Ett av våra största samhällsproblem är psykisk ohälsa. Det måste göras mer för att tidigt fånga upp de individer som mår dåligt och säkerställa att alla får den hjälp och det stöd som behövs. Att samtala och att fråga är nyckeln till att i tid uppmärksamma de som riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. Ett år är en bortre tidsgräns inom vilken det är viktigt att den som inte mår bra får stöd och hjälp. Därefter riskerar personer att hamna i en livslång problematik med allt vad det kan komma att innebära.
Folkhälsomyndigheten skriver att den samlade litteraturen visar att covid-19-pandemin verkar ha försämrat det psykiska välbefinnandet. Detta kan komma att skapa än högre söktryck till psykiatrin. Detta innebär att fler än tidigare är i behov av hjälp och stöd, vilket ställer högre krav på att den psykiska vården blir tillgänglig.
Psykiatrin i Sverige behöver förbättras på många punkter. Vården har präglats av en bristande tillgänglighet och har inte alltid varit evidensbaserad. Valfriheten måste ges ett större utrymme och samarbetet mellan kommuner och landsting måste förbättras. Det är viktigt att vården av människor med allvarlig psykisk sjukdom präglas av en helhetssyn på människan. Den vårdsökande får inte hamna mellan stolarna och tvingas ställa sig i en ny kö för att utreda en ny möjlig orsak.
Barn, vuxna och äldre med psykisk sjukdom ska ha tillgång till en tillgänglig vård när de behöver den – inte ställas i kö på kö.
Nya modeller och angreppssätt krävs inom psykiatrin för att kunna möta människor i behov av hjälp. I Helsingborg fanns mellan 2002 och 2008 en enskild öppenvårdspsykiatrimottagning med god tillgänglighet vid namn Avenyteamet.
Avenyteamet är en inspirationskälla för hur man kan utveckla en modell inom öppenvårdspsykiatrin med ökad tillgänglighet och förändrat arbetssätt. Därför krävs det fortsatt en väl fungerande öppenvårdspsykiatri med bättre specialistkompetens för att möta dagens psykiska ohälsa. Personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning ska även fortsättningsvis ges möjlighet att välja och ha inflytande över utformning och vem som ska utföra vård-, rehabiliterings- och stödinsatser. Framförallt måste patienter kunna komma till i vården utan att bli sittande och utveckla långvarig psykisk ohälsa. Vi hör om unga människor som är i behandling som vid skollov skrivs ut från barn- och ungdomspsykiatrin. När sedan terminen startar får de starta om från noll igen och det är oacceptabelt. Personer med psykisk ohälsa måste kunna komma till i vården och insatserna behöver behandla hela människan. Tidiga insatser måste ges för att personer inte ska utveckla psykisk ohälsa.
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
|
|
Helena Antoni (M) |
Lars Püss (M) |