Ett par hundra tusen människor i Sverige bor i områden som kontrolleras av kriminella gäng. Samtidigt påverkas och drabbas alla människor i Sverige i mindre eller större omfattning. Brott kränker människors frihet och rätt till sin egendom. Nu tar sig också brotten helt andra uttryck än tidigare, inte minst med de allvarliga förnedringsrånen där unga rånar och förnedrar andra unga.
Brottslighet kan aldrig tolereras. För att komma åt brottslighet och för att öka tryggheten i samhället finns både ett samhällsansvar och ett enskilt ansvar. Vi har som enskilda ett ansvar att ta i grann- eller båtsamverkan, i uppfostran av våra barn och i civilsamhället. Framgång i skolan är dessutom den kanske viktigaste vägen att undvika en kriminell karriär.
Det krävs dessutom ett samhällskontrakt, en visshet om att samhället reagerar om eller när ett brott begås. Tyvärr har inte tillräckligt gjorts för att bekämpa de allvarliga problem Sverige har. Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna vill dessutom att mer pengar ska läggas på bistånd än på polis, åklagare och kriminalvård tillsammans. Det duger inte.
Problembilden är väl belagd. Likadant finns gott om förslag som skulle kunna vara mönsterbrytande. Det är rimligt att straffskärpningar tas fram för allvarliga brott liksom att de bisarra straffrabatterna avskaffas. Vidare bör införande av såväl kronvittnen som anonyma vittnen övervägas. Av våra danska grannar kan vi dra lärdomar om att dubbla straff för gängkriminella är en effektiv åtgärd liksom införandet av visitationszoner. Regeringen bör överväga införande av dessa och andra åtgärder som kan bryta den allvarliga brottslighet som drabbar människor i Sverige. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Lars Hjälmered (M) |
|