Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återkomma med ett förslag för en mer tillåtande lag för nödvärn och nödvärnsexcess och tillkännager detta för regeringen.
Under en sommarkväll 2018 misshandlades en person svårt av en närboende man. Efter att ha lämnat offret en stund kom gärningsmannen strax tillbaka på en motorcykel och passade då på att utdela dödshot mot såväl det första offret som en 44-åring vars hem de befann sig i.
I syfte att kunna freda sig lyckades 44-åringen få tag på sin älgstudsare, men trots ett flertal uppmaningar att lämna hemmet ignorerades det av angriparen. I stället försökte den aggressive och hotfulle mannen slita vapnet ur händerna på 44-åringen, varför ett skott också oavsiktligt avlossades vilket orsakade förövarens död.
Hovrätten dömde sedan den 44-årige mannen som oavsiktligt skjutit ihjäl en aggressiv inkräktare till 18 månaders fängelse för grovt vållande till annans död. Trots att såväl tings- som hovrätt klart och tydligt konstaterat att 44-åringen befunnit sig i en nödvärnssituation har han dömts till 18 månaders fängelse för grovt vållande till annans död. I båda domstolarna.
Trots uppenbar nödvärnsrätt (en omfattande nödvärnsrätt, enligt hovrätten) anser de båda domstolarna att 44-åringen i stället för att beväpna sig borde ha kontaktat polis, försökt fly, låst in sig alternativt tillsammans med det andra offret försökt övermanna den aggressive och narkotikapåverkade inkräktaren.
Det kan inte anses vara rimligt att laglydiga människor ska behöva utstå vad som helst. Att två domstolar fattat detta beslut är fullkomligt orimligt. 44-åringen hade inte planerat att skada någon. Han hade inte för avsikt att skada någon annan och han försökte under situationens gång göra vad han kunde för att angriparen skulle lämna honom och hans inneboende i fred. Det enda han gjort sig skyldig till är med andra ord att försöka freda sig, varför ett 18 månaders fängelsestraff är fullständigt obegripligt.
Detta tydliggör att det krävs en lagändring då tröskeln för vad som får anses vara godtagbart i ett pressat läge måste sättas betydligt högre än vad som är fallet i dag där det klart och tydligt finns en alltför snäv syn på nödvärnsrätten och nödvärnsexcess. Det finns en lång rad exempel på den här typen av situationer där ett blivande offer förväntas undvika att freda sig till dess att risken mot dennes hälsa är så stor att till och med det egna livet hotas. Regeringen bör utreda detta i syfte att återkomma med ett förslag för att lagen ska bli betydligt mer tillåtande när det gäller såväl nödvärn som nödvärnsexcess.
|
Markus Wiechel (SD) |
Alexander Christiansson (SD) |