Utbyggnaden av barnomsorg i offentlig regi har inneburit en revolution för jämställdheten, och idag anses det självklart att man ska kunna kombinera arbete och familj. Det är till och med lagstadgat att kommunerna ska erbjuda barnomsorg inom rimlig tid så att ingen ska behöva säga upp sig från sitt jobb eller tacka nej till ett nytt jobb för att barnomsorg saknas.
Men det finns en begränsning i lagen. Det finns inget krav på kommunerna att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid – det vill säga kvällar, nätter och helger. På en del förskolor är arbetstiderna inte ens anpassade efter att föräldrarna arbetar heltid. Någon av föräldrarna (läs mamman) förutsätts gå ner till deltid för att hinna ta sig från jobbet och hämta barnen innan förskolan stänger.
När det gäller efterfrågan kan man lätt beräkna den genom att titta på hur arbetsmarknaden ser ut. Inom många yrken gäller helt andra arbetstider än bara vardagar kl. 8.00–17.00. Som exempel kan nämnas kulturarbetare, vård- och omsorgspersonal, handelsanställda, poliser och industriarbetare. Eftersom småbarnsföräldrar återfinns i alla dessa yrkesgrupper är det ganska lätt att räkna ut att det behövs barnomsorg även utanför kontorstid!
Det finns många som försöker fixa omsorgen på annat sätt för att inte förlora jobbet. Det kan handla om att ta hjälp av släkt, vänner och grannar eller till och med att ta med barn till jobbet. Men det tär på relationerna att hela tiden binda upp släkt och vänner med påtvingad barnpassning. Det finns dessutom många föräldrar som inte har någon att tillgå. Varken partner, barnens mor- eller farföräldrar eller någon annan. De riskerar att bli arbetslösa till följd av detta. I synnerhet ensamstående föräldrar har en mycket tuff situation om de samtidigt jobbar OB.
I många kommuner är budskapet till småbarnsföräldrar att de gärna får arbeta, men bara inom vissa begränsade yrkesområden och begränsade arbetstider. Annars får de ingen barnomsorg. Det är ett hårt slag mot jämställdheten eftersom många kvinnor arbetar OB, huvuddelen av de ensamstående föräldrarna är kvinnor och i många fall arbetar båda föräldrarna på obekväma arbetstider – då måste någon gå ner i arbetstid eller säga upp sig.
Brist på barnomsorg på obekväm arbetstid går stick i stäv med arbetslinjen. Vi borde istället uppmuntra småbarnsföräldrar att försörja sina familjer och skapa trygghet, kontinuitet och pedagogisk utveckling även för barn med föräldrar som jobbar OB.
Regeringen bör överväga en översyn av regelverket kring barnomsorg på obekväm arbetstid och vilket ansvar staten respektive kommunerna bör ha för att tillgodose behovet.
|
Hillevi Larsson (S) |
|