Regeringens proposition 2020/21:123

Undantag för deltidsbrandmän vid beräkning av Prop.
arbetslöshetsersättning 2020/21:123

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 11 mars 2021

Stefan Löfven

Eva Nordmark (Arbetsmarknadsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Det föreslås att arbete i form av beredskap och övning i en anställning som deltidsbrandman i en kommunal organisation för räddningstjänst ska undantas vid beräkning av arbetslöshetsersättning.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 31 maj 2021.

1

Prop. 2020/21:123

2

1 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 2020/21:123
 

Regeringens förslag:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

3

Prop. 2020/21:123

2Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ska införas en ny paragraf, 38 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
  38 b §
  Vid beräkning av dagpenning-
  belopp enligt 38 a § ska hänsyn inte
  tas till arbete som avser beredskap
  och övning i en anställning som
  endast omfattar beredskap för och
  deltagande i kommunal räddnings-
  tjänst enligt lagen (2003:778) om
  skydd mot olyckor.

1.Denna lag träder i kraft den 31 maj 2021.

2.Den nya bestämmelsen ska dock inte tillämpas för en sökande som före ikraftträdandet har fått sådant arbete som avses i bestämmelsen godkänt som bisyssla enligt 39 §.

4

Prop. 2020/21:123

3Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 16 februari 2017 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över kommunernas brandförebyggande verksamhet och räddningstjänst ur ett brett effektivitetsperspektiv för att verksamheterna ska kunna bedrivas på ett mer likvärdigt, effektivt och säkert sätt (dir. 2017:15). I uppdraget ingick bl.a. att analysera och föreslå åtgärder som kan behövas för att förbättra kommunernas förutsättningar att kunna bedriva förebyggande verksamhet och räddningstjänst organiserad med heltids- och deltidsanställda brandmän.

Utredningen, som antog namnet Räddningstjänstutredningen, överlämnade i januari 2018 betänkandet En effektivare kommunal räddningstjänst (SOU 2018:54). Utredningen lämnade bl.a. förslag till en ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring som innebar ett undantag för deltidsbrandmän vid beräkning av arbetslöshetsersättning.

En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag i relevant del finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2018/03485). Förslaget till övergångsbestämmelse har beretts under hand med Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen som inte har haft synpunkter på förslaget. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens yttrande finns tillgängligt i Arbetsmarknadsdepartementet (A/2020/02154).

I propositionen En effektivare kommunal räddningstjänst (prop. 2019/20:176) bedömde regeringen att nämnda undantag för närvarande inte bör införas.

Riksdagen beslutade den 21 oktober 2020 att i enlighet med försvarsutskottets förslag (bet. 2020/21:FöU3 punkt 15, rskr. 2020/21:23) tillkännage för regeringen att regeringen skyndsamt ska se över möjligheterna att införa ett undantag för deltidsbrandmän i arbetslöshetsförsäkringen. Riksdagens tillkännagivande behandlas i avsnitt 4. Regeringen anser att tillkännagivandet är slutbehandlat genom förslaget i denna proposition.

5

Prop. 2020/21:123

  4 Ett undantag för deltidsbrandmän vid
    beräkning av arbetslöshetsersättning
   
  Regeringens förslag: Det ska införas ett undantag för deltidsbrandmän
  vid beräkning av arbetslöshetsersättning.
  Vid beräkning av dagpenningbelopp ska hänsyn inte tas till arbete
  som avser beredskap och övning i en anställning som endast omfattar
  beredskap för och deltagande i kommunal räddningstjänst.
   
  Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
  förslag. Utredningen föreslår bl.a. en bestämmelse om att regeringen ska
  kunna föreskriva att arbetet efter arbetslöshetens inträde inte ska ha en
  större omfattning än regeringen bestämmer. Utredningens förslag har en
  delvis annan redaktionell utformning.
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till eller har
  inga särskilda synpunkter på förslaget. Arbetsförmedlingen, Sveriges
  Kommuner och Regioner, Gästrike Räddningstjänst och Jämtlands
  Räddningstjänstförbund tillstyrker förslaget. Enligt Arbetsförmedlingen
  medför förslaget en viss risk för att arbetssökandet påverkas negativt.
  Sveriges a-kassor anser att förslaget bör förtydligas. Arbetslöshetskassan
  Vision anser att förslaget om att undanta beredskap bara för deltids-
  brandmän är problematiskt ur ett likabehandlingsperspektiv, bl.a. eftersom
  det finns många andra yrken där beredskap också är samhällsviktigt.
  Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen avstyrker förslaget mot
  bakgrund av likabehandlingsperspektivet. Myndigheten anger att
  problemen med att ha ett deltidsarbete som innehåller beredskaps-
  tjänstgöring eller jour under arbetslösheten inte är specifikt för deltids-
  brandmän. Myndigheten förordar i stället en generell lösning på de
  problem som beredskaps- och jourtjänstgöring ger upphov till inom
  arbetslöshetsförsäkringen.
  Skälen för regeringens förslag
  Behov av åtgärder för deltidsbrandmän i arbetslöshetsförsäkringen
  Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring som syftar till att
  ge ekonomisk trygghet för enskilda i händelse av arbetslöshet. Arbets-
  löshetsersättning regleras i huvudsak i lagen (1997:238) om arbetslöshets-
  försäkring och i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Den
  som blir arbetslös har, om vissa villkor är uppfyllda, rätt till arbetslöshets-
  ersättning.  
  Utgångspunkten inom arbetslöshetsförsäkringen är att all tid med
  inkomst av förvärvsarbete ska anses som arbetad tid. Enligt utredningen
  har dessa regler en direkt effekt på personalförsörjningen av deltids-
  brandmän. När de blir arbetslösa från en huvudanställning säger de upp
  sig eller väljer att inte påbörja en anställning som deltidsbrandman,
  eftersom arbetet som deltidsbrandman kan minska arbetslöshets-
6 ersättningen på ett oproportionerligt sätt.

Regeringen bedömde nyligen i propositionen En effektivare kommunal Prop. 2020/21:123 räddningstjänst (prop. 2019/20:176) att det inte bör införas ett undantag

för deltidsbrandmän vid beräkning av arbetslöshetsersättning. Regeringens motiv var att branschspecifika undantagsregler kan leda till en mer komplicerad och svårtillgänglig lagstiftning och att undantag för en viss yrkesgrupp kan ifrågasättas ur ett likabehandlingsperspektiv. Regeringen hänvisade också till Utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring för fler, grundad på inkomster (A 2018:01) som bl.a. hade fått i uppdrag att analysera och lämna förslag till hur en arbetslöshetsförsäkring grundad på inkomster kunde utformas. Utredningen överlämnade sitt betänkande Ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen (SOU 2020:37) till regeringen i juni 2020. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

I samband med riksdagens behandling av prop. 2019/20:176 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande med innebörden att regeringen skyndsamt ska se över möjligheterna att införa ett undantag för deltidsbrandmän i arbetslöshetsförsäkringen.

Regeringen konstaterar att en reformerad arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster kan komma att medföra en mer proportionerlig beräkning av ersättningen vid bl.a. beredskapstjänstgöring under pågående ersättningsperiod, vilket på sikt kan komma att förbättra situationen för alla yrkesgrupper med sådan tjänstgöring. I ett sådant regelverk kan behovet av branschspecifika samordningsregler vara mindre jämfört med i dag.

Spridningen av sjukdomen covid-19 medför fortsatt allvarliga konsekvenser för sysselsättningen. Arbetslöshetsförsäkringens generella regler är inte anpassade till deltidsbrandmännens särpräglade anställningsvillkor, vilket kan ha betydelse för de personalförsörjningsproblem som finns inom den kommunala räddningstjänsten. Det är även viktigt ur ett samhällsperspektiv med en fungerande räddningstjänst i hela landet. Mot den bakgrunden finns det behov av att vidta åtgärder för att införa ett undantag för deltidsbrandmän i det nuvarande regelverket. Regeringen bedömer att en särreglering för deltidsbrandmän skulle kunna förbättra situationen för enskilda deltidsbrandmän i arbetslöshetsförsäkringen. En särreglering skulle även kunna bidra till att avhjälpa personalförsörjningsproblemen.

Deltidsbrandmän och deras anställningsvillkor

Den kommunala räddningstjänsten är en viktig aktör vid olyckor, allvarliga händelser, kriser och höjd beredskap. Det är kommunen som enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ansvarar för olycksförebyggande verksamhet och räddningstjänst inom kommunen. De kommunala räddningstjänsterna organiseras framför allt med heltids- och deltidsanställda brandmän. För deltidsbrandmän gäller särskilda villkor, varav många bestäms genom kollektivavtal.

Deltidsbrandmän är endast anställda för beredskapstjänstgöring. Vid beredskapstjänstgöring ska deltidsbrandmannen vara beredd att på några minuter inställa sig på brandstationen om det kommer ett larm. Kraven innebär att deltidsbrandmän under sin beredskap måste bo, arbeta och i

övrigt vistas i närheten av brandstationen. Vanligtvis har deltidsbrandmän

7

Prop. 2020/21:123 beredskapstjänstgöring dygnet runt var tredje eller fjärde vecka men även andra varianter förekommer. Utöver detta ingår arbete med övningar, som vanligtvis förläggs på kvällar och helger, samt arbete i form av materialvård och utbildning.

8

Anställningen innehas normalt vid sidan av en heltidsanställning hos en annan huvudarbetsgivare. Anställningsvillkoren är alltså sådana att anställningen är avsedd att vara ett extra arbete och inte en deltidsanställning som det begreppet normalt används. Arbetet består till största delen av beredskap och ersättningen per timme för beredskap är låg.

Arbetslöshetsersättning vid extra arbete som deltidsbrandman

Arbetslöshetsersättning lämnas i form av dagpenning. Dagpenningen lämnas i form av ett belopp som beräknas per dag. Det högsta antalet dagpenningbelopp som kan lämnas per kalendervecka är fem. Arbete som utförs under en vecka då en person samtidigt ansöker om arbetslöshetsersättning reducerar normalt antalet dagpenningbelopp som kan lämnas från arbetslöshetsförsäkringen (38 och 38 a §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring).

Inkomster och arbetstid inom den godkända omfattningen för en bisyssla minskar däremot normalt inte arbetslöshetsersättningen. En bisyssla är enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring ett arbete som en person har utfört vid sidan av en heltidssysselsättning under minst tolv månader innan han eller hon blev arbetslös. Inkomsten för bisysslan får inte under ramtiden i genomsnitt ha överskridit ett belopp som motsvarar sex grundbelopp per vecka. Grundbeloppet fastställs av regeringen i förordningen om arbetslöshetsförsäkring.

Bisysslan får inte utvidgas under arbetslösheten eller hindra personen från att ta ett lämpligt heltidsarbete. Om inkomsten överstiger ett belopp som motsvarar sex grundbelopp per vecka, dras den överskjutande delen av från dagpenningen. Detta medför att en anställning som deltidsbrandman inte kan utökas eller påbörjas under arbetslöshetsperioden utan att allt arbete i anställningen ska beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsersättning. Detsamma gäller om deltidsbrandmannen inte har arbetat som deltidsbrandman vid sidan av en heltidssysselsättning i 12 månader före arbetslösheten.

Arbetslöshetsersättning kan bara lämnas under viss tid vid sidan av deltidsarbete som inte har godkänts som en bisyssla. Tidigare kunde arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete betalas ut under en mer begränsad tidsperiod, men sedan 2017 kan ersättning betalas ut vid sidan av deltidsarbete under 60 veckor. Det motsvarar den tid under vilken man normalt kan få arbetslöshetsersättning som heltidsarbetslös.

Om hela arbetet som deltidsbrandman ska beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsersättning blir konsekvenserna stora. Ersättningen för beredskapstjänstgöring, som räknas som arbete i arbetslöshetsförsäkringens mening, är låg men det görs ändå avdrag på ersättningen för den arbetade tiden. Detta kan få konsekvensen att det inte finns någon arbetslös tid kvar att ersätta en vecka med beredskapsarbete och att ingen arbetslöshetsersättning betalas ut. Deltidsbrandmannen kan således förlora ekonomiskt på att arbeta som deltidsbrandman vid sidan av arbetslösheten, jämfört med om han eller hon inte hade arbetat alls.

Ett undantag för deltidsbrandmän ska införas i arbetslöshetsförsäkringen

Deltidsbrandmännens tjänstgöring är unik, eftersom den förutsätter att man upprätthåller beredskapen helt parallellt med en annan heltidssysselsättning och således förutsätts lämna den ordinarie sysselsättningen vid larm samt genomföra övningar på kvällar och helger. Den mesta delen av arbetet består av just beredskap.

Det är oklart i vilken utsträckning en anställning som deltidsbrandman godkänns som bisyssla i praktiken. Det kan dock konstateras att flera förutsättningar måste vara uppfyllda för att ett extra arbete ska kunna godkännas som bisyssla, bl.a. ställs det krav på arbetets varaktighet vid sidan av en heltidssysselsättning före arbetslöshetens inträde, inkomsten får inte överstiga ett visst belopp och arbetet får inte utökas i tid under arbetslösheten. Dessa krav kan vara svåra att förena med deltidsbrandmannens anställningsvillkor.

Införandet av branschspecifika undantagsregler kan förvisso leda till en mer komplicerad och svårtillgänglig lagstiftning och ett undantag för en viss grupp kan även vara diskutabelt ur ett likabehandlingsperspektiv, vilket Arbetslöshetskassan Vision och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen påpekar. Mot detta ska vägas att deltidsbrandmännen har ett samhällsviktigt uppdrag och särpräglade anställningsvillkor. Detta talar enligt regeringen för att det är motiverat att införa ett undantag för deltidsbrandmän i arbetslöshetsförsäkringen.

Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar för att införa ett undantag för deltidsbrandmän vid beräkningen av arbetslöshetsersättning.

Genom regeringens förslag kommer arbete som avser beredskap och övning i en anställning som deltidsbrandman i den kommunala räddningstjänsten att undantas vid beräkningen av arbetslöshetsersättning. Regeringen anser att den genom förslaget har tillgodosett riksdagens tillkännagivande från den 21 oktober 2020 (bet. 2020/21:FöU3 punkt 15, rskr. 2020/21:23) om att regeringen skyndsamt ska se över möjligheterna att införa ett undantag för deltidsbrandmän i arbetslöshetsförsäkringen. Tillkännagivandet är därmed slutbehandlat.

Utformningen av undantaget

Utredningen föreslår att det arbete som ska undantas ska vara sådant som utförs inom ramen för en anställning som deltidsbrandman. Deltidsbrandmän leds av deltidsbefäl som i huvudsak har samma anställningsvillkor som deltidsbrandmän. Enligt utredningens förslag är det endast sådana arbetsuppgifter som i normalfallet är förlagda så att de kan äga rum vid sidan av en heltidssysselsättning och som har karaktären av extra arbete som ska undantas. Detta gäller för arbetsuppgiften att hålla beredskap, dvs. att vara beredd att utföra utryckning inom viss tid, och att delta i övning.

Regeringen anser att utredningens bedömning är väl avvägd. Arbetsuppgifterna beredskap och övning är lätta att särskilja från övriga arbetsuppgifter i anställningen och utförs normalt vid sidan av en heltidssysselsättning. När det gäller avgränsningen till anställningen som sådan anser regeringen att det tydligt behöver framgå av författningstexten att undantagsregeln gäller specifikt för en anställning som deltidsbrandman,

Prop. 2020/21:123

9

Prop. 2020/21:123 vilket inkluderar deltidsbefäl. I författningstexten bör det därför framgå att anställningen endast omfattar beredskap för och deltagande i kommunal räddningstjänst enligt lagen om skydd mot olyckor. På så sätt klargörs att undantagsregeln inte omfattar all personal inom den kommunala räddningstjänsten.

Som Sveriges a-kassor påpekar bör det även framgå av författningstexten att det är beräkning av dagpenningbelopp enligt 38 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring som avses. Den nya bestämmelsen bör placeras i anslutning till den bestämmelsen.

Det arbete som ska undantas från reglerna om beräkning av dagpenningbelopp föreslås således vara beredskap och övning i en anställning som deltidsbrandman. Det betyder att sådant arbete inte ska beaktas vid bedömningen av den tid under vilken arbetslöshetsersättning kan lämnas vid sidan av deltidsarbete. I likhet med vad som redan gäller i dag för en godkänd bisyssla som inte påverkar ersättningsrätten under arbetslösheten, anser regeringen att det undantagna arbetet inte heller kan ligga till grund för prövningen av ett arbetsvillkor, beräkningen av normalarbetstid eller dagsförtjänst. Det betyder då att det inte heller är möjligt att godkänna arbetet som bisyssla enligt 39 § lagen om arbetslöshetsförsäkring. Arbete som deltidsbrandman kan i stället påbörjas under arbetslöshetsperioden utan att dessförinnan ha utförts vid sidan av en heltidssysselsättning en viss tid samt utökas i tid. Regeringen bedömer att detta kan bidra till att minska problemen med personalförsörjningen av deltidsbrandmän.

Arbete som inte ska omfattas av undantaget

Enligt utredningens förslag ska sådana arbetsuppgifter som deltidsbrandmannen normalt sett inte utför vid sidan av en heltidssysselsättning inte undantas vid beräkningen av arbetslöshetsersättning. Detta gäller t.ex. för utryckningar, materialvård och utbildning. Regeringen delar utredningens uppfattning att det vore ett alltför stort avsteg från arbetslöshetsförsäkringens regler i övrigt att undanta allt arbete i anställningen. Det betyder att annat arbete i anställningen som deltidsbrandman som utryckningar, materialvård och utbildning inte bör omfattas av undantaget. Det arbetet ska i stället beaktas som deltidsarbete. Sådant arbete bör även kunna anses som bisyssla, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

Det behöver inte införas en begränsning av hur mycket arbete som får undantas

Utredningen föreslår att det ska införas en bestämmelse om att regeringen ska få bestämma hur mycket arbete som får omfattas av undantaget. Eftersom omfattningen av arbetet varierar från vecka till vecka, föreslår utredningen att begränsningen bör avse beräknad tjänstgöring i genomsnitt under ett kvartal.

Regeringen konstaterar att arbetsuppgifterna beredskap och övning är särskilt reglerade i kollektivavtal. Det betyder att det redan finns naturliga begränsningar på plats som säkerställer att framför allt beredskapstjänstgöringen inte utökas orimligt mycket i tid. Därtill förekommer inte prövningar utifrån ett kvartal sedan tidigare i arbetslöshetsförsäkringen.

10

Arbetsförmedlingen har påpekat att det finns en risk för att Prop. 2020/21:123 arbetssökandet påverkas negativt genom att begränsas till sådana huvudsysselsättningar som går att kombinera med anställningen som deltidsbrandman. Regeringen vill därför betona att de allmänna villkoren

för rätt till arbetslöshetsersättning ska vara uppfyllda för att deltidsbrandmän ska ha rätt till arbetslöshetsersättning, t.ex. måste den sökande stå till arbetsmarknadens förfogande. Om den sökande utan godtagbara skäl t.ex. inte medverkar till att upprätta en individuell handlingsplan eller inte söker anvisat lämpligt arbete kan det leda till sanktioner i form av varning och avstängning från rätt till ersättning. Sådana sanktioner kan även aktualiseras om en sökande inte aktivt söker lämpliga arbeten.

Regeringen bedömer därför att det inte behövs en upplysningsbestämmelse om att regeringen ska få bestämma hur mycket arbete som får omfattas av undantaget.

5Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya bestämmelsen ska träda i kraft den 31 maj 2021.

Den nya bestämmelsen ska dock inte tillämpas för en sökande som före ikraftträdandet har fått sådant arbete som avses i bestämmelsen godkänt som bisyssla.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att lagändringen ska träda i kraft den 1 januari 2020. Utredningen lämnar inte något förslag på övergångsbestämmelser.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har några synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av sjukdomen covid-19 och dess effekter på sysselsättningen samt vikten av en fungerande räddningstjänst särskilt under sommaren när risken för brand kan vara stor i skog och mark, bör lagändringen träda i kraft så snart som möjligt. Eftersom arbetslöshetsförsäkringen är en veckoförsäkring bör ikraftträdandet ske en måndag. Det föreslås därför att ändringen ska träda i kraft den 31 maj 2021.

Regeringen anser att det är angeläget att den nya bestämmelsen om undantag för deltidsbrandmän får ett snabbt genomslag. Samtidigt bör inte ett beslut om godkänd bisyssla som innehåller beredskap, övning och t.ex. materialvård i en anställning som deltidsbrandman upphöra att gälla under en ersättningsperiod, eftersom det skulle betyda att annat arbete än beredskap och övning som ingår i bisysslan skulle behöva rapporteras som arbete.

Regeringen anser därför att den nya bestämmelsen inte ska tillämpas för en sökande som före ikraftträdandet har fått sådant arbete som avses i bestämmelsen godkänt som bisyssla enligt 39 §.

11

Prop. 2020/21:123 Ett extra arbete upphör att vara en bisyssla enligt 39 § om bisysslan utvidgas under arbetslösheten (39 a § 1). I den situationen blir den föreslagna bestämmelsen tillämplig.

6Konsekvenser

Konsekvenser för statens budget

Förslaget medför att det, vid fastställande av hur många dagpenningbelopp som ska lämnas per ersättningsvecka, ska bortses från beredskapsarbete och övning som deltidsbrandmän utför om inte arbetet som deltidsbrandman har godkänts som bisyssla. Förslaget medför vidare att tid med beredskap och övning, för deltidsbrandmän, inte jämställs med förvärvsarbete och således inte kan ligga till grund för beräkning av arbetslöshetsersättning. Inte heller kan arbete med beredskap och övning, för deltidsbrandmän, anses som en bisyssla. Eftersom utformningen av reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen i dag medför att deltidsbrandmän som förlorar sin huvudsakliga sysselsättning sannolikt avslutar sin anställning som deltidsbrandman, för att undvika reducering av arbetslöshetsersättningen, bedöms förslaget inte medföra någon utgiftsökning för arbetslöshetsförsäkringen.

Konsekvenser för arbetslöshetskassorna

Förslaget bedöms kräva viss manuell handläggning hos arbetslöshetskassorna men inte medföra några krav på systemändringar. Förslaget bedöms kräva vissa begränsade utbildningsinsatser hos arbetslöshetskassorna.

Konsekvenser för företag

Förslaget bedöms inte få några konsekvenser för små företag.

Konsekvenser för enskilda

Antalet anställda deltidsbrandmän inom den kommunala räddningstjänsten är i dag ca 10 700 personer. Eftersom könsfördelningen mellan dem som arbetar som deltidsbrandman är ungefär 92 procent män och 8 procent kvinnor bedöms förslaget gynna män i större utsträckning.

Förslaget medför att enskilda som har arbetat som deltidsbrandman vid sidan om en huvudsaklig sysselsättning, och som inte har fått sin anställning som deltidsbrandman godkänd som bisyssla, vid arbetslöshet inte behöver avsluta sin anställning som deltidsbrandman för att undvika reducering av sin arbetslöshetsersättning. Förslaget innebär att arbetslöshetsersättning och ersättning för beredskap och övning kommer att lämnas för samma tid. Förslaget är en särreglering för en begränsad grupp inom arbetslöshetsförsäkringen.

12

Konsekvenser för kommunerna Prop. 2020/21:123
Förslaget bedöms bidra till att kommunerna kan upprätthålla en bättre  
bemanning inom den kommunala räddningstjänsten under den tid på året  
då risken för brand i skog och mark kan vara stor.  
Konsekvenser med hänsyn till Sveriges internationella åtaganden  
Förslaget bedöms vara i enlighet med Sveriges internationella åtagande  
som följer av ratificeringen av den europeiska balken om social trygghet  
och dess tillhörande protokoll.  
Konsekvenser ur ILO-perspektiv  
Förslaget förväntas inte få några konsekvenser som påverkar Sveriges  
åtaganden enligt ratificerade ILO-konventioner (Internationella arbets-  
organisationen).  
Konsekvenser för miljön  
Förslaget bedöms inte få några särskilda konsekvenser för miljön.  
Övriga konsekvenser  
Förslaget är en branschspecifik lösning och bedöms beröra de deltids-  
brandmän som har eller som kommer att förlora sin huvudsakliga  
anställning och som vid arbetslöshet inte har fått sin anställning som  
deltidsbrandman godkänd som bisyssla. Eftersom beredskapsarbete inte är  
något unikt för deltidsbrandmän får förslaget betraktas som en positiv  
särbehandling av denna yrkesgrupp.  

7 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

38 b §

Vid beräkning av dagpenningbelopp enligt 38 a § ska hänsyn inte tas till arbete som avser beredskap och övning i en anställning som endast omfattar beredskap för och deltagande i kommunal räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

I paragrafen, som är ny, regleras ett undantag för deltidsbrandmän vid  
beräkning av arbetslöshetsersättning.  
Av bestämmelsen framgår att arbete som avser beredskap och övning  
ska undantas vid beräkningen av dagpenningbelopp enligt 38 a §. Det  
innebär att sådant arbete inte påverkar vare sig ersättningen eller  
ersättningsrätten under arbetslöshet.  
Med beredskap avses den tid som en deltidsbrandman ska vara beredd  
att delta i räddningsinsats, t.ex. inför utryckning. Själva utryckningen  
omfattas däremot inte av undantaget. Inte heller omfattas arbete i form av 13
 

Prop. 2020/21:123 t.ex. materialvård och utbildning av undantaget. För att undantaget ska bli tillämpligt krävs att arbetet har utförts i en anställning som endast omfattar beredskap för och deltagande i kommunal räddningstjänst enligt vad som avses i lagen om skydd mot olyckor, dvs. av deltidsanställda brandmän eller deltidsanställda befäl.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 31 maj 2021.

2.Den nya bestämmelsen ska dock inte tillämpas för en sökande som före ikraftträdandet har fått sådant arbete som avses i bestämmelsen godkänt som bisyssla enligt 39 §.

Av ikraftträdandebestämmelsen i punkt 1 följer att lagen träder i kraft den 31 maj 2021. Förslaget behandlas i avsnitt 5.

Punkt 2 innehåller en övergångsbestämmelse som innebär att den nya bestämmelsen inte ska tillämpas för en sökande som före ikraftträdandet har fått sådant arbete som avses i bestämmelsen godkänt som bisyssla, eftersom det skulle innebära att annat arbete än beredskap och övning som ingår i bisysslan skulle behöva rapporteras som arbete.

Förslaget behandlas i avsnitt 5.

14

Sammanfattning av betänkandet En effektivare kommunal räddningstjänst (SOU 2018:54)

Olyckor är ett samhällsproblem som medför mänskligt lidande, miljöpåverkan och stora samhällsekonomiska förluster. Varje år omkommer 3 000 personer i olyckor, varav 100 personer i bränder. Samhällskostnaderna för olyckor uppgår till cirka 60 miljarder kronor årligen. Av detta utgör kostnader för bränder ungefär 6 miljarder kronor.

Kommunal räddningstjänst bedriver olycksförebyggande verksamhet och genomför räddningsinsatser för att minska skador till följd av bränder och andra olyckor. Dessutom verkar kommunal räddningstjänst tillsammans med andra aktörer för ökad säkerhet och trygghet.

I framtiden kan olyckorna bli större och mer komplexa till följd av klimatförändringar, attentat och ett mer sårbart samhälle. Enskilda olyckor kan få omfattande konsekvenser för samhället i stort. Exempelvis har kostnaderna för skogsbranden i Västmanland år 2014 uppskattats till nästan en miljard kronor.

Utredningen lämnar förslag för en effektivare kommunal räddningstjänst som skapar bättre förutsättningar att förebygga olyckor och minska skador till följd av olyckor.

Uppdraget och utgångspunkter

Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av kommunernas brandförebyggande verksamhet och räddningstjänstverksamhet ur ett brett effektivitetsperspektiv. De två verksamheterna bedrivs oftast i en organisation: den kommunala räddningstjänsten. I regeringens direktiv till utredningen konstateras att kommunernas förebyggande verksamhet och räddningstjänst i flera avseenden fungerar väl. Det finns inte heller behov av genomgripande förändringar av den centrala lagstiftningen på området som är lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO).

Den kommunala räddningstjänsten är kommunernas ansvar och kommunernas intresse. Kommunerna ska också enligt principen om det kommunala självstyret ges frihet att utforma sina verksamheter. Samtidigt har staten ett ansvar för säkerhet och likvärdighet i hela riket. I den tidigare räddningstjänstlagen (1986:1102) fanns detaljerade regler som begränsade kommunernas handlingsfrihet. Med LSO infördes målstyrning och staten anger i dag ramarna för den kommunala räddningstjänsten med utgångspunkt i allmänt formulerade nationella mål. Kommunerna ska själva utifrån lokala förhållanden sätta närmare mål. Kommunerna har sin egen styrprocess med intern kontroll och kommunal revision medan staten lämnar stöd och utför tillsyn. Vi menar att dessa principer om målstyrning och ansvarsfördelning som LSO bygger på alltjämt i huvudsak ska vara bärande.

Vi bedömer dock att kommunernas och statens styrning behöver skärpas. Det finns i flera avseenden behov av förändrade regler framför allt för att utveckla samordning av kommunerna. Behovet av samordning gör sig särskilt starkt gällande i räddningstjänstverksamheten där samverkan måste ske regionalt och nationellt samt med många olika aktörer i brådskande situationer. Även i den brandförebyggande

Prop. 2020/21:123 Bilaga 1

15

Prop. 2020/21:123 Bilaga 1

verksamheten finns ett behov av samordning. Statens tillsyn är också en viktig del av en fungerande målstyrning och den har inte varit tillfredställande. Även statens stöd till kommunerna bör utvecklas. Vi lämnar mot den bakgrunden ett antal förslag om författningsändringar och andra åtgärder.

16

Likformiga styrdokument

De nationella målen är inte tillräckligt konkreta för att ge närmare vägledning åt kommunerna om vilken förmåga de bör ha i verksamheterna. Den närmare styrningen ska framför allt ske genom kommunernas egna handlingsprogram för den förebyggande verksamheten och för räddningstjänstverksamheten. Dessa dokument håller inte alltid tillräcklig kvalité.

Handlingsprogrammen behöver bli mer konkreta, likformiga och möjliga att följa upp utan att kommunernas verksamheter blir alltför detaljstyrda. Utredningen föreslår att handlingsprogrammens struktur ska nationellt likriktas, framför allt genom att den centrala myndigheten på området, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), får meddela föreskrifter om detta. Det underlättar jämförelser av kommunernas förmåga och förbättrar kvalitén i handlingsprogrammen. Det ger även staten bättre förutsättningar för att utveckla sitt stöd till kommunernas upprättande av handlingsprogram och för att utöva tillsyn.

Samtidigt som kraven på handlingsprogrammen skärps föreslår utredningen att formerna för kommunernas beslut om antagande av handlingsprogram ska avregleras. Enligt nuvarande bestämmelser ska kommunfullmäktige för varje ny mandatperiod fatta beslut om handlingsprogram. Det är en detaljreglering som inte är anpassad till övriga kommunala styrprocesser och har lett till problem.

Förändrad styrning av förebyggande verksamhet

I LSO finns ett krav på enskilda att ge in en skriftlig redogörelse för brandskyddet i vissa fastigheter och anläggningar där risken för brand eller konsekvenserna av brand är särskilt stora. Regleringen har inte fått den betydelse som det var tänkt och vi föreslår därför att kravet på skriftlig redogörelse tas bort.

LSO har ett gemensamt övergripande nationellt mål för både den förebyggande verksamheten och räddningstjänstverksamheten. Dessutom finns ett särskilt nationellt mål för räddningstjänstverksamheten, men inte för den förebyggande verksamheten. Vi föreslår att det i LSO införs ett nationellt mål: Förebyggande verksamhet som staten och kommunerna ansvarar för ska planeras och organiseras så att den effektivt bidrar till att förhindra eller begränsa skador till följd av bränder och andra olyckor. Särskild vikt ska läggas vid att förhindra människors död och andra allvarliga skador. Målet framhåller att det är effektiva åtgärder, oavsett form av åtgärder, som ska utföras. Det är särskilt viktigt att förhindra att människor omkommer i bränder och andra olyckor samt att olyckorna får andra allvarliga konsekvenser. Ett nationellt mål understryker också att den förebyggande verksamheten är lika viktig som räddningstjänstverksamheten.

Det finns brister och skillnader i den kommunala tillsynen över enskilda Prop. 2020/21:123
och den behöver utföras enhetligare i landet. Vi föreslår att MSB får Bilaga 1
bemyndigande att föreskriva hur tillsyn ska planeras och utföras.  
Fokus på riskanalys och förmåga i räddningstjänstverksamhet  
Räddningstjänstverksamheten bedrivs reaktivt vid olyckor. Vilken  
förmåga som kommunen har i den verksamheten bör tydligt ta sin utgångs-  
punkt i de risker för olyckor som finns lokalt. För att tydliggöra detta  
menar utredningen att handlingsprogrammet för räddnings-  
tjänstverksamheten mer än i dag ska fokusera på förmågan att möta de  
olyckor som kan inträffa i kommunen. Vi föreslår därför att det i  
handlingsprogrammet ska redovisas vilken förmåga kommunen, själv eller  
i samverkan med andra, har att genomföra räddningsinsatser för varje typ  
av olycka som det finns risk för i kommunen.  
Det måste i hela landet finns en beredskap för att hantera omfattande  
eller komplicerade räddningsinsatser, även om de är sällan före-  
kommande. I de fallen ska en ledningsorganisation kunna bygga ut och  
externa resurser tas emot. Hur en sådan situation ska hanteras bör planeras  
i förväg. Kommunerna ska därför ange förmågan att utföra omfattande  
räddningsinsatser i handlingsprogrammet.  
Möjligheter till effektivare räddningsinsatser  
Det som mest styrt den kommunala räddningstjänstens organisering är  
föreskrifter från Arbetsmiljöverket om hur rök- och kemdykning ska  
utföras. De har medfört att räddningsstyrkor traditionellt minst bestått av  
ett befäl och fyra brandmän. Det är inte alltid den mest effektiva  
bemanningen. Detaljföreskrifterna hindrar också effektiva räddnings-  
insatser i vissa fall. Föreskrifterna har sitt ursprung på 1980-talet och sedan  
dess har utveckling skett bland annat i fråga om arbetsmetoder och teknik.  
Vi menar att det kan finnas en möjlighet att utforma en reglering som ger  
både effektivare räddningsinsatser och säkerställer brandmännens  
arbetsmiljö. Vi föreslår att Arbetsmiljöverket ska få i uppdrag att i  
samverkan med andra utreda vilka krav som bör ställas vid rök- och  
kemdykning i arbetsmiljöhänseende.  
De vanligast förekommande räddningsinsatserna är mindre insatser. Vi  
bedömer att kommunernas beredskap för dessa är god. Det som i den här  
delen framför allt kan förbättras är den kritiska tiden till dess att ett  
hjälparbete inleds vid en olycka. Det är sällan en brandman som är närmast  
olyckan. Personer som inte är anställda i kommunal räddningstjänst kan  
då vara ett värdefullt komplement till räddningstjänstpersonal för att göra  
förstahandsåtgärder i väntan på räddningstjänsten (IVPR).  
Huvudregeln enligt LSO är att personal som ingår i kommunens  
organisation för räddningstjänst ska vara kommunalt anställd, vilket kan  
utgöra ett problem för vissa komplement. Det finns i dag några undantag  
från kravet på kommunal anställning. För att åstadkomma snabbare  
räddningsinsatser genom nyttjande av samhällets samlade resurser föreslår  
utredningen ett undantag till. Kommunerna ska ha möjlighet att träffa avtal  
med andra om att göra inledande åtgärder vid en räddningsinsats.  
  17

Prop. 2020/21:123 Bilaga 1

18

Bättre förutsättningar för samverkan med andra

De kommunala räddningstjänsterna ska utföra sina räddningsinsatser men ofta ska även andra uppgifter utföras på samma plats. Det kan vara de andra hjälporganen – polis, ambulanssjukvården och statlig räddningstjänst – eller andra myndigheter som utför sina uppdrag. Samverkan med dessa aktörer är viktig för att de samlade resurserna ska användas på ett sätt som möter det totala hjälpbehovet på ett effektivt sätt.

Utredningen konstaterar att en gemensam reglering för samverkan mellan de aktörer som agerar vid en olycka eller kris vore önskvärt men att det inte ligger inom denna utrednings uppdrag att lämna sådana förslag. Däremot kan andras samverkan med kommunal räddningstjänst underlättas genom att organisationen görs enhetligare.

En kommunal räddningstjänstorganisation kan också få förstärkning av externa resurser för att genomföra sin räddningsinsats. Dessa kan komma från andra kommunala räddningstjänster, Försvarsmakten, statlig räddningstjänst, frivilligorganisationer, företag och många andra aktörer både nationellt och internationellt. I dag varierar utformningen av de kommunala räddningstjänsternas ledningssystem, det vill säga de utgångspunkter och den ordning som i vid bemärkelse gäller för att åstadkomma ledning. Till exempel varierar det vilka befattningar som finns i olika organisationer. Vidare ser märkning av personalens arbetskläder och av utrustning olika ut.

Både vid tillförande av externa resurser och vid samverkan med aktörer med samtidiga uppdrag finns mycket att vinna på att de andra aktörerna vet vad de kan förvänta sig av kommunal räddningstjänst. Vi föreslår därför att de kommunala räddningstjänsternas ledningssystem samt märkning av personalens arbetskläder, fordon och utrustning likriktas genom föreskrifter.

Utvecklad samverkan mellan kommunerna

Vid medelstora, komplicerade eller flera samtidigt pågående räddningsinsatser är det många kommuner som har för små organisationer för att själv klara av insatserna. Vid de allra mest omfattande räddningsinsatserna är det ingen organisation som har tillräckliga resurser för att själv genomföra räddningsinsatsen.

Därför behövs en utvecklad samverkan som är etablerad i vardagen. I första hand behöver kommunerna samverka med varandra. Den nuvarande regleringen om samverkan mellan kommunerna i räddningstjänstverksamheten har inte varit tillräcklig för att i alla kommuner säkerställa den förmåga som behövs. Det krävs därför en utökad samverkan mellan kommunerna i räddningstjänstverksamheten.

Vi har övervägt om utökad samverkan bör åstadkommas genom en reglering för kommunerna att ingå i gemensamma räddningstjänstorganisationer i en tvingande geografisk indelning. Det är i den riktningen räddningstjänster i vår omvärld har gått.

Många kommuner i Sverige har de senaste decennierna på eget initiativ gått in i samverkan med andra kommuner. Den samverkan som sker mellan kommunerna kan indelas i tre olika grupper. Det är kommunalförbund, gemensamma nämnder och samverkan med avtal. Den

existerande samverkan mellan kommuner är ofta välfungerande. Det Prop. 2020/21:123
skulle skapa onödiga problem att bryta upp dagens strukturer. Bilaga 1
Utredningen väljer därför att bygga på de befintliga samverkans-  
strukturerna. Vi föreslår ett krav på kommunerna i en fråga där samverkan  
kan förväntas få mest effekt. Kommunerna ska i sitt ledningssystem  
ständigt upprätthålla en övergripande ledning av räddningstjänst-  
verksamheten. I praktiken måste kravet uppfyllas genom någon form av  
samverkan men kommunerna får själva frihet att välja hur kravet ska  
uppfyllas. Det kan till exempel röra sig om att flera kommuner i samverkan  
har en ledningscentral som är bemannad dygnet runt.  
Vår mening är att samverkan i den brandförebyggande verksamheten  
inte behöver regleras mer än i dag eftersom det redan finns en generell  
skyldighet att samverka. Vilken form av samverkan som är lämpligast för  
en kommun utifrån dess lokala förhållanden kan variera. Kommunernas  
förebyggande arbete skiftar nämligen i angreppssätt och bedrivs ofta i hela  
kommunens organisation på olika sätt utifrån lokala förhållanden.  
Samtidigt konstaterar utredningen att räddningstjänstverksamheten och  
den brandförebyggande verksamheten är nära kopplade till varandra. En  
utökad samverkan inom räddningstjänstverksamheten kan därför få  
inverkan även på den förebyggande verksamheten utan särskilda regler för  
den verksamheten.  
Förändrad reglering av ledningen i räddningstjänsten  
Räddningschefen i en kommunal räddningstjänstorganisation ansvarar i  
dag för att räddningstjänstverksamheten är ändamålsenligt organiserad.  
Räddningschefen är räddningsledare men kan utse någon annan att vara  
detta. Räddningsledaren leder räddningsinsatser och har enligt LSO  
särskilda befogenheter vid en räddningsinsats, som till exempel att begära  
resurser från statliga myndigheter och göra ingrepp i annans rätt. Det är  
inte reglerat i LSO men i praktiken finns det dessutom ofta flera andra  
befattningshavare som utövar ledning i räddningstjänstverksamheten.  
Vi menar att räddningschefens och räddningsledarens roller kan  
förtydligas. Det finns också ett behov av att göra nuvarande fördelning av  
befogenheter flexiblare så att de kan fördelas på flera olika befattnings-  
havare. Detta för att tillåta att ledningsorganisationen anpassas till lokala  
förhållanden samt till omfattningen av, komplexiteten i och mängden av  
räddningsinsatser som pågår vid olika tillfällen.  
Vi föreslår därför förändringar i regleringarna om räddningschefens  
och räddningsledarens ansvar samt om fördelningen av de särskilda  
befogenheterna enligt LSO. Vi tydliggör räddningschefens och räddnings-  
ledarens roller. Vi menar att befogenheterna ska kunna fördelas på flera  
befattningshavare i räddningsledningen. Befogenheterna bör utgå från  
räddningschefen och delegeras av honom eller henne till olika befattnings-  
havare som uppfyller kraven för att vara räddningsledare.  
Det är förhållandevis vanligt att den kommunala räddningstjänsten i  
administrativt avseende leds av en förvaltningschef som inte är räddnings-  
chefen. Det innebär ett dubbelt chefskap som kan ge problem men  
utredningen menar att det går att hantera. Liknande förhållanden finns på  
andra områden, till exempel skolan och hälso- och sjukvården. Vi föreslår  
  19
Prop. 2020/21:123 därför inga förändringar som rör ledningen i själva förvaltnings-
Bilaga 1 organisationen.
  Behörighetskrav för räddningschefen och bättre ledningsutbildning
  Räddningschefen har en mycket viktig ställning som ansvarig för
  räddningstjänstverksamheten i en kommunal räddningstjänstorganisation.
  Vi bedömer att det finns behov av ett formellt behörighetskrav för den
  befattningen. Ett sådant krav kan medföra svårigheter att rekrytera
  räddningschefer, särskilt för mindre kommuner. Det kan lösas genom
  utökad samverkan med andra kommuner. Vi menar att ett behörighetskrav
  för räddningschefer bör införas och ta sin utgångspunkt i utbildning.
  Den utbildning som i befintligt utbildningssystem är lämplig för ett
  sådant behörighetskrav är en brandingenjörsexamen tillsammans med
  MSB:s påbyggnadskurs i räddningstjänst för brandingenjörer (RUB). Vi
  menar dock att det bör finnas fler vägar till behörighet som räddningschef
  som inte bygger på en brandingenjörsexamen. Det finns också fler frågor
  om hur utbildning för räddningschef, räddningsledare och annan lednings-
  personal kan utvecklas. Mot bakgrund av detta föreslår utredningen att
  MSB bör få i uppdrag att se över utbildningssystemet för räddningschef,
  räddningsledare och annan ledningspersonal. Det närmare behörighets-
  kravet för räddningschefen bör bestämmas och införas när MSB:s
  utredning är klar.
  Viss utveckling av utbildningsverksamheten i övrigt
  Utredningen har övervägt om utbildningarna för kommunal räddnings-
  tjänst skulle kunna övertas av det allmänna utbildningsväsendet i stället
  för MSB. Skälen för att behålla MSB:s ansvar för utbildningarna
  överväger dock. Någon avgörande kritik mot MSB som utbildnings-
  anordnare har inte lagts fram, tvärtom synes utbildningarna generellt sett
  hålla god kvalité. Sammanhållen utbildning i MSB:s regi kan bidra till att
  ge de gemensamma grunder och den större enhetlighet och likvärdighet
  som bör eftersträvas. Ett annat skäl för att behålla MSB som utbildare är
  det svåra rekryteringsläget avseende framför allt deltidsbrandmän. Att i
  detta läge ersätta MSB:s utbildningar med att bygga upp nya utbildningar
  skulle kunna försämra rekryteringsläget ytterligare.
  Den tvååriga utbildningen för heltidsbrandmän, SMO-utbildningen, är
  en studiemedelsfinansierad bred utbildning med huvudsaklig inriktning på
  arbetet som brandman. Utbildningen fungerar i stort sett väl. MSB får göra
  urvalet på grunderna betyg, arbetslivserfarenhet, resultat från högskole-
  prov och särskilda skäl. Utredningen föreslår dock att dagens
  urvalsgrunder till SMO-utbildningen bör kompletteras med en ny
  urvalsgrund: erfarenhet från annan utbildning.
  Utredningen har särskilt uppmärksammat utbildningen för deltids-
  brandmän. Sedan den 1 januari 2018 har MSB infört en ny grundutbildning
  för dessa. Utbildningen bedrivs på fler orter i landet och MSB ska se över
  möjligheterna till distansutbildning. De obligatoriska delarna av
  utbildningen har förkortats. Det framstår som att den nya utbildningen kan
  ha positiva effekter på rekryteringen av deltidsbrandmän men utbildningen
20  
måste utvärderas efter en tid. Utredningen ser ingen anledning att nu Prop. 2020/21:123
föreslå ändringar i denna nya utbildning. Bilaga 1
MSB:s utbildningsverksamhet är underfinansierad och tillgodoser till  
följd av detta inte kommunernas behov av utbildning. Staten har åtagit sig  
att utbilda kommunernas personal på området. Vi konstaterar att det är  
viktigt för kompetensen hos räddningstjänstpersonalen och legitimiteten i  
utbildningssystemet att tillräcklig utbildning kan ges.  
Förbättrad personalförsörjning av deltidsbrandmän  
Personalförsörjningen av deltidsbrandmän har under de senaste  
decennierna utvecklats till ett av svensk räddningstjänsts största problem.  
Utredningen konstaterar att personalförsörjningen för räddningstjänsten  
är kommunernas ansvar. Det gäller kommunen som helhet och inte bara  
räddningstjänstorganisationen. Det finns i flera kommuner goda exempel  
på framgångsrikt rekryteringsarbete. Det kan vara att på central kommunal  
nivå införa policys om rätt till anställning som deltidsbrandman vid sidan  
av annan kommunal huvudanställning och att utlysa kombinations-  
anställningar. Andra exempel är rekryteringskampanjer som riktar sig mot  
grupper som är underrepresenterade i räddningstjänsten och nya anpassade  
lösningar för beredskap som växt fram. Kommunerna kan arbeta aktivt  
mot deltidsbrandmännens ordinarie arbetsgivare. Även arbetsmarknadens  
parter kan ta ett ansvar.  
Staten lämnar också stöd till kommunerna. Det gör staten genom att  
MSB utbildar deltidsbrandmän och på många andra sätt lämnar stöd.  
Samtidigt bedömer utredningen att MSB:s stöd kan utvecklas genom att  
bli ett långsiktigt arbete. Utredningen föreslår därför att MSB får en  
särskild uppgift att stödja kommunerna i fråga om personalförsörjning av  
deltidsbrandmän.  
Deltidsbrandman är en särpräglad anställning som bedrivs som extra  
arbete med beredskap vid sidan av en ordinarie anställning. Trygghets-  
systemens generella regler är inte primärt anpassade till en sådan  
anställning. Det kan i vissa situationer innebära problem för deltids-  
brandmän och utgör ett hinder i personalförsörjningen. Utredningen  
bedömer att det i första hand är reglerna om arbetslöshetsförsäkring som  
har en påtagligt negativ påverkan på personalförsörjningen. Utredningen  
föreslår därför att huvuddelen av arbete som deltidsbrandman ska  
undantas vid beräkning av arbetslöshetsersättning.  
Ökad jämställdhet och mångfald  
Det finns betydande brister i fråga om jämställdhet och mångfald i den  
kommunala räddningstjänsten. Till exempel är endast 5,5 procent av  
räddningstjänstpersonal i utryckningstjänst kvinnor. Andelen personer  
med utomnordisk bakgrund bedöms vara än lägre.  
En förändring är viktig eftersom alla har rätt att påverka sina liv och  
samhället på lika villkor oavsett kön eller ursprung. Det är också viktigt  
för att förbättra räddningstjänstens förmåga i allmänhet och särskilt för att  
ge likvärdig service till alla oavsett kön eller ursprung.  
Det finns tydliga regelverk i dessa frågor och utredningen föreslår inga  
nya regleringar. Det som i stället behövs för att öka jämställdhet och 21
 

Prop. 2020/21:123 Bilaga 1

22

mångfald är en förändring av attityder och agerande liksom att kunskap sprids. Till exempel påverkar bilden av vem som kan vara brandman och bilden av räddningstjänstens uppdrag vilka som söker sig till yrket och vilka som blir anställda.

Kommunerna som arbetsgivare har det primära ansvaret för att öka jämställdhet och mångfald inom räddningstjänsten. Många kommuner tar ansvar genom åtgärder som kan tjäna som goda exempel för andra. MSB har också varit en drivande aktör i arbetet för jämställdhet och mångfald och bedriver fortfarande ett aktivt arbete. Utredningen föreslår att MSB ges en särskild uppgift att verka för jämställdhet och mångfald i kommunal räddningstjänst för att säkerställa kontinuitet i myndighetens arbete.

Utveckling av statens tillsyn och stöd

Statens tillsyn av kommunerna utövas inom länet av länsstyrelsen och av MSB på central nivå. Länsstyrelserna och MSB har också fler uppgifter enligt LSO och andra närliggande författningar.

Den statliga tillsynen är inte tillräckligt effektiv. Det är ett komplext tillsynsområde och alla dagens 21 länsstyrelser har inte tillräckligt med resurser och kompetens för uppgiften. Utredningen har särskilt övervägt tre alternativ till åtgärder. Fortsatt ansvar hos 21 länsstyrelser men med väsentligt förstärkta resurser och tydligare styrning. 6 länsstyrelser som tar över ansvaret i linje med Indelningskommitténs och Försvarsberedningens nyligen lämnade förslag om organisering på närliggande områden. Tillsyn och stöd samlas hos MSB. De tre alternativen har alla sina för- och nackdelar.

Utredningen föreslår att MSB ska utföra tillsyn av och ge stöd till kommunerna. Hos myndigheten kan resurser och kompetens samlas för en effektiv statlig tillsyn. I andra länder som omfattas av vår internationella utblick har motsvarande lösning valts. Även i Sverige har statlig tillsyn koncentrerats till en myndighet inom ett antal verksamhetsområden.

Utredningen föreslår också att MSB ska få möjlighet att förelägga kommunerna att åtgärda brister. Föreläggandena ska kunna utfärdas vid vite om det föreligger särskilda skäl. Det krävs för att ge tillsynsmyndigheten tillräckliga ingripandemöjligheter och får också ersätta regeringens nuvarande möjlighet att ändra kommunernas handlingsprogram.

Regleringen av MSB:s centrala tillsynsuppgift är inte tydlig i dag. Utredningen föreslår därför förtydliganden av MSB:s övriga uppgifter enligt LSO. MSB ska på nationell nivå främja att LSO följs och samordna kommunernas verksamheter.

Vi analyserar också regleringen som i dag ger länsstyrelserna möjlighet att vid omfattande räddningsinsatser överta kommunal räddningstjänst. Vi föreslår att regleringen ändras i huvudsak på så sätt att MSB får överta berörda kommuners räddningstjänstverksamhet vid särskilt omfattande räddningsinsatser eller om det annars finns synnerliga skäl. Vi noterar Indelningskommitténs förslag om en gemensam regional indelning av vissa myndigheter i sex områden och Försvarsberednings förslag om en högre regional nivå som nu är under beredning i Regeringskansliet. Beroende på utvecklingen kan ett fördelande av uppgiften på ett fåtal länsstyrelser framöver framstå som ett bättre alternativ.

MSB tillhandahåller nationella stödresurser. Vi anser att regleringen i grunden är ändamålsenlig men ser också behov av förtydliganden. Vi föreslår att MSB:s uppdrag att tillhandahålla nationella stödresurser förtydligas.

En viktig del i ett lärande av olyckor är att tillvarata lärdomar från de olycksundersökningar kommunerna är skyldiga att göra. De är också ett viktigt underlag för MSB:s statistik. För att säkerställa att olycksundersökningarna kommer till användning föreslår vi att MSB ska få en tydlig uppgift att sammanställa olycksundersökningarna och kommunerna ska vara skyldiga att skicka in dessa till MSB.

Prop. 2020/21:123 Bilaga 1

23

Prop. 2020/21:123 Betänkandets lagförslag (SOU 2018:54)  
Bilaga 2          
  Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om
  arbetslöshetsförsäkring        
  Härigenom föreskrivs att det i lagen (1997:238) om arbetslöshets-
  försäkring ska införas en ny paragraf, 39 b §, av följande lydelse.
  Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse    
    39 b §      
    Vid beräkning av dagpenning-
    belopp ska hänsyn inte tas till
    arbete som avser beredskap och
    övning i en anställning för att upp-
    rätthålla beredskap att göra
    utryckningar i en kommunal
    organisation för räddningstjänst
    enligt lagen (2003:778) om skydd
    mot olyckor. Detta gäller endast
    om arbetet efter arbetslöshetens
    inträde inte har en större
    omfattning än   regeringen
    bestämmer.      

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

24

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2018:54)

Efter remiss har yttranden kommit in från Arbetsförmedlingen, Arbets-

givarverket, Arbetslöshetskassan Vision, Arbetsmiljöverket, Brandmännens Riksförbund, Brandskyddsföreningen, Civilförsvarsförbundet, Datainspektionen, Eskilstuna kommun, Falck Sverige, Falköpings kommun, Frivilliga Försvarsorganisationernas samarbetskommitté (FOS Norrtälje), Föreningen för Ledningsansvariga inom Svensk Ambulanssjukvård (Flisa), Försvarsmakten, Förvaltningsrätten i Karlstad, Gotlands kommun, Gällivare kommun, Gästrike räddningstjänst, Göteborgs kommun, Huddinge kommun, Härnösands kommun, Höglandets Räddningstjänstförbund, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Inspektionen för vård och omsorg, Jokkmokks kommun, Justitiekanslern, Kalmar läns landsting, Kommunal, Kramfors kommun, Kristianstads kommun, Kustbevakningen, Landskrona kommun, Ledarna, Linköpings universitet, Luleå kommun, Luleå universitet, Lunds universitet, Länsstyrelsen i Blekinge, Länsstyrelsen i Halland, Länsstyrelsen i Kalmar, Länsstyrelsen i Stockholm, Länsstyrelsen i Uppsala, Länsstyrelsen i Värmland, Länsstyrelsen i Västerbotten, Länsstyrelsen i Västmanland, , Mora kommun, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Mälardalens Brand- & Räddningsförbund, Nacka kommun, Polismyndigheten, Räddningstjänsten Jämtland, Räddningstjänsten Storgöteborg, Räddningstjänsten Syd, Räddningstjänsten Väst, Räddningstjänsten Östra Götaland, Räddningstjänstförbundet Emmaboda-Torsås, Rättviks kommun, Securitas, Sjöfartsverket, Sjöräddningssällskapet, Socialstyrelsen, SOS Alarm AB, Statens haverikommission, Statskontoret, Storstockholms brandförsvar, Svensk Sjöfart, Sveriges A-kassor, Sveriges Ingenjörer, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Åkeriföretag, Södertälje kommun, Södra Dalarnas Räddningstjänstförbund, Tranås kommun, Uppsala kommun, Vilhelmina kommun, Västerbottens läns landsting, Västerviks kommun, Åmåls kommun, Älvkarleby kommun, Örebro kommun.

Därutöver har yttranden inkommit från Boverket, Föreningen Brandteknisk ingenjörskap, Föreningen Sveriges brandbefäl, Gemensamt svar från Uppsala brandförsvar m.fl. (Uppsala brandförsvar, Mälardalens Brand och Räddningsförbund, Räddningstjänsten Östra Götaland, Räddningstjänsten Jönköpings kommun, Nerikes brandkår, Räddningstjänsten Skåne Nordväst), Holmen skog, Kommunalförbundet Södra Hälsingland, LRF Södra skogsägarna m.m., Länsstyrelsen Dalarnas län, Länsstyrelsen Gävleborg, Länsstyrelsen Gotlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen Norrbotten, Länsstyrelsen Jämtlands län, Länsstyrelsen Södermanlands län, Länsstyrelsen Västernorrland, Länsstyrelsen Västra Götalands län, Länsstyrelsen Örebro län, Länsstyrelsen Östergötland, Malmö stad, Norrhälsinge räddningstjänst, Räddningsregion SAMLAS (Räddningstjänsterna i kommunerna Lycksele, Storuman, Sorsele, Malå, Norsjö, Arvidsjaur, Arjeplog, Piteå och Älvsbyn), Räddsam H-län (räddnings-

cheferna i Kalmar län), Skogsindustrierna, Svea skog,

Prop. 2020/21:123 Bilaga 3

25

Prop. 2020/21:123 Bilaga 3

26

Svenskaflygbranschen, Svenska röda korset, Södertörns brandförsvarsförbund, och Växjö kommun.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Arbetsgivarförbundet Pacta, Dalarnas läns landsting, Förbundet Sveriges Frivilliga Brandkårer, Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa, Landsorganisationen i Sverige (LO), Munkfors kommun, Norrtälje kommun, Riksdagens ombudsmän, Räddningstjänstens Riksorganisation för Beredskapsfrågor, Simrishamns kommun, Skellefteå kommun, Svenska Lottakåren, Svenskt Näringsliv, Torsby kommun, Transportföretagen, Västra Götalands läns landsting, Ydre kommun.

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 2021

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Bolund, Baylan, Hultqvist, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko, Olsson Fridh

Föredragande: statsrådet Nordmark

Regeringen beslutar proposition Undantag för deltidsbrandmän vid beräkning av arbetslöshetsersättning

Prop. 2020/21:123

27