geotekniska institut, Statens historiska museer, Statens maritima och transport- historiska museer, Statens museer för världskultur, Statens Musikverk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Statens väg- och transportforsknings- institut, SwedenBIO, Svemin, Svensk biblioteksförening, Svensk sjöfart, Sveriges Arbetsterapeuter, Sveriges Geologiska Undersökning, Sveriges läkarförbund, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Ingenjörer, Trafik- verket, Västra Götalandsregionen, Örnsköldsviks kommun.

Prop. 2020/21:60

Bilaga 3

197

Prop. 2020/21:60

Bilaga 4

198

Sammanfattning av promemorian Ändringar i högskolelagen för att främja den akademiska friheten och tydliggöra lärosätenas roll för det livslånga lärandet (U2020/03053)

Promemorian baseras på två av Styr- och resursutredningens förslag i betänkandet En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6). I promemorian behandlas utredningens förslag:

–att regeringen tar initiativ till förändringar i högskolelagen i syfte att markera att lärosäten och staten som huvudman ska främja och värna akademisk frihet, som en förutsättning för forskning och utbildning på vetenskaplig grund samt för lärosätenas roll som en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhället, och

–att regeringen tar initiativ till att det i högskolelagen åter regleras att det i utbildning på grundnivå och avancerad nivå även ingår fort- bildning och vidareutbildning.

I promemorian konstateras att den akademiska friheten hotas bl.a. av ett hårdare och ett mer polariserat debattklimat, samtidigt som behovet av vetenskapligt grundad kunskap ökar. Medan forskningens frihet är regle- rad i såväl grundlagen som högskolelagen, saknas en principbestämmelse om akademisk frihet som gäller generellt för universitets och högskolors verksamhet.

I promemorian föreslås att det i högskolelagen ska införas en bestäm- melse om att det i högskolans verksamhet som en allmän princip ska gälla att den akademiska friheten ska främjas och värnas. Den akademiska fri- heten är ett viktigt kärnvärde i högskolans verksamhet och bör markeras i lag. Det som bör avses med akademisk frihet är den individuella akade- miska friheten avseende både forskning och utbildning. Med akademisk frihet följer ett ansvar för högskoleledningarna att prioritera frågan och ett kollegialt ansvar att använda den akademiska friheten att bidra med och sprida kunskap av hög vetenskaplig kvalitet. Bestämmelsen ska tillämpas inom ramen för det övriga regelverket och innebär ingen förändring avseende lärosätenas självbestämmande.

I promemorian konstateras att förändrade förutsättningar på arbets- marknaden såsom ökad digitalisering, ökad internationalisering och en arbetskraft som arbetar högre upp i åldrarna kommer att ställa högre krav på kompetensutveckling under arbetslivets gång. Utbildningsutbudet vid universitet och högskolor ska svara mot studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. Kraven ökar på universitet och högskolor att ta ett större ansvar för yrkesverksammas kompetensutveckling. Högskolans ansvar för fortbildning och vidareutbildning är sedan 2007 inte reglerat.

I promemorian föreslås att det i högskolelagen införs en bestämmelse om att högskolorna i sin verksamhet ska främja det livslånga lärandet. Lärosätenas ansvar för det livslånga lärandet behöver tydliggöras genom en reglering i högskolelagen. Det är angeläget att universitet och högskolor kan möta nya krav som uppstår vid exempelvis stora strukturom- vandlingar. Ett utpekande av lärosätenas ansvar i högskolelagen bör

underlätta lärosätenas långsiktiga planeringsförutsättningar och klargöra deras ansvar gentemot avnämarna. I en nationell och internationell kontext används begreppet livslångt lärande varför det återspeglar en bredare och modernare syn på behoven än begreppen fortbildning och vidareutbild- ning. Bestämmelsen bedöms inte innebära någon ny uppgift för lärosätena. Däremot innebär den ett tydliggörande att lärosätena har denna uppgift.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2021

Prop. 2020/21:60

Bilaga 4

199

Prop. 2020/21:60	Promemorians lagförslag
Bilaga 5
	Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 och 6 §§ högskolelagen (1992:1434)
	ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	5 §3
	Högskolorna skall i sin verk-	Högskolorna ska i sin verksam-
	samhet främja en hållbar utveckling	het främja en global hållbar utveck-
	som innebär att nuvarande och	ling som innebär att nuvarande och
	kommande generationer tillförsäk-	kommande generationer tillförsäk-
	ras en hälsosam och god miljö, eko-	ras en hälsosam och god miljö, eko-
	nomisk och social välfärd och rätt-	nomisk och social välfärd och rätt-
	visa	visa samt demokrati och mänskliga
	.	rättigheter.
	I högskolornas verksamhet skall	I högskolornas verksamhet ska
	jämställdhet mellan kvinnor och	jämställdhet mellan kvinnor och
	män alltid iakttas och främjas.	män alltid iakttas och främjas.
	Högskolorna bör vidare i sin verksamhet främja förståelsen för andra
	länder och för internationella förhållanden.
	Högskolorna skall också aktivt	Högskolorna ska också aktivt
	främja och bredda rekryteringen till	främja och bredda rekryteringen till
	högskolan.	högskolan.
		Högskolorna ska i sin verksam-
		het främja ett livslångt lärande.
	6 §

För forskningen skall som all- männa principer gälla att

1. forskningsproblem får fritt väljas,

I högskolornas verksamhet ska som allmän princip gälla att den akademiska friheten ska främjas och värnas.

För forskningen ska som all- männa principer gälla att

200	3 Senaste lydelse SFS 2005:1208.

2. forskningsmetoder får fritt utve-	2. forskningsmetoder får fritt ut-	Prop. 2020/21:60
cklas och	vecklas, och	Bilaga 5

3.forskningsresultat får fritt publiceras.

_ _

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021

201

Prop. 2020/21:60

Bilaga 6

202

Förteckning över remissinstanserna

Följande remissinstanser har inkommit med yttrande över promemorian Ändringar i högskolelagen för att främja den akademiska friheten och tydliggöra lärosätenas roll för det livslånga lärandet (U2020/03053): Almega, Arbetsgivarverket, BIL Sweden, Blekinge tekniska högskola, Borås kommun, Centrala studiestödsnämnden, Chalmers tekniska hög- skola AB, Ekonomistyrningsverket, Ersta Sköndal Bräcke Högskola AB, Fackförbundet ST, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Forsk- ningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Försvars- högskolan, Gymnastik- och idrottshögskolan, Göteborgs universitet, Högskolan Dalarna, Högskolan i Borås, Högskolan i Gävle, Högskolan i Halmstad, Högskolan i Skövde, Högskolan Kristianstad, Högskolan Väst, Industriarbetsgivarna, Institutet för arbetsmarknads- och utbildnings- politisk utvärdering, Justitiekanslern, Jönköpings kommun, Karlstads universitet, Karolinska institutet, Kiruna kommun, Konstfack, Kungl. biblioteket, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, Kungl. Konsthög- skolan, Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Kungl. Skogs- och Lant- bruksakademien, Kungl. Tekniska högskolan, Kungl. Vetenskapsakade- mien, Kungl. Vitterhetsakademien, Landsorganisationen i Sverige, Lant- brukarnas riksförbund, Linköpings universitet, Linnéuniversitetet, Luleå tekniska universitet, Lunds kommun, Lunds universitet, Malmö stad, Malmö universitet, Mittuniversitetet, Myndigheten för yrkeshögskolan, Mälardalens högskola, Naturvårdsverket, Region Blekinge, Region Halland, Region Kronoberg, Region Norrbotten, Region Skåne, Region Stockholm, Region Västerbotten, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige, Röda Korsets Högskola, Scania, Socialstyrelsen, Sophiahemmet ideell förening, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Statens energi- myndighet, Statskontoret, Stiftelsen för kunskaps- och kompetens- utveckling, Stiftelsen för strategisk forskning, Stiftelsen Högskolan i Jön- köping, Stockholms konstnärliga högskola, Stockholms universitet, Svenska institutet, Svenskt Näringsliv, Sveriges akademikers centralorga- nisation, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges Kommuner och Regio- ner, Sveriges lantbruksuniversitet, Sveriges unga akademi, Sveriges universitetslärare och forskare, Sveriges universitets- och högskole- förbund, Södertörns högskola, Teknikföretagen, Tierps kommun, Tillväxt- verket, Tjänstemännens Centralorganisation, Umeå universitet, Univer- sitetskanslersämbetet, Universitets- och högskolerådet, Uppsala univer- sitet, Verket för innovationssystem, Vetenskap & Allmänhet, Vetenskaps- rådet, Volvo Cars, Västerviks kommun, Västra Götalandsregionen, Örebro universitet.

Följande remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig, men har för- klarat sig avstå eller inte inkommit med yttrande: AstraZeneca plc, Bodens kommun, Fordonskomponentgruppen AB, Göteborgs stad, Huddinge kommun, Karlshamns kommun, Region Örebro län, Riksdagens ombuds- män, Riksrevisionen, RISE Research Institutes of Sweden, SAAB AB, Skogforsk, Statens skolverk, Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, Storumans kommun, Strömsunds kommun, Telefonaktiebolaget LM Ericsson, Volvo Group.

Följande har inkommit med spontana yttranden: IKEM, Ingemund Hägg, Lärarnas Riksförbund, Nationella sekretariatet för genusforskning.

Prop. 2020/21:60

Bilaga 6

203

Prop. 2020/21:60

Bilaga 7

204

Sammanfattning av betänkandet En strategisk agenda för internationalisering (SOU 2018:3)

I det följande sammanfattas för denna proposition aktuella delar av utred- ningens förslag i betänkandet En strategisk agenda för internationalisering (SOU2018:3).

Utredningen föreslår en ny formulering i 1 kap. 5 § högskolelagen (1992:1434). Syftet är att tydliggöra universitetens och högskolornas inter- nationella verksamhet och att återspegla att internationalisering och inter- nationellt samarbete är allt viktigare för universitet och högskolor och för samhället i stort. I högskolelagen ska det enligt utredningens förslag anges att den samlade internationella verksamheten vid respektive högskola ska bidra till stärkt kvalitet av utbildning och forskning och nationellt och globalt till sådan hållbar utveckling som högskolorna ska främja. Denna bestämmelse ska ersätta högskolelagens nuvarande mål om internationa- lisering. Bestämmelsens syfte är att ange övergripande mål för univer- siteten och högskolornas internationella arbete. Utredningen föreslår att ändringen i högskolelagen träder i kraft den 1 januari 2020.

Utredningen tar sin utgångspunkt i att verksamheten vid universitet och högskolor till sin natur är internationell. Genom den ökade rörligheten av människor, information och resurser över nationella gränser ökar förut- sättningarna för lärosätenas internationalisering. Det ökade internationella samarbetet vid lärosätena skapar behov av en integrering av det inter- nationella perspektivet i styrningen av och vid universitet och högskolor. Det betyder att den internationella dimensionen måste integreras vid utformningen av regelverk och system på nationell nivå liksom i kärnverk- samheten vid lärosätena. Utredningen anser att det för universitet och hög- skolor finns en rad skäl att öka det internationella samarbetet och de inter- nationella inslagen i utbildning och forskning. Det främsta skälet är att öka kvaliteten i verksamheten. För utbildningen innebär internationella sam- arbeten att erfarenhetsutbytet och den kunskap de genererar bidrar till att kvaliteten i utbildningen höjs. Genom att utbildningens innehåll sätts i ett större sammanhang får studenterna förutsättningar att göra internationella jämförelser och reflektioner. Internationalisering ökar kvaliteten i forsk- ningen bl.a. genom möjligheten till samarbete med de andra forskare som kan berika och bidra till forskningsfältet. Andra skäl till internatio- nalisering som utredningen lyfter är att arbetsmarknaden och samhället i stort är i ökande utsträckning global vilket innebär att internationella och interkulturella perspektiv är viktiga för att förbereda studenter för arbetsmarknaden. Politiska skäl som lyfts är att utbildnings- och forsk- ningssamarbete värderas allt högre av de länder som blir allt mer kunskapsintensiva.

Även inom biståndspolitiken kan både högre utbildning och forskning spela en viktig roll. För att lösa flera av de globala utmaningar världen står inför krävs forskningssamarbete. Bland de ekonomiska motiven till inter- nationaliseringen lyfter utredningen att lärosätena är viktiga delar i inno- vationssystemet och att forskning och högre utbildning därför är centrala för ekonomi och tillväxt. Genom att attrahera forskare, experter och utländska studenter som stannar efter studierna kan ett land få tillgång till

internationell kompetens och kunskaps- och innovationssystemet förnyas med inflöde av nya metoder och perspektiv. Utredningen påtalar att även socialt och kulturellt har internationaliseringen stor betydelse eftersom internationella kontakter mellan studenter och forskare kan bidra till att sprida kunskaper och värderingar från ett land till ett annat.

Utredningen anser att internationalisering av universitet och högskolor bör integreras i all relevant politik på nationell nivå och att en ökad sam- verkan mellan myndigheter kan främja sådan integrerad internatio- nalisering på nationell nivå. Utredningen anser att det krävs myndighets- samordning på flera olika områden för att understödja internationali- seringen av högre utbildning och forskning samt för att dra nytta av den i resten av samhället.

Utredningen föreslår därför att Svenska institutet, Universitetskanslers- ämbetet, Universitets- och högskolerådet, Vetenskapsrådet och Vinnova får i uppdrag att inrätta en plattform för internationalisering för sam- ordning av frågor som påverkar internationalisering inom högre utbild- ning, forskning och forskningsnära innovation.

Prop. 2020/21:60

Bilaga 7

205

Prop. 2020/21:60

Bilaga 8

Betänkandets lagförslag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 och 8 §§ högskolelagen (1992:1434) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 5 §4

Högskolorna skall i sin verk- samhet främja en hållbar utveck- ling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäk- ras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa.

I högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas.

Högskolorna bör vidare i sin verksamhet främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden.

Högskolorna skall också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.

Högskolorna ska i sin verk- samhet främja en hållbar utveck- ling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäk- ras en hälsosam och god miljö, eko- nomisk och social välfärd och rättvisa.

I högskolornas verksamhet ska jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas.

Den samlade internationella verksamheten vid varje högskola ska

1.stärka kvaliteten i högskolans utbildning och forskning, och

2.bidra nationellt och globalt till sådan hållbar utveckling som avses

iförsta stycket.

Högskolorna ska också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.

8 §5

Utbildning på grundnivå ska väsentligen bygga på de kunskaper som eleverna får på nationella program i gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper. Regeringen får dock besluta om undantag när det gäller konstnärlig utbildning.

Utbildning på grundnivå ska utveckla studenternas

–förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar,

–förmåga att självständigt ur- skilja, formulera och lösa problem, och

–beredskap att möta föränd- ringar i arbetslivet.

Utbildning på grundnivå ska ut- veckla studenternas förmåga att

–göra självständiga och kritiska bedömningar,

–självständigt urskilja, formule- ra och lösa problem, och

–ha beredskap att möta förän- dringar i arbetslivet.

Studenternas förmågor enligt andra stycket ska även kunna

206

4Senaste lydelse 2005:1208.

5Senaste lydelse 2009:1037.

				användas i ett internationellt eller			Prop. 2020/21:60
				interkulturellt sammanhang.			Bilaga 8
Inom det område som utbild-				Inom det område som utbild-
ningen avser ska studenterna, ut-				ningen	avser	ska studenterna,
över kunskaper		och	färdigheter,	utöver kunskaper och färdigheter,
utveckla förmåga att				utveckla förmåga att
– söka och värdera kunskap på				– söka och värdera kunskap på
vetenskaplig nivå,				vetenskaplig nivå,
– följa	kunskapsutvecklingen,			– följa	kunskapsutvecklingen,
och				och
– utbyta	kunskaper		även med	– utbyta kunskaper även med
personer	utan	specialkunskaper		personer	utan	specialkunskaper
inom området.				inom området.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

207

Prop. 2020/21:60

Bilaga 9

208

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden kommit in från följande remissinstanser över betänkandet En strategisk agenda för internationalisering (SOU 2018:3): Migrationsverket, Sveriges ambassad Addis Abeba, Sveriges ambassad Brasilia, Sveriges ambassad Dhaka, Sveriges ambassad Islamabad, Sveriges ambassad Jakarta, Sveriges ambassad Moskva, Sveriges ambassad New Delhi, Sveriges ambassad Peking, Sveriges ambassad Seoul, Sveriges ambassad Tokyo, Styrelsen för internationellt utvecklings- samarbete, Svenska institutet, Kommerskollegium, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Arbetsgivarverket, Universitetskanslers- ämbetet, Universitets- och högskolerådet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå univer- sitet, Linköpings universitet, Karolinska institutet, Kungl. Tekniska hög- skolan, Luleå tekniska universitet, Karlstads universitet, Linnéuniver- sitetet, Örebro universitet, Mittuniversitetet, Malmö universitet, Blekinge tekniska högskola, Försvarshögskolan, Gymnastik- och idrottshögskolan, Högskolan i Borås, Högskolan Dalarna, Högskolan i Gävle, Högskolan i Halmstad, Högskolan Kristianstad, Högskolan i Skövde, Högskolan Väst, Konstfack, Kungl. Konsthögskolan, Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Mälardalens högskola, Stockholms konstnärliga högskola, Södertörns högskola, Centrala studiestödsnämnden, Vetenskapsrådet, Forsknings- rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggnad, Patent- och registreringsverket, Verket för innovationssystem, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutet för språk och folkminnen, Naturhistoriska riksmuséet, Chalmers tekniska högskola AB, Ersta Sköndal Bräcke Högskola, Kungl. Vetenskapsakademien Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, Röda Korsets Högskola, Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, Stiftelsen för strategisk forskning, Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Svenskt Närings- liv, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO Lärarnas Riks- förbund, SACO Naturvetarna, SACO SOL, SACO Sveriges ingenjörer, SACO Sveriges tandläkarförbund), Sveriges förenade studentkårer, Sveriges universitets- och högskoleförbund, Tjänstemännens Central- organisation, Svenskar i Världen, Sveriges universitetslärare och forskare, Sverige-Amerika Stiftelsen, Lärarnas Riksförbund, Sveriges Teknik & Designföretag, Swedish International Students and Alumni, SACO Studentråd.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Sveriges ambassad Bogotá D. C., Sveriges ambassad Canberra, Sveriges ambassad Hanoi, Sveriges ambassad Washington DC, Agenda 2030-delegationen (Fi 2016:01), Statens energi- myndighet, Business Sweden, Handelshögskolan i Stockholm, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, RISE Research Institutes of Sweden, Sophia- hemmet Högskola, Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, Stiftelsen Riksdagens Jubileumsfond, Sveriges Kommuner och Landsting.

Därutöver har yttranden kommit in från Svenskar i Världen, Sveriges universitetslärare och forskare, Sverige-Amerika Stiftelsen, Lärarnas Riksförbund, Sveriges Teknik & Designföretag, Swedish International Students and Alumni och SACO Studentråd.

Prop. 2020/21:60

Bilaga 9

209

Prop. 2020/21:60

210

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 2020

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden, Johansson, Baylan, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Shekarabi, Eriksson, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko

Föredragande: statsrådet Ernkrans

Regeringen beslutar proposition Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		9
2	Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) ..............		10
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................		12
4	Politikens inriktning.......................................................................		13
	4.1	Investeringar i kunskap bygger ett starkt samhälle..........	13
	4.2	Sverige ska vara en ledande forskningsnation.................	15
	4.3	Den fria forskningen ska värnas och stärkas ...................	17

	innovationssystemet ......................................................		170
16 Ett starkare europeiskt samarbete.................................................			172
16.1	EU:s forsknings- och innovationssamarbete .................		172
	16.1.1	Svenskt deltagande i Horisont 2020 .............	173
	16.1.2	Strategiskt deltagande i europeiska
		partnerskapsprogram ....................................	174
	16.1.3	Uppdrag att ta fram en nationell strategi ......	175
	16.1.4	Europeiska forskningsområdet .....................	175
16.2	Kopplingar till europeiska området för högre
	utbildning	......................................................................	176
17 Internationalisering av högre utbildning och forskning ...............			177