Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att revidera strandskyddsreglerna så att markägare utanför allfarvägarna får större möjlighet att bebygga sin egen mark och det blir möjligt och enklare att ge dispens för tillfälliga vattennära arrangemang och tillkännager detta för regeringen.
Den svenska strandskyddslagen har i stora stycken goda effekter. Den möjliggör, i samverkan med allemansrätten, för alla att komma nära vatten. Generellt i landet är strandskyddet 150 meter från vattenlinjen, dock har vissa län beslutat om utökat strandskydd om 300 meter. Till saken hör att strandskyddet gäller allt vatten, alltså inte enbart kuster och större sjöar utan även mindre vattendrag och gölar. Detta lägger en död hand över stora delar av landet. Det känns orimligt att markägare långt utanför allfarvägarna ska ha samma hårda restriktioner som gäller i Stockholms skärgård och vid Bohuskusten.
Ytterligare bekymmer uppstår när olika arrangemang antingen inte blir av eller begränsas på grund av strandskyddet. Ett exempel på detta är Åhus beachhandboll i Kristianstad kommun, ett arrangemang som för många tusen barn/ungdomar är sommarens stora begivenhet. Arrangemanget äger rum på därför avsett område, en arrangemangsarena på stranden som är detaljplanelagd. Dock är det inte möjligt, enligt gällande strandskydd, att detaljplanera ända till strandlinjen. De första åren hade beachhandbollen en öppning direkt från spelplatsen ner i vattnet. När detta upptäcktes blev det självklart förbjudet då det bryter mot strandskyddslagen, inget konstigt i det men det försvårar för beachhandbollen att fortsätta utvecklas. När beachhandbollen då ansökte om dispens under några veckor tillstyrkte kommunen i första skedet detta. Området och därmed öppningen mot havet ligger nästan kloss i kloss med en stenpir och skulle därmed inte hindra allmänhetens rörelsefrihet särskilt mycket. Men länsstyrelsen sa nej. Jag ska inte påstå att länsstyrelsen gör fel men strandskyddslagen måste revideras så att det ges större möjlighet till dispenser så att inte en nitisk tolkning av lagen på sikt förhindrar utvecklingen av olika vattennära aktiviteter.
|
Michael Anefur (KD) |
|