En explosion orsakad av 2 750 ton ammoniumnitrat har ödelagt hamnen i den libanesiska huvudstaden Beirut, och ett flertal sjukhus och andra byggnader har jämnats med marken. Flera hundra är döda, över 6 000 är skadade och över 300 000 invånare har blivit hemlösa.
Efter 15 år av inbördeskrig (1975–1990) och syrisk ockupation kom fredsavtalet, Taifaavtalet, 1989 som ledde till verklig fred mellan stridande grupperingar i landet. Men korrumperade partier och politiker som gynnat egna intressen och som gjort landet ekonomiskt beroende av arabstater och trosfränder har satt självständigheten ur spel. Libanon har hamnat under starkt inflytande av islamistiska arabiska länder, såsom Iran, Syrien, Qatar och Saudiarabien, samt tungt beväpnade islamistiska terrorgrupper såsom Hizbollah.
Terrororganisationen Hizbollah har med stöd av Iran byggt ett eget samhälle i Libanon med egen milis, sjukvårdssystem och skola. Med en politisk gren har man styrt landet i koalition med ett annat parti med stort iranskt inflytande.
Det har efterfrågats politiska reformer för att återskapa lugn i landet. Men politiska reformer som ska hålla över tid och bidra till demokratisk utveckling och ökad trygghet och säkerhet samt bekämpa korruptionen bör ske under FN:s kontroll, annars kommer nämnda utländska intressen stoppa alla försök till förändring.
Det räcker inte med politiska reformer; terrorgruppen Hizbollah måste även avväpnas och andra länders destruktiva inflytande i landet måste stoppas. Libaneserna behöver nu omvärldens stöd och hjälp för att hitta en väg framåt och rädda landet från total kollaps. Kraftansträngningar krävs från FN, EU samt Arabförbundet. Libanons framtid och överlevnad som oberoende och självständig nation kan endast bli verklighet med hjälp av FN:s säkerhetsråd.
Att regeringen avgår eller att man utlyser ett nytt parlamentsval löser inte Libanons problem. Libanon behöver en långsiktigt hållbar plan för att bli oberoende och självständigt samt en regering och ett parlament som kan ta över makten och bygga starka institutioner som tjänar medborgarna. Polisen och militären behöver stärkas så att landet kan säkra nationens gränser och upprätthålla rättsstatens principer.
Inbördeskriget i Syrien har gjort att över 1,5 miljoner syrier är flyktingar i ett land med ca 5 miljoner invånare, vilket har förvärrat den ekonomiska situationen och stabiliteten i landet. Libanon går igenom en stor ekonomisk kris med hög statsskuld, hög arbetslöshet, handlingsförlamad regering, icke fungerande parlament, banker som har kollapsat och vägrar betala spararnas pengar och en valuta som är i fritt fall.
Mitt i denna svåra situation exploderade under augusti månad över 2 700 ton ammoniumnitrat i Beirut som hade förvarats i hamnen sedan 2014, och de efterföljande protesterna är högljudda och våldsamma. Flera hundra personer har skadats av sammandrabbningar med polis och militär där invånarna kräver rättigheter, regeringens avgång och att de skyldiga blir straffade.
Mitt i detta mörker har Frankrikes president anlänt till Beirut och lovat stöd och hopp för libaneser. En president med civilkurage; trots coronarisken och instabiliteten i landet väljer Macron att visa solidaritet med drabbade. Frankrikes president har dessutom tagit initiativ till en internationell givarkonferens i FN:s regi, som samlade 2,6 miljarder kronor i katastrofbistånd.
USA, Frankrike, Ryssland och andra länder var tidiga med att flyga medicinska förnödenheter och sjukvårdspersonal till landet. Sveriges regering beslutade om ett bidrag på 4,8 miljoner kronor, som bäst kan räcka till en till två ambulanser.
Som en stor humanitär stormakt kan Sverige göra så mycket mer för Libanon och dess folk. Sverige bör ta initiativ till en internationell konferens i Stockholm där FN:s säkerhetsråd, EU och Arabförbundet samlas för en plan som säkerställer Libanons suveränitet och självständighet.
|
Robert Halef (KD) |
|