Motion till riksdagen
2020/21:966
av Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Ulrika Heindorff (båda M)

Borgerliga vigselförrättares möjlighet att viga svenska par i nordiska grannländer

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra för svenska borgerliga vigselförrättare att få sitt förordnande prövat för vigsel i våra nordiska grannländer och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagen för att modernisera den och ge möjlighet att vara borgerlig vigselförrättare för svenska brudpar i grannländer och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Vigselförrättare förordnas av länsstyrelserna. En del av dessa vigselförrättare arbetar i regioner som gränsar till våra nordiska grannländer. Där önskar brudpar ibland att gifta sig till sjöss, i landskap och på platser som passerar en internationell gräns. Det kan handla om att få lov att viga sig på till exempel färjor som passerar en landsgräns. Det förekommer också att brudpar önska viga sig i ett grannland då de har besökt en speciell plats eller hittat ett smultronställe i livet.

Många vigselförrättare lägger både tid och kraft i form av engagemang och glädje för att infria brudparens önskan. Inte sällan köper de själva en blomma eller något minne och lämnar över vid högtiden.

För att kunna viga människor som exempelvis önskar gifta sig på en båt som på kort tid åker över en farled till ett annat land så måste vigseln skyndas på. Önskar brudparet att göra en resa med bil eller båt över gränsen till en plats för bröllopet, behöver dessa av länsstyrelsen utsedda vigselförrättare också då kunna genomföra borgerliga vigslar.

Det hade underlättat oerhört om svenska vigselförrättare fick viga svenska med­borgare utomlands. Som exempel kan nämnas att det finns vigselförrättare på den skånska sidan och brudpar som önskar viga sig i till exempel Helsingör eller på båten i Öresund alternativt bron över från Malmö till Köpenhamn. På samma sätt skulle brudpar kunna leva på den svenska sidan och önska sig en vigsel på den norska sidan alternativt finska sidan av landsgränsen. Förordnandet ska ses som ett komplement för dem som vill gifta sig borgerligt utan att göra anspråk på kyrkans vigslar.

Av 1 kap. 5 § första stycket lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhål­landen rörande äktenskap och förmyndarskap framgår det att regeringen kan bestämma att en diplomatisk eller konsulär tjänst eller en befattning som präst ska vara förenad med behörighet att i en främmande stat förrätta vigsel enligt svensk lag. Dock kan regeringen även genom ett särskilt förordnande tillräkna en lämplig person en sådan behörighet. Enligt den sista meningen bör en modern tolkning vara att kunna ge borgerliga vigselförrättare möjlighet att viga svenska medborgare enligt vad som tidigare anförts i motionen.

 

 

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Ulrika Heindorff (M)