Den statliga riskkapitalfinansieringen bör i högre grad än vad som nu är fallet prioritera mindre, nystartade tillväxtföretag och överlag styras mot de förkommersiella faserna. Det är samtidigt av vikt att all form av statlig riskkapitalfinansiering följs upp och utvärderas för att säkerställa att de genererar resultat utan att snedvrida konkurrensen på marknaden. Detta behov förstärks av att flertalet rapporter påpekat uppenbara brister i diverse offentliga stöd till näringslivet. Tillväxtanalys har i olika rapporter belyst brister på området genom att bland annat kritisera det stora antalet myndigheter som är involverade i administrationen och vid en särskild granskning av två av Vinnovas stödprogram kunde man inte säkerställa några positiva effekter av stöden.
Mot detta som bakgrund fick Tillväxtanalys i uppdrag att ta fram förslag för förbättrade utvärderingsmetoder för näringspolitiken, vilket slutrapporterades 2018. I slutrapporten föreslogs att en översikt, en löpande kartläggning, av näringspolitiska insatser i Sverige tas fram, för att bland annat identifiera överlapp av näringspolitiska insatser. Detta är välkommet, regeringen behöver genomföra en sådan översikt och kartläggning av de näringspolitiska insatserna i Sverige.
Svenska folket ska vara ett ägande folk. En betydande del av svenskarnas förmögenhet är uppbunden i offentliga och privata fonder inom främst pensionssystemen. För gemene man är dessa tillgångar deras främsta finansiella tillgång och de flesta har i övrigt ett relativt begränsat finansiellt kapital. Sverige skiljer sig här ifrån andra länder i att en så stor del av kapitalet är bundet i olika fonder, vars investeringar inte är tillgängliga för de mindre företagen. För företagandet i Sverige utgör detta ett hinder då det finns ett samband mellan den privata förmögenhetsbildningen och volymen av egenföretagande. I en rapport från Företagarna framkommer att nästan 70 procent av finansieringen vid företagsstarter och expansion av nya företag utgörs av eget kapital. Sverigedemokraterna vill därför genom informationsåtgärder och ekonomiska incitament stimulera till ökat ägande av svenska företag samt ökade investeringar i nystartade och befintliga mindre bolag.
Det finns en tendens sedan den ekonomiska krisen på 1990-talet, att bankerna tar mindre risker vid företagslån, vilket i sig är sunt, men det drabbar företag på avfolkningsorter särskilt hårt. Detta tenderar att ytterligare förstärka utflyttningen, vilket är förödande i perspektivet att hela Sverige ska ges möjlighet att leva. Gällande industrifastigheter kräver bankerna generellt en hög grad av eget kapital vid investeringar och ett företag som på affärsmässigt goda grunder har för avsikt att expandera sin verksamhet kan helt stoppas av detta dilemma.
För att komma till rätta med denna snedvridning av vilja till utlåning i stad kontra landsbygd, föreslås införande av en marknadskompletterande fond med mycket låga avkastningskrav. Syftet med fonden är att kapital riktas just mot investeringar i avfolkningskommuner, då det är där riskerna är extra stora för fastighetsinvesteringar och bankerna därmed är mest ovilliga att ge gångbara lånevillkor. Ett annat kriterium bör vara att kapitalet riktas till just fastighetsexpansion kopplat till industriell verksamhet. Med industriell expansion just i avfolkningskommuner med hög arbetslöshet är samhällsvinsten extra stor. Därav bör förslag om att införa en särskild fond för expansionslån utredas.
Villkoren för personaloptioner behöver förbättras, främst i nya innovativa företag med hög risk, vilket kan förbättra kapitalförsörjningen. I ett företags tidiga skede kan det vara svårt att knyta till sig rätt kompetens, vilket ofta är intimt sammankopplat med lönebildningen och således ytterligare ökar behovet av finansiering.
Kapitalförsörjningen i nystartade företag innebär redan idag ofta ett hinder som resulterar i att många potentiella innovationer inte når ända fram. Finansieringsproblemen i bolagens tidiga faser skulle dock delvis kunna avhjälpas av bättre villkor för personaloptioner, där den anställde får ta del av eventuella framtida vinster. Sålunda behöver företagen inte erbjuda lika hög lön, men anställda får ett extra incitament att bidra till företagets framgångar. Vi vill därför att förutsättningarna för personaloptioner förbättras i nystartade företag.
Det utvecklade investeraravdraget syftar till att öka tillgången på riskvilligt kapital i mindre bolag och riktar sig idag enbart till fysiska personer. Det innebär att den som köper aktier i mindre företag i enlighet med vissa förutsättningar vid bildandet eller i en nyemission får göra ett avdrag för hälften av summan som investeras upp till 1,3 miljoner kronor.
Investeringar leder till sysselsättning och utveckling. Sverigedemokraternas vision är att Sverige ska generera välstånd till godo för hela samhället. En viktig komponent i detta är att det ska vara lönsamt att investera i nya idéer och industriella koncept.
Investeraravdraget är ett bra verktyg för att styra riskkapital mot mindre företag som annars troligen hade varit mindre intressanta att investera i utan avdraget. Sverigedemokraterna har för avsikt att vidareutveckla investeraravdraget med beaktande av nivån på avdraget, möjligheten för juridiska personer att nyttja avdraget och att låta allmänheten använda sig av det för investeringar i riskkapitalfonder som satsar på småföretag.
För att även öka intresset och användandet av avdraget så bör i större omfattning Almi bjuda in allmänheten att investera i de företag som man avser att investera i, vilket i nästa steg medför rätt till investeraravdrag.
Investeringssparkontot (ISK) infördes som en schablonbeskattad sparform 2012. Det är angeläget att skattereglerna underlättar för enskilda småsparare att ha ett aktivt sparande, vilket kan minska byråkratin vid deklaration. Det finns många moment vid direkta investeringar som utgör ett hinder eller svårigheter vid exempelvis aktiesparande, såsom nyemissioner, fondemissioner och inlösenförfarande.
Det är bra med ett brett aktiesparande i befolkningen, delvis för att stärka sitt privata finansiella kapital men även för landet som helhet med ett högt inhemskt ägande av bolag som främst verkar i Sverige.
När investeringssparkontot infördes var det inget av de åtta nuvarande partierna i riksdagen som hade någon annan uppfattning om hur schablonintäkten från investeringssparkontot skulle beräknas. Detta lär ha varit en tydlig signal till de småsparare som öppnade kontot, om att det fanns långsiktiga förutsägbara regler för hur deras innehav skulle beskattas och under vilka former det skulle ske.
I budgetpropositionen för 2016 valde däremot den rödgröna regeringen att endast fyra år efter införandet ändra förutsättningarna för sparformen och tillförde ett strafftillägg om 0,75 procent av hela avgiftsunderlaget, något som får betraktas som ett direkt svek mot landets småsparare då man kort efter införandet ändrar förutsättningarna för sparformen. De småsparare som exempelvis nu skulle vilja återgå med sitt sparande till en vanlig aktiedepå som en konsekvens av att långsiktiga förutsättningar saknas tvingas nu till att avyttra samtliga värdepapper då värdepapper inte kan flyttas ut från investeringssparkontot.
Skattereglerna kring beräkningen av avgiftsunderlaget ska återställas då statsfinanserna tillåter det till de regler som gällde vid införandet 2012 och som även utgjort grundförutsättningen för de flesta som öppnat ett investeringssparkonto. En åtgärd som är angelägen för att uppvisa trovärdighet kring långsiktiga förutsättningar i denna investeringsform inför landets småsparare.
|
Mattias Bäckström Johansson (SD) |
|
|
Tobias Andersson (SD) |
Eric Palmqvist (SD) |
|
Josef Fransson (SD) |
|