Den pedagogiska omsorgen i förskolor och grundskolor har alltmer blivit ett näringsfång för mer eller mindre radikala islamister. Det rör sig om miljontals kronor per år. En viktigare aspekt när det gäller fundamentalistiska islamister är emellertid att de genom sina skolors verksamhet har kontakt med barn och unga i en tämligen insynsskyddad miljö. De blir därmed plantskolor för spridning av dogmatiska religiösa föreställningar, antidemokratiska idéer och kvinnofientliga och föråldrade kulturmönster. På så vis kan radikala islamister agera grindvakter så att barnen och eleverna endast i ringa utsträckning kommer i kontakt med det svenska samhället och får en vrångbild av det.
I stort sett bortser man i medierna från dessa missförhållanden. De behandlas som om de ligger vid sidan av politikens allfarväg. Visserligen anmäler skolorna till myndigheterna att de är konfessionella, att de är anslutna till en religiös riktning. Men det långsiktiga hotet om radikalisering går självklart inte att utläsa av en till myndigheterna inlämnad anmälan författad av skolans ledning. I stället är faran för en radikalisering knuten till skolans vardagliga praktik så som den genomförs av skolornas ledning, dess lärare och de företag som är knutna till skolan – till hur dessa uppträder och agerar i sitt förhållande till barnen/eleverna.
Aftonbladet uppgav för en tid sedan att 1,2 miljarder kronor i skattepengar under fem år har gått till skolor och till företag styrda av extrema islamister. Enligt denna kartläggning, genomförd av Nyhetsbyrån Siren sticker dessa friskolor ut på ett anmärkningsvärt sätt. Enligt terrorexperten vid Försvarshögskolan Magnus Ranstorp finns det förvisso ett rent finansiellt syfte, men man bedriver samtidigt religiös indoktrinering som syftar till att isolera ungdomar och blockera dem när det gäller att sätta sig in i och förstå hur demokratiska samhällen fungerar. Detta leder till segregering som börjar redan från barnsben. Strömmen av skattemedel som går till islamistiska skolor som underblåser segregation och könsapartheid måste hejdas. Detta vill jag att riksdagen ska ge regeringen tillkänna.
Av Nyhetsbyrån Sirens granskning framgår det att ett 50-tal bolag och organisationer med extrema islamister i ledningen gjort affärer med staten och olika kommuner under de senaste fem åren till ett värde av 1,2 miljarder kronor. Kommunernas skolpeng och Skolverkets statsbidrag står för en överväldigande del av dessa transaktioner. Safirskolan i Göteborg och det Norrlandsbaserade föräldrakooperativet Bilaal har dragit in mest pengar.
Över 150 miljoner kronor har också säkrats genom kommunala avtal med gymnasiehuvudmannen Edinit, som är ett dotterbolag till Al-Azharstiftelsen, som driver verksamhet i ett 30-tal kommuner i Stockholm och Västmanland och som styrs av personer som är fundamentalistiska islamister.
Sedan den 1 januari 2019 har Skolinspektionen möjlighet att granska skolledningar och ägare för att undvika att personer med kopplingar till exempelvis våldsbejakande extremism styr skolorna och deras verksamhet. Trots detta har endast två av dessa islamistiska skolor stoppats. Safirskolan är en av dem. Den fick i december 2019 sitt tillstånd indraget.
Av granskningen framgår också att det i södra Skåne finns en flyttfirma som styrs av och leds av personer från extrem islamistisk miljö och som anlitats av flera kommuner. Familjehem är en annan bransch som utnyttjats. Ranstorp förklarar för Nyhetsbyrån Siren: ”Olika personer är duktiga på skilda delar av verksamheten, som att starta upp företag, utbyta tjänster med andra bolag och ställa ut intyg för att få maximal del av välfärdssystemet. För de som ägnar sig åt ekonomisk brottslighet finns stora vinster att hämta samtidigt som riskerna är små.”
I Vällingby uppmärksammades vid Al-Azharskolan i Vällingby, som av drivs av Al-Azharstiftelsen, att fyra personer ur skolans ledning dömts till fängelse för grova ekonomiska brott. De hade genom olika transaktioner förflyttat pengar från stiftelsens konto, som skulle gå till skolverksamhet, till ett planerat bankprojekt – Sveriges första räntefria islamiska bank. Skolan har tidigare uppmärksammats för sina könssegregerade skolbussar, där flickorna av skolans personal hänvisades till att gå in genom skolbussens bakre dörrar, medan framdörrarna reserverades för pojkar. Skolinspektionen har även kritiserat skolan för bön under lektionstid, vilket strider mot skollagen och inte minst barnkonventionen som numera implementerats i svensk lag.
Den viktiga frågan är: Varför skall Sverige med skattemedel stödja skolverksamhet som strider mot lagen och principen om alla människors lika värde, invandrade barns – särskilt muslimska barns och särskilt muslimska flickors – rättigheter, att deras grundläggande rättigheter kränks, segregationen ökar och könsapartheid upprätthålls. Detta bör naturligtvis inte förekomma.
Det är uppenbart att det inte bara är undervisningens innehåll i de islamistiska skolorna som behöver granskas utan även deras sätt att sköta sin ekonomi och finansiera sin verksamhet. De islamistiska skolornas ekonomi bör granskas i sin helhet. Detta vill jag att riksdagen skall ge regeringen till känna.
Den grävande journalisten Sofie Löwenmark har länge påtalat en rad problem som kommuner haft med Skolinspektionen, som är den myndighet som beslutar om en skola ska få expandera eller om nya skall tillåtas att etablera sig. Kommunen får endast yttra sin mening i dessa frågor. Hyser de en annan mening än Skolinspektionen har de inte någon rätt eller möjlighet att överklaga myndigheters beslut. Detta försvårar kraftigt det kommunala integrationsarbetet.
Ett exempel på hur det kan gå till är fallet med Römosseskolan i Borås, som kommunen ansåg inte hade rätt meriter för att passa in i dess integrationssträvanden. Vid Römosseskolan i Göteborg hade t.ex. förekommit både ekonomiska oegentligheter och könsseparerad undervisning. Skolinspektionen beslöt dock mot kommunens vilja att ge Römosseskolan tillstånd att öppna en ny skola. Kommunen överklagade till kammarrätten och fick avslag. Man överklagade till Högsta förvaltningsrätten, som nekade prövning med hänvisning till att kommunen bara hade rätt att yttra sig, inte att överklaga. Enklare uttryckt: Skolmyndigheten hör sig för vad kommunen tycker i saken och fattar sedan sitt beslut, varefter det egentligen inte finns några reella möjligheter för kommunerna att överklaga myndighetens beslut.
Man kan naturligtvis alltid ställa sig frågan om det fanns någon anledning för Borås kommun att överklaga. Ja, det fanns det. Römosseskolan i Borås är en sorts filial till skolan med samma namn i Göteborg. Römosseskolan i Göteborg är känd genom sin huvudman och rektor Abdirizak Waberi, som tidigare har varit riksdagsledamot för Moderaterna. Waberi medverkade i SVT:s dokumentär ”Slaget om muslimerna” 2009 då hans uttalanden väckte uppmärksamhet. I Göteborg bedrivs i dag Römosseskolan och Lilla Römosseskolan. Waberi menade att ogifta kvinnor inte skall dansa och att han längtade efter sharialagar etc. Att mannen kan ta sig fyra fruar. Att kvinnor och flickor ska täcka sig helt osv.
Römosseskolan står under riktad tillsyn eftersom ledningen inte åtgärdat den omfattande könssegregation som råder på skolan. Det har tidigare rapporterats om att flickorna på skolan var tvungna att berätta för hela klassen när de hade mens för att kunna uteslutas från bönestunden. ”Men jag har inte märkt att någon blivit kränkt av detta”, sa då Abdul Rashid Mohamed, verksam som imam vid moskén i Göteborg. ”Inget barn har kommit till mig, till trygghetsgruppen, till skolsköterskan eller kuratorn.”
Likaså har Skolinspektionen kritiserat skolan för att bönen inte upplevs som frivillig. Eleverna berättade vid inspektion att lärare sagt att ”om man inte är med och ber så får man ingen belöning av Allah, man kommer inte till paradiset”. I den svenska demokratin har barn rätt till sin egen fria individutveckling och har grundläggande fri- och rättigheter. Enligt svensk lag och barnkonventionen, som numera är lag i Sverige, får inget barn diskrimineras och särbehandlas på det sätt som sker i dessa religiösa skolor. Det Waberi och andra ger uttryck för strider mot demokratins principer och barns rättigheter.
Römosseskolan är aktuell då huvudmannen med ett sex år gammalt tillstånd från Skolinspektionen vill ta över Vetenskapsskolans lokaler för att öppna ytterligare en skola i Göteborg. Man har aktivt rekryterat lärare som tidigare varit anställda vid den numera ökända och stängda Vetenskapsskolan. Så svåra, känsliga och viktiga frågor som det handlar om när det gäller integration kan inte behandlas på ett så byråkratiskt och fyrkantigt sätt som skedde när det gällde Römosseskolan i Borås.
Kommunerna, som känner de förhållanden som råder på orten, men bara har rätt att yttra sig över Skolinspektionens beslut, borde ha ett starkare inflytande när det gäller beslut om religiösa skolors etablering genom exempelvis rätt att överklaga Skolinspektionens beslut i högre instanser. Detta vill jag att riksdagen skall ge regeringen till känna.
Exemplet Römosseskolan liksom visar att de religiösa skolornas verksamhet även i fortsättningen måste granskas noga av myndigheterna när det gäller undervisningens former och innehåll. Detta vill jag att riksdagen skall ge regeringen till känna.
Det finns redan en lång historia av stängda friskolor drivna av islamistiska fundamentalister i Sverige. Samtidigt som enskilda skolenheter präglade av islamistisk extremism förlorat sina tillstånd och stängts har emellertid nya uppstått. Studerar man den historien går det snart att urskilja tydliga kluster av individer i både ledningar och personal, som flyter runt i olika verksamheter på olika håll i landet och ägnar sig åt att försöka starta religiösa friskolor.
Något förenklat kan man dela in förskolorna och grundskolorna i två kategorier.
Den ena kategorin har direkta kopplingar till våldsbejakande islamistiska miljöer och är därmed av intresse för bl.a. Säkerhetspolisen. Jag kan inte se någon anledning till att denna kategori av religiösa skolor har något berättigande i ett demokratiskt land som Sverige. De bör stängas med omedelbar verkan. Detta vill jag att riksdagen skall ge regeringen till känna.
Den andra kategorin saknar våldsbejakande kopplingar, men är problematisk främst genom det sätt på vilket undervisningen bedrivs – genom upprätthållandet av hedersförtryck med åtföljande könssegregation, utebliven eller undermålig undervisning i vissa ämnen, bön på lektionstid och andra inslag. Det är inslag som till stor del fostrar elever in i en hederskontext. Dessa skolor bidrar till en självisolerande segregation och medverkar till att skapa islamiska parallellsamhällen.
Det bör nämnas att ekonomisk brottslighet är relativt vanligt förekommande inom båda kategorierna av skolor, menar både terroristexperten Magnus Ranstorp och journalisten Sofie Löwenmark. Det är politikernas och samhällets skyldighet att se till att barn och unga får likvärdig utbildning som grundar sig på vetenskap och grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Om dessa skadliga skolor inte stängs kommer tusentals barn och unga känna sig diskriminerade och som en följd därav felaktigt uppfatta sin situation som att demokratin i det svenska samhället inte gäller dem.
Mest omtalad bland de religiösa friskolorna har den ökända och till sist nedstängda Vetenskapsskolan/Safirskolan i Göteborg varit. Skolan var ett tydligt exempel på hur just strömmen av pengar till skolan och makten över unga utgör en farlig grogrund för våldsbejakande islamism och kvinnoförtryck. I detta fall fortsatte verksamheten under flera år trots att granskningar påvisat grava missförhållanden och klara kopplingar till våldsbejakande islamism.
Skolan hade både i sin ledning och bland personalen ett kluster av personer kopplade till den våldsbejakande islamistiska miljön. Skolans tidigare rektor och huvudman Abdel Nasser El Nadi var en av de sex ”imamer” som regeringen beslutade att utvisa då de ansågs utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Skolan hade haft flera IS-återvändare anställda och ett flertal anställda som varit öppna IS-sympatisörer. Kvinnliga lärare arbetade i hög utsträckning i niqab (heltäckande slöja).
Vetenskapsskolan hade mycket nära kopplingar till den extrema och omskrivna föreningen Sveriges Förenade Muslimer (SFM). Ordföranden för SFM arbetade på skolan och satt under en tid med i skolans styrelse, vilket gav skolan och dess ledning möjligheten att påverka eleverna även på fritiden.
Framför Skolinspektionens ögon undervisade en av SFM:s predikanter under lektionstiden ”likabehandlingstid”. Flickorna var vid tillfället placerade längst bak i lektionssalen och på ett tydligt markerat avstånd till pojkarna i den främre delen av rummet. Predikanten undervisade om att flickor ”måste täcka sig” och att deras roll är att synas så lite som möjligt i samhället och offentligheten.
Dessa islamistiska fundamentalistiska skolors verksamhet undergräver demokratin, är ett hinder i kampen för kvinnors rättigheter och kampen för jämställdhet mellan könen. De är särskilt till förfång för de flickor och pojkar som vill leva ett anständigt liv i Sverige. För demokratins skull i Sverige menar jag att alla religiösa friskolor skall avvecklas och stängas ner, såväl de som är våldsbejakande och de som begränsar sig till att medverka till att bevara hedersförtryck med åtföljande könssegregation, utebliven eller undermålig undervisning i vissa ämnen, bön på lektionstid och kvinnofientliga och ovetenskapliga föreställningar. Detta vill jag att riksdagen ska ge regeringen till känna.
Nya Kastets skola har varit mycket omskriven och Skolinspektionen begärde i december förra året in ett yttrande från Säkerhetspolisen. Säpo kopplar i sitt yttrande ett flertal individer från den våldsbejakande islamistiska miljön till skolan, såväl inom ledningen som hos skolans anställda. Enligt Säpo har dessutom ett extremistiskt nätverk kontakter i Nya Kastets skola och har fått tillgång till skolans lokaler. Bland annat har en man som stridit i Syrien för en IS-anknuten grupp ordnat sammankomster för nätverket på skolan. Säpo sammanfattar sitt sju sidor långa yttrande om Nya Kastets skola: ”Sammantaget bedömer Säkerhetspolisen att en fortsatt verksamhet i nuvarande form innebär att barnen på skolan, inte bara riskerar att få en undermålig utbildning, utan också riskerar att utsättas för radikalisering och rekrytering till miljöer som accepterar våld eller brottslighet som metod för politisk förändring.”
Enligt journalisten Sofie Löwenmark har Rabie Karam tidigare försökt öppna ytterligare en skola i den lilla byn Garpenberg i Dalarna – ”Albarakah-skolan”. Ansökan avslogs dock av Skolinspektionen. Den tänkta skolan ingick i en större plan där en liten by skulle byggas upp. Ägaren själv skulle bestämma vilka som skulle få lov att leva där.
I januari i år stängdes förskolan Bilaal i Gävle, Umeå och Söderhamn. Även här yttrade sig Säpo. Skolan hade knutit två av de sex extrema ”imamer” som är föremål för beslut om utvisning till förskolans ledning. Säpo ansåg att det fanns islamistiska extremister fanns i ledningen.
Förskolan Lär och Lek i Göteborg stängdes ner i början av året. Även här var ovannämnde El Nadi inblandad i driften av förskolan tillsammans med ordföranden för SFM. Omkring en halv miljon kronor avsedda för förskolans verksamhet skickades i stället till SFM. SFM:s verksamhet ansågs tydligen vara viktigare än att skolan betalade in obetalda skatter och avgifter man var skyldiga den svenska staten. El Nadi har även försökt öppna en skola i Halmstad och försökt ta över en befintlig gymnasieskola i Göteborg.
Under förra året fick en kvinna i Göteborg som är gift med SFM:s ”huspredikant” Anas Khalifa sitt tillstånd för att bedriva pedagogisk omsorg i parets gemensamma hem indraget.
I Gävle driver nu den tidigare delägaren i Vetenskapsskolan, Rabie Karam, Nya Kastets skola. Ledningsstrukturen har ändrats flera gånger på senare tid då skolan står under granskning. Rabie Karam dömdes under våren för bokföringsbrott i samband med köp av en skolfastighet. Det är djupt pinsamt för Sverige som historiskt sett haft ett skol- och utbildningsväsende med ett gott internationellt anseende och som historiskt sett haft stor betydelse. Sveriges vetenskapliga, intellektuella och ekonomiska utveckling har nu ett skolsystem som ger utrymme åt personer som ser skolan som ett näringsfång för egen vinning och i pedagogiskt och vetenskapligt avseende inte är annat än charlataner och antidemokrater. Därför måste det svenska skolsystemet på sikt återförstatligas så att alla barn och unga bereds lika möjligheter när det gäller skola och utbildning som står på vetenskaplig grund och inte grundar sig på tusenåriga djupt föråldrade religiösa föreställningar. Detta vill jag att riksdagen ska ge regeringen till känna.
I ett reportage i Svenska Dagbladet i dag beskrivs hur Saudiarabien inte bara finansierar moskéer i Sverige utan också friskolor. Hur många de är vet inte Skolinspektionen. Bland annat Svenska Dagbladet kunde 2018 i en stor artikel berätta att rektorn vid Alsalamskolan i Örebro mottagit miljonbelopp från Saudiarabien. Skolans vd och stiftelseordförande medger att skolan tar emot miljonbelopp direkt från det saudiska kungahuset. Samtidigt har Alsalamskolan fått motta hård kritik från Skolinspektion på inte mindre än 30 punkter. Ordföranden i den stiftelse som medger att skolan tar emot miljonbelopp direkt från det saudiska kungahuset. Det är uppenbart att avsikten med dessa skolor inte är att stödja det svenska utbildningsväsendet i allmänhet. Ser man till undervisningens form och innehåll är avsikten i stället att sprida den form av islam, wahhabismen, som är dominerande i Saudiarabien, som är anti-demokratisk och kvinnofientlig.
Magnus Normark, analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), förklarar i Svenska Dagbladet att ”Saudiarabien spelar en central roll när det kommer till att sprida en extrem tolkning av islam i Sverige”.
Jag menar att stöd från icke-demokratiska och kvinnofientliga främmande makter är skadliga för demokratin och för allas vår jämställdhet och alla kvinnor som lever i Sverige. Därför anser jag att ekonomiskt stöd från främmande makt för att bygga religiösa skolor och dylikt med ett sådant syfte och innehåll inte skall förekomma i Sverige utan ska förbjudas. Detta vill jag att riksdagen ska ge regeringen till känna.
|
Amineh Kakabaveh (-) |
|