Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förändring av strandskyddet och tillkännager detta för regeringen.
Strandskyddet är idag ett stort hinder för utveckling av landsbygden och skärgården. Idag är det staten som, genom länsstyrelserna, fattar beslut om var man får och inte får bygga med hänsyn till strandskyddet. Vi anser att beslut vad gäller strandskydd behöver tas närmare de människor som berörs. Det bör i större utsträckning vara i kommunerna dessa beslut tas.
Ett nyckelbegrepp för om en strandskyddsreform ska ge avsedd effekt är i detta sammanhang differentiering. Istället för att differentiera efter en grov geografisk kartindelning som ofta sker idag så behöver differentieringen när det gäller strandskyddet istället bli betydligt mer finmaskig.
Kärnöarna i Stockholms skärgård kan här användas som exempel. Dessa öar är ankare för lokalsamhällena, för de omgivande öarna och för utvecklingen i hela skärgården. Deras roll och ställning behöver stärkas och nya bostäder, verksamheter och näringslivsutveckling måste få komma till. Den utvecklingen försvåras och förhindras ofta men stoppas även på grund av strandskyddet.
Självklart är det viktigt att bevara den biologiska mångfalden och våra naturvärden liksom tillgängligheten till naturområden. När grönområden tas i anspråk av ny bebyggelse behövs kompensatoriska åtgärder som exempelvis naturbroar, gröna väggar och tak, biodlingar och andra ekosystemtjänster. Samtidigt innebär en levande skärgård också en mer tillgänglig skärgård. Så kan bostadsbyggande, tillväxt, naturskydd och tillgänglighet gå hand i hand.
|
Per Lodenius (C) |
|
|
Kerstin Lundgren (C) |
Alireza Akhondi (C) |