Sverige är i dag ett föredöme globalt med några av de strängaste djurskyddslagarna i världen. Även om det svenska djurskyddet på intet sätt kan betraktas som perfekt finns det skäl att vara medveten om de framsteg som har gjorts under åren. Kunskapen bland människor i vårt land om att även djur är individer med allt vad det innebär har skapat ett bättre samhälle då det finns ett samband mellan hur människor behandlar djur och hur de behandlar andra människor. Det finns givetvis en hel del kvar att göra i Sverige när det kommer till hur vi beter oss mot våra djur, men den stora potentialen till en positiv förändring ser vi främst i andra länder, såsom Kina, Myanmar och Vietnam – där behoven av reformer är som störst.
Respekten för djur som individer är skäl nog att verka för en sund djurhållning men också för att stärka respekten mellan människor. Därtill hänger en osund djurhållning tätt ihop med ohälsa och farliga, ibland till och med dödliga sjukdomar. Det senaste exemplet är förstås coronapandemin som direkt och indirekt har skördat hundratusentals, kanske miljontals dödsoffer i hela världen. En osund djurhållning ligger även till grund för en rad andra farliga sjukdomar, såsom ebola och hiv. Att försöka minimera risken för att nya sjukdomar sprids bör därför ligga i allas intresse, inte minst då vi dessutom kantas av diverse negativa ekonomiska effekter samt andra svårigheter kopplade till de reaktioner olika samhällen väljer när en smitta har etablerat sig. Miljontals människor kan, i takt med att fler smittas av olika virus, drabbas då konsumtionen och resandet viker, vilket också leder till att många förlorar sina jobb och sin inkomst. Det som följer därefter är en fruktansvärd misär och ytterligare fler riskerar att dö i sviterna av detta. Av förklarliga skäl innebär problemen med den globala handeln också att flertalet viktiga varutransporter uteblir.
Det senaste coronaviruset sars-cov-2 som orsakat sjukdomen vi känner som covid-19 har med all önskvärd tydlighet visat på vikten av att lyfta dessa frågor betydligt mer i internationella sammanhang. Forskare i Hongkong varnade redan 2007 för vad som kunde ske och menade att det var en tidsinställd bomb.
Det är ett faktum att Kinas roll i smittspridningen under coronapandemin inte går att vifta bort, men mot bakgrund av hur djurhållningen ser ut på andra platser i världen hade det kunnat starta någon annanstans. De djurmarknader som vi ser på dessa platser präglas ofta av ett ofattbart och brutalt djurplågeri i kombination med en usel hygien. De är källan till oerhört många virus som drabbar oss och ett så stort problem att de snarast och omedelbart och permanent måste stängas ned. Regeringen bör verka för en internationell reglering av såväl handel med vilda djur som villkoren för djur i fångenskap.
De kinesiska myndigheterna gjorde vad de kunde för att tidigt förhindra såväl kännedom om sars-cov-2 som att förhållandena på djurmarknaderna dokumenterades. Trots att man på olika håll har antytt annorlunda trängs fortfarande de livrädda och extremt stressade djuren på varandra i rostiga och alldeles för små gallerburar samtidigt som andra djur styckas bredvid. De sitter fortfarande fast i väntan på sin ofta ofattbart plågsamma död när de grillas, flås och skållas levande. Vi ser även sedan 2018 återigen en öppen ”medicinsk” handel av exempelvis noshörningshorn, tigerpenisar och andra delar som anses bota impotens eller olika besvär, vilket göder den omfattande tjuvjakten av svårt utrotningshotade djur. Det är inte konstigt att dessa djurmarknader i vissa fall hemlighålls, men det är likväl en skandal att ansvariga politiker inte tar sitt ansvar trots alla de katastrofala ekonomiska konsekvenser och inte minst hälsokonsekvenser som deras djurmarknader får för hela världen. När så inte sker måste omvärlden agera, varför regeringen bör verka för att oberoende internationella inspektörer tillåts att kontrollera länder vars djurmarknader återkommande orsakar smittspridning.
FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är någonting fantastiskt och något som de allra flesta i dag ser som viktigt att förhålla sig till när man talar om mänskliga rättigheter i internationella sammanhang. Det är nämligen en vägledande deklaration för mänskligheten om hur vi ska leva för att gemensamt forma humana samhällen. Det visar även vilken möjlighet som finns när stora delar av världen går samman för att sätta ribban för hur vi ska vara mot våra medmänniskor. Vad som saknas är en liknande deklaration om djurens rättigheter, något som den internationella djurrättsgruppen WSPA (World Society for the Protection of Animals) också arbetar med. Detta saknas trots vetskapen om att behandlingen av djur ofta återspeglar hur man som individ behandlar människor. Respekten för andra individer hänger ihop.
Tidigare har en svensk regering meddelat att man stödjer kravet på den tänkta FN-deklarationen om djurs välfärd, dock utan fortsatt engagemang. Regeringen bör snarast möjligt arbeta vidare med att erkänna WSPA:s deklaration om djurs välfärd (Universal Declaration for Animal Welfare, UDAW) inom FN. Regeringen bör även ta initiativ till att skapa en EU-gemensam miniminivå för djurvälfärd.
|
Markus Wiechel (SD) |
|
|
Björn Söder (SD) |
Mats Nordberg (SD) |
|
Sara Gille (SD) |
Mattias Karlsson i Norrhult (SD) |